Ironiskt och sorgligt när Ante missar rekordet

Det är onekligen både ironiskt och sorgligt. Under lång tid har det tjatats om att Ante G aldrig är skadad och att han är på väg att slå rekord i antalet allsvenska matcher. Nu, när han faktiskt är på vippen att ta över rekordet – ja, då ÄR han skadad.

Dessutom är det inte vilken skada som helst, utan en spricka i benet. Sådant läker troligen inte i brådrasket på en 42-årig kropp. Jag skulle gissa att vår mittbacksveteran blir borta en stor del av säsongen. Rekordet kommer han naturligtvis ändå att slå tids nog, om inte annat genom att HBK ger honom ett inhopp sent i någon match.

Skadan ger bekymmer både på kort, och eventuellt även längre, sikt. Nu till helgen saknas båda ordinarie mittbackarna. Gabriel Wallentin får naturligtvis spela och är ett bra alternativ, men vem ska ta platsen bredvid? Jag tror knappast att 16-åringen Bleon Kurtulus kastas in från start utan att ha gjort en minut i allsvenskan innan dess. Jonathan Svedberg vikarierade där en gång i fjol och gjorde det bra, men jag skulle bli mycket förvånad om Magnus Haglund inte väljer erfarne Marcus Olsson. 

På längre sikt blir skadan trots allt möjligen inte lika kännbar. Visserligen har Ante G varit bra under de två senaste matcherna, men Gabriel Wallentin är som sagt ett bra alternativ och nu får han chansen att verkligen skaffa sig allsvensk erfarenhet. Säkerligen kan unge Kurtulus också få känna på hetluften i några inhopp och kanske snart vara redo att ersätta i startelvan vid nästa skada eller avstängning (för sådana får vi nog räkna med kommer att drabba både Wallentin och Baffo). 

En repris och nya orättvisa poäng

Det blev en snudd på 100 procentig repris på förra helgen. En HBK-back gör 1-0 efter en fast situation från vänster efter bara ett par minuter, därefter har vi några bra minuter men blir sedan i princip konstant tillbakapressade, vår målvakts-Tim gör en fantastisk insats och motståndarna missar en straff.

Fast dagens vinst mot Västerås var faktiskt etter värre än segern mot IFK Göteborg förra helgen. Mot Göteborg skapade vi ändå lite framåt förutom målet, men idag fanns inget anfallsspel överhuvudtaget.

Var VSK:s boll som tog i stolpen inne? Omöjligt att avgöra utifrån reprisbilderna och är man inte säker är det naturligtvis rätt att inte blåsa mål. De VSK:are som klagar kan ju trösta sig med att laget fick en helt feldömd straff, sannolikt delvis som kompensation, strax därefter.

Med det sagt – idag kan jag nästan känna lite med västeråsarna. Vi är verkligen inte bra idag och vi förtjänar inte att vinna. Men visst var det 3 oerhört viktiga poäng som åkte in på kontot.

Fem gula kort idag och Joseph Baffo är därmed redan, efter tre omgångar, avstängd. Gabriel Wallentin är en fullt kapabel ersättare, men visst är det lite oroande med så många spelare som redan börjat samla gula kort, särskilt som vi ju också har en del andra spelare borta med diverse skavanker.

Vad är det så som gör att vi år faktiskt svarat för tre riktigt svaga prestationer i allsvenskan? Är det möjligen saknaden efter Erik Ahlstrand som är större än vi trodde? Tänkta ersättaren Birnir Snær Ingason har verkligen inte kommit till sin rätt hittills, men det är för tidigt att döma ut honom. Islänningen skulle dock sannolikt passa bättre i ett lag som åtminstone ibland för spelet. Kan vi vara ett sådant lag?

Orättvisaste segern på år och dag

Tre poäng förlåter allt. Tre poäng är vad allt handlar om. Och vi tog tre poäng.

Fast jag kan faktiskt inte minnas en så orättvis HBK-seger. Två gånger tog bollen i HBK:s ribba, en gång räddade Tim Rönning en straff, några andra gånger stod han för vassa räddningar och när Rönning var utan chans smet bollarna lyckligtvis på rätt sida stolpen. Spelmässigt såg det dessutom långa stunder ut som att vi mötte ett bra lag, typ Malmö – men det var alltså troliga bottenkonkurrenten IFK Göteborg.

Tre poäng ger också naturligtvis rejält med arbetsro jämfört med att vara nollade efter två omgångar. Men det usla spelet oroar. Visst är det härligt att vi har en riktigt bra målvakt i Tim Rönning, som på egen hand kan fixa rätt många poäng, och försvaret var väl okej idag, men mittfält och anfall är under isen. Det finns trots allt lägen att sätta fler bollar, men slarvas en hel del i avgörande lägen.

En stjärnsmäll mot Sirius

Jag fruktade 0-4. Det blev resultatmässigt inte riktigt så illa, bara 0-3 mot Sirius. Men insatsen idag var bland de bedrövligaste premiärer jag bevittnat. Totalt andefattigt och inte en enda målchans värd namnet skapades mot ett lag som allmänt tippas på nedre halvan.

Flera av spelarna som vi tror att vi kan förlita oss på stod för svaga prestationer. De båda rutinerade mittbackarna förlorade var sin duell vid de två första målen och släppte dessutom fram ytterligare heta chanser, POA slog bort fler bollar än någonsin och inte heller så bra som vanligt defensivt, AAA var seg och usel matchen igenom, Jonathan Svedberg syntes bara vid två tillfällen; när han blev bortgjord vid 0-1 och när han gjorde självmål, Joel Allansson sprang som vanligt förgäves på kanten och forwardsparet Viktor Granath och Naeem Mohammed var totalt osynliga.

Finns det då något bra med dagens insats? Ja, de tre nyförvärven i startelvan får godkänt. Tim Erlandsson räddade oss från utklassning, Vinicius Nogeuira var både stabil defensivt och visade vilja offensivt och Birnir Snær Ingason glimmade till några gånger. Men det blir en tidig ångestmatch mot IFK Göteborg nästa helg – svaga Blåvitt hemma är sannolikt den typen av matcher där vi behöver tre poäng om kontraktet ska klaras.

Analys av truppen inför premiären

Allsvenskan har redan dragit igång, men HBK har fortfarande inte spelat.
Årets HBK-trupp känns strået vassare än fjolårets, vilket givetvis inte är en garanti för att vi klarar nytt kontrakt men naturligtvis ändå glädjande.
Mina positiva känslor har dock fått sig en liten törn efter de senaste resultaten och den osäkerhet som finns i laget inför premiären, där Gisli Eyjolfsson och Tomas Boakye definitivt är borta medan Tim Rönning och Naeem Mohammed är osäkra. Alla utom Boakye ser jag som mycket viktiga inslag i årets trupp. Jag upplever faktiskt en fara för att vi åker på ett riktigt bakslag imorgon, särskilt om HP:s uppgifter om startelvan stämmer. Risken är att vi har en ofokuserad Tim Rönning där bak, en Ante G som lätt blir bortspelad på konstgräset i mittförsvaret, en Joel Allansson som inte alls kommer till sin rätt på kanten och ett anfall där sylvasse Naeem Mohammed saknas. Jag blir inte förvånad om vi vänder hem med svansen mellan benen efter ännu en 0-4-match då.
Nåja, än vet vi inte hur det går, än lever hoppet. Nu spottar jag ur mig klassikern: truppanalys inför premiären.

Målvakt
Det såg skakigt ut ett tag, när Malkolm Nilsson, Malte Påhlsson och Marko Johansson alla lämnade. Men så bra det blev.
Tim Rönning har gjort en fin försäsong och kommer – som han själv är inne på – nog bättre till sin rätt i HBK än i Elfsborg.
Tim Erlandsson är en riktigt rutinerad andramålvakt som inte kommer att göra bort sig om han får chansen.
Målvaktsbesättningen är alltså minst en klass bättre än i fjol.

Ytterbackar
Phil Ofosu-Ayeh är allsvenskans kanske bästa högerback. Vinicius Nogueira kan kanske bli allsvenskans bästa vänsterback. Det är en riktigt stark duo.
Men bakom ser det svagare ut. Marcus Olsson är endimensionell och har nått sitt bäst före-datum. Gustav Friberg fick några enstaka matcher på våren i fjol, men har sedan aldrig varit nära en plats i laget. Tomas Boakye har, vad det verkar, varit skadad hela vintern och är fortfarande frisk. Nej, här får vi verkligen hoppas att de två ordinarie kan spela nästan varje match.
Möjligheten finns ju också att flytta ut en mittback. Gabriel Wallentin spelade någon match på kanten i fjol, Bleon Kurtulus är också ett alternativ. Joel Allansson har ju också spelat ytterback i någon match.
Totalt sett får vi dock ranka ytterbackarna ett snäpp upp från i fjol, i och med att vi nu har en rejäl vänsterback också.

Mittbackar
Ante G fortsätter att hyllas i pressen. Men vi som faktiskt ser HBK inser att tiden nu nog faktiskt sprungit ifrån veteranen. Resultaten när han är på plan är inte heller imponerande. Risken finns att Magnus Haglund håller fast vid honom lite för länge.
Joseph Baffo finns det däremot inte så mycket att klaga på, mer än att han ibland är lite för hetsig.
Låt oss hoppas att Gabriel Wallentin snart är Baffos parhäst. Visserligen fortfarande lite orutinerad och kan göra misstag, men på det hela taget en rejäl mittback med mycket fint luftspel.
Bleon Kurtulus är också med. Det skulle förvåna mig om 16-åringen inte får känna på allsvenskan i år, även om debuten kanske dröjer till efter 17-årsdagen.
Totalt sett håller mittförsvaret ungefär samma klass som i fjol.

Yttermittfältare
Under 2023 saknade HBK renodlade yttrar i startelvan. 2024 ser annorlunda ut – i alla fall delvis.
Birnir Snær Ingason utsågs till isländska ligans bästa spelare i fjol och kan bli en sensation på vänsterkanten. Han är given i startelvan.
Men vem får chansen på andra kanten? Villiam Granath är också i första hand en ytter. Han hade ett tungt 2023, med noll matcher från start. Kanske kan 2024 bli bättre, även om han troligen mest får nöta bänk i år också.
Ett annat intressant kantalternativ är talangen Albin Ahlstrand, som skulle kunna bli storebror Eriks ersättare rakt av. Ahlstrand dy visade spännande takter i början av försäsongen, men verkar nu ha sjunkit nedåt i hackordningen. Kanske inte så underligt, unga spelare tenderar att vara mycket upp och ner.
Mångsidige islänningen Gisli Eyjolfsson är en annan kandidat och kanske den som när säsongen är summerad har spelat flest matcher, även om han just nu tyvärr är skadad.
Tomas Boakye kan ju också spela här, men frågan är när han är redo.
Däremot hoppas jag slippa att vi plockar ut Jonathan Svedberg eller Joel Allansson hit – framför allt Allansson är betydligt bättre i mitten.
Totalt sett: ungefär samma klass som i fjol, men mycket hänger på hur väl Ingason lyckas. Om han inte får till det kan avsaknaden av Ahlstrand den äldre bli kännbar.

Innermittfältare
Amir Al-Ammari var okej under 2023. Under 2024 har han varit mer än okej – ja, faktiskt riktigt bra. Jag blir förvånad om han stannar hela säsongen. Vi får nog räkna med en försäljning för småslantar (ett halvår kvar på kontraktet) i sommar, men fram till dess hoppas – och tror – jag att AAA visar högsta klass.
Bredvid honom finns flera möjliga alternativ: i första hand Jonathan Svedberg och Joel Allansson men även Gisli Eyjolfsson och Albin Ahlstrand. Svedberg och Allansson är hyggliga allsvenska spelare som klarar av att göra jobbet. De två sistnämnda är mer spännande, men också mer svårbedömda och konkurrerar nog i första hand om en ytterplats, i alla fall så länge AAA är kvar.
Samma klass som 2023 eller möjligen något bättre tack vare AAA:s uppryckning, blir det sammanfattande betyget.

Anfall
Naeem Mohammed sågades fullständigt av Simon Bakkioui. Men sedan, sannolikt efter att Bakkiouis magi gjort sitt, exploderade han. Måhända tar jag i något, men jag ser faktiskt ghananen som en möjlig skytteligavinnare 2024, om utvecklingen fortsätter. Låt oss hoppas att han är redo för spel imorgon och sedan slipper skador under året.
Viktor Granath gjorde ännu fler mål än Mohammed under 2023, men några av dem var från straffpunkten. Totalt sett är han ändå en habil allsvensk anfallare och ett bra komplement till Mohammed.
Rasmus Wiedesheim-Paul har hämtats hem för att ytterligare spetsa till anfallet. Men RWP har sett ruskigt svag ut under försäsongen och verkar inte heller ha rätt attityd. Är det en risk att vi får se Alexander Johansson-scenariot upprepas – alltså att en ung, HBK-fostrad anfallare viker ner sig och drar vidare? Det skulle vara synd. Jag hoppas att RWP biter ihop och visar belackarna, inklusive mig, att han klarar av allsvenskan.
Alex Hall är fjärde man i anfallet. Han hyllades för sina juniorinsatser i fjol, men som vi sett så många gånger är steget stort till seniornivå, inte minst för forwards. Här kan vi ha förhoppningar, men inga förväntningar.
Totalfloppen Villiam Dahlström är femte forwardsalternativet – om nu Haglund alls ser honom som ett alternativ. HBK har velat se gotlänningen lämna och han är den enda friska i seniortruppen som inte är med i morgondagens matchtrupp. Jag tror inte att det blir några fler matcher för Dahlström i a-laget, men man ska aldrig säga aldrig.
Totalt sett är klassen här i nivå med 2023, eller möjligen något bättre med tanke på Mohammeds utveckling.

En utlåning och en hel del att önska

Pontus Carlsson är en intressant talang, som dock aldrig fått chansen på riktigt. En utlåning till lillebror Falkenberg känns därför helt rätt. Förhoppningsvis kan han samla tillräcklig seniorerfarenhet för att sedan bli ett starkt alternativ för vårt mittfält. Lite oroande är det dock att hans kontrakt går ut efter säsongen, och risken finns att vi alltså inte får tillbaka honom även om vi skulle vilja.

Carlssons utlåning är sannolikt sista truppförändringen inför allsvenska starten om några dagar. Inför just premiären har jag, som jag brukar, lagt pengar på kvällstidningarnas allsvenska guide. I år nöjde jag mig dock med Aftonbladets, för Expressens verkade vara en nedbantad variant utan beskrivningar av alla spelare.

Efter en snabb titt kan man dock konstatera att Aftonbladets beskrivningar av spelarna lämnar en del övrigt att önska. Tomas Boakye sägs kunna ”spela på i princip alla defensiva positioner”. Är det någon som ser honom som mittback? Och är ytter, som han ofta spelar, en defensiv position? Gustav Friberg sägs ha ”bättre möjligheter till speltid i år” – trots att han i år knappt ens platsat på bänken mer än i någon enstaka försäsongsmatch. Birnir Snær Ingason, vår nästan enda renodlade ytter, uppges vara en anfallare. Dessutom tror jag att långt ifrån alla HBK:are är övertygade om att Ante G ”har, minst, en säsong till i sig som försvarsgeneral”.

En cupfest är slut

Förhoppningen om Europa tog slut på Örjan idag. Och det är egentligen inte mycket att säga om. Redan från början var MFF en svår motståndare och med tre tongivande spelare borta (bästa mittfältaren AAA, vassaste anfallaren Naeem Mohammed och stabila islänningen Gisli Eyjolfsson) såg det ännu tuffare ut.

I första halvlek lyckades vi hålla 0-0 och det fanns till och med ett par HBK-chanser som absolut kunde resulterat. Men i början av andra halvlek drog MFF ner rullgardinen med två snabba mål och resten blev en transportsträcka.

Tim Rönning har jag hyllat tidigare men idag tycker jag att han faktiskt missade vid ett par av målen. Det håller inte. Ska vi störa ett lag som MFF måste målisen vara på topp.

Om jag räknat rätt har Ante G 7 insläppta mål och 4 mål framåt under den tid han spelat i cupen. Gabriel Wallentin har 2 insläppta och 5 mål framåt under den tid han spelat. Är det en slump?

Var har hänt med RWP? Idag, med flera spelare borta, petas han som forward av en floppande yttermittfältare (lillebror Granath ska dock ha beröm för dagens insats). Och det är fullt begripligt, vår forne skyttekung har väl inte ens skapat en halvchans under de minuter som han faktiskt fått i cupen i år.

Mot Örjan och Europa

Vi är inte bortskämda med tävlingsmatcher vid den här tiden på året. Nu fick vi hela 120 minuter med HBK – och en seger på det. Härligt! Nu är vi två segrar från Europa, och får spela nästa match på Örjan. När spelade vi senast en cupmatch där?

BP hade precis som väntat bollen mest hela tiden, men det var HBK som var vassa. Många riktigt farliga målchanser och ska man vara kritisk mot något så är det kanske att vi inte avgör den här matchen innan sista minuten, då BP är nära att kvittera.

Riktigt fina nyförvärv i år. Båda islänningarna känns intressanta; Eyjolfsson är mer jämnt stabil, medan Ingason tidvis kan vara osynlig för att sedan blixtra till. Tim Rönning ser ut att vara vår bästa målvakt på minst ett decennium och det synes mig obegripligt obegripligt att Elfsborg inte satsade på honom. Den andre Tim, Erlandsson, är vår bäste andrekeeper på minst lika länge. Vinicius Nogueira är i sin tur en klar uppgradering på vänsterbacken.

Den enda lilla besvikelsen bland nyförvärven så här långt är RWP, som verkligen inte imponerat under de (relativt få) minuter han hittills fått. Med tanke på Naeem Mohammeds skada idag lär han få chansen från start i semin och kan förhoppningsvis visa varför HBK satsat på honom igen.

Äntligen en kvart!

Värnamo hade bollen, HBK skapade chanserna – och satte även en av dem. Det räckte för att vi äntligen ska ta oss till kvartsfinal i cupen igen. Är det något man kan anmärka på så är det att vi borde punkterat den här matchen en bra biten före slutsignalen. Åtminstone ett halvdussin fina målchanser räknade jag till.

Årets första tävlingsnolla uppstod när Ante G, om jag minns rätt för första gången under den här sejouren, var petad. En slump? Jag tror inte det. Gabriel Wallentin riktigt bra defensivt och visst visade han upp lite bättre spel med fötterna än vanligt?

Även AAA var A-klassig idag. Det känns som han steppat upp ytterligare ett steg efter asiatiska mästerskapet. Jag blir förvånad om han är kvar i HBK hela säsongen.

Härligt också att se Tim Rönning. Stabila räddningar på de få chanser som dök upp och en enorm pondus i luftspelet. Och så sätter han igång spelet snabbt. En klar uppgradering från förra årets ofta skakiga målvaktsspel.

Finns det något att vara besviken på? Tja, egentligen inte. Men dagens två startande yttrar, Birnir Snær Ingason och Albin Ahlstrand, har inte riktigt i de två senaste matcherna levt upp till de tidigare lovorden. Men jag är inte orolig – båda är nya i startelvan och kommer säkert in i det mer och mer framöver.

Mannen med felstavad tröja räddar oss

1-1 på hemmaplan mot ett lag i andradivisionen, det är inte mycket att skryta om. Och spelet idag mot TFF var inte heller mycket att ha. Men resultatet är ändå fullt tillräckligt för att vi ska ha hyfsad chans att ta hem gruppen och det är inte fy skam.

Ganska många svaga prestationer idag. Våra två uppskrivna yttrar, Albin Ahlstrand och Birnir Snær Ingason, får inte till det alls. Viktor Granath är helt osynlig under 97 minuter. Andreas Johansson blir enkelt passerad vid baklängesmålet och har nu förlorat dueller vid alla våra tre insläppta tävlingsmål i år.

Men några positiva signaler fick vi också. Tim Erlandsson är en mycket bra backup-målis, AAA styr spelet fint och fortsätter att leverera frisparkar av hög och mannen som pinsamt nog fortfarande bär en felstavad tröja, Gisli Eyjolfsson, gjorde ett riktigt piggt inhopp och räddade en poäng.