Dubbla avsked

 ”Hacke” Andersson var lagkapten och spelade sin sista HBK-match när jag jublade över SM-guldet på Örjans vall 1997. Nu finns han inte mer, alldeles för tidigt och otroligt sorgligt. Detta var ett avsked som vi verkligen inte hade önskat oss.

Ett annat, betydligt mer väntat, avsked kom från Ante G. Precis som jag slog fast efter sista omgången så lägger han nu skorna på hyllan och blir istället assisterande tränare. Det är helt rätt beslut. Ante är fortfarande en skicklig fotbollsspelare på många sätt, men den senaste säsongen visade också tydligt att han inte alltid längre hänger med. Hade han fortsatt är risken att minnet av hans insatser hade solkats ner av svaga prestationer på slutet – och kanske hade han fått en ny skada så att han inte själv kunnat ta beslutet att sluta. Som assisterande tränare kan han säkert göra stor nytta, även om det sällan är de bästa spelarna som blir de bästa tränarna.

Allsvenskan 2025!

Kontraktet är säkrat! Att det blev storförlust idag betyder ingenting, särskilt inte som vi faktiskt – precis som Johan Lindholm tar upp i sitt tal efter matchen – var bättre än AIK så länge det var 11 mot 11. Och apropå det röda kortet: jag har nog aldrig blivit så förvånad över en utvisning.

HBK-spelarna är naturligtvis hjältar som tagit oss igenom säsongen med ett säkrat kontrakt. Men största hjälten är så klart Johan Lindholm, som tog över en vissen, stukad och hunsad grupp, som av sin tränare fått veta att man var sämst av alla, och gjorde den till ett av allsvenskans bästa lag. Jag ser verkligen fram emot 2025. Visst, det finns ett par luckor truppbygget, men det finns också mycket spännande talang som kan explodera.

Och ja – Ante G har naturligtvis spelat sin sista allsvenska match. Det syntes om inte annat i slutet av matchen, när han sprang upp i anfallet för att ta sista chansen att bli allsvenskans äldsta målskytt någonsin. Nästa år är han med all sannolikhet assistent till Johan Lindholm. Det kan nog bli bra, det också.

Trams om allsvenskans bästa vänsterback

Det är den tiden på året då diverse tabloider skriver artiklar om att rika klubbar ”vill ha” fattigare klubbars spelare. För det mesta är detta rent trams. Det är klart att alla allsvenska lag skulle vilja ha allsvenskans bästa vänsterback, men det betyder ju inte att de får honom.

För om HBK:s ledning säljer Vinicius Nogeira till en allsvensk konkurrent för ”ett par miljoner” som Expressen uppger börjar jag verkligen fundera över deras mentala hälsa.

Vinicius har i år, som back i ett lag som stora delar av säsongen varit allsvenskans sämsta, hittills gjort ÅTTA assist. Det är fantastiskt bra siffror. Om vi spelar i allsvenskan 2025 under Johan Lindholms ledning, särskilt om det blir med ett anfallspar som Naeem Mohammed och Yannick Agnero längst fram, är det inte omöjligt att han skulle kunna dubbla den siffran. Då skulle klubbar ute i Europa betala åtminstone det tiodubbla för honom, kanske till och med det tjugodubbla.

Och för den som tvekar kan vi jämföra med Elliot Stroud, som är vänsterback och lika gammal som Vinicius, men har ett kortare kontrakt. Honom sägs Mjällby begära över 20 miljoner kronor för. Visst, Stroud är svenskfostrad, vilket är en stor fördel för lag som numera har få svenskar, som exempelvis MFF – men det är också det enda som skulle göra honom mer attraktiv än Vinicius.

Vinicius kom dessutom till HBK billigt från Varberg, mot att Bois fick en bra vidareförsäljningsklausul. Eftersom vi inte får behålla alla pengarna när vi säljer honom finns det ännu mindre skäl att rea ut honom billigt.

Från sämst till ett av de bästa

Jag åkte med hela familjen till Örjans vall – och fick se ett av allsvenskans just nu bästa lag vinna igen. Det är en helt otrolig scenförändring från i våras, då vi var allsvenskans sämsta lag, trots att truppen kanske var bättre då än nu med spelare som Naeem Mohammed, Viktor Granath, Amir Al-Ammari och Phil Ofosu-Ayeh. Johan Lindholm ska hyllas och han ska hyllas rejält.

Trots tredje raka segern är det inte helt klart med nytt allsvenskt kontrakt. Men att alla tre kamratföreningarna (Göteborg, Norrköping och Värnamo) ska vinna samtidigt som vi förlorar, det borde inte kunna inträffa. Å andra sidan vågar jag inte vara 100 procent säker, för nästan alla bottenlag har ju plockat rejält med poäng nu på sistone.

Dagens match kan ha varit Andreas Johanssons sista som spelare på Örjans vall. Det känns gott att ha varit på plats och hyllat honom efter segern. Ante G lär dessutom få behålla rekordet ett tag, eftersom det enda nuvarand hotet, Kalmars Romario, nu knappast får spela allsvenskt 2025.

Allt är härligt!

Åh, så tungt det var när Kalmar helt oförtjänt vände mot BP i slutminuterna igår och vi plötsligt var nära direktnedflyttning. Åh, så härligt det är nu när vi helt välförtjänst norpar tre poäng mot vår favoritmotståndare Häcken och seglar upp på säker mark.

Vi har haft vår beskärda del av otur och svaga domslut. Därför känns det ännu härligare att vi idag har marginalerna på vår sida och får ett mål, som faktiskt är hårfint offside, godkänt.

Härligt också att Blair Turgott, som missat, slarvat och sumpat på löpande band och idag inledde med att kasta bort ännu en fin chans, fick avgöra. Han har inte haft det lätt, men trots allt jobbat på oförtrutet och inte heller klagat.

Och vilken härlig vänsterback vi har i Vinicius Nogueira. Nu ligger han till och med tvåa i allsvenskans assistliga, trots att han spelar back i ett bottenlag. Extremt imponerande.

Värt att notera i dagens match är också att Noah Söderberg för andra matchen i rad saknas i den 20 man stora matchtruppen. En tydlig signal på att det var ett helt onödigt lån.

Istället för Söderberg får vi kanske se Måns Andersson på HBK:s innermittfält nästa år. Visst, de senaste åren har vi ganska ofta skrivit kontrakt med ungdomar som sedan får begränsat med speltid, men kanske kan den tråkiga trenden brytas med Johan Lindholm vid rodret.

Så skönt med en seger!

Det finns en enda sak som är bra med att sällan vinna – det känns så skönt när man trots allt gör det! Dagens 3-1-seger mot Sirius innebar stor lättnad och glädje. Jag är långt ifrån säker på att vi grejar kontraktet, men det ser nu betydligt ljusare ut än det gjorde för bara några timmar sedan. Och det HBK som skapats under Johan Lindholm är något helt annat än det vi fått se under större delen av säsongen.

Matchen som sådan var intressant. I första halvlek visade vi upp en effektivitet som påminde om våren och fick in två bollar, medan vi i andra brände en hel del. Så damp bollen plötsligt ner framför Gisli Eyjolfssons fötter – och det var avgjort. Vilken lättnad det var för islänningen att till slut få spräcka målnollan syntes också tydligt, han har ju bränt några riktigt fina lägen tidigare.

Också kul att sådant som HBK brukar anses vara dåligt på gav effekt. Idag blev det både två hörnmål och ett mål av en inhoppare.

I och med Gisli Eyolfssons och Niilo Mäenpääs mål idag har hela 13 HBK:are gjort mål i allsvenskan i år. Jag kan inte minnas att det någonsin varit så många olika målskyttar under någon tidigare allsvensk säsong. Guldåren 1997 och 2000 får jag det till 12 olika målskyttar. Någon som har koll?

Två ansikten – och något som grinar

En riktigt bra första halvlek, kanske årets bästa, där vi borde fått in en eller ett par bollar – och så står det ändå bara 0-0. Och en andra halvlek där vi är tillbakatryckta konstant och släpper in ett mål efter en felträff av en motståndare. Ja, detta var verkligen en match med två ansikten och oturen grinar oss i åtminstone ett av dem just nu.

Johan Lindholm har nu varit tränare i sex matcher. De har gett tre poäng. Jag tycker nog att vi förtjänat åtminstone det dubbla. Det glädjer mig att se att vi blir allt bättre, särskilt med tanke på hur vår tidigare tränare grävde oss allt djupare ner i dyn.

Samtidigt måste naturligtvis även Lindholm kritiseras när han gör märkliga saker. Det är smått obegripligt att han väntade så länge med bytena idag. Redan efter ungefär en timmes spel gick det att se att vi behövde få in nytt bod på plan, men bytena dröjde och dröjde. När de väl genomfördes kunde vi för första gången i andra halvlek lyfta spelet åtminstone lite grann, även om vi aldrig var nära att kvittera.

Och till sist: Läsare av den här bloggen har säkert noterat att jag ganska ofta varit kritisk mot Ante G. Idag var han lysande. Jag gissar att det handlar till stor del handlar om att han taggar upp och njuter av det som troligen var en av de sista matcherna inför storpublik.

På bottenkryssning

Efter att ha vägrat att spela oavgjort under hela säsongen har vi gett oss ut på en ordentlig kryssning den här veckan – tre raka kryss mot bottenkollegor, nu senast mot IFK Norrköping.

Tre poäng på tre matcher är ingen lysande utdelning, men heller ingen katastrof, just eftersom även våra konkurrenter har missat att ta segrar. Idag syntes det dessutom ganska tydligt att vi var slitna i andra halvlek. Det är också tydligt att Johan Lindholm har fått möblera om i startelvorna för att ha så pigga ben som möjligt på plan.

Matchen som sådan var helt okej och även om vi blev snuvade på en eller ett par straffar så ska vi också vara tacksamma för att Norrköpings till synes helt korrekta mål dömdes bort. Att få en sådan gåva av domaren är verkligen sällsynt för oss luttrade HBK:are.

Fem matcher, varav två på hemmaplan, återstår, samtliga mot lag från plats nio och uppåt i tabellen. För att klara kontraktet utan kval behövs sannolikt minst två segrar. Det blir oerhört svårt, men inte omöjligt – för dagens HBK är redan så mycket bättre än det HBK Magnus Haglund lämnade efter sig för en dryg månad sedan.

Ungt hopp och gammal seghet

Vi spelade 22 allsvenska matcher utan ett enda kryss. Nu har vi plötsligt två på bara några få dagar. Om jag efter IFK Göteborg-matchen var hyfsat nöjd med en poäng var känslan efter Kalmar-matchen igår snarare att vi förlorat två poäng. Vi hade en konstant press under andra halvlek och borde nog vunnit. Å andra sidan är det kanske årets första match där vi fick färre poäng än vi förtjänade.

Yannick Agnero har nu gjort dubbelt så många seniormål i HBK som han gjort under hela sin tidigare karriär. Och ivorianen imponerar allt mer. Båda målen igår kommer ju efter att han gjort riktigt fina prestationer vid mottagning av ganska svårbemästrade bollar. Jag tror inte att någon annan HBK-anfallare hade varit i närheten av att klara av det. Om det nu går riktigt illa och vi spelar i Superettan 2025 kommer vi att ha det möjligen ruskigaste anfallsparet någonsin i andradivisionen med Yannick Agnero och Naeem Mohammed.

Om unge Agnero imponerar gäller motsatsen för mer än dubbelt så gamle Andreas Johansson. Ante G blev bortsprungen mot Mjällby och petades sedan välförtjänt. Igår var han tillbaka i backlinjen och stod stel som en staty när Dino Islamovic satte fart och sedan petade in 1-1. Innan kvitteringsmålet föll hade vi spelat riktigt bra, men efter det tappade vi helt koncepterna och lät KFF dominera resten av första halvlek. Just det spelmässiga tappet är ju inte Antes fel, men med en normalsnabb mittback hade Islamovic aldrig fått chansen att göra mål och vi hade kanske kunnat hålla fast vid den pigga matchinledningen och i slutändan ta en trepoängare.

Ett trendbrott av vikt

Visst är det surt att tappa poäng i slutminuterna mot en bottenkollega, men oj så viktig den poäng vi trots allt fixar idag är. Den är viktig för vår egen skull i tabellen och den är viktig för att den håller IFK Göteborg kvar nere i träsket – men den är framför allt viktig för att spelarna ska känna att det går att ta poäng och tro på att vi kan ordna det här. En tredje förlust med nya tränaren hade, trots att spelet blivit klart mycket bättre, sannolikt satt sig på huvudet.

Viktigt också att Yannick Agnero fick spräcka sin målnolla. Visst är han oslipad och ser ibland lite kantig ut, men får han det att lossna kan han mycket väl på egen hand skjuta oss till nytt kontrakt.

Noterade ni förresten hur nöjd Johan Lindholm såg ut när man i sändningens studio efter matchen konstaterade att hans HBK är något helt annat än Haglunds dito?

Och ja – vi får inte glömma Tim Rönning. För andra gången den här säsongen snuvar han IFK Göteborg på ett straffmål. Superbt.