Seger – men mollkänsla

Vi gick vidare i cupen – som vanligt. Det var det viktiga. Spel- och resultatmässigt var 2-0-segern mot femtedivisionslaget Haga inte speciellt imponerande, men vi gjorde jobbet.

Många som suttit på bänken fick chansen från start, andra fick hoppa in, men man kan väl tyvärr inte direkt säga att insatserna förde dem närmare startelvan i allsvenskan. Nyförvärvet Jesper Westermark, som pekats ut som möjlig frälsare där framme, lämnade planen mållös och syntes knappt till alls. RWP gjorde däremot mål, men han kommer väl Magnus Haglund aldrig att ge chansen från start. Bleon Kurtulus stod för en stabil insats i mittförsvaret, och deltog också fint i det offensiva spelet, men där har väl Haglund placerat minst tre man före i hackordningen.

Segern till trots är det ändå mest mollkänslor idag. Talangulla högerbacken Emir El-Kathemi, hyllad av insatta i ungdomsverksamheten, skriver på för BP. Bedrövligt. Extra surt då vi verkligen behöver en ny högerback, eftersom André Boman bara är på lån och Thomas Boakye inte håller. Jag hör dessutom från olika håll att ungdomsspelare tröttnat på HBK:s a-lags ledning. Ett annat exempel är Dion Mehmeti, en 15-åring som tidigare spelade i HBK men nu representerar ÖIS – och gjorde två mål för P15-landslaget häromdagen och ett mål i matchen dessförinnan. Det känns som ett fullständigt mörker om nu även akademin ska börja tömmas på kvalitet – särskilt om det beror på att a-laget missköts.

Lånet sänker oss

Det finns bara en anledning att låna in spelare – man vill snabbt få in någon som höjer kvaliteten på en position där man är svag. Levererar inte lånespelarna en högre kvalitet finns det ingen anledning att spela dem.

André Boman lever till fullo upp till uppgiften som inlånad. Phil Ofosu-Ayeh drog till Indonesien och vi behövde snabbt en ersättare, eftersom vi saknade en duglig högerback. Den rollen har Boman axlat fint.

Noah Söderberg däremot – han är raka motsatsen. Efter en svag premiär mot BP var han något bättre sist mot MFF. Idag var han katastrofal. Båda de mål som Gais sätter i första halvleken är enbart hans fel. Först tappar han markeringen på en hörna och låter en gaisare skalla in 0-1. Sedan skänker han bokstavligt talat bort bollen så att en annan gaisare kan komma fri och sätta 0-2. Det är fullständigt katastrofalt. Att Söderberg spelar istället för våra egna spelare är obegripligt.

I andra halvlek lyckas vi få in 1-2 och visst finns några halvlägen att kvittera. Men vi är fortsatt oerhört tama längst fram. Inte märktes någon ljusning när superettan-målkungen Jesper Westermark kom in. Nu ska han inte dömas ut efter knappt en halv halvlek, men jag tror tyvärr inte att Westermark är en frälsare.

Nej, som jag konstaterade efter förra matchen: livet som HBK:are är tungt på så många vis. Jag har faktiskt svårt att se att det här ska vända. I ödesmatchen mot Västerås nästa omgång är dessutom vår bästa utespelare, Vinicius Nogueira, avstängd efter en fullständigt onödig stämpling på övertid.

Alltid för få anfallare – eller för många

När årets allsvenska säsong inleddes hade HBK fem anfallare i a-lagstruppen: Naeem Mohammed, Viktor Granath, Rasmus Wiedesheim-Paul, Alex Hall och Villiam Dahlström.

I slutet av våren lämnade Villiam Dahlström. Då tyckte manager Magnus Haglund att det var viktigt att fylla luckan som han lämnat efter sig i truppen med en offensiv spelare. En ny anfallare som ersättare till Dahlström värvades också kort därefter: Blair Turgott. Antalet anfallare var återigen fem.

Men plötsligt var det uppenbarligen inte längre viktigt att ha fem anfallare, för först skickades Alex Hall iväg på lån och strax därefter såldes Viktor Granath. Antalet anfallare var nere på tre.

Så skadade sig Naeem Mohammed. Bara två friska anfallare återstod. Nu började det återigen snackas om att antalet anfallare var för få och att vi behövde värva.

Så anslöt först Yannick Agnero och därefter Jesper Westermark. Antalet anfallare nådde fyra, en färre än vid säsongsstarten och lika många som nyss ansågs för få efter att Villiam Dahlström lämnat. Men se – nu är fyra anfallare tydligen för många. Enligt HP tycker Magnus Haglund att han har överskott på anfallare och därför ska Yannick Agnero skolas om till vänstermittfältare. Outgrundliga är vår managers vägar.

Tungt på många vis

För en månad sedan förlorade vi 1-5 mot MFF. Igår fick vi stryk med bara 0-1. En uppryckning? Näppeligen.

Förutsättningarna var nu bättre än på länge, med MFF mitt uppe i viktiga kvalmatcher på europeisk nivå. Vi valde dock att, till skillnad från förra månaden, gå in med en extremt passiv inställning som gav spel mot ett mål i första halvlek. Varför? Tja, det verkar i alla fall inte ha varit meningen.

I andra halvlek försökte vi oss istället på ett liknande spel som förra månaden. Det gav visserligen MFF några fina lägen när vi öppnade oss bakåt, men också ett par hyfsade kvitteringschanser. Därför kan vi inbilla oss att vi gjorde en bra match, men totalt sett hade denna match mycket väl kunnat sluta 1-5 den också. Jag skulle faktiskt säga att vår insats i Malmö var bra mycket bättre än den på Örjans vall, men säkerligen kan en del bli lurade av resultatet och tro att vi var bra igår.

Men det är inte bara resultaten som gör det tungt att vara HBK:are just nu. Spelet har under större delen av året varit erbarmligt – ja, faktiskt betydligt sämre än i fjol. Transferfönstret kan, sett till resultaten hittills, vara vårt sämsta på många år. Vi har värvat in spelare som antingen inte är spelklara ännu (Jesper Westermark och Yannick Agnero), inte håller klassen (Blair Turgott) eller av någon outgrundlig anledning petas (Niilo Mäenpää). Det som vi en gång var kända för, att ge unga och egna talanger chansen, är numera som bortblåst. De få unga HBK-talanger som finns kvar i truppen får sällan starta och istället utvecklar vi andra klubbars ungdomar som vi lånat in. Vi ger inte ens våra egna unga möjligheten att känna på den allsvenska atmosfären utan har under mer än en månad istället ställt upp med inkompletta matchtrupper där platser på bänken stått tomma. Nej, det är verkligen ingen fröjd att vara HBK:are idag och svårt att känna någon framtidstro.

För övrigt är det intressant att jämföra HP:s spelarbetyg med neutrala Bollsvenskans dito i gårdagens match. Bollsvenskan lyfter till exempel fram hur bra André Boman klarade av farlige Taha Ali matchen igenom och anser att han var HBK:s bäste utespelare, medan HP verkar tycka att Boman hade problem i inledningen och ger honom sämst betyg i hela backlinjen. Bollsvenskan noterar att Gabriel Wallentin missade rejält i markeringen i första halvlek och ger honom sämst betyg av alla HBK-backar, medan HP är helt tyst om markeringsmissarna och istället hyllar honom. Liknande skillnader har det varit även i tidigare matcher, till exempel mot BP (HP:s siffror här, Bollsvenskans här) och Värnamo (HP här och Bollsvenskan här). Jag skulle rekommendera den som vill ha en nykter syn på HBK:s insatser att titta mer på Bollsvenskan och mindre på HP.

Skulle Mohammed säljas?

Blair Turgott värvades närmare en månad innan Naeem Mohammed gick sönder i MFF-matchen. Men i en HP-intervju i veckan säger Magnus Haglund att Turgott är en ersättare för Mohammed.

Kunde alltså Magnus Haglund förutspå att Mohammed skulle skadas och plockade därför in Turgott? Nja, knappast. Jag ser istället tre möjliga förklaringar.
• Haglund har glömt hur det egentligen var och HP-journalisten är inte tillräckligt alert för att förstå vad han just hörde. Fullt troligt.
• HP-journalisten har virrat till det. Fullt troligt.
• Haglund planerade/räknade med att sälja Mohammed under sommarfönstret. Mest troligt.

Frågan är dock om Mohammed fortfarande kan komma att säljas när han är tillbaka från skadan? Troligen inte, utan att han först visat att han prestera igen, alltså först nästa sommar. Och då får vi antagligen bara småpotatis för honom, eftersom han då bara har ett halvår kvar på kontraktet.

Kan Wester från Öster ge tröster?

HBK våren 2024 och HBK hösten 2024 kommer till stora delar att vara olika lag. Tyvärr verkar de flesta förändringar vara nedgraderingar. Som en sådan får man – åtminstone på förhand – betrakta Jesper Westermark, som nu sägs vara klar. Westermark är likt Viktor Granath en skyttekung från Superettan, men siffermässigt en sämre variant av sin företrädare: den förre Österspelaren är ett år äldre, gjorde sju mål färre än Granath när han vann Superettans skytteliga och har aldrig lyckats hitta målet i allsvenskan. Visst drömmer jag om att han ska kunna göra det bra hos oss, men några större hörhoppningar vågar jag inte ha.

Det blir också intressant att se hur vi ska göra med anfallsbesättningen framöver, inte minst i vinter. Då är Naeem Mohammed förhoppningsvis tillbaka, vi har tre relativt nyvärvade anfallare (Jesper Westermark, Yannick Agnero och Blair Turgott) som alla kommit till oss för att få speltid efter att ha varit petade, sitter fortfarande kvar med Rasmus Wiedesheim-Paul, får tillbaka Alex Hall och så är väl Birnir Snær Ingason numera också att betrakta som forward. Sju anfallare som slåss om max två platser känns som åtminstone två för många.

Mardrömsmotståndare gånger två

Det finns märkligheter i fotboll. En sådan är att ett lag kan ha mycket enklare för vissa motståndare och svårare för andra – oavsett hur bra dessa motståndarlag egentligen presterar i övriga matcher. HBK plockar numera ofta poäng mot Häcken, som oftast håller till i toppen av tabellen. Medan vi nästan alltid – och trots att våra spelare byts mellan åren – får stryk av BP, en egentligen högst medioker motståndare.

Därför blev jag inte så besviken efter helgens förlust, den femte raka mot BP i seriesammanhang. Jag räknade helt enkelt med noll poäng och kan bara suckande konstatera att det gick som väntat. Men visst var det trist att återigen se ett famlande, passivt och uddlöst HBK, där ingen i startelvan kan kvittera ut något högre betyg.

Vår senaste inlånade farmarspelare Noah Söderberg fick omedelbart chansen, men gladde inte någon och syntes kanske allra mest när han drog på sig ett kort. Nu ska Söderberg inte hängas efter en enda match, men jag ställde mig före matchen frågande till att Albin Ahlstrand inte får chansen. Jag är ännu mer frågande nu. Ahlstrand var bäste HBK:are, trots att han bara spelade en halv halvlek. 

Nu väntar MFF nästa helg. Inte heller mot malmöiterna plockar vi poäng särskilt ofta – senaste segern är från 2008. Men jag har faktiskt en känsla av att det inte är helt omöjligt att gneta till sig en poäng. MFF har fokuset på Europaspelet, så chansen att skrälla är större än på länge.

Elfsborg södra?

Bara några veckor efter att vi lånat in Elfsborgstalangen André Boman för att fylla en lucka i truppen (Phil Ofosu-Ayeh) lånar vi nu in ännu en Elfsborgstalang, Noah Söderberg, för att fylla ännu en lucka i truppen (Amir Al-Ammari). Och Haglund verkar ge honom stort förtroende direkt – HP hävdar att han går in i startelvan direkt mot BP.

Visst behöver vi täppa igen hålen i truppen och visst är lån av spelare som klarar av allsvenskan behändiga kortsiktiga lösningar. Men att utveckla talanger åt en konkurrent istället för att ge våra egna talanger speltid känns som just kortsiktigt. Man undra vad till exempel Albin Ahlstrand, som före säsongen hyllades, skrev på ett långt kontrakt och gavs tröja nummer 10, tänker om situationen när en inlånad spelare med en enda träning med laget omedelbart får den lediga platsen i startelvan.

En ivorian hyllas – men kan han leverera?

Så blev vår tunna trupp åtminstone lite fylligare. Yannick Agnero är klar. Jag har ju varit lite skeptisk till honom, men Magnus Haglund är närmast lyrisk så visst kan vi hoppas på succé. Med tanke på hur det gått för våra senaste forwardsvärvningar (RWP och Blair Turgott) så tillåter jag mig dock att vara något försiktig i mina förväntningar.

Dessutom verkar ännu en elfsborgian, Noah Söderberg, vara på väg att lånas in. Han blir i så fall vårt tredje elfsborgslån på ett år efter Jack Cooper-Love och André Boman. Det känns inte riktigt bra att vara farmarklubb åt boråsarna och utveckla deras unga lirare istället för våra egna. Men visst – på kort sikt behöver vi ju få in spelare utifrån, ingen tvekan om det, eftersom truppen är så liten.

En trea i en sexa

Det har inte varit lätt att vara HBK:are senaste tiden. Svaga resultat, riktigt uselt spel, viktiga spelare som lämnar och en skada på en nyckelspelare. Ångesten kom krypande. Men ikväll är hoppet tillbaka och det är härligt att vara HBK:are igen. Tre poäng i sexpoängsmatchen mot Värnamo var så otroligt välbehövligt.

För kanske första gången i år så pressar vi i början av andra halvlek tillbaka ett lag en längre period och till slut så kommer också 1-0 genom ett riktigt klassavslut av Birnir Snær Ingason. Ingason har för övrigt verkligen börjat visa varför han värvades: klassmål mot MFF, skott som räddas in i stolpen mot både AIK och Norrköping och så nu matchhjälte. Kul att se! Lite tråkigt att han fick lämna direkt efter målet i ett byte som säkert var förutbestämt, för målet hade säkert gett honom extra energi, men det räckte ju trots allt.

Nya finnen Niilo Mähenpää gjorde debut och såg också bra ut. Han verkar vara allround, med såväl teknik som närkampsspel och passningsspel av relativt god kvalitet.

Jag vill också passa på att lyfta fram Villiam Granath. Han jobbar stenhårt matchen igenom och det är också hans eviga riv och slit som gör att Ingason får bollen innan målet.

Till sist lite transferrykten: Jesper Westermark sägs vara aktuell. Han hade ett riktigt bra år i superettan i fjol (17 mål och 10 gula kort), men har bara spelat ett par minuter i allsvenskan i hela sin karriär och haft svårt att hitta nätet i polska andradivisionen i år. Kan han vara något? Möjligen, men vi har sett mängder med superettan-anfallare misslyckas i allsvenskan, så någon garanti är det inte. Jag hade betydligt hellre haft kvar Viktor Granath, men nu är stor-Granthen såld och vi behöver definitivt fylla på vår lövtunna trupp (inte heller idag fick vi ihop full bänk trots att två målvakter satt där), så jag säger inte nej.