Ett nytt hopp!

Vilken märklig känsla. Känslan som uppstår efter en seger, en seger med ett avgörande i sista minuten. En så underbar känsla. Jag kan inte minnas senast det kändes så här.

För jag hade nästan gett upp. Vi gjorde en bra match, hade chanser nog för att avgöra (vilket Kalmar i ärlighetens namn också hade), men som vanligt förtvivlat svårt att göra mål. Svaga avslut eller snygga räddningar – ja, bollen gick helt enkelt inte in. Förrän den gjorde det. Ett otroligt viktigt mål av Ludvig Arvidsson. Hoppet lever, särskilt som Degerfors förlorade och vi möter värmlänningarna i nästa omgång.

Matchen som sådan var alltså en inte alls dum insats av HBK. Och nyförvärvet Tom Trybull gav oss något som vi verkligen saknat, en stark bollvinnare på mitten. Han satte nog fler glidtacklingar än vad HBK:s alla andra mittfältare gjort under hela säsongen. Detta kan bli riktigt bra.

Nu har vi faktiskt tre tävlingsmatcher i rad utan förlust, för i veckan säkrade vi också, precis som vanligt, gruppspel i Svenska cupen. Insatsen mot Skövde var väl inte lysande, men seger är egentligen det enda viktiga. Precis som idag. Ja, hoppet lever – jag måste upprepa det! Låt oss njuta!

Ny tränare – samma resultat

Stuart Baxter sa att han inte skulle ändra så mycket. Det gjorde han inte heller – och det såg ganska mycket ut som det gjort tidigare i år. Resultatet blev även det bekant: en förlust. Naturligtvis sågar jag inte Stuart Baxter för det, han kan mycket väl visa sig vara rätt man för att vända det här på sikt.

Helt utan förändringar var det dock inte. Varken Otso Liimatta eller Hussein Carneil fick en enda minuts speltid. Det är två skickliga spelare, men de saknar båda två såväl tyngd som snabbhet. En tydlig signal om att Baxter prioriterar sådant.

Andra förändringar var att Erko Tougjas för första gången i år på riktigt spelade ytterback (tidigare har han varit uppsatt där men i praktiken varit vänster inneback) och att Emmanuel Yeboah var tagen till nåder igen. Båda två ser jag som positiva, även om Tougjas är bättre som innerback.

Jag noterar också att Baxter enbart gjorde två byten, trots att HBK under större delen av matchen var tillbakatryckt. Och framför allt noterar jag att ingen annan verkar ha noterat det. Ska vi gissa att gnället på HÄB:s forum varit monumentalt om Johan Lindholm agerat lika passivt med byten vid underläge?

Från sämst till ett av de bästa

Jag åkte med hela familjen till Örjans vall – och fick se ett av allsvenskans just nu bästa lag vinna igen. Det är en helt otrolig scenförändring från i våras, då vi var allsvenskans sämsta lag, trots att truppen kanske var bättre då än nu med spelare som Naeem Mohammed, Viktor Granath, Amir Al-Ammari och Phil Ofosu-Ayeh. Johan Lindholm ska hyllas och han ska hyllas rejält.

Trots tredje raka segern är det inte helt klart med nytt allsvenskt kontrakt. Men att alla tre kamratföreningarna (Göteborg, Norrköping och Värnamo) ska vinna samtidigt som vi förlorar, det borde inte kunna inträffa. Å andra sidan vågar jag inte vara 100 procent säker, för nästan alla bottenlag har ju plockat rejält med poäng nu på sistone.

Dagens match kan ha varit Andreas Johanssons sista som spelare på Örjans vall. Det känns gott att ha varit på plats och hyllat honom efter segern. Ante G lär dessutom få behålla rekordet ett tag, eftersom det enda nuvarand hotet, Kalmars Romario, nu knappast får spela allsvenskt 2025.

Ungt hopp och gammal seghet

Vi spelade 22 allsvenska matcher utan ett enda kryss. Nu har vi plötsligt två på bara några få dagar. Om jag efter IFK Göteborg-matchen var hyfsat nöjd med en poäng var känslan efter Kalmar-matchen igår snarare att vi förlorat två poäng. Vi hade en konstant press under andra halvlek och borde nog vunnit. Å andra sidan är det kanske årets första match där vi fick färre poäng än vi förtjänade.

Yannick Agnero har nu gjort dubbelt så många seniormål i HBK som han gjort under hela sin tidigare karriär. Och ivorianen imponerar allt mer. Båda målen igår kommer ju efter att han gjort riktigt fina prestationer vid mottagning av ganska svårbemästrade bollar. Jag tror inte att någon annan HBK-anfallare hade varit i närheten av att klara av det. Om det nu går riktigt illa och vi spelar i Superettan 2025 kommer vi att ha det möjligen ruskigaste anfallsparet någonsin i andradivisionen med Yannick Agnero och Naeem Mohammed.

Om unge Agnero imponerar gäller motsatsen för mer än dubbelt så gamle Andreas Johansson. Ante G blev bortsprungen mot Mjällby och petades sedan välförtjänt. Igår var han tillbaka i backlinjen och stod stel som en staty när Dino Islamovic satte fart och sedan petade in 1-1. Innan kvitteringsmålet föll hade vi spelat riktigt bra, men efter det tappade vi helt koncepterna och lät KFF dominera resten av första halvlek. Just det spelmässiga tappet är ju inte Antes fel, men med en normalsnabb mittback hade Islamovic aldrig fått chansen att göra mål och vi hade kanske kunnat hålla fast vid den pigga matchinledningen och i slutändan ta en trepoängare.

Första bra men andra sämst

Vi låg inför denna allsvenska omgång på andra plats i allsvenskan. Men vad få, om ens någon, noterat är att alla våra segrar kommit efter bra resultatmässiga prestationer i första halvlek. 6-2 var vår förstahalvleks-målskillnad före dagens match – 1-5 motsvarande för andra halvlek.

Därför var det ingen överraskning att vi förlorade idag, trots ledning i halvtid med 2-1. Det kändes som att HBK:arna blev chockade efter 2-2-kvitteringen, som kom från ingenstans efter en slumplyra som flaxade in i krysset. Men fyra insläppta på en halvlek är naturligtvis katastrofalt dåligt och inte på något sätt acceptabelt.

Varför är vi då så mycket sämre i andra än första? Kanske blir vi helt enkelt slitna av att ständigt jaga boll, trots Texas påstående i HP att ”inget allsvenskt lag slår HBK i fysen”. Oavsett så måste Magnus Haglund och hans gäng analysera våra svaga andra halvlekar och hitta ett botemedel – annars finns risken att det sätter sig på hjärnan.

Jag förutspådde förra veckan att en mittback snart vara avstängd. Så blir det också. Efter dagens gula kort kommer Gabriel Wallentin att få sitta på läktaren mot Mjällby. Det blir intressant att se Haglunds val. Får Bleon Kurtulus chansen, drar han ner Jonathan Svedberg som back eller är det slut med 3-5-2?

Något positivt från dagens match finns trots allt: Viktor Granath spräckte sin målnolla och fyllde på med ytterligare ett mål. Låt oss hoppas att han snart kan peta in ett par strutar till – mål som förhoppningsvis också kan ge poäng.

Allsvenskan 2024!

Så var det då klart – för första gången på nästan ett decennium klarar vi av att stanna kvar i allsvenskan. Och vi gör det på egen hand. Och vi gör det övertygande. 3-0 mot Kalmar är den största allsvenska segern sedan vi krossade ett annat småländskt lag, J-Södra, i augusti 2017. Superhärligt!

Malkolm Nilsson Säfqvist var tillbaka i en allsvensk trupp. Också härligt!

Båda anfallarna fick göra mål! Härligt, det också!

Malte Påhlsson fick hålla nollan. Härligt!

Och så gjorde Erik Ahlstrand en riktigt bra match, med två assist. Och se – det GÅR ju att slå bollen med högran också, Erik! Ska vi gissa att priset nu gick upp ett par miljoner, när han säkerligen lämnar för utlandet efter säsongen?

En sorglig rödvit repris

Det blev nästan en exakt repris på förra bortamatchen. Vid ett oavgjort resultat får Naeem Mohammed ett friläge, men bränner det – och minuter senare gör det rödvita motståndarlaget ledningsmålet som växer till en tvåmålsförlust innan slutsignal.

Med detta sagt: Vi kan inte lägga skulden för dagens förlust på Naeem Mohammed, även om han så klart borde satt minst ett mål på sina lägen idag. Jag tycker att den förre tredjedivisionbsspelaren har visat sig vara bättre i själva spelet än vad jag hade förväntat mig. Förhoppningvis lossnar målskyttet också när han väl får in det första.

Även Alexander Johansson behöver spräcka sin allsvenska målnolla. Johansson är helt under isen i spelet och ser närmast handlingsförlamad ut när han får bollen. Mycket synd, för han håller ju så hög klass när han är i form.

Men inte bara anfallarna brister. Jag tycker att det finns anledning att notera två saker i försvaret.

Det första är hur enkelt Ante G blir bortspelad vid 1-0. Visst är veteranen fortfarande bra, men där syntes åldern tydligt. 

Det andra är att det vid båda målen är Benjamin Hjertstrand som förlorar duellen och låter Kalmars Rajovic göra mål. Man kan väl inte säga att målen är Hjertstrands fel, men visst hade säkert en del backar klarat sig bättre där. Kanske läge att ge långkastaren Gustav Friberg sin första match från start när vi möter BP på lördag? 

En svit tar slut

Första hemmaförlusten på över ett år, tredje förlusten i rad, tredje mållösa matchen för laget i rad, tionde raka utan mål för vår tilltänkta stjärnanfallare. Det är inte så jättemycket man kan glädjas åt som HBK:are just idag.

Ändå lyckas jag hitta ett par ljusglimtar. Vi ryckte upp oss ordentligt i andra halvlek och borde nog, sett till chanserna, ha kunnat kvittera Kalmars ledning. Och vi ligger ju fortfarande helt okej till i tabellen. Men oj – vad viktig matchen mot Mjällby på torsdag blir.

Lojalitet och ineffektivitet

Effektivitet saknas hos HBK – det var temat i införartiklarna både hos HÄB och HP. Och inte blev det bättre idag. HBK hade en handfull riktigt heta chanser bara i första halvlek, men ändå stod det 1-1 i halvtid – som också blev slutresultatet. En poäng borta mot Kalmar är inte fy skam och 17 poäng efter halva säsongen är väl godkänt, men visst börjar jag längta efter trepoängare.

Roligast idag var att se de två ersättarna för våra avstängda spelare. Erik Ahlstrand var ytterst nära att sätta en boll och visade – till skillnad från när han ersatte Joel Allansson förra månaden – den klass som vi vet finns i honom.  Och Alexander Berntsson gjorde, precis som senaste han vikarierade för Joseph Baffo, en helgjuten insats.

Berntsson kan nog förresten vara min favorit i truppen – han har varit med sedan 2014, sällan ordinarie, men ständigt lojal och beredd att göra jobbet när han får chansen. Där skiljer han sig en del från en annan egen produkt.

Inga fullträffar – varken av HBK eller Aftonbladet

Jag kanske är tjatig, men nu har vi alltså ÅTTA raka matcher utan seger. Visserligen är 0-0 mot en förväntad bottenkonkurrent i allsvenskan inget katastrofresultat, men när vi istället hade en lång segersvit så upprepade alla kring laget hur viktigt det var att fortsätta att vinna. Nu slås alla sådana idéer bort. Men att spelarna också tänker på det märks – Ante G:s aggressiva utfall mot HP-reportern som ställde en ganska oskyldig fråga bär syn för sägen.

Själva matchen då? Tja, oavgjort var nog rättvist. Vi hade några skarpa lägen där bollen nog borde ha skickats in i mål, medan Kalmar missade en straff (eller ja – Malkolm Nilsson räddade den, och det var nog en bra boost för honom att få stå för en matchavgörande insats).

Men Kalmar och HBK var inte de enda som stod för en insats utan fullträffar idag. Jag själv köpte Aftonbladets fotbollsbibel, som kom ut idag. Visserligen är den ursprungliga Bibeln inte heller så noga med fakta, men i överförd betydelse brukar ju böcker som kallas för ”bibel” anses vara standardverk där det som står är i princip hundra procent korrekt. Aftonbladet bygger dock hela sitt stora HBK-reportage i fotbollsbibeln på en missuppfattning – att vi var nykomlingar i allsvenskan både 2015 och 2017. Extremt pinsamt av Sveriges största tidning!

Fotbollsbibeln i övrigt då? Jodå, ganska okej verkar det som, även om det finns en del andra märkligheter Jag har till exempel svårt att förstå hur Viktor Ljung, som sannolikt inte får starta en enda match i år, kan få samma betyg som nyckelspelare som Joseph Baffo och Samuel Kroon.

På dubbel rekordjakt!

Imorgon avslutas Superettan och vi möter TFF på bortaplan. Vi är redan klara seriesegrare – men vi kan faktiskt sätta några rekord. Hemsidan har noterat att vi har möjlighet att få flest bortapoäng någonsin, men vi kan faktiskt nå ett annat, ännu mer meriterande, rekord också: bäst målkvot någonsin.

Målkvoten är helt enkelt antalet gjorde mål dividerat med antalet insläppta mål och visar hur mycket vanligare det är att ett lag gör mål jämfört med släpper in mål. Bäst målkvot genom tiderna i Superettan har Kalmar FF år 2001 – 68 gjorda mål och 19 insläppta ger målkvoten 3,58. HBK har just nu 57 gjorda mål och 16 insläppta, vilket ger målkvoten 3,56. Gör vi minst ett mål mot TFF samtidigt som vi håller nollan så kommer vår målkvot att bli bättre än Kalmars rekordsiffra. Om vi släpper in ett mål måste vi göra minst fyra för att gå om Kalmar, alltså en seger med minst 4-1.

För övrigt är det riktigt kul och rättvist att bara HBK:are är nominerade till månadens spelare i Superettan i november.

Vi tog hem tre poäng borta

För tre år och två dagar sedan vann vi senast på bortaplan i allsvenskan – då var det sjätte raka bortasegern. Nu – med kniven mot strupen – tog vi äntligen en bortaseger igen. En fin prestation, men visst märktes det att ÖSK inte hade något att spela för.

Tänk om vi nu kunde slå AFC hemma i nästa omgång, samtidigt som J-Södra bara kniper en poäng på de kommande två matcherna. Då blir det – mot alla odds – en avgörande match i slutomgången.

Och så kul för Malkolm Nilsson att få hålla nollan.

En oavgjord förlust

Så bröts förlusttrenden då till slut. Men 1-1 mot Kalmar kändes ändå som en förlust, eftersom vi fick spela över en timme med 11 man mot 10, hade två bollar i stolpen och i princip behöver vinna nästan varje match som är kvar för att nå kvalplats. Å andra sidan – det som gav oss chansen att dominera den här matchen var en utvisning som måste ses som väldigt tveksam, så vi kanske ändå inte ska klaga.

Gabriel Gudmundsson riktigt bra idag igen. Han kan bli dominant i superettan nästa säsong. Också  roligt att se Jonathan Svedberg göra en fin allsvensk debutmatch i startelvan – även han har potential att bli en nyckelspelare nästa år.

Men usch – vilken usel markering vid Kalmars mål. Jag vet inte om det är Jesper Westerbergs eller Marcus Mathisens fel, men NÅGON av dem måste i alla fall markera den enda kalmariten i straffområdet när ett inlägg kommer.

Krulj vill ha Ojamaa

I HP säger Igor Krulj att han inte vill uttala sig för mycket om Henrik Ojamaa eftersom esten fortfarande tillhör en annan klubb. I praktiken betyder det: "Vi vill gärna ha honom, men vill inte säga det för då kan han bli dyrare".

För övrigt kan vi glädja oss åt att både AFC och KFF kammade noll denna omgång. Extra viktigt eftersom våra två närmaste konkurrenter kommer att få minst fyra poäng de kommande två omgångarna.

Uppehåll på nedflyttningsplats

Det var en match vi skulle avgjort redan i första halvlek. Under matchen hade enbart Fredrik Olsson fler heta målchanser än vad hela Sirius lag hade. Och ändå förlorar vi – dessutom på övertid. Så tungt.

Men egentligen har det sett ut så här i åtminstone en månad nu. Det krävs otroligt många chanser för att vi ska göra mål, medan motståndarna är betydligt skarpare framför målet. Resultat: fyra uddamålsförluster på de fem senaste matcherna.

Så vad göra? Sparka Janne, ropar flera. Jag har svårt att se att det skulle göra så stor skillnad. Det är ju inte så att vi är utspelade. Huvudanledningen till att vi ligger där vi ligger är att vi inte har skärpan framför mål. Kanske är det helt enkelt så att våra offensiva krafter inte håller tillräcklig klass. Alexander Ruud Tveter är stark, men trubbig, Sead Haksabanovic är gudabenådad, men ofta osynlig och på sistone ack så frustrerad, Fredrik Olsson nosar upp mängder med målchanser, men sumpar de flesta, Kosuke Kinoshita har inte gjorts någon glad hittills, Nikolai Alho är ojämn och osäker. Kan vi i sommar få in en injektion av samma typ som Matthew Rusike var 2015 – ja, då kan vi fortfarande vända det här. För som tur är så har ju både Kalmar och AFC också plockat riktigt få poäng i vår.

Effektiva kalmariter

Vi gör ingen bra match idag. Det gör inte heller Kalmar. Ändå vinner de komfortabelt. Förklaringen är enkel: de gör mål på sina chanser. Eller – de behöver inte ens en chans för att göra mål, som i fallet med det första målet. Mål nummer två var en fin, men feldömd frispark. Effektivt.

Vi skapar faktiskt fler heta chanser än kalmariterna, som till exempel Fredrik Olssons snabba skott (det var INTE Tveter, HBK) från några meters håll i slutet och läget när Marcus Johansson helt ren i straffområdet skyfflade bollen över. Men vi gör inte mål. Och det är ju det fotboll går ut på.

Alexander Ruud Tveter och Sead Haksabanovic fixade några strutar i inledningen av säsongen, men det känns som att motståndarna ligger hårdare på dem nu och det räcker inte att förlita sig på den duon. Kan någon annan stiga fram? Idag var Kosuke Kinoshita bedrövlig. För egen del tror jag att 4-5-1 med Aboubakar Keita på plan är det bästa för oss just nu – ivorianen hotar offensivt på ett helt annat sätt än våra andra innermittfältare gör.

Oh, så skönt

Oh, så skönt att King Gyan stod där redo att mota bort bollen med bröstet när till och med tilläggstiden hade passerat. Oh, så skönt att Marcus Antonsson inte fick göra mål utan istället gnälla lite. Oh, så skönt att MFF kvitterade i slusekunderna mot ÖSK. Oh, så skönt att inte ligga på nedflyttningsplats längre.

Stabil insats av Stojan Lukic idag. Igen. Oh, så skönt.

Och så gjorde James Keene äntligen ett mål som gav poäng. Oh, så skönt.

Positiva rapporter ger skön känsla

Visst, det var bara första matchen för säsongen. Visst, man får inga poäng för träningsmatcher. Men min kropp är ändå fylld av en skön känsla efter HBK-vinsten mot Kalmar igår. Rapporterna verkar samstämmiga: säkert försvarsspel, nyförvärv som levererar och som grädde på moset en duglig debut av 15-årige Sead Haksabanovic. Låt oss hoppas att 2015 fortsätter på samma positiva sätt!

HP gör om och gör rätt

Jag sågade sågade Hallandsposten fullständigt när deras betallösning lanserades för nästan exakt tre år sedan. Jag har också försökt att få dem att förstå att det är ett fullständigt orimligt att kräva 120 kronor i månaden om man bara är intresserad av deras HBK-artiklar. Därför ska de naturligtvis tidningen hyllas när den gör rätt och öppnar alla HBK-artiklar. Ännu bättre blir det av att tidningen lovar en storsatsning på HBK. Tack, HP! Nu börjar jag länka till er igen.

Och om mindre än en halvtimme är det dags för årets första match, mot KFF. Det ska bli spännande att höra rapporterna därifrån.

En ännu en offensiv kraft förlorad

När till och med en HBK-supporter som Marcus Antonsson väljer att lämna oss för en allsvensk konkurrent – dessutom en som hamnade bakom oss i tabellen – så undrar man hur det egentligen står till i HBK. Men lite lugnad blir jag av uppgifterna att han fått mycket bättre betalt i Kalmar än vad han skulle få ha fått i HBK. Vi måste hålla i slantarna och Antonsson är ingen superlirare, långt därifrån.

Jag har noterat att många hånar vår klubbchef Fidde Andersson. Naturligtvis är jag också oroad, men än är det för tidigt att döma – det återstår ju några månader till första tävlingsmatchen. Och de som retar upp sig på att spelare ska ha sagts stå på kö för att skriva på för HBK bör minnas att det var HP-journalistens formulering, inte Fiddes.