Allt som vanligt – vem bryr sig?

Ny match. Ny förlust. Allt som vanligt. Jag orkar knappt bry mig.

Som så många gånger tidigare i år förr är det ett individuellt misstag som fäller oss. Denna gång av Gabriel Wallentin, som faktiskt varit riktigt bra senaste matcherna. Han slår oattackerad en boll rakt på en Häcken-spelare. Två passningar och ett skott senare är vi i underläge.

Omar Faraj var tillbaka i startelvan och skapade absolut ingenting. En obegriplig värvning från början och lika obegripligt är det att han får chans på chans. Anfallspartnern Ludvig Arvidsson är i nuläget inte mycket bättre. Att dessa två ständigt får chansen på topp är smått obegripligt.

Ännu ett rykte om anfallsvärvning har nämnts, men redan avfärdats: unge skotten Rory Wilson. Synd, det hade ändå varit kul att se vad en spelare med hans talang hade kunnat åstadkomma i allsvenskan, även om han svårligen hade kunnat vara så bra att vi klarar kontraktet.

Finns det då något positivt idag? Jodå. Tim Rönning har varit riktigt bra på sistone. Det känns nästan som att vändningen kom för honom när William Lykke försvann och han slapp att ha en konkurrent. Kanske är Rönning helt enkelt en spelare som lyckas bäst när han känner sig helt trygg på sin plats i startelvan. Det är i så fall ännu ett skäl – förutom att vi behöver spara pengar – till att det är helt rätt att HBK lagt ner jakten på en ny seniormålvakt.