Liimatta på Örjans matta?

Otso Liimatta är senaste ryktet på spelare in. Det lilla jag vet om honom känns lovande. Samtidigt undrar jag lite över hur många spelare vi egentligen ska ha under kontrakt i år. Jag får det till åtminstone 26 just nu (och då har jag redan räknat bort Bleon Kurtulus och utlånade Albin Ahlstrand). Jesper Westerberg flaggar dock för att det ska bli åtminstone två värvningar till.

Om vi tar in ytterligare två spelare torde det innebära att vi också kommer att skära bort ett par av de nuvarande, förutom de två-tre som tydligen ska lånas ut till Laholm. Ska vi gissa att Blair Turgott och/eller Jesper Westermark snart presenteras för nya klubbar?

Och ska det alltså vara helt klart med Bleon Kurtlus till MFF. Det är synd att vi tappar en talang vi investerat i, och inte heller det bästa valet för Kurtulus själv tror jag, men ändå bra att få en del pengar.

Tre nya till träningen?

 Jesper Westerberg sade till HP före jul att man inte skulle förvänta sig att det skulle hända så mycket hos oss. Jag trodde inte på det uttalandet – och jag ser ut att få rätt. Nu säger samma Westerberg till samma tidning att ”vi måste ha in folk” och att upp till tre spelare kan komma att presenteras före träningen imorgon. En av dem ska, smått obegripligt om du frågar mig, vara Joel Nilsson, en trettioplussare som harvat runt i Norges andradivision de senaste åren. Låt oss hoppas att de andra två namnen är betydligt vassare! 

Även vad gäller spelare ut händer det grejer. Det låter på Jesper Westerberg som att både Bleon Kurtulus och Vinicius Nogueira vilken dag som helst kan vara klara för andra klubbar.

Och det är redan klart att Albin Ahlstrand, precis som jag förutspådde, lånas ut. Det känns som sista chansen att få hans karriär på fötter igen. Tänk att han för två år sedan tilldelades tröja nummer 10 och jag siade att han kunde bli vår största försäljning någonsin. Är det någon som vet vad som egentligen gått snett? 

Torsk mot makrillarna igen

 ”Mycket som inte är bra”, sa Joel Allansson efter matchen. Det är bara att hålla med. Det var en mycket svag match HBK gjorde idag. Gais var överlägsna från avspark till slutsignal.

Som HBK-supporter är det oerhört enerverande att varje gång motståndarna gör första målet höra tjatet om att HBK inte på en evighet lyckats ta poäng när man hamnat i underläge. Men ännu mer enerverande är det faktum att vi faktiskt inte har lyckats göra det. Det är nästan som att det nu blir en självuppfyllande profetia – för vi är i princip aldrig ens nära att ta poäng heller och släpper oftast in minst tre bollar.

Yannick Agnero skulle garanterat säljas i sommar, sades det. Nu har han inte gjort mål på åtta omgångar och bränner i nästan varje match ett par riktigt fina lägen. Visst är han bra, men den superspelare som han målades upp som i mitten på maj är han inte. Jag skulle faktiskt inte ha något emot om vi cashade in rejält på honom och istället fick knyta våra hopp till nye Emmanuel Yeboah.

Idag har vi bara 19 man i truppen, efter att Bleon Kurtulus blivit sjuk. Jag har svårt att förstå varför man gör så. Varför kunde inte till exempel Albin Ahlstrand fått vara med på bänken?

Finns det då något bra, trots att så mycket inte var bra? Jodå – comebacken för André Boman ger visst hopp. Det är spelare med hans inställning vi behöver framåt.

17 år som ger hopp

Han sköt och han sköt. Till slut nickade han istället – och fixade en underbart härlig och rättvis seger i allra sista minuten. 17-årige Bleon Kurtulus är guld värd, både idag och i framtiden, när han kommer att ge oss många sköna miljoner. Redan före målet hade han varit bäste HBK:are på plan.

En märklig känsla var det att se HBK så fullständigt överlägset mot ett annat allsvenskt lag. Öster var uppenbarligen ute efter 0-0, med hopp om att någon kontring kanske skulle resultera. Det är en helt acceptabel taktik från en nykomling, men det var ändå förvånande att se hur ytterst mediokra de var, särskilt med tanke på deras tidigare resultat. Samtidigt var det frustrerande att se hur trubbiga vi själva var – mängder med hyfsade chanser, men Östermålvakten hade knappt behövt anstränga sig innan Bleon skallade in den.

Härligt också att se 16-årige Ludvig Arvidsson få chansen när vi jagade mål, före till exempel Blair Turgott. Det var dessutom Arvidsson som fixade frisparken som sedan Joel Allansson rutinerat flyttade tio meter närmare mål innan vi avgjorde.

Förutom Arvidsson fick vi även en annan allsvensk debutant i Filip Schyberg. Även det roligt. Nu har alla utespelare i a-lagstruppen spelat, med undantag av tre nyförvärv (Aleksander Damnjanovic Nilsson, Iddrisu Moro och Marvin Illary) och vår nummer 10 Albin Ahlstrand. Just det känns inte riktigt lika bra.

Mardrömsmotståndare gånger två

Det finns märkligheter i fotboll. En sådan är att ett lag kan ha mycket enklare för vissa motståndare och svårare för andra – oavsett hur bra dessa motståndarlag egentligen presterar i övriga matcher. HBK plockar numera ofta poäng mot Häcken, som oftast håller till i toppen av tabellen. Medan vi nästan alltid – och trots att våra spelare byts mellan åren – får stryk av BP, en egentligen högst medioker motståndare.

Därför blev jag inte så besviken efter helgens förlust, den femte raka mot BP i seriesammanhang. Jag räknade helt enkelt med noll poäng och kan bara suckande konstatera att det gick som väntat. Men visst var det trist att återigen se ett famlande, passivt och uddlöst HBK, där ingen i startelvan kan kvittera ut något högre betyg.

Vår senaste inlånade farmarspelare Noah Söderberg fick omedelbart chansen, men gladde inte någon och syntes kanske allra mest när han drog på sig ett kort. Nu ska Söderberg inte hängas efter en enda match, men jag ställde mig före matchen frågande till att Albin Ahlstrand inte får chansen. Jag är ännu mer frågande nu. Ahlstrand var bäste HBK:are, trots att han bara spelade en halv halvlek. 

Nu väntar MFF nästa helg. Inte heller mot malmöiterna plockar vi poäng särskilt ofta – senaste segern är från 2008. Men jag har faktiskt en känsla av att det inte är helt omöjligt att gneta till sig en poäng. MFF har fokuset på Europaspelet, så chansen att skrälla är större än på länge.

Elfsborg södra?

Bara några veckor efter att vi lånat in Elfsborgstalangen André Boman för att fylla en lucka i truppen (Phil Ofosu-Ayeh) lånar vi nu in ännu en Elfsborgstalang, Noah Söderberg, för att fylla ännu en lucka i truppen (Amir Al-Ammari). Och Haglund verkar ge honom stort förtroende direkt – HP hävdar att han går in i startelvan direkt mot BP.

Visst behöver vi täppa igen hålen i truppen och visst är lån av spelare som klarar av allsvenskan behändiga kortsiktiga lösningar. Men att utveckla talanger åt en konkurrent istället för att ge våra egna talanger speltid känns som just kortsiktigt. Man undra vad till exempel Albin Ahlstrand, som före säsongen hyllades, skrev på ett långt kontrakt och gavs tröja nummer 10, tänker om situationen när en inlånad spelare med en enda träning med laget omedelbart får den lediga platsen i startelvan.

En fantastisk svit – som kan brytas

I decennier har HBK alltid haft minst en spelare i startelvan från den egna akademin. Det har inte varit ovanligt att mer än hälften av startspelarna är HBK:are från grunden. Men nu kan faktiskt allt brytas.

Vår förstemålvakt är numera Tim Rönning. Det är första gången sedan 2016 som vi inte har en HBK-produkt i den rollen. Noll ur-HBK:are här alltså, sannolikt.

I försvaret är tre av fyra positioner självskrivna: Phil Ofuso-Ayeh, Joseph Baffo och Vinicius Nogueira. Ingen har en bakgrund i HBK:s juniorled. Fjärde man blir sannolikt HBK:aren Gabriel Wallentin – men det är inte omöjligt att Marcus Olsson får platsen. Då skulle det vara noll ur-HBK:are här.

På mittfältet har hittills sju spelare fått speltid i allsvenskan. Endast två av dem, Jonathan Svedberg och Albin Ahlstrand, är HBK:are från grunden. Nu är är Ahlstrand avstängd och Svedberg har inlett säsongen svagt, så det är inte omöjligt att han petas. Då blir här noll ur-HBK:are.

I anfallet ligger Naeem Mohammed och Viktor Granath klart först i kön. Ingen har HBK-bakgrund. HBK-produkterna Rasmus Wiedesheim-Paul och Alex Hall känns långt borta från startelvan. Noll ur-HBK:are här också alltså.

Det är alltså långt ifrån omöjligt att den fantastiska sviten bryts imorgon. Det skulle vara sorgligt.

Kanske finns också en liten delförklaring till årets viljelösa och uppgivna spel i att vi numera har så få spelare med Halmstadsbakgrund i laget? De som spelar för sin moderklubb har kanske lite högre benägenhet att kämpa för laget.

Äntligen en kvart!

Värnamo hade bollen, HBK skapade chanserna – och satte även en av dem. Det räckte för att vi äntligen ska ta oss till kvartsfinal i cupen igen. Är det något man kan anmärka på så är det att vi borde punkterat den här matchen en bra biten före slutsignalen. Åtminstone ett halvdussin fina målchanser räknade jag till.

Årets första tävlingsnolla uppstod när Ante G, om jag minns rätt för första gången under den här sejouren, var petad. En slump? Jag tror inte det. Gabriel Wallentin riktigt bra defensivt och visst visade han upp lite bättre spel med fötterna än vanligt?

Även AAA var A-klassig idag. Det känns som han steppat upp ytterligare ett steg efter asiatiska mästerskapet. Jag blir förvånad om han är kvar i HBK hela säsongen.

Härligt också att se Tim Rönning. Stabila räddningar på de få chanser som dök upp och en enorm pondus i luftspelet. Och så sätter han igång spelet snabbt. En klar uppgradering från förra årets ofta skakiga målvaktsspel.

Finns det något att vara besviken på? Tja, egentligen inte. Men dagens två startande yttrar, Birnir Snær Ingason och Albin Ahlstrand, har inte riktigt i de två senaste matcherna levt upp till de tidigare lovorden. Men jag är inte orolig – båda är nya i startelvan och kommer säkert in i det mer och mer framöver.

Mannen med felstavad tröja räddar oss

1-1 på hemmaplan mot ett lag i andradivisionen, det är inte mycket att skryta om. Och spelet idag mot TFF var inte heller mycket att ha. Men resultatet är ändå fullt tillräckligt för att vi ska ha hyfsad chans att ta hem gruppen och det är inte fy skam.

Ganska många svaga prestationer idag. Våra två uppskrivna yttrar, Albin Ahlstrand och Birnir Snær Ingason, får inte till det alls. Viktor Granath är helt osynlig under 97 minuter. Andreas Johansson blir enkelt passerad vid baklängesmålet och har nu förlorat dueller vid alla våra tre insläppta tävlingsmål i år.

Men några positiva signaler fick vi också. Tim Erlandsson är en mycket bra backup-målis, AAA styr spelet fint och fortsätter att leverera frisparkar av hög och mannen som pinsamt nog fortfarande bär en felstavad tröja, Gisli Eyjolfsson, gjorde ett riktigt piggt inhopp och räddade en poäng.

Lillebror är en 10

Albin Ahlstrand sägs av vissa vara en större talang än storebror Erik. Nu är han HBK:are i fyra år till. Eller ja – om de som säger så har rätt är han väl HBK:are i cirka två år till och försvinner sedan utomlands som vår största försäljning någonsin, åtminstone i absoluta tal.

Ahlstrand den yngre får dessutom tröja nummer 10, en tydlig signal om att han är tänkt att vara en viktig del i årets HBK-lag. Riktigt glädjande, inte minst för att det visar att Haglund är beredd att ge honom chansen på riktigt i startelvan, vilket också bekräftas i HP-intervjun. I årets HBK är annars risken stor att vi kommer att ha betydligt färre egna produkter än vanligt i startelvan, kanske två-tre i genomsnitt. 

Kazper och en klausul

Så blev det då klart: Kazper Karlsson går till Bologna. Summan vi får verkar inte vara enorm, men en vidareförsäljningsklausul är ju mycket trevligt, även om det är svårt att veta hur framtiden ser ut och vad klausulen kan bli värd.

Som ersättare kan det möjligen bli ännu en isländsk landslagsspelare: Gisli Eyjolfsson. Han är, precis som Birnir Snær Ingason, en målfarlig mittfältare, dock – till skillnad från sin landsman – en central sådan. Det är nog inte dumt att bredda truppen, även om det fortfarande finns en ganska bra bredd på den positionen med Joel Allansson, Amir Al-Ammari, Jonathan Svedberg och Albin Ahlstrand.

Fem matcher med ramträffar

Det är fem matcher sedan vi senast vann. Fem matcher där vi träffat stolpe eller ribba minst en gång per match. Hade ett enda av de stolpskotten suttit i mål hade vi nog i praktiken varit klara för allsvenskt spel 2024 nu.

Trots denna bittra upplevelse så kan dagens poäng mot Mjällby bli värd multum. För att Degerfors ska gå förbi oss krävs nu att värmlänningarna vinner sina tre avslutande matcher. Det kommer inte att ske. Och BP måste plocka minst fyra poäng för att vi ska kunna hamna efter dem. Detta är trots allt ett utgångsläge som jag alla dagar hade tagit före säsongen.

Att vi bara gör ett enda byte idag känns obegripligt. Vi VET om att vi varit svaga i slutet på matcherna på sistone. Varför då inte ta in fräscha ben, till exempel vår bästa målskytt, vår nickstarkaste mittback – eller kanske till och med någon av våra talangfulla, unga och förhoppningsvis pigga mittfältstalanger? Mjällbys kvitteringsmål kommer efter att de vunnit två nickdueller och sedan avslutat med att vara först på en volley. Hade de gjort det med Gabriel Wallentin på plan?

För övrigt gläds jag med Marko Johansson, som haft det så tufft i flera matcher men nu fick stå för en riktigt fin dubbelparad på straffen och även i övrigt uppträdde stabilt. Hans snabba ut- och insparkar som sätter igång kontringar är också något som jag gillar.

Vi lånar trippel-A

Amir Al-Ammari ska återigen spela i HBK, till att börja med på lån i sex månader. De flesta HBK-supportrar jublar. Jag är lite mer tveksam.

Det beror inte på att AAA inte är en bra spelare, för det är han. Men jag undrar lite hur planen för mittfältet ser ut. För mig känns Erik Ahlstrand, Jonathan Svedberg och Joel Allansson alla tre i princip givna i startelvan. Den fjärde mittfältsplatsen blir nu Al-Ammaris.

Det betyder att jättetalangen Kazper Karlsson sannolikt nöter bänk stora delar av säsongen. Hur lyckat är det – särskilt som risken finns att han lämnar oss som Bosman nästa sommar?

Det betyder också att nyförvärvet Villiam Granath hamnar en bra bit från startelvan. Varför värvade vi egentligen honom, om han nu inte är tänkt att höja klassen på laget? Lillebror Granath fyller 25 år under säsongen, så det är inte någon ung talang för framtiden.

Dessutom lär våra unga egenfostrade mittfältare – Pontus Carlsson, Albin Ahlstrand och Leo Hedenberg – nu få ytterst få chanser. Minst en av dem borde nog lånas ut.

Att det finns en köpoption för AAA är ju bra. Men det sägs att alla parter ska vara nöjda för att den ska kunna utnyttjas. Vad innebär det om Al-Ammari gör en riktigt bra vårsäsong och det finns intresse från utlandet? Min gissning är att det då är IFK Göteborg som cashar in – och vi har utvecklat en annan klubbs spelare samtidigt som våra egna talanger fått nöta bänk.

Seger i österled

Jag blev orolig när rekordmannen Jonathan Svedberg saknades. Jag blev ännu mer orolig när jag såg att floppen Simon Lundevall skulle ersätta.

Men det hade jag inte behövt vara. Vi krossade toppkonkurrenten Öster, som på sju tidigare matcher släppt in totalt sex mål, med 4-1. Till och med Simon Lundevall gjorde en helt okej match och låg bakom ett av målen.

Samtidigt var vi knappast så överlägsna som siffrorna säger. Istället verkar det som att allt 2021-motflyt nu återbetalar sig. Öster hade boll i både ribban och stolpen och kunde mycket väl fått med sig poäng idag.

Bra också att Villiam Dahlström fick spräcka sin målnolla. Som extra bonus fick både Pontus Carlsson och lillebror Ahlstrand debutera i seriesammanhang.

Enda negativa: Joseph Baffo drog på sig ett onödigt gult kort och är avstängd på måndag.

Juniorerna tar över

Vi flyttar upp ytterligare en handfull juniorer: Johan Gudmundsson, Taulant Parallangaj, Oscar Murro och Melvin Sjöland.

Det är så klart kul med egna produkter, men samtidigt svårt att se riktigt hur vi tänker. Fem-sex av de spelare som tas upp – inklusive tidigare uppflyttade Albin Ahlstrand, Kazper Karlsson och Pontus Carlsson – är mittfältare. Hur mycket speltid får var och en av dem? Särskilt med tanke på att vi i nuläget redan i truppen har sju-åtta mittfältare med kontrakt nästa år och a-lagserfarenhet. Kan man hoppas att kontraktet med floppen Simon Lundevall bryts, kanske?

Det skorrar också falskt kring både HP:s påstående om att Magnus Haglund nu får som han vill med en breddning av truppen och Haglunds egna uttalande om att producera talanger är vårt sätt hävda oss. För det första använde Haglund inte flera av de spelare som han hade i årets ”tunna” trupp – varför skulle han då behöva ännu fler? För det andra har Haglund under sina 2,5 år bara låtit en enda spelare debutera i seriespel, backen Isac Larsson, och är alltså knappast någon som ger unga särskilt mycket förtroende.

En ny trupp tar form

Väldigt mycket av lusten kring fotboll dog i tisdags. Om vi inte ens klarar kontraktet när vi gör en så bra säsong som i år, när ska vi då bli ett etablerat allsvenskt lag?

Men likväl kommer jag nog ändå att känna sugen snart igen. Och då ska vi så klart ha en trupp som kan utmana i toppen av superettan. Jag tycker att det är glädjande och helt rätt att Alexander Johansson och Phil Ofosu-Ayeh får nya kontrakt.

Johansson har visserligen ännu inte gjort så stort avtryck på seniornivå, men kanske kan vi hoppas att han kan gå Ramus Wiedesheim-Paul spår: en ung måltjuv som slår igenom i superettan.

Ofosu-Ayeh är så klart en chansning – han kan vara skadad igen snart. Men jag minns hur bra han var under försäsongen i år och skulle han hålla är han superettans bästa högerback. Och går han sönder igen, ja, då lär han inte kosta så mycket för HBK.

Av övriga spelare så är det känt att Viktor Ljung och Dusan Djuric lämnar, liksom Edvin Kurtulus. De två förstnämnda har i princip inte spelat, så de blir i praktiken bara några löneposter mindre. Kurtulus kan väl sägas ersättas av Ofosu-Ayeh.

I den övriga truppen är det väl framför allt Amir Al-Ammari och Joseph Baffo samt i viss mån Joel Allansson och Malkolm Nilsson som kan vara intressanta för andra lag.

Lämnar Al-Ammari så har vi ändå bra ersättare i Erik Ahlstrand och Jonathan Svedberg samt talangerna Kazper Karlsson och nyuppflyttande Albin Ahlstrand. Försvinner även Allansson behöver vi nog värva.

Sticker Baffo kan Alexander Berntsson ersätta honom, men det är kanske ändå lite tunt i mittförsvaret – en skada på Andreas Johansson skulle vara förödande. Gabriel Wallentin kommer väl tillbaka, men han har inte spelat så mycket i tredjedivisionen med Skövde, så honom kan vi inte ha jättehöga förväntningar på. Troligen behövs alltså en värvning om Baffo lämnar.

Skulle målvakt Nilsson försvinna behöver vi också värva. Malte Påhlsson duger som back up, men är inte mannen som kan föra oss tillbaka till allsvenskan.