Tyskar och japaner!

Efter över en månads öppet transferfönster, efter att vi förlorat nästan alla matcher efter uppehållet, efter att i princip alla gett upp säsongen – ja, då snackas det plötsligt om en massa konkreta nyförvärv.

I HP:s artikel idag får vi veta att Tom Trybull, med fina meriter ett par år tillbaka i tiden, är på provträning. Spännande så klart. Men han är helt ur matchform och meriterna ligger som sagt några år tillbaka i tiden. Och är det just en defensiv mittfältare som vi bör prioritera? 

Men sedan pratades det också i HP om att en anfallsvärvning närmar sig. Det är ju onekligen en position som vi kan behöva förstärka. Här har dock HP inte lyckats nosa upp något namn, men det kan ju vara någon som tidigare nämnts.

Och så – helt ur det blå – är vi tydligen på väg att värva en ung japan! Maru Miyagi är namnet på yttern som verkar vara tänkt för framtiden och inte direkt gå in i laget nu. Han har tidigare varit på besök hos HIF (Stuart Baxter låg bakom detta), men det blev det uppenbarligen inget. Om jag förstår det rätt har han spelat i japanska femteligan och inte varit någon särdeles vass målskytt där. Så nej – det är ingen som frälser oss i år, men uppenbarligen kan han vara beredd att stanna med oss när vi nästa år spelar i Superettan.

Allt som vanligt – vem bryr sig?

Ny match. Ny förlust. Allt som vanligt. Jag orkar knappt bry mig.

Som så många gånger tidigare i år förr är det ett individuellt misstag som fäller oss. Denna gång av Gabriel Wallentin, som faktiskt varit riktigt bra senaste matcherna. Han slår oattackerad en boll rakt på en Häcken-spelare. Två passningar och ett skott senare är vi i underläge.

Omar Faraj var tillbaka i startelvan och skapade absolut ingenting. En obegriplig värvning från början och lika obegripligt är det att han får chans på chans. Anfallspartnern Ludvig Arvidsson är i nuläget inte mycket bättre. Att dessa två ständigt får chansen på topp är smått obegripligt.

Ännu ett rykte om anfallsvärvning har nämnts, men redan avfärdats: unge skotten Rory Wilson. Synd, det hade ändå varit kul att se vad en spelare med hans talang hade kunnat åstadkomma i allsvenskan, även om han svårligen hade kunnat vara så bra att vi klarar kontraktet.

Finns det då något positivt idag? Jodå. Tim Rönning har varit riktigt bra på sistone. Det känns nästan som att vändningen kom för honom när William Lykke försvann och han slapp att ha en konkurrent. Kanske är Rönning helt enkelt en spelare som lyckas bäst när han känner sig helt trygg på sin plats i startelvan. Det är i så fall ännu ett skäl – förutom att vi behöver spara pengar – till att det är helt rätt att HBK lagt ner jakten på en ny seniormålvakt.

Vi slarvade bort den målfarlige

Taylor Silverholt sägs vara en av spelarna som HBK vill ta in. Det känns tämligen självklart – vi lånar ju alltid minst en från Elfsborg varje sommar. Men även om lillebror Silverholt må ha gjort en del mål i lägre divisionen så har han inte varit någon större målskytt på allsvensk nivå. Att han skulle kunna frälsa oss känns osannolikt.

Även Ajdin Zeljkovic har nämnts på HÄB. Zeljkovic är däremot dokumenterat målfarlig på allsvensk nivå och jag ser därför hellre att han skulle ansluta, även om kontraktet sannolikt är kört.

Allra bäst hade det dock varit om vi använt den sannolikt målfarligaste spelaren vi haft i år. Idag gjorde Otso Liimatta debut i Sirius – och stod för två mål på 23 minuters speltid. Fy fan, Stuart Baxter!

Kritisera gärna – men sakligt

HBK går uselt och det letas syndabockar. Inte så sällan hittar folk på egna fantasifulla teorier och använder sedan dessa egenpåhitt för att kritisera en person i HBK-kretsen.

Den mest seglivade myten är att Jesper Westerberg, av någon outgrundlig anledning, ska ha förbjudit våra tränare att använda Otso Liimatta. Detta trots att Westerberg är den som lånat in Liimatta och trots att Liimatta var helt ordinarie (5 starter och 1 inhopp på 6 matcher) under tiden som Johan Lindholm tränade HBK. Så snart Stuart Baxter tog över petades Liimatta. I första Baxter-matchen fick Liimatta inte en enda minuts speltid. Totalt lät Baxter honom honom få 0 starter och 3 inhopp på 8 matcher. Det är alltså ingen tvekan om att Liimatta petats av Baxter.

Att sätta ihop halmgubbar för att kritisera HBK-toppar är så dumt. För det finns onekligen verkliga misstag som man kan kritisera.

Jesper Westerberg ska alltså inte lastas för Liimatta-gate. Men det finns annat att ge honom kritik för. Värvningen av Joel Nilsson kunde till och med jag se var riktigt dum. Ingen av våra två tränare har gett Nilsson speltid. Även värvningen av Omar Faraj kunde en utomstående person som jag förstå var fel – när våra tre mest målfarliga spelare (Yannick Agnero, Naeem Mohammed och Villiam Granath) försvunnit var det knappast läge att värva en trubbig forward. En stor del av vår lönebudget läggs sannolikt på dessa två misslyckaden. Att Westerberg inte heller lyckades förlänga med Tim Erlandsson känns också som ett med facit i hand svagt agerande. Lägger man till de misslyckade värvningarna inför 2025 – Pawel Chrupalla, Aleksander Damnjanovic Nilsson, Iddrisu Moro – blir bilden ännu mer dyster, även om Westerberg i ärlighetens namn också har hittat guldkorn som Rocco Ascone och Yannick Agnero.

Stuart Baxter kan också så klart kritiseras för en del, det mest uppenbara naturligtvis Liimatta-hanteringen. Han verkar generellt vara emot att använda inlånade spelare, vilket är smått idiotiskt när vi befinner där vi gör i näringskedjan och inlån är vår nästan enda chans att få in klasspelare. Inte så sällan har lyckade lånespelare sedan också kunnat värvas (André Boman, Rami Kaib, Rocco Ascone), medan misslyckade lån har kunnat lämpas vidare utan att vi uppbundna på långa kontrakt (som Noah Söderberg och Emmanuel Yeboah). Man kan också konstatera att Baxter verkligen inte lyckats vända poängtrenden. Visserligen har han marginellt bättre poängsnitt än Johan Lindholm hade, men det beror enbart på en enda match: segern mot ett uselt Örgryte. Tar man bort den matchen har han sämre poängsnitt än Lindholm hade.

Johan Lindholm ska inte heller undgå kritik. Bland annat för hans naiva försök att göra HBK till något som vi inte klarade av: ett offensivt lag. Han övergav också den framgångsrika uppställningen med tre mittbackar och två wingbacks, en uppställning som var perfekt anpassad till vår speltrupp. André Boman och Rami Kaib är bra som wingbackar, men sämre som rena ytterbackar. Och mittbackar har vi gott om, där inte minst Filip Schyberg passade riktigt bra som mannen i mitten av de tre. Lindholm har så klart också haft ett ord med i laget när årets och fjolårets värvningar gjorts och får ta sin del av skulden för misslyckandena.

Mest av alla tycker jag dock att vi ska kritisera styrelsen. Först gav den Johan Lindholm ett långt kontrakt. Sedan var planen uppenbarligen att sparka honom redan efter förra säsongen. Det vore i mina ögon fel (Lindholm gjorde en bra insats 2025), men ännu mer fel var att ge honom kicken efter endast sex matcher 2026. Då har man missat chansen att ge en ny tränare möjlighet att sätta sin prägel på laget under försäsongen, både med träningar och värvningar. Och att ge en tränare enbart sex matcher tyder på såväl  desperation som att man redan tidigare tvivlade på honom. Därefter kom nästa misstag: att anställa en tränare, Stuart Baxter, utan att sportchefen fått säga sitt (som ihärdiga uppgifter gör gällande). Det hade kanske kunnat vara okej om Baxter bara skulle vara något slags temporär lösning, som först sades. Men sedan gjordes nästa misstag: Baxter gavs ett kontrakt året ut och jakten på en permanent tränare lades ner. Och nu står vi där vi står, med en tränare som vägrat att använda vår bästa spelare och en placering långt ner i bottengyttjan.

För övrigt noterar jag att ordförande Pelle Nilsson nu till slut börjar tala om nyförvärv. Jag tror på det när jag ser det. Samtidigt känner jag att det nog nästan är onödigt nu, när vi är så långt efter. Men visst – kan vi få in (på lån sannolikt, trots Baxters skepticism) ett par tre riktiga klasspelare så är kanske inte säsongen helt körd.

Nu är det kört

Jag har försökt att hålla uppe modet, men efter dagens 0-2 mot Gais tvingas även jag konstatera att det med all sannolikhet är kört. Vi är sex poäng och rejäl målskillnad från kvalplatsen. Frågan är om vi ens kommer att ta sex poäng till.

Dagens insats mot Gais är alls inte usel. Efter första halvlek borde vi haft ledningen, kanske till och med med två mål. Men det är ju just detta som är årets stora problem: Vi kan inte göra mål. Och då kan vi inte heller vinna.

Flera spelare gjorde bra insatser, inte minst vänsterkantens Rami Kaib och Hussein Carneil. Malte Persson fick äntligen chansen på topp och var bättre än hajpade Omar Faraj. Ludvig Arvidsson skapade en hel del och var centimeter från att bli målskytt ett par gånger.

Vad ska vi göra nu då? Tja, lägga sig ner och dö är så klart inte ett alternativ. Men kanske ska vi börja ta konsekvenserna av läget; göra oss av med den tillfälliga och fullständigt misslyckade tränarlösningen Stuart Baxter, ta in nästa säsongs Superettan-tränare och låta de spelare som kan bli aktuella att stanna nästa år få lite mer speltid.

Farväl, Friberg!

Gustav Friberg lämnar HBK för Kolding, enligt uppgifter på HÄB för 750 000 kronor. Ett mycket lyckat drag.

Friberg har visserligen varit både lojal och hårt kämpande, men samtidigt en med allsvenska mått ytterst begränsad spelare. Hans spetsegenskap, de långa inkasten, har HBK nästan inte alls nyttjat, och jag kan inte minnas att ens enda riktigt farlig målchans skapats via sådana inkast, än mindre något mål. Dessutom har speltiden varit knaper under de 3,5 år som han tillhört HBK.

Detta är en win-win för alla parter. HBK kan minska lönekostnaderna och få hyfsat betalt för en spelare som inte platsar och vars kontrakt går ut om några månader. Gustav Friberg får en chans till ett äventyr och en nystart på en nivå som sannolikt är rätt för honom (danska andradivisionen) och Kolding kan förhoppningsvis dra nytta av hans egenskaper.

Lycka till, Gustav!

Sirius en stjärnsmäll – men vad säger styrelsen?

Halva serien är spelad – och vi ligger sist. Långt från till och med en kvalplats, där Örgryte med sina 13 poäng har nästan dubbelt så många som vi. Ja, nu börjar även jag misströsta rejält.

Matchen mot serieledarna Sirius är egentligen inte mycket att säga om. Skillnaden mellan topp och botten var tydlig. Sirius utnyttjar små misstag. Vi är ofokuserade vid hörnan som leder till 0-1 och vid 0-2 försöker en anfallare, Ludvig Arvidsson, i eget straffområde spela försvarsspel mot seriens farligaste forward, men luras tämligen enkelt att ge bort en straffspark.

Därefter spelar Uppsalalaget helt enkelt av matchen. Vi sticker upp då och då, men skapar faktiskt inte en enda het chans på hela matchen. Sirius är närmare både 0-3 och 0-4. Totalt sett gör vi ingen usel match, men kvaliteten finns helt enkelt inte där, framför allt inte offensivt.

Några ljuspunkter? Jo, de finns. André Boman gjorde årets bästa insats, Gabriel Wallentin har varit en injektion i de senaste matcherna och Tim Rönning är i bättre form än på länge. Men det räcker ju inte, särskilt när vårt anfallsspel är så tamt.

I HP:s krönika efter matchen uppges att Stuart Baxter och Jesper Westerberg presenterar namn efter namn för styrelsen, men ständigt får nej. Det är intressanta uppgifter. Hittills har HBK:s styrelse i princip klarat sig utan kritik för situationen, medan tränare (i första hand Johan Lindholm men i allt högre grad även Stuart Baxter) och klubbchef Jesper Westerberg fått mängder med skit på HÄB:s forum och i FB-gruppen Forza HBK. Ibland blir det extra löjligt, som när en forumskribent häromdagen skällde på Westerberg för att det inte i kiosken fanns en bortamatchtröja i den storlek som han ville ha.

Jag hoppas hur som helst att HP nu kan följa upp sina egna uppgifter och faktiskt kräva svar från styrelsen.

Julius Eskesen sägs i alla fall vara ett namn som intresserar HBK. Jag kan inte bedöma hans kvaliteter, men meriterna är ändå hyfsade. Jag undrar dock om det är ännu en central mittfältare som vi behöver, där finns trots allt ett par namn. Hade jag fått välja hade jag satsat alla pengar på anfallare. För det är, trots all dysterhet, ändå lite för tidigt att se säsongen som körd och börja förbereda för Superettan 2027.

Ack så orättvist, ack så viktigt!

Gais är ett betydligt bättre fotbollslag än HBK. Det syntes idag. De grönsvarta bytte ut mer än halva startelvan från veckans match i Europaspelet, men dominerande trots det mot HBK. Och så står vi här ändå med en oerhört efterlängtad HBK-poäng. Enpoängare kommer inte att klara kontraktet för oss, men det var extremt viktigt mentalt att bryta förlusttrenden. Och nu är vi, otroligt nog, bara tre poäng från kvalplatsen.

För HBK:s del var detta, trots Gais-dominansen, långt ifrån någon usel match. Vi skapade faktiskt en del ganska vassa chanser, men är oerhört svaga i de avgörande lägena: ofta fel beslut och stundtals katastrofalt tekniskt utförande. Frisparken strax före minut 90 var illustrativ: Rocco Ascone och Hussein Carneil ska försöka sig på en variant, men krockar istället med varandra.

Och ändå gick det till slut, det är knappt man kan tro det.

Jag glädjer mig också över att Marvin Illary, precis som jag hoppades, fick – och tog – chansen. Visst blir han ibland av med bollen och försvarsspelet är långt ifrån 100 procent. Men han är också kapabel att på egen hand skapa chanser, från situationer som inte alls ser farliga ut. Redan efter någon minut tog han sig förbi tre gaisare, trots ett tämligen hopplöst utgångsläge, och var inte långt ifrån att ge en medspelare drömläge.

Inför nästa match hoppas jag att Malte Persson också får chansen från start. I förra omgången gjorde han mål (ett mål som felaktigt blev avblåst), nu fixade han – genom att våga och tro på chansen att vinna en boll – straffen som gav oss poäng. Ja, han är betydligt hetare än Omar Faraj, som visserligen sliter, men sällan skapar några chanser och oftast missar de han får. Både Faraj och anfallskollegan Ludvig Arvidsson är kapabla anfallare, men inga målskyttar. De behöver en riktig striker bredvid sig.

Till sist: Tim Rönning har fått många hårda ord, både här och på andra ställen. Idag är han matchhjälte. Målet var han chanslös på, räddningen med fem minuter kvar var av hög klass och även i övrigt var han stabil. Hoppas att det kan fortsätta så!

Så uppgivet – på plan och i mig

Jag och HBK:s spelare har en sak gemensamt – vi orkar knappt bli upprörda och besvikna längre. All kraft har liksom runnit ur både dem och mig, verkar det som.

Gårdagens insats mot Häcken var faktiskt ingen katastrof. Vi gör ett mål, de två. Domaren plockar, obegripligt nog, bort vårt mål. Men som sagt: varken jag eller HBK:arna blir särskilt upprörda längre.

Vad är det då som gått fel? Uppenbarligen var det inte tränaren, för det går inte särskilt mycket bättre under Stuart Baxter än vad det gjorde under Johan Lindholm. Väldigt mycket har dock inte blivit som planerat, det är uppenbart.

Det kanske allra märkligaste är att flera av de mer rutinerade spelare som spelade med oss i fjol och som vi hoppades kunna förlita oss på – Rocco Ascone, André Boman, Rami Kaib, Joel Allansson – i år verkar vara sämre än tidigare. Samtidigt har inte en enda av de ungdomar som vi hoppades på lyckats slå igenom. Dessutom har de mer namnkunniga nyförvärven Omar Faraj och Joel Nilsson visat sig, precis som jag förutspådde här och här, inte alls vara det vi behöver. Och det nyförvärv som jag trots allt trodde på, Otso Liimatta, får inte spela alls längre – men verkar vara bra nog för topplagen i serien. Ytterst märkligt.

Några egentliga nya nyförvärv kan vi inte heller hoppas på. Provspelande målvakten Maksymilian Boruc har ingen imponerande meritlista, men duger säkert gott som andramålis. En målvakt som hjälper oss att klara kontraktet är han dock med all sannolikhet inte.

Vad göra nu då? Tja, trots alla förluster är det faktiskt inte särskilt många poäng upp till strecken. Kvalplatsen är absolut inom räckhåll, och skulle vi lyckas ta två segrar i rad är det inte heller långt till säker mark. Kommer vi att göra det? Troligen inte, så fullständigt befriade på geist som HBK:arna ser ut att vara nu. 

Jag brukar inte ge mig in i allt för mycket diskussioner om vilka spelare, eller vilken uppställning, som vi ska ha. För det är min fotbollskunskap alltför begränsad, och jag ser ju inte spelarna dagligen. Men det känns som ett ytterst märkligt slöseri, särskilt när det går så dåligt för oss, att inte använda Marvin Illary mer. Han är bollskicklig, snabb, irrationell och det händer nästan alltid något kring honom. Till nästa match hoppas jag att han kan få chansen från start.

Hattrick i skitmål

Det är mörkt att vara HBK:are i år. Mörkare blev det idag. 0-3 mot Djurgården är egentligen inte så mycket att säga om. Stockholmarna var så klart bättre, men vi gjorde ingen dålig match. Alla tre målen är riktiga skitmål.

Först försöker Hussein Carneil att dribbla i straffområdet, blir av med bollen och så sitter 0-1.

0-2 är ännu värre. Vi fixar en hörna, men slår bort den genom riktigt slarv. Rami Kaib (för övrigt bättre än på länge och dagens bäste HBK:are) försöker jobba tillbaka bollen, men får ett slag över ansiktet och måste därför gå ut från planen. Några sekunder senare spelar sig Djurgården igenom just där Kaib saknas och så sitter bollen i vårt mål igen.

Och så då 0-3, där Pascal Gregor missar en enkel boll helt, vilket betyder ännu ett baklängesmål.

Nu har vi spelat sex matcher med Johan Lindholm som tränare och sex med Stuart Baxter. Lindholms matcher gav målskillnaden 4-12, Baxters 6-14. Minus 8 för båda två alltså. Kanske var allt inte bara tränarens fel. Med det sagt: Jag tror fortfarande på Baxter.

Finns det då något ljus i tunneln? Jodå. Vi är faktiskt fortfarande bara fyra poäng från säker mark. Det är inte omöjligt att ta igen.

Utanför plan så sägs både Erko Tougjas och Rocco Ascone ha dragit till sig intresse, men vi har nobbat buden. Det tycker jag är klokt. Det är två skickliga och fortfarande unga spelare med långa kontrakt. Även om ingen av dem gjort ett strålande 2026 så behöver vi dem i truppen om vi ska ha en rimlig chans att klara kontraktet – alternativt att vi får så bra betalt att vi faktiskt kan spetsa truppen.