Underkänt över hela linjen

Ja, det var dumt av mig att hoppas, som jag gjorde efter förra segern. Igår mot Elfsborg var vi istället hopplöst dåliga igen, över hela planen. Som lök på laxen kryddade vi med ett par usla individuella prestationer.

Riktigt illa var 0-1-målet. Först blir Pascal Gregor förbisprungen alldeles för lätt, sedan släpper innermittfältet en fri elfsborgare i straffområdet och till slut väljer Tim Rönning att inte göra en enkel fotparad utan försöker istället ta en boll, som sannolikt annars gått i stolpen och ut, med handen – och styr den i eget mål. När vi möter ett så bra lag som Elfsborg på bortaplan är det i princip kört om vi inleder så tafatt. Nu fick vi sedan plågas i ytterligare nästan 90 minuter.

Att Tim Rönning, som bara räddade fyra skott på mål och släppte in lika många, lyfts fram som HBK:s bäste av HP är ganska skrattretande. Nej, det var inte bara hans fel att vi förlorade, men bra var han inte. Hade han inte gjort misstaget vid 0-1 så hade matchen kanske levt betydligt längre.

Men det var som sagt inte bara de individuella misstagen som avgjorde. Vi var usla rakt igenom. Möjligen kan Marvin Illary och någon inhoppare till få godkänt, men i övrigt ger jag underkänt rakt över.

Petad bäst på plan

Det finns en fördel med att ligga sist i allsvenskan och redan vara inställd på spel i Superettan: Jag kan titta på HBK:s matcher utan ångest. Det är faktiskt njutningsfullt. Extra mycket när det ser ut som igår; en finfin insats som kröns med en fullt rättvis vinst efter ett segermål i slutminuterna av en egen produkt.

Inför matchen hade var våra två största (enda?) stjärnor, Rocco Ascone och Tom Trybull, otillgängliga. Då går Joel Allansson in och gör sin bästa prestation på lång tid. Så ska man ta en petning. Och det visar hur viktigt det är med en trupp där många kämpar om startplatserna. Och ja – även den andra ersättaren Niilo Mäenpää gjorde det bra.

Enda problemet nu? Att jag kanske lite grann börjar hoppas på nytt allsvenskt kontrakt och snart säkert blir besviken igen.

Har ni förresten noterat att vi väldigt mycket i skymundan har värvat japanen Maru Miyagi? 

Trist och traj

Ännu en match i allsvenskan 2026 och ännu en förlust. Det har blivit så självklart att jag inte ens sörjer längre.

I normala fall hade jag nog blivit ordentligt upprörd över IFK Göteborgs felaktiga frispark som dels gav 0-1, dels såg till så att Tom Trybull var hämmad resten av matchen med ett gult kort – och nu även felaktigt är avstängd i nästa match. Jag hade också gnällt över att vi faktiskt (enligt trubbiga måttet xG) skapade betydligt mer än hemmalaget och således förlorade orättvist. Men nej – jag har redan resignerat.

Mest upprörd är jag kanske istället över samtliga tv-kommentatorers tramsiga sätt att uttala vår nya tysks namn: Trajbull! Varför ett engelskt uttal på en tysk i svensk tv?

Hej igen, Superettan!

En vecka levde jag på det nyfunna hoppet – sedan släcktes det igen igår med en förlust mot Degerfors. Visserligen återstår tio omgångar, men nu är vi åtta poäng och en hemskt massa mål ifrån kvalplatsen. Det kommer inte att gå. Inte för att jag kommer att ge upp förrän det är teoretiskt klart, men nu är det läge att börja planera för Superettan 2027.

När jag tittar på min analys inför säsongen, då jag kände mig osäker och tippade att vi kunde komma på allt från övre halvan till sist i tabellen, så kan jag konstatera att på i princip alla punkter där jag hade farhågor har det gått illa. Redan då påpekade jag att vi hade behövt en central anfallare med näsa för mål, men saknade en sådan. Jag pekade på ett mittförsvar utan riktig klass och varnade för risken för att våra hajpade unga yttrar skulle bli uppkäkade i allsvenskan. 

Jag missade dock i min analys att vårt innermittfält inte skulle klara av att leverera. Man kan ju se vilken skillnad det blivit när vi fått in en klasspelare som Tom Trybull, tyvärr alldeles för sent.

Delvis fel hade jag också gällande Tim Rönning. Visserligen började han inte särskilt förtroendeingivande, men sedan uppehållet han han hållit hög klass. Det verkar intressant nog som att Rönning faktiskt lyckas bättre när han inte är konkurrensutsatt, utan säker på sin position som nummer 1. Något att ha med sig inför nästa säsong? 

Vad mer ska man då tänka på inför Superettan 2027? Tja, det är svårt att säga nu, och beror helt på vilka som stannar. Om någon eller ett par av truppen högklassiga spelare (ja, det finns några sådana) stannar vore det så klart mycket bra. Då finns också något att bygga kring. Annars är det kanske i Superettan 2027 som Oliver Kapsimalis, Marvin Illary, Malte Persson, Vincent Johansson och Måns Andersson och några till kan få chansen att på riktigt visa om de hör hemma i elitfotbollen.

Och så till sist: Att Hallandspostens krönikör återigen blundar för verkligheten på för att driva sin tes är så oerhört tröttsamt. Vi har absolut INTE haft minst antal avslut på mål, det är bara att titta i den officiella statistiken som finns här. Kan inte någon pensionera JOW snart?

Ett nytt hopp!

Vilken märklig känsla. Känslan som uppstår efter en seger, en seger med ett avgörande i sista minuten. En så underbar känsla. Jag kan inte minnas senast det kändes så här.

För jag hade nästan gett upp. Vi gjorde en bra match, hade chanser nog för att avgöra (vilket Kalmar i ärlighetens namn också hade), men som vanligt förtvivlat svårt att göra mål. Svaga avslut eller snygga räddningar – ja, bollen gick helt enkelt inte in. Förrän den gjorde det. Ett otroligt viktigt mål av Ludvig Arvidsson. Hoppet lever, särskilt som Degerfors förlorade och vi möter värmlänningarna i nästa omgång.

Matchen som sådan var alltså en inte alls dum insats av HBK. Och nyförvärvet Tom Trybull gav oss något som vi verkligen saknat, en stark bollvinnare på mitten. Han satte nog fler glidtacklingar än vad HBK:s alla andra mittfältare gjort under hela säsongen. Detta kan bli riktigt bra.

Nu har vi faktiskt tre tävlingsmatcher i rad utan förlust, för i veckan säkrade vi också, precis som vanligt, gruppspel i Svenska cupen. Insatsen mot Skövde var väl inte lysande, men seger är egentligen det enda viktiga. Precis som idag. Ja, hoppet lever – jag måste upprepa det! Låt oss njuta!

Poäng – men till vilken nytta?

Nej, det blev ingen förlust idag. Den trista sviten är åtminstone bruten. Men enpoängare kommer inte att rädda kontraktet. Vi är så långt efter att vi måste vinna matcher mot bottenkonkrrenter. Och vi var förvisso inte långt ifrån att göra det, men även Öis kunde mycket väl ha segrat.

Matchen som sådan var alls ingen katastrof. Startelvan såg för en gångs skull ut i princip exakt som jag ville. Tyvärr fortsätter vi att i avgörande lägen slarva och ha oflyt – som när André Boman halkade och det blev 0-1.

Tom Trybull fick göra debut och det såg i huvudsak lovande ut, med passningsspel som försökte vinna mark, starkt närkampsspel och lugn med bollen. Men visst verkar han också vara något seg. Kanske blir det bättre när ringrosten är borta. Nu hoppas vi att Ajdin Zeljkovic också snart är spelklar och att han kan ge oss den skärpa på topp som vi verkligen saknat i år – och även idag.

För övrigt tycker jag att det är bra att Stuart Baxter nu bekräftat att det var hans eget beslut att inte ge Otso Liimatta speltid. Jag är något trött på konspirationsteorierna som envist upprepats bland kommentarerna här på bloggen.

Dubbla värvningar – till slut

En och en halv månad efter att transferfönstret öppnat presenterar HBK plötsligt inte bara en utan två värvningar: Tom Trybull och Ajdin Zeljkovic.

Det är inga dumma namn, absolut inte. En rutinerad defensiv mittfältare och en anfallare som dokumenterat kan göra mål i allsvenskan. Men det är ack så sent. Hade denna duo kommit när transferfönstret öppnade hade vi idag kanske haft ett par segrar till och haft en chans att klara kontraktet. Nu känns det smått hopplöst, trots nyförvärven.

Men visst – kan vi ta en seger mot Örgryte på lördag, då kommer vi så klart alla att börja hoppas igen.

Tyskar och japaner!

Efter över en månads öppet transferfönster, efter att vi förlorat nästan alla matcher efter uppehållet, efter att i princip alla gett upp säsongen – ja, då snackas det plötsligt om en massa konkreta nyförvärv.

I HP:s artikel idag får vi veta att Tom Trybull, med fina meriter ett par år tillbaka i tiden, är på provträning. Spännande så klart. Men han är helt ur matchform och meriterna ligger som sagt några år tillbaka i tiden. Och är det just en defensiv mittfältare som vi bör prioritera? 

Men sedan pratades det också i HP om att en anfallsvärvning närmar sig. Det är ju onekligen en position som vi kan behöva förstärka. Här har dock HP inte lyckats nosa upp något namn, men det kan ju vara någon som tidigare nämnts.

Och så – helt ur det blå – är vi tydligen på väg att värva en ung japan! Maru Miyagi är namnet på yttern som verkar vara tänkt för framtiden och inte direkt gå in i laget nu. Han har tidigare varit på besök hos HIF (Stuart Baxter låg bakom detta), men det blev det uppenbarligen inget. Om jag förstår det rätt har han spelat i japanska femteligan och inte varit någon särdeles vass målskytt där. Så nej – det är ingen som frälser oss i år, men uppenbarligen kan han vara beredd att stanna med oss när vi nästa år spelar i Superettan.

Allt som vanligt – vem bryr sig?

Ny match. Ny förlust. Allt som vanligt. Jag orkar knappt bry mig.

Som så många gånger tidigare i år förr är det ett individuellt misstag som fäller oss. Denna gång av Gabriel Wallentin, som faktiskt varit riktigt bra senaste matcherna. Han slår oattackerad en boll rakt på en Häcken-spelare. Två passningar och ett skott senare är vi i underläge.

Omar Faraj var tillbaka i startelvan och skapade absolut ingenting. En obegriplig värvning från början och lika obegripligt är det att han får chans på chans. Anfallspartnern Ludvig Arvidsson är i nuläget inte mycket bättre. Att dessa två ständigt får chansen på topp är smått obegripligt.

Ännu ett rykte om anfallsvärvning har nämnts, men redan avfärdats: unge skotten Rory Wilson. Synd, det hade ändå varit kul att se vad en spelare med hans talang hade kunnat åstadkomma i allsvenskan, även om han svårligen hade kunnat vara så bra att vi klarar kontraktet.

Finns det då något positivt idag? Jodå. Tim Rönning har varit riktigt bra på sistone. Det känns nästan som att vändningen kom för honom när William Lykke försvann och han slapp att ha en konkurrent. Kanske är Rönning helt enkelt en spelare som lyckas bäst när han känner sig helt trygg på sin plats i startelvan. Det är i så fall ännu ett skäl – förutom att vi behöver spara pengar – till att det är helt rätt att HBK lagt ner jakten på en ny seniormålvakt.

Vi slarvade bort den målfarlige

Taylor Silverholt sägs vara en av spelarna som HBK vill ta in. Det känns tämligen självklart – vi lånar ju alltid minst en från Elfsborg varje sommar. Men även om lillebror Silverholt må ha gjort en del mål i lägre divisionen så har han inte varit någon större målskytt på allsvensk nivå. Att han skulle kunna frälsa oss känns osannolikt.

Även Ajdin Zeljkovic har nämnts på HÄB. Zeljkovic är däremot dokumenterat målfarlig på allsvensk nivå och jag ser därför hellre att han skulle ansluta, även om kontraktet sannolikt är kört.

Allra bäst hade det dock varit om vi använt den sannolikt målfarligaste spelaren vi haft i år. Idag gjorde Otso Liimatta debut i Sirius – och stod för två mål på 23 minuters speltid. Fy fan, Stuart Baxter!