Kritisera gärna – men sakligt

HBK går uselt och det letas syndabockar. Inte så sällan hittar folk på egna fantasifulla teorier och använder sedan dessa egenpåhitt för att kritisera en person i HBK-kretsen.

Den mest seglivade myten är att Jesper Westerberg, av någon outgrundlig anledning, ska ha förbjudit våra tränare att använda Otso Liimatta. Detta trots att Westerberg är den som lånat in Liimatta och trots att Liimatta var helt ordinarie (5 starter och 1 inhopp på 6 matcher) under tiden som Johan Lindholm tränade HBK. Så snart Stuart Baxter tog över petades Liimatta. I första Baxter-matchen fick Liimatta inte en enda minuts speltid. Totalt lät Baxter honom honom få 0 starter och 3 inhopp på 8 matcher. Det är alltså ingen tvekan om att Liimatta petats av Baxter.

Att sätta ihop halmgubbar för att kritisera HBK-toppar är så dumt. För det finns onekligen verkliga misstag som man kan kritisera.

Jesper Westerberg ska alltså inte lastas för Liimatta-gate. Men det finns annat att ge honom kritik för. Värvningen av Joel Nilsson kunde till och med jag se var riktigt dum. Ingen av våra två tränare har gett Nilsson speltid. Även värvningen av Omar Faraj kunde en utomstående person som jag förstå var fel – när våra tre mest målfarliga spelare (Yannick Agnero, Naeem Mohammed och Villiam Granath) försvunnit var det knappast läge att värva en trubbig forward. En stor del av vår lönebudget läggs sannolikt på dessa två misslyckaden. Att Westerberg inte heller lyckades förlänga med Tim Erlandsson känns också som ett med facit i hand svagt agerande. Lägger man till de misslyckade värvningarna inför 2025 – Pawel Chrupalla, Aleksander Damnjanovic Nilsson, Iddrisu Moro – blir bilden ännu mer dyster, även om Westerberg i ärlighetens namn också har hittat guldkorn som Rocco Ascone och Yannick Agnero.

Stuart Baxter kan också så klart kritiseras för en del, det mest uppenbara naturligtvis Liimatta-hanteringen. Han verkar generellt vara emot att använda inlånade spelare, vilket är smått idiotiskt när vi befinner där vi gör i näringskedjan och inlån är vår nästan enda chans att få in klasspelare. Inte så sällan har lyckade lånespelare sedan också kunnat värvas (André Boman, Rami Kaib, Rocco Ascone), medan misslyckade lån har kunnat lämpas vidare utan att vi uppbundna på långa kontrakt (som Noah Söderberg och Emmanuel Yeboah). Man kan också konstatera att Baxter verkligen inte lyckats vända poängtrenden. Visserligen har han marginellt bättre poängsnitt än Johan Lindholm hade, men det beror enbart på en enda match: segern mot ett uselt Örgryte. Tar man bort den matchen har han sämre poängsnitt än Lindholm hade.

Johan Lindholm ska inte heller undgå kritik. Bland annat för hans naiva försök att göra HBK till något som vi inte klarade av: ett offensivt lag. Han övergav också den framgångsrika uppställningen med tre mittbackar och två wingbacks, en uppställning som var perfekt anpassad till vår speltrupp. André Boman och Rami Kaib är bra som wingbackar, men sämre som rena ytterbackar. Och mittbackar har vi gott om, där inte minst Filip Schyberg passade riktigt bra som mannen i mitten av de tre. Lindholm har så klart också haft ett ord med i laget när årets och fjolårets värvningar gjorts och får ta sin del av skulden för misslyckandena.

Mest av alla tycker jag dock att vi ska kritisera styrelsen. Först gav den Johan Lindholm ett långt kontrakt. Sedan var planen uppenbarligen att sparka honom redan efter förra säsongen. Det vore i mina ögon fel (Lindholm gjorde en bra insats 2025), men ännu mer fel var att ge honom kicken efter endast sex matcher 2026. Då har man missat chansen att ge en ny tränare möjlighet att sätta sin prägel på laget under försäsongen, både med träningar och värvningar. Och att ge en tränare enbart sex matcher tyder på såväl  desperation som att man redan tidigare tvivlade på honom. Därefter kom nästa misstag: att anställa en tränare, Stuart Baxter, utan att sportchefen fått säga sitt (som ihärdiga uppgifter gör gällande). Det hade kanske kunnat vara okej om Baxter bara skulle vara något slags temporär lösning, som först sades. Men sedan gjordes nästa misstag: Baxter gavs ett kontrakt året ut och jakten på en permanent tränare lades ner. Och nu står vi där vi står, med en tränare som vägrat att använda vår bästa spelare och en placering långt ner i bottengyttjan.

För övrigt noterar jag att ordförande Pelle Nilsson nu till slut börjar tala om nyförvärv. Jag tror på det när jag ser det. Samtidigt känner jag att det nog nästan är onödigt nu, när vi är så långt efter. Men visst – kan vi få in (på lån sannolikt, trots Baxters skepticism) ett par tre riktiga klasspelare så är kanske inte säsongen helt körd.

Nu är det kört

Jag har försökt att hålla uppe modet, men efter dagens 0-2 mot Gais tvingas även jag konstatera att det med all sannolikhet är kört. Vi är sex poäng och rejäl målskillnad från kvalplatsen. Frågan är om vi ens kommer att ta sex poäng till.

Dagens insats mot Gais är alls inte usel. Efter första halvlek borde vi haft ledningen, kanske till och med med två mål. Men det är ju just detta som är årets stora problem: Vi kan inte göra mål. Och då kan vi inte heller vinna.

Flera spelare gjorde bra insatser, inte minst vänsterkantens Rami Kaib och Hussein Carneil. Malte Persson fick äntligen chansen på topp och var bättre än hajpade Omar Faraj. Ludvig Arvidsson skapade en hel del och var centimeter från att bli målskytt ett par gånger.

Vad ska vi göra nu då? Tja, lägga sig ner och dö är så klart inte ett alternativ. Men kanske ska vi börja ta konsekvenserna av läget; göra oss av med den tillfälliga och fullständigt misslyckade tränarlösningen Stuart Baxter, ta in nästa säsongs Superettan-tränare och låta de spelare som kan bli aktuella att stanna nästa år få lite mer speltid.

Farväl, Friberg!

Gustav Friberg lämnar HBK för Kolding, enligt uppgifter på HÄB för 750 000 kronor. Ett mycket lyckat drag.

Friberg har visserligen varit både lojal och hårt kämpande, men samtidigt en med allsvenska mått ytterst begränsad spelare. Hans spetsegenskap, de långa inkasten, har HBK nästan inte alls nyttjat, och jag kan inte minnas att ens enda riktigt farlig målchans skapats via sådana inkast, än mindre något mål. Dessutom har speltiden varit knaper under de 3,5 år som han tillhört HBK.

Detta är en win-win för alla parter. HBK kan minska lönekostnaderna och få hyfsat betalt för en spelare som inte platsar och vars kontrakt går ut om några månader. Gustav Friberg får en chans till ett äventyr och en nystart på en nivå som sannolikt är rätt för honom (danska andradivisionen) och Kolding kan förhoppningsvis dra nytta av hans egenskaper.

Lycka till, Gustav!

Sirius en stjärnsmäll – men vad säger styrelsen?

Halva serien är spelad – och vi ligger sist. Långt från till och med en kvalplats, där Örgryte med sina 13 poäng har nästan dubbelt så många som vi. Ja, nu börjar även jag misströsta rejält.

Matchen mot serieledarna Sirius är egentligen inte mycket att säga om. Skillnaden mellan topp och botten var tydlig. Sirius utnyttjar små misstag. Vi är ofokuserade vid hörnan som leder till 0-1 och vid 0-2 försöker en anfallare, Ludvig Arvidsson, i eget straffområde spela försvarsspel mot seriens farligaste forward, men luras tämligen enkelt att ge bort en straffspark.

Därefter spelar Uppsalalaget helt enkelt av matchen. Vi sticker upp då och då, men skapar faktiskt inte en enda het chans på hela matchen. Sirius är närmare både 0-3 och 0-4. Totalt sett gör vi ingen usel match, men kvaliteten finns helt enkelt inte där, framför allt inte offensivt.

Några ljuspunkter? Jo, de finns. André Boman gjorde årets bästa insats, Gabriel Wallentin har varit en injektion i de senaste matcherna och Tim Rönning är i bättre form än på länge. Men det räcker ju inte, särskilt när vårt anfallsspel är så tamt.

I HP:s krönika efter matchen uppges att Stuart Baxter och Jesper Westerberg presenterar namn efter namn för styrelsen, men ständigt får nej. Det är intressanta uppgifter. Hittills har HBK:s styrelse i princip klarat sig utan kritik för situationen, medan tränare (i första hand Johan Lindholm men i allt högre grad även Stuart Baxter) och klubbchef Jesper Westerberg fått mängder med skit på HÄB:s forum och i FB-gruppen Forza HBK. Ibland blir det extra löjligt, som när en forumskribent häromdagen skällde på Westerberg för att det inte i kiosken fanns en bortamatchtröja i den storlek som han ville ha.

Jag hoppas hur som helst att HP nu kan följa upp sina egna uppgifter och faktiskt kräva svar från styrelsen.

Julius Eskesen sägs i alla fall vara ett namn som intresserar HBK. Jag kan inte bedöma hans kvaliteter, men meriterna är ändå hyfsade. Jag undrar dock om det är ännu en central mittfältare som vi behöver, där finns trots allt ett par namn. Hade jag fått välja hade jag satsat alla pengar på anfallare. För det är, trots all dysterhet, ändå lite för tidigt att se säsongen som körd och börja förbereda för Superettan 2027.

Ack så orättvist, ack så viktigt!

Gais är ett betydligt bättre fotbollslag än HBK. Det syntes idag. De grönsvarta bytte ut mer än halva startelvan från veckans match i Europaspelet, men dominerande trots det mot HBK. Och så står vi här ändå med en oerhört efterlängtad HBK-poäng. Enpoängare kommer inte att klara kontraktet för oss, men det var extremt viktigt mentalt att bryta förlusttrenden. Och nu är vi, otroligt nog, bara tre poäng från kvalplatsen.

För HBK:s del var detta, trots Gais-dominansen, långt ifrån någon usel match. Vi skapade faktiskt en del ganska vassa chanser, men är oerhört svaga i de avgörande lägena: ofta fel beslut och stundtals katastrofalt tekniskt utförande. Frisparken strax före minut 90 var illustrativ: Rocco Ascone och Hussein Carneil ska försöka sig på en variant, men krockar istället med varandra.

Och ändå gick det till slut, det är knappt man kan tro det.

Jag glädjer mig också över att Marvin Illary, precis som jag hoppades, fick – och tog – chansen. Visst blir han ibland av med bollen och försvarsspelet är långt ifrån 100 procent. Men han är också kapabel att på egen hand skapa chanser, från situationer som inte alls ser farliga ut. Redan efter någon minut tog han sig förbi tre gaisare, trots ett tämligen hopplöst utgångsläge, och var inte långt ifrån att ge en medspelare drömläge.

Inför nästa match hoppas jag att Malte Persson också får chansen från start. I förra omgången gjorde han mål (ett mål som felaktigt blev avblåst), nu fixade han – genom att våga och tro på chansen att vinna en boll – straffen som gav oss poäng. Ja, han är betydligt hetare än Omar Faraj, som visserligen sliter, men sällan skapar några chanser och oftast missar de han får. Både Faraj och anfallskollegan Ludvig Arvidsson är kapabla anfallare, men inga målskyttar. De behöver en riktig striker bredvid sig.

Till sist: Tim Rönning har fått många hårda ord, både här och på andra ställen. Idag är han matchhjälte. Målet var han chanslös på, räddningen med fem minuter kvar var av hög klass och även i övrigt var han stabil. Hoppas att det kan fortsätta så!

Så uppgivet – på plan och i mig

Jag och HBK:s spelare har en sak gemensamt – vi orkar knappt bli upprörda och besvikna längre. All kraft har liksom runnit ur både dem och mig, verkar det som.

Gårdagens insats mot Häcken var faktiskt ingen katastrof. Vi gör ett mål, de två. Domaren plockar, obegripligt nog, bort vårt mål. Men som sagt: varken jag eller HBK:arna blir särskilt upprörda längre.

Vad är det då som gått fel? Uppenbarligen var det inte tränaren, för det går inte särskilt mycket bättre under Stuart Baxter än vad det gjorde under Johan Lindholm. Väldigt mycket har dock inte blivit som planerat, det är uppenbart.

Det kanske allra märkligaste är att flera av de mer rutinerade spelare som spelade med oss i fjol och som vi hoppades kunna förlita oss på – Rocco Ascone, André Boman, Rami Kaib, Joel Allansson – i år verkar vara sämre än tidigare. Samtidigt har inte en enda av de ungdomar som vi hoppades på lyckats slå igenom. Dessutom har de mer namnkunniga nyförvärven Omar Faraj och Joel Nilsson visat sig, precis som jag förutspådde här och här, inte alls vara det vi behöver. Och det nyförvärv som jag trots allt trodde på, Otso Liimatta, får inte spela alls längre – men verkar vara bra nog för topplagen i serien. Ytterst märkligt.

Några egentliga nya nyförvärv kan vi inte heller hoppas på. Provspelande målvakten Maksymilian Boruc har ingen imponerande meritlista, men duger säkert gott som andramålis. En målvakt som hjälper oss att klara kontraktet är han dock med all sannolikhet inte.

Vad göra nu då? Tja, trots alla förluster är det faktiskt inte särskilt många poäng upp till strecken. Kvalplatsen är absolut inom räckhåll, och skulle vi lyckas ta två segrar i rad är det inte heller långt till säker mark. Kommer vi att göra det? Troligen inte, så fullständigt befriade på geist som HBK:arna ser ut att vara nu. 

Jag brukar inte ge mig in i allt för mycket diskussioner om vilka spelare, eller vilken uppställning, som vi ska ha. För det är min fotbollskunskap alltför begränsad, och jag ser ju inte spelarna dagligen. Men det känns som ett ytterst märkligt slöseri, särskilt när det går så dåligt för oss, att inte använda Marvin Illary mer. Han är bollskicklig, snabb, irrationell och det händer nästan alltid något kring honom. Till nästa match hoppas jag att han kan få chansen från start.

Hattrick i skitmål

Det är mörkt att vara HBK:are i år. Mörkare blev det idag. 0-3 mot Djurgården är egentligen inte så mycket att säga om. Stockholmarna var så klart bättre, men vi gjorde ingen dålig match. Alla tre målen är riktiga skitmål.

Först försöker Hussein Carneil att dribbla i straffområdet, blir av med bollen och så sitter 0-1.

0-2 är ännu värre. Vi fixar en hörna, men slår bort den genom riktigt slarv. Rami Kaib (för övrigt bättre än på länge och dagens bäste HBK:are) försöker jobba tillbaka bollen, men får ett slag över ansiktet och måste därför gå ut från planen. Några sekunder senare spelar sig Djurgården igenom just där Kaib saknas och så sitter bollen i vårt mål igen.

Och så då 0-3, där Pascal Gregor missar en enkel boll helt, vilket betyder ännu ett baklängesmål.

Nu har vi spelat sex matcher med Johan Lindholm som tränare och sex med Stuart Baxter. Lindholms matcher gav målskillnaden 4-12, Baxters 6-14. Minus 8 för båda två alltså. Kanske var allt inte bara tränarens fel. Med det sagt: Jag tror fortfarande på Baxter.

Finns det då något ljus i tunneln? Jodå. Vi är faktiskt fortfarande bara fyra poäng från säker mark. Det är inte omöjligt att ta igen.

Utanför plan så sägs både Erko Tougjas och Rocco Ascone ha dragit till sig intresse, men vi har nobbat buden. Det tycker jag är klokt. Det är två skickliga och fortfarande unga spelare med långa kontrakt. Även om ingen av dem gjort ett strålande 2026 så behöver vi dem i truppen om vi ska ha en rimlig chans att klara kontraktet – alternativt att vi får så bra betalt att vi faktiskt kan spetsa truppen.

Så klarar vi kontraktet

Efter att ha sett mästerskapsmatcher brukar det kännas som en helt annan sport att kolla HBK igen. Inte igår. Vi inledde med att göra ett mål som om det kommit i VM sannolikt utsetts till världsmästerskapets vackraste. Nu får Hussein Carneil nöja sig med titeln allsvenskans vackraste 2026.

Sedan var det tyvärr slut på det roliga. Inom någon minut hade VSK kvitterat och var snart också i ledningen, fullt rättvist. Efter att domaren hittat ett felaktigt rött kort var det tack och godnatt. Eller borde i alla fall ha varit. Men vi bjöd ändå upp rejält under återstoden av första halvlek, även om någon riktigt het chans inte vaskades fram.

I andra såg det betydligt sämre ut och VSK kunde mycket väl ha gjort dubbelt så många mål. Om man ska se något positivt så är det att vi inte vek ner oss fullständigt, faktiskt hade ett par heta chanser, inklusive ett stolpskott och nog borde fått en straff.

Hallandspostens krönikör lyckas dock – som så ofta förr – inte se något positivt, varken det fina spelet under avslutningen på första halvlek eller chanserna som trots allt skapades i slutet på andra. Han hävdar, utan att på något sätt underbygga det, att vi inte hade haft en chans även om vi spelat elva mot elva. Han väljer att lyfta fram att VSK träffat stolpen, men undviker att nämna HBK:s stolpträff, sannolikt för att befästa sin egen tes genom att bortse från det som motsäger den, en dödssynd bland journalister. Han visar sin fullständiga okunnighet när han klagar på att HBK inte hade någon erfaren reservmålvakt – och känner alltså inte till att transferfönstret ännu inte öppnat. Skämskudde deluxe, JOW!

Nu ligger vi fast förankrade i botten, även om det ”bara” är fyra poäng upp till säker mark. Jag måste säga att jag är förvånad. Årets HBK är i mina ögon det mest talangfulla på många år. Vi har spelare av fin klass på ett par positioner och en hel hop lovande unga talanger. Vad som saknas är väl framför allt två saker: en stabil målvakt och målfarlig anfallare av klass. Och visst, jag fattar att det är ganska grundläggande. Har man ingen som stoppar bollar på ett bra sätt och en som sätter dem i nät – ja, då vinner man inte många matcher. Tyvärr verkar inte heller Kalle Johnsson vara på väg tillbaka, vilket annars skulle lösa ett av de två problemen.

Runt om bland oss HBK:are är det, fullt begripligt, dystert. Syndabockar letas överallt. Mest kreativt är att ge nyanställde klubbchefen Fredrik Olsson skulden. Det är möjligt att han inte är rätt man på rätt plats (om det vet jag faktiskt ingenting), men det är definitivt inte hans fel att vi ligger där vi ligger. Och visst hade hans lön istället kunnat ges till en medelmåttig spelare som fyllt ut truppen, men det hade knappast gett oss segern igår (eller tidigare under säsongen).

En del pratar om att vi borde börja om i Superettan och rensa ut. Jag undrar vem det är som ska rensas ut. Vilka i truppen är extremt överbetalda? Några enstaka möjligen. Och om det handlar om att rensa ut bland de anställda och/eller i styrelsen, vem vill ni ha in istället? Är ni medvetna om att vi bytt tränare, styrelse och klubbchef/sportchef en hel del under ett och ett halvt decennium och ändå förblivit ett jojolag?

Så vad göra då? För min del är det tämligen enkelt. Vi fortsätter som nu. Vi är bara fyra poäng bakom, det är nitton omgångar kvar, och vi har en trupp full av lovande spelare. Det kan gå åt helvete, som det gjort så många gånger förr, men jag tror att vi klarar kontraktet.

Ännu en dansk – eller en Kalle?

När ett mästerskap pågår är det lätt att HBK sjunker långt bak i medvetandet. Extra mycket blir det så när vi haft en så trist vår som i år. Men så klart pågår en hel del HBK-aktivitet.

Framför allt handlar det om att införskaffa en ny målvakt. Expressen lyckades få till en riktigt spännande rubrik om att HBK kan värva från Arsenal, men det handlar alltså om den danske junioren Luca Martin Nygaard som nyligen spelat i danska andradivisionen – och då ska vi minnas att William Lykke, som många var missnöjda med, spelat i ett topplag i danska högstadivisionen.

Enligt Stuart Baxter är det dock fler namn som är aktuella, minst fyra stycken. Mest spännande är naturligtvis Kalle Johnsson. Han vore så klart något helt annat än ännu en ung dansk som ska värma bänken. Skulle vi få in honom kan det mycket väl vara skillnaden mellan nedflyttning och nytt kontrakt. Låt oss hoppas att det bli så.

Det går inte att slå MFF

Nej, det går verkligen inte att slå MFF för HBK. För går det inte när vi spelar som igår, då går det nog aldrig.

Vi gör en fullständigt lysande första halvlek, pepprar på med heta chanser, får in två bollar men kunde fått in det dubbla – och så är det ändå oavgjort i paus. I andra halvlek är vi något svagare, men med i matchen. Så kommer 2-3. Trist, men vi hade kunnat resa oss, det visade vi i första. Så gör Tim Rönning sin tavla – och allt dör. Att Stuart Baxter verkar skylla det målvaktsmisstaget på Erko Tougjas känns märkligt, men sannolikt är det ett sätt att skydda målvakten, som naturligtvis är en oerhört utsatt position. Även 2-5 är Rönnings mål, när han släpper ut ett relativt löst skott från kanten rakt på fötterna på MFF:s farligaste spelare.

Nej, jag vill verkligen inte skylla allt på Tim Rönning. Men när vi inför matchen såg spelarna känna på gräset utbrast min dotter: ”Är det han den dåliga målvakten? Varför spelar de med honom?”. Nu skulle jag inte kalla henne fotbollskännare, men tyvärr tvingas jag – som ändå länge hoppats att Rönning kan visa sig vara en kapabel allsvensk målvakt – konstatera att han inte duger om vi ska klara det allsvenska kontraktet. På alla andra positioner tycker jag att vi nog har tillräckligt bra klass i startelvan (men kanske inte där bakom), men på målvaktspositionen måste vi bli bättre.

Blir vi det med Oscar Linnér? Högst tveksamt. Han har gjort ett par bra år, sedan mest suttit på bänken eller bråkat. Men kanske kan vi helt enkelt inte få in något bättre.

Det verkar också bli en ganska rejäl omstöpning av truppen i sommar. Stuart Baxter pratar om att ”spelare ska ersättas” och det är väl då William Lykke, vars lån bryts, samt Emmanuel Yeboah och Otso Liimatta, vars lån båda tar slut under sommaren. Kanske kan ytterligare någon lämna, exempelvis de rutinerade som i princip varit utan speltid i vår: Niilo Mäenpää och Joel Nilsson.

Baxter vill gärna ha in en spelare med ”X-factor”. Det är klart, det vill ju alla. Vi som varit med ett tag minns när Fidde Andersson utlovade en ”Oh shit”-spelare. Vi får väl helt enkelt se vad det blir.