Häcken klippte till oss – till slut

Vi har haft osannolikt lätt för Häcken de senaste åren, men när jag idag såg att vår bäste spelare – ja, jag rankar Naeem Mohammed där – saknades i truppen kändes det direkt att det skulle bli svårt. Och Häcken lekte verkligen med oss idag. 4-1 hade kunnat vara ett par mål mer.

Det är en sak att Häcken har skickligare bollspelare än vi, men vad som särskilt irriterade mig idag var att vi förlorade mängder med närkamper och andrabollar. Så kan vi inte agera om vi ska ta poäng mot bra lag.

Som HBK:are börjar lagets enorma pendlande i prestationer kännas ganska enerverande. HBK gör sällan bra två matcher i rad, utan efter en seger kommer oftast ett rejält bakslag.

Dagens match visar också att den statistik som det så ofta tjatas om (avslut på mål, xG och liknande) är tämligen meningslös. Antalet avslut på mål var idag nästan lika många för de båda lagen och enligt xG så borde Häcken (avrundat) vunnit med 3-2. Sanningen är som sagt att 4-1 mycket väl hade kunnat vara ett par mål mer.

Något positivt då? Ja, men det levererar jag ju nästan alltid. Och det är så klart Malte Perssons debutmål. Extra skönt att han fick sätta dit den efter att ha slarvat bort friläget en stund tidigare.

Utanför planen ryktades det om att vi ska låna in Elfsborgs vänsterback Rami Kaib. Det låter logiskt. Lån är bra när man behöver täcka upp på kort sikt, vilket vi behöver eftersom två vänsterbackar redan försvunnit den här säsongen. Det gav ju också bra effekt när vi lånade en annan ytterback från boråsarna förra året.

Det enda direkt negativa med ett lån av Kaib är att Pawel Chrupalla återigen hamnar utanför startelvan. Det vet jag inte om vi har råd med, för Chrupalla skapar väldigt mycket framåt med både passningar och skott. Men möjligen kan han få en roll högre upp, för försvarsspelet är tyvärr inte norsk-polackens starkaste sida, vilket vi se prov på idag med den klumpiga tacklingen i eget straffområde.

Kanske är det som ersättare för Naeem Mohammed som Chrupalla ska stanna i startelvan? För anledningen till att ghananen saknades idag har gått mig förbi, men det känns väldigt likt det som hände vid den här tiden förra året när Phil Ofosu-Ayeh plötsligt saknades i matchtruppen mot Malmö och sedan visade sig vara såld. Kanske har vi sorgligt nog sett Mohammed i en HBK-tröja för sista gången.

Lånet sänker oss

Det finns bara en anledning att låna in spelare – man vill snabbt få in någon som höjer kvaliteten på en position där man är svag. Levererar inte lånespelarna en högre kvalitet finns det ingen anledning att spela dem.

André Boman lever till fullo upp till uppgiften som inlånad. Phil Ofosu-Ayeh drog till Indonesien och vi behövde snabbt en ersättare, eftersom vi saknade en duglig högerback. Den rollen har Boman axlat fint.

Noah Söderberg däremot – han är raka motsatsen. Efter en svag premiär mot BP var han något bättre sist mot MFF. Idag var han katastrofal. Båda de mål som Gais sätter i första halvleken är enbart hans fel. Först tappar han markeringen på en hörna och låter en gaisare skalla in 0-1. Sedan skänker han bokstavligt talat bort bollen så att en annan gaisare kan komma fri och sätta 0-2. Det är fullständigt katastrofalt. Att Söderberg spelar istället för våra egna spelare är obegripligt.

I andra halvlek lyckas vi få in 1-2 och visst finns några halvlägen att kvittera. Men vi är fortsatt oerhört tama längst fram. Inte märktes någon ljusning när superettan-målkungen Jesper Westermark kom in. Nu ska han inte dömas ut efter knappt en halv halvlek, men jag tror tyvärr inte att Westermark är en frälsare.

Nej, som jag konstaterade efter förra matchen: livet som HBK:are är tungt på så många vis. Jag har faktiskt svårt att se att det här ska vända. I ödesmatchen mot Västerås nästa omgång är dessutom vår bästa utespelare, Vinicius Nogueira, avstängd efter en fullständigt onödig stämpling på övertid.

Elfsborg södra?

Bara några veckor efter att vi lånat in Elfsborgstalangen André Boman för att fylla en lucka i truppen (Phil Ofosu-Ayeh) lånar vi nu in ännu en Elfsborgstalang, Noah Söderberg, för att fylla ännu en lucka i truppen (Amir Al-Ammari). Och Haglund verkar ge honom stort förtroende direkt – HP hävdar att han går in i startelvan direkt mot BP.

Visst behöver vi täppa igen hålen i truppen och visst är lån av spelare som klarar av allsvenskan behändiga kortsiktiga lösningar. Men att utveckla talanger åt en konkurrent istället för att ge våra egna talanger speltid känns som just kortsiktigt. Man undra vad till exempel Albin Ahlstrand, som före säsongen hyllades, skrev på ett långt kontrakt och gavs tröja nummer 10, tänker om situationen när en inlånad spelare med en enda träning med laget omedelbart får den lediga platsen i startelvan.

En silly season som verkligen är silly

När unge André Boman kom in på lån förstod vi alla att Phil Ofosu-Ayeh var på väg ut. Nu är det bekräftat.

Det är så klart både sorgligt att tappa en publikfavorit och oroande att ersätta allsvenskans bästa högerback med en spelare som inte platsar i ett allsvenskt mittenlag. Samtidigt är HBK:s agerande begripligt. Nu får vi förhoppningsvis in en del pengar på POA och ger en lojal spelare en möjlighet att själv tjäna en slant. Klokt också att vi redan i förväg hämtat in en ersättare som är habil, om än naturligtvis ett hack sämre och tyvärr bara på lån.

Men det är som sagt svårt att inte vara orolig över läget. Spelare har lämnat klubben på löpande band under detta transferfönster och i helgens match mot MFF fick vi inte ens ihop en full matchtrupp. Nu är Naeem Mohammed dessutom borta hela säsongen (efter en situation där vi inte ens fick frispark), så inte heller mot AIK på måndag kommer vi att ha tillräckligt med seniorspelare för att fylla truppen. Dessutom verkar klubben redo att släppa Amir Al-Ammari. Det känns som att det snart är dags att presentera någon spelare som faktiskt kan HÖJA klassen på startelvan, och inte bara vara ett substitut till spelare som lämnat.

Ytterligare en transfernyhet är att Pontus Carlsson bytt klubb som han är utlånad till i tredjedivisionen. Det lär dock inte beröra HBK så mycket, för min gissning är att Carlsson gjort sin sista match i HBK-dressen oavsett. Lite synd, för han kändes spännande för något år sedan.

Historiskt – och en domarskandal

Vi börjar med det som man i framtiden kommer att minnas från ikväll: Ante G är historisk som allsvenskans meste spelare. Det var mycket fint att få uppleva det på plats.

Vad de flesta inte kommer att minnas är att domarens usla insats sannolikt snuvade oss på poäng idag. När MFF:s våldsamheter, och den fördel som de gav hemmalaget, till och med är vinkeln i Aftonbladets huvudartikel från matchen – ja, då förstår man att domaren verkligen gjort en insats för MFF.

Hur armbågen som sänker Birnir Snær Ingason inte kan rendera åtminstone ett gult kort, när domaren står fem meter därifrån med fri sikt, är för mig helt obegripligt.

Med ett gult kort hade dessutom Ingason kanske inte behövt gå ut, utan kunnat bli omplåstrad på plan – och MFF hade inte fått sitt numerära överläge som gav 1-0.

Hur domaren dessutom missar den tydliga nedsparkningen av vår andra islänning, Gisli Eyjolfsson, i slutet av halvleken är än mer obegripligt. Med vår högermittfältare ur spel kan MFF enkelt spela sig fram på sin vänsterkant och sätta 2-1. Fullständigt barockt.

Smått barockt är också att vi nu, efter sommarens transferkarusell, inte ens kan få ihop en full matchtrupp ifall en enda spelare är indisponibel. Phil Ofosu-Ayeh var med i den trupp som HBK mejlade ut igår, men saknades idag och vi hade alltså bara åtta avbytare med oss. Det sägs att vår högerback, allsvenskans bäste, är på väg bort och det känns sorgligt. Thomas Boakye, ordentligt bortfintad vid både 3-1 och 4-1 idag, duger tyvärr inte. Och Gabriel Wallentin ska spela centralt. Att låna in en ung elfsborgian, och utveckla honom åt en konkurrent, är inte heller särskilt lockande. Nej, en försäljning av Phil Ofosu-Ayeh kan mycket väl komma att bli en försäljning av vårt allsvenska kontrakt, som jag känner det nu.

Och så kan man undra hur smart det var att sälja Viktor Granath, när nu Naeem Mohammed återigen är skadad. Visserligen visade ju Birnir Snær Ingason idag att han kan göra mål, men just nu har vi – som nyss hade sex anfallare – bara tre kvar. 

En fantastisk svit – som kan brytas

I decennier har HBK alltid haft minst en spelare i startelvan från den egna akademin. Det har inte varit ovanligt att mer än hälften av startspelarna är HBK:are från grunden. Men nu kan faktiskt allt brytas.

Vår förstemålvakt är numera Tim Rönning. Det är första gången sedan 2016 som vi inte har en HBK-produkt i den rollen. Noll ur-HBK:are här alltså, sannolikt.

I försvaret är tre av fyra positioner självskrivna: Phil Ofuso-Ayeh, Joseph Baffo och Vinicius Nogueira. Ingen har en bakgrund i HBK:s juniorled. Fjärde man blir sannolikt HBK:aren Gabriel Wallentin – men det är inte omöjligt att Marcus Olsson får platsen. Då skulle det vara noll ur-HBK:are här.

På mittfältet har hittills sju spelare fått speltid i allsvenskan. Endast två av dem, Jonathan Svedberg och Albin Ahlstrand, är HBK:are från grunden. Nu är är Ahlstrand avstängd och Svedberg har inlett säsongen svagt, så det är inte omöjligt att han petas. Då blir här noll ur-HBK:are.

I anfallet ligger Naeem Mohammed och Viktor Granath klart först i kön. Ingen har HBK-bakgrund. HBK-produkterna Rasmus Wiedesheim-Paul och Alex Hall känns långt borta från startelvan. Noll ur-HBK:are här också alltså.

Det är alltså långt ifrån omöjligt att den fantastiska sviten bryts imorgon. Det skulle vara sorgligt.

Kanske finns också en liten delförklaring till årets viljelösa och uppgivna spel i att vi numera har så få spelare med Halmstadsbakgrund i laget? De som spelar för sin moderklubb har kanske lite högre benägenhet att kämpa för laget.

En stjärnsmäll mot Sirius

Jag fruktade 0-4. Det blev resultatmässigt inte riktigt så illa, bara 0-3 mot Sirius. Men insatsen idag var bland de bedrövligaste premiärer jag bevittnat. Totalt andefattigt och inte en enda målchans värd namnet skapades mot ett lag som allmänt tippas på nedre halvan.

Flera av spelarna som vi tror att vi kan förlita oss på stod för svaga prestationer. De båda rutinerade mittbackarna förlorade var sin duell vid de två första målen och släppte dessutom fram ytterligare heta chanser, POA slog bort fler bollar än någonsin och inte heller så bra som vanligt defensivt, AAA var seg och usel matchen igenom, Jonathan Svedberg syntes bara vid två tillfällen; när han blev bortgjord vid 0-1 och när han gjorde självmål, Joel Allansson sprang som vanligt förgäves på kanten och forwardsparet Viktor Granath och Naeem Mohammed var totalt osynliga.

Finns det då något bra med dagens insats? Ja, de tre nyförvärven i startelvan får godkänt. Tim Erlandsson räddade oss från utklassning, Vinicius Nogeuira var både stabil defensivt och visade vilja offensivt och Birnir Snær Ingason glimmade till några gånger. Men det blir en tidig ångestmatch mot IFK Göteborg nästa helg – svaga Blåvitt hemma är sannolikt den typen av matcher där vi behöver tre poäng om kontraktet ska klaras.

2021 ännu en gång?

För två år sedan åkte vi ur allsvenskan efter en stor portion oflyt, ett par matskedar domarmisstag och en gnutta oförmåga. Det året låg vi bra till fram till mitten på sommaren, sedan knöt det sig allt mer.

Nu känns en repris på 2023 allt mer aktuell. I dagens match mot IFK Norrköping lyckas domaren både döma bort ett korrekt HBK-mål och snuva oss på två till synes ganska givna straffar. Med en adekvat domarinsats hade vi säkerligen tagit minst en pinne idag.

Samtidigt gör vi en svag prestation, och förtjänar av den anledningen kanske inga poäng. För den som sett de senaste matcherna är det tydligt att många av spelarna är ur form: Erik Ahlstrand får ingenting att hända och är extremt lättläst när han vägrar använda högerfoten, Jonathan Svedberg ser osäker ut, Andreas Johanssons bristande snabbhet exponeras allt oftare, Marko Johansson är en målvakt som inte vinner matcher åt sitt lag, Jack Cooper-Love är blek och trubbig och Viktor Granath får alldeles för få bollar att jobba med (även om han gjorde ett snyggt, regelrätt mål idag).

Vårt nästan enda seriösa offensiva hot numera är inlägg från Phil Ofosu-Ayeh. Det är ett vasst vapen, men om det är det enda vi har så blir vi slut väldigt förutsägbara. Tänk om Erik Ahlstrand (om han som idag mest ska hålla till på högerkanten) kunde lära sig att i alla fall slå inlägg med högran – oj, vad farlig han kunde vara då, eftersom han då blivit oförutsägbar.

Jag undrar också varför långkastaren Gustav Friberg satt kvar på bänken hela matchen. Om vi nu knappt skapar något offensivt, varför inte testa att bryta mönstret? Vad trodde Haglund skulle hända när Thomas Boakye ersatte Benjamin Hjerstrand i den 78:e minuten? Skulle Boakye plötsligt ge oss en offensiv injektion som kunde leda till en slutforcering? Bah!

0-0 mot nästjumbon – igen

0-0 mot nästjumbon för andra gången på några veckor är förstås inte något särskilt upplyftande resultat. Men det är – som jag ju konstaterade förra veckan – alltid skönt att få med sig poäng från en match. Nu håller vi avståndet till nedflyttningslaget IFK Göteborg (15 poäng med 14 matcher kvar kan de väl omöjligen komma ikapp?) och tog faktiskt in en pinne på Djurgården i kampen om bronset.

Att IFK Göteborg ligger där de gör är inte så förvånande. Malkolm Nilsson behöver inte göra en enda kvalificerad räddning på hela matchen och när göteborgarna får drömlägen så vågar de antingen inte skjuta eller lyckas pricka ribban trots att målet är tomt. Å andra sidan måste jag erkänna att de har en hyfsad defensiv där Gustav Svensson faktiskt imponerade.

För HBK:s del hoppas jag verkligen att Phil Ofosu-Ayeh, som fick gå av mitt i andra halvlek, inte får nya skadebekymmer. I mina ögon är han just nu HBK:s bästa spelare, före hyllade Erik Ahlstrand, Ante G och Malkolm Nilsson. Högerbacksersättaren Thomas Boakye är tyvärr ett par klasser sämre, även om han är en härlig spelare att ha i truppen.

En härlig poäng

Kanske är det för att jag själv är gammal försvarare, men ofta känner jag att det är viktigare att inte förlora än att gå för segern. Då har man i alla fall tagit poäng, och matchen har således inte varit helt förgäves. Så känner jag också efter gårdagens 2-2 mot Värnamo. Visst kunde, och kanske borde, vi ha vunnit. Efter den turliga 1-2-reduceringen var det i princip spel mot ett mål i en timme, med stolpträff och offsidemål innan Naeem Mohammed satte sin skickliga nick efter Phil Ofosu-Ayehs superba inlägg. Men vid 0-2-underläget, och Värnamodominansen som var då, var en poäng ett drömresultat. 

Vad gäller just Naeem Mohammed så är det tydligt att han nu, efter att allsvenska målnollan spräcktes, verkligen fått det att lossna. Tänk om Alexander Johansson visat samma psyke, istället för att säcka ihop och gnälla när han rättvist blev petad. Då hade även Alle potential bli en farlig målskytt i allsvenskan, det tror jag fortfarande.

Jag tycker också att det är viktigt att lyfta fram något som få verkar ha sett: att den annars ständigt hyllade Ante G faktiskt gör svaga prestationer vid våra baklängesmål, framför allt det första. Vid 0-1 står han långt ner och upphäver därmed offsiden på spelaren ute till höger. Sedan syns hans långsamhet när Gustav Engvall, som startar närmare tio meter bakom honom, enkelt och oattackerad når bollen på inspelet. Vid 0-2 ger Ante G samma Engvall tid och plats att vända runt och enkelt komma till skott, även om det målet framför allt får skrivas upp på halvskadade Malkolm Nilssons konto. Hade det varit någon annan än vår kapten som gjort dessa prestationer är jag tämligen säker på att denne sågats friskt i olika kanaler.

2023-utdelning

Precis som vid förra hemmamatchen mötte vi ett lag på undre halvan och nådde bara 0-0. Men trots att det var nästjumbon får vi ändå vara nöjda. IFK Göteborg var faktiskt bättre och hade fler chanser, även om vi så klart skulle haft en straff när Göteborgsbacken fladdrade med händerna och stoppade Thomas Boakyes nick från nära håll som sannolikt blivit mål (att HP kallar det ”ett halvläge” är faktiskt både uselt och märkligt av en lokaltidning).

Många har hyllat HBK i år och gärna ställt det mot 2021, när vi åkte ur. Och visst förtjänar laget hyllningar för att ha plockat så många poäng och ligga sexa. Men ska man vara ärlig tycker jag faktiskt att det egentligen inte är så stor skillnad på 2021 och 2023 – sett till hur bra vi spelar. Däremot har vi marginalerna med oss. Om vi tittar på de tre senaste matcherna – Hammarby, Varberg och Göteborg – så hade vi sannolikt förlorat med uddamålet mot både stockholmarna och göteborgarna 2021 och mot varbergarna hade det blivit max en pinne. Även i flera matcher tidigare har vi fått fin utdelning, även om det också finns enstaka insatser som förtjänat fler poäng än vi fått. Med 2021-utdelning hade vi sannolikt legat och skvalpat kring strecken i år också.

Skönt också för Ante G att inte behöva fira jubileum med en förlust.

Och så till sist: vilken härlig insats Phil Ofosu-Ayeh gjorde igår. Jag kan inte minnas senast en ytterback i HBK var så dominant i en match, om det någonsin har hänt.

Härliga premiärer!

Jag gjorde mitt premiärbesök på Strandvallen och fick se en premiärmålskytt fixa 2000-talspremiärseger för HBK på Strandvallen.

Matchen som sådan då? Tja, inget sprudlande spel, och kändes mest som en typisk 0-0-match. Men att vi – som 2021 var ruskigt ineffektiva – är sylvassa när chanserna dyker upp är så härligt att se. Mjällby kändes å sin sida väldigt ofarliga, trots ett stort bollinnehav.

Vi bytte en back mot en anfallare när vi ledde i slutet och det gav utdelning när Naeem Mohammed fixade en straff. Kul! Man berodde det offensiva bytet på att Haglund ville ändra taktik – eller på att han inte litar på en sådan som Melvin Sjöland, som vore den naturliga ersättaren som högerback?

Har ni förresten tänkt på att alla våra mål i år har gjorts av spelare som aldrig tidigare nätat i allsvenskan?  Viktor Granath, Erik Ahlstrand, Thomas Boakye, Phil Ofosu-Ayeh, Gabriel Wallentin och Kazper Karlsson har alla spräckt sin allsvenska målnolla i år. Medan alla som har tidigare erfanhet av att göra mål i allsvenskan – Amir Al-Ammari, Ante G, Joseph Baffo, Marcus Olsson, Joel Allansson och Villiam Dahlström – än så länge ståtar på noll allsvenska mål i år.

Aftonbladet slår Expressen – men båda duger

En sak som är trevlig med att återigen vara i allsvenskan är att HBK – faktiskt – får en del nationell uppmärksamhet igen. Visst kan man gnälla på att nationell media ibland har en ganska grund kunskap om HBK, men de guider som kvällstidningarna producerar inför varje säsong är numera betydligt bättre än de en gång var.

Jag har gått igenom både Aftonbladets och Expressens varianter och kan konstatera att båda två är helt okej. Visst finns det märkligheter i betygsättning av spelarna (till exempel ger Expressen Alexander Johansson sämsta möjliga betyg, medan Aftonbladet anser att Gabriel Wallentin och Phil Ofosu-Ayeh är lika bra och rankar Malkolm Nilsson och Villiam Granath på samma nivå) och man får dras med enstaka direkta felaktigheter (som att Aftonbladet hävdar att vi var nykomlingar 2015), men på det hela taget är det välgjorda produkter.

Om du ska välja en enda så hade jag tagit Aftonbladet. Det känns som att den går lite djupare, det är roligt att de försöker sig på att analysera serierna ända ner till division 3 och man slipper pinsamheter som Expressens försök att göra sig lustiga över Chat GTP:s svar om allsvenskan 2022 (den som har gjort grundläggande research vet att Chat GTP:s data i huvudsak sträcker sig till 2021).

Ännu en sak som överraskar positivt, sett till den gängse bilden av kvällstidningarna, är journalisternas tips. Av Aftonbladets arton tippare tror bara en att vi åker ur direkt och två att vi får kvala. Av Expressens sju tippare har noll oss under nedflyttningsstrecket och två på kvalplats. Själv brukar jag ju gärna tro på HBK, men jag skulle nog själv placera oss på kvalplats om jag skulle tippa.

För övrigt ska det bli spännande att se vad HP:s än så länge okända satsning ”Onside Allt om HBK” levererar.

Phil fixar festen

Hundraårsjubileum, storpublik – och en seger i sista sekunden. Mycket bättre kan det inte bli. Och vilken hjälte Phil Ofosu-Ayeh är. Först smeker han fram bollen till 1-0, sedan jobbar han upp kontringen på den sena övertiden och till sist stänker han in segermålet med ett distinkt avslut.

Alexander Johansson fick göra mål som startspelare. Det var också härligt att se.

Men Landskrona Bois är ett skickligt lag. Både idag och vid förra mötet manövrerar de ut oss taktiskt och det kunde mycket väl blivit förlust idag också. Att Bois inte ligger högre upp i tabellen är förvånande.

En sorglig skånsk repris

 Jag har varit på Landskrona IP förut och upplevt en hel del trevligt, till exempel Tomas Zvirgzdauskas debut 2002.

Återbesöket 2022 var dock inte lika trevligt, även om det egentligen bara finns en sak att klaga på: effektiviteten. För vi var fullständigt överlägsna i första halvlek. Matchen borde varit avgjord då, flera gånger om. I paus hade jag en olustig känsla av att det kunde bli en repris av förra mötet med ett Skånelag. Och så blev det. Bois ryckte upp sig, men var framför allt oerhört effektivt. Två klassavslut och så stod det 1-2.

Frågan är hur länge vi kan fortsätta med två forwards som har så svårt att göra mål? Jag tycker egentligen inte att vare sig Sadat Karim eller Villiam Dahlström var dåliga igår (Karim stod ju till och med för ännu en assist och leder passningsligan i superettan), men visst är det ett problem att våra två startanfallare inte mäktat med mer än tre mål tillsammans på nästan halva säsongen.

Apropå målskyttar så var Phil Ofosu-Ayeh vår tolfte målskytt i år. Jag upprepar förra veckans fråga: Hur många målskyttar har vi som mest haft i en serie?

Utan energi – men med poäng

Energifattigt och oengagerat. Så kändes HBK:s spel under större delen av matchen idag. Och ändå står vi här med 2-2 och en poäng, efter en helt osannolik avslutning. Osannolik inte bara för att vi knappt skapat några chanser på ordinarie tid, utan också för hur det sker, med Malkolm Nilssons kvitteringsnick som klimax.

Så varför såg det ut så här idag då? Tja, att vi saknade fyra viktiga spelare (Jonathan Svedberg, Alexander Johansson, Thomas Boakye och Andreas Bengtsson) bidrar alldeles säkert. Inte för att alla varit självskrivna i startelvan, men med dem disponibla hade vi kunnat låta andra spelare vila. Till exempel känns Phil Ofosu-Ayeh ganska sliten efter det täta matchandet, vilket han ju också själv berättade om i HP häromdagen. Och ja – riktigt kul att han har skrivit på för ytterligare två år. Nu hoppas jag att vi snart få fler besked om signerade kontrakt, för det är ju en hel del som går ut efter denna säsong.

Full kontroll – igen

Full kontroll från början till slut. Så var det idag mot Östersund. Och ändå en liten oroskänsla innan 2-0-målet till slut satt. Väldigt likt förra veckans 2-0-seger mot ett annat nedflyttat Ö-lag.

Vi är i princip tillbaka i fjolåret nu: stabilt försvarsspel, många heta målchanser, men också många missar. Skillnaden är att motståndarna är sämre nu, vilket ger oss ÄNNU fler chanser och till slut går bollen in.

Erik Ahlstrand har verkligen kommit till sin rätt som vänstermittfältare i en diamant. Det var ju också där han fick spela 2019 och kanske är det helt enkelt hans rätta plats.

Bäst idag var nog ändå Phil Ofosu-Ayeh. Helvete vilken hög klass han håller: snabb, stark, bra inlägg. Bara att hoppas att han får vara skadefri i år. Och det är inte utan att man funderar på hur det hade gått för HBK i fjol om han inte skadat sig.

Om man vill klaga på något så kan man lyfta fram att varken Villiam Dahlström eller Sadat Karim har hittat målet hittills i år. Å andra sidan stod båda två för assist idag.

Bäst i år!

Årets bästa halvlek var vår första mot Örebro. 1-0 ledde vi med efter en riktigt fin prestation av Samuel Kroon, men det borde varit minst det dubbla, när Sadat Karim brände flera chanser och Erik Ahlstrand fick se sitt skott räddas in i stolpen.

Uppställningen var precis som förra veckan en diamantvariant på mittfältet. Den såg så ruggigt bra ut att jag blev orolig när vi bytte in Emil Tot Wikström och gick över till traditionell 4-4-2. Men det blev ju riktigt lyckat. Tot Wikström hittade med en underbar pass inhopparkollegan Alexander Johansson som kapades och sedan lättade Joseph Baffo in 2-0-bollen på straff.

Alexander Johansson har alltså fixat två mål och en straff på sina fyra inhopp. En extrem supersub! Borde han få chansen från start? Eller är det kanske helt rätt att ha honom som joker när motståndarna kört sig trötta?

Härligt också att se Phil Ofosu-Ayeh från start. Han håller ju en riktigt hög klass. Inte heller fel med Thomas Boakye till vänster – Boakye har mer i sitt register än Andreas Bengtsson som blir väldigt lättläst.

Och så vill jag lyfta våra egenfostrade unga mittfältare Jonathan Svedberg och Erik Ahlstrand. Svedberg syns inte så mycket, men han var väldigt nyttig som mittfältsankare, en position som känns som gjuten för honom. Ahlstrand syns desto mer, kvick i fötter och tanke, företagsam och ytterst nära att bli målskytt.

Stolpe in!

På sjätte försöket kom äntligen årets första seger i en tävlingsmatch. Och det var bokstavligen stolpe in för HBK: Dalkurd prickade Malkolm Nilssons stolpe och bollen studsade ut, Alexander Johansson prickade Dalkurds stolpe och bollen rullade in. Skönt att ha marginalerna med sig! Samtidigt skapade vi tillräckligt med chanser för att vinna det här, så flyt kan man inte kalla det.

Jag blev riktigt förtjust i dagens diamantuppställning på mittfältet, med Villiam Dahlström som offensiv spets, Jonathan Svedberg som uppsamlande kraft där bak, Erik Ahlstrand i en fri roll till vänster och Samuel Kroon i en mer traditionell ytterroll till höger. Framför allt tycker jag att den gav en oförutsägbarhet till vårt anfallsspel, inte minst när Erik Ahlstrand vandrade inåt planen.

Trevligt för övrigt att se både Jonathan Svedberg och Phil Ofosu-Ayeh tillbaka i seriespel. 

Härligt också att Alexander Johansson äntligen börjat få igång målskyttet på seniornivå. Visst påminner han om RWP?

Baffo och bakslag

Nyss bytte vi en ung back mot en gammal. Nu ryktas en back i det äldre spannet vara på väg bort: Joseph Baffo.

Det vore naturligtvis mycket synd. Baffo håller hög klass och om han försvinner blir det väldigt tunt i mittförsvaret, eftersom både Gabriel Wallentin och Isac Larsson har lånats ut. Ante G och Alexander Berntsson är så klart bra nog för att dominera Superettan, men bakom dem skulle alltså bara Taulant Parallangaj finnas. Det räcker inte och det gör att jag tvivlar på att vi släpper Baffo – om det inte kommer ett riktigt bra erbjudande, förstås.

I helgen har vi också passat på att få stryk av Varberg. Ingen bra prestation. Nordhallänningarna gjorde, precis som de brukar, sin motståndare dåliga. Men vi får inte glömma att vi hade nästan en hel möjlig premiärstartelva borta: Malkolm Nilsson,  Marcus Olsson, Phil-Ofosu Ayeh, Joel Allansson, Jonathan Svedberg, Samuel Kroon, Alexander Johansson och Sadat Karim saknades alla.