Vi och de?

HBK:s hemsida har publicerat en intervju med ordförande Pelle Nilsson, och sådant är ju alltid trevligt att läsa. Men jag tror nog att Pelle Nilsson avslöjar mer om sig själv än vad han vill. Vår ordförande kallar nästan konsekvent herrlaget ”vi” och ungdomsledarna och ungdomsspelarna ”våra”.

Damlaget och FFA (Fotboll för alla) benämns däremot med pronomenet ”de” – inte en enda gång ”vi” eller ”våra”.

Är försäljningen verkligen vår räddning?

”Kommunen kan rädda HBK:s ekonomi – med köp av Kombihallen”, trumpetar lokaltidningen ut. Jag är inte lika övertygad. Min ekonomiska kunskap är begränsad, men så mycket vet jag att en försäljning av en tillgång visserligen ger likvida medel, men samtidigt minskar ens anläggningstillgångar. Vad hallen är bokförd till framgår dock inte i HP:s text.

Dessutom ska ett lån på 11 miljoner kronor betalas tillbaka till kommunen, ett lån som möjligtvis inte räknas in i de skulder som används vid bedömningen av elitlicensen. Det avbetalda lånet hjälper oss kanske inte alls, i det hänseendet. Inte heller några sådana resonemang förs i HP:s artikel, vilket är beklagligt.

På lite sikt kan dessutom försäljningen innebära att HBK:s ekonomi försämras. Nu, när vi inte längre äger Kombihallen, måste vi rimligtvis betala hyra för att använda den. Dessutom går inte längre hyresintäkterna som hallen drar in till oss.

Nåväl – detta är ju mitt utifrånperspektiv, som påverkas av att jag inte har tillgång till all relevant information och tyvärr inte heller får denna information av varken HP eller HBK. Vår ordförande är ju odelat positiv i HP:s artikel, så jag kan ju välja att helt enkelt lita på honom. Tyvärr känner jag mig dock – vis av erfarenhet – inte helt trygg med hur de ansvariga har hanterat ekonomin runt vår klubb tidigare.

En budget eller en gissningslek?

Nej, inte kom det som en överraskning, men det är ändå trist att se att vi återigen – halvannat år efter Haksabanovic-försäljningen – har en ekonomi i gungning. Fyra miljoner kronor saknas för att budgeten för 2019 ska gå ihop, skriver HP. Men i mina ögon saknas betydligt mer, för de fyra miljoner kronorna är vad som fattas för att budgeten ska gå ihop efter att man redan skrivit upp publik-, match- och sponsorintäkter med ett par miljoner kronor. Ja, det känns faktiskt som att man först kritat ner resultatet på sista raden och sedan gissat/önskedrömt om hur pengarna ska komma in genom olika kanaler.

Så är jag orolig för HBK:s fortsatta existens? Nej, där börjar jag faktiskt bli luttrad.

Och så är alltså Per-Olof ”Pelle” Nilsson vår nya ordförande. Jag önskar honom lycka till och hoppas att han är rätt man på rätt plats.

En värvning jag beklagar

Han har nobbat oss ett antal gånger, han har haft ytterst svårt att ta en startplats i ett lag på nedre halvan av Superettan, han tar upp löneutrymme när vi har ett ekonomiskt ansträngt läge och han riskerar att hindra våra unga mittfältstalanger från speltid. Nej, jag är verkligen inte glad över att HBK nu öppnar stora famnen för Dusan Djuric. Men – som jag skrivit tidigare – när han nu är HBK:are igen så kommer jag självklart att ge honom mitt stöd när han bär de blåsvarta kläderna.

Långt ifrån planen händer också intressanta saker. Per-Olof Nilsson är föreslagen som ny ordförande. HP:s intervju med honom skrapar lite på ytan och ger inte någon speciellt tydlig bild av honom, men jag hoppas naturligtvis att han kan bli bra i rollen.

En ny kvast – och så Kvasten

Sadat Karim gjorde 11 mål i superettans jumbolag. Det är riktigt bra. Nu är han HBK:are för två år framöver. Riktigt bra, det med. Han borde kunna sopa in minst lika många bollar hos oss.

Och så dök Kvasten upp häromdagen. Även det alltid en höjdpunkt.

Några märkligheter hittade jag dock i vårt medlemsblad. Som att vår tillförordnade ordförande menar att ”vi kommer att fortsätta att drömma om att vara en stabil allsvensk fotbollsförening”. Måhända är det realistiskt mål, men som ”dröm” är den något futtig. På statistiksidan fanns också en lustig detalj – där listas laguppställningarna i de allsvenska matcher som vi deltagit i under året.

Intressant också att Örjan ska få hybridgräs.

En nolla och en klubbchef

Efter tre månader utan en nolla lyssnade HBK på mig och höll J-Södra mållösa. Bra, särskilt som vi ju bara lyckades få in en boll igår, trots otaliga chanser.

Johan Oremo riktigt bra igår. Hade vi fått ha honom skadefri och i denna form förra hösten kanske det ändå hade gått att fixa åtminstone kvalplats 2017. Nu får vi hoppas att han kan skjuta oss till kval 2018 istället.

Och om Alexander Berntsson fortsätter att spela som igår kanske Ante G får konkurrera på mittfältet istället.

Och så sägs Tony Karlsson ta över som klubbchef. Jag är försiktigt positiv. Han kan ju klubben väl och har, utifrån sett, tagit ett stort ansvar även för frågor som kanske inte normalt sett ligger på en ordförande.

Då var då – nu är något annat

HBK:s ordförande Tony Karlsson lät smått uppgiven i en intervju med HP i veckan och uttryckte bland anat oro för att Halmstad snart inte skulle ha en elitklubb i fotboll om några år. HBK:s spelare verkade (framför allt i första halvlek) ha smittats av hans uppgivenhet och även om vi tryckte på ordentligt i andra halvlek och fick in en kvittering var det ändå nästjumbon Gefle som fick åka hem alla tre poängen.

Som om inte det var nog verkar publiken också ha gett upp. Åskådarantalet var mer än halverat jämfört med matchen mot Degerfors. Vad händer med #slusåltörjan nu?

Så vad göra? Sparka tränaren, tycker en del. En enkel utväg som i princip aldrig ger resultat, säger jag. Det blev inte bättre när Lasse Jacobsson ersatte Janne Andersson, det blev inte bättre när Pep Clotet ersatte Lasse Jacobsson, det blev inte bättre när Jens Gustfafsson ersatte Pep Clotet och det blev inte bättre när Janne Jönsson ersatte Jens Gustafsson, konstaterade jag när Jönsson petades till förmån för Igor Krulj förra sommaren. Nu kan vi lägga till att det inte blev bättre när Igor Krulj ersatte Janne Jönsson.

Men vad ska vi göra då? Tja, jag tror att vi helt enkelt ska konstatera att HBK inte är och sannolikt aldrig igen kommer att bli den klubb som vi var på 1990- och början av 2000-talet. Halmstads kommun har knappt 100 000 invånare, vilket innebär plats 18 i landet – knappast ett underlag som garanterar att vi ska vara ett etablerat allsvenskt lag. Särskilt inte som vårt upptagningsområde för både spelare, fans och sponsorer har krympt ordentligt när exempelvis Falkenberg och Varberg etablerat sig som konkurrenter istället för klubbar som vi kan värva ifrån.

Dessutom är vårt renommé – viktigt för att locka för att locka supportrar och spelare – långt ifrån vad det har varit. Tidigare visste en ung spelare att det fanns goda chanser att få en framgångsrik karriär om man valde HBK. Idag kan jag tyvärr inte se många anledningar för en ung talang att välja oss. Visst, vi släpper fram en del unga spelare i a-laget, men det var (med undantag för Sead Haksabanovic och möjligen Isak Pettersson) länge sedan någon av dem verkligen slog igenom. Vi byter tränare minst lika ofta som andra klubbar, vilket får till effekt att man inte vet hur länge den tränare som värvat en finns kvar. Och vi verkar inte heller särskilt skickliga på att hitta rätt bland värvningar. Sedan Krulj tog över förra sommaren har han hämtat in nio spelare, inklusive lånet av Ivo Pekalski. Idag startade endast fem av dem. Till exempel nöter Höskuldur Gunnlaugsson – med Tony Karlssons ord "på en helt annan nivå" än succén Kiddi Steindorsson – bänk mest hela tiden.

Och apropå uppgivenhet så konstaterar jag att även denna blogg verkar ha drabbats av detta. Detta är inlägg nummer 35 i år. Så många har jag i vanliga fall publicerat långt innan första halvåret är slut.

Utan segrar och utan att få vara supporter?

Visst, träningsmatcher ger inga poäng och resultaten är inte det viktiga. Men noll segrar på två hemmamatcher mot seriekonkurrenter ger inte precis känslan att Tony Karlsson kaxiga uttalande skulle stämma. Själv har jag bara sett vissa delar av matcherna och vågar inte uttala mig alltför mycket. Och nu blir det allvar nästa gång – tävlingspremiär med en bortamatch mot Oddevold.

Är det förresten någon mer än jag som är förvånad, besviken och lite oroad över att vår klubbchef verkar sätta likhetstecken mellan "supportrar" och "klacken"? I den här intervjun säger Susanne Nilsson att HBK i år har samlat supportrarna på ett ställe på Örjan. Vad menar hon? Alla vi som ger HBK vårt stöd, både på och utanför Örjan, är för tusan supportrar. Hur vi stödjer klubben må variera, men att högste tjänstemannen inte tycker att jag är en supporter till klubben som jag har stöttat i decennier – ofta i en miljö där jag varit tämligen ensam – känns faktiskt lite sårande.

Ska jag dra det ännu lite längre så är det ju faktiskt så att de som köper seriekort på den nya klacksektionen får ett ordentligt rabatterat pris, vilket alltså betyder att de stödjer klubben med en mindre summa än övriga som köper årskort. Ja, man skulle till och med kunna tolka det som att klubben sponsrar dessa klackmedlemmar ekonomiskt genom det låga priset. Så vem är egentligen störst "supporter" – den som köper ett klackårskort för 600 kronor eller den som köper ett årskort på sektionen bredvid och därmed bidrar med 2500 kronor till HBK:s kassa?

Klarar Keita kontraktet?

Plötsligt ser förutsättningarna för att HBK ska klara kontraktet betydligt bättre ut, för Aboubakar Keita blir kvar i HBK hela 2017. En riktigt positiv överraskning.

För övrigt tycker jag att Tony Karlsson sågar Janne Jönsson ordentligt i dagens HP när han mer än antyder att HBK:s träningar är för mesiga. Intressant, minst sagt – dels sakfrågan i sig, dels att vår ordförande säger det offentligt.

Jag njuter fortfarande av det sagolika ögonblicket

Idag såg jag matchen mot Östersund och följde sedan upp med att kolla in HBK-TV-inslaget med ordförande Tony Karlsson. Östersundsmatchen var en fin upplevelse, även om motståndet kanske inte var det bästa och vi brände på tok för många chanser. Men det var även en njutning att se den välgjorda och proffsiga tv-intervjun. Det märks att bolaget Oh My, som HBK plockat in för kommunikation, är något alldeles speciellt.

Och själva innehållet i intervjun – det var också njutningsfullt, nu när allt faktiskt ser så mycket bättre ut än vad det kunde ha gjort. Jag får rysningar när jag tänker på matchen på Olympia och vad den betytt för vår klubb. Efter att ha sett Tony Karlsson-intervjun fantiserade jag mig tillbaka till det där ögonblicket när jag stod bakom HIF-målet och för en millisekund hann tänka "ta mig tusan – den kan gå in" följt av obeskrivlig eufori när nätet rasslade till. Jag sträckte upp armarna som då och öppnade munnen på samma sätt som jag sett mig skrika på tv-bilderna – och ja, genom kroppen strömmade faktiskt en liten dos av de fantastiska känslorna från 20 november 2016, ett sagolikt ögonblick som jag aldrig kommer att glömma.

Fem procent och optimism

Att spelartruppen sänker sina löner med fem procent är smått sensationellt, men naturligtvis oerhört glädjande. Inte minst tror jag att åtgärden har ett viktigt för symbolvärde och kan få andra HBK-intresserade att öppna plånboken. Rent ekonomiskt blir antagligen inte fem procents löneminskning som bli tungan på vågen – det betyder cirka en miljon kronor på årsbasis.

I artikeln andas både klubbchef och ordförande optimism. Det känns härligt. Nu håller vi i den positiva känslan och tar vi AIK på måndag!

Mångmiljonminus ingen överraskning

Årsredovisningen var ingen jättekul läsning – HBK gjorde förra året gjorde ett resultat på minus 5,5 miljoner kronor trots ett kapitaltillskott på 625000 kronor. Det ska sägas direkt att jag inte på något sätt är en expert på att tolka årsredovisningar, men siffrorna är inte särskilt överraskande för mig. Resultatet 2013 räddades ju genom kreativ bokföring av Valmir Berisha-pengarna. När vi nu inte hade sådan flax att en av våra spelare blev skyttekung i ett VM även 2014 så kunde man nog förvänta sig ett resultat i den här klassen.

Däremot måste jag säga att jag är överraskad av att jubileumsfirandet och den fina jubileumsboken har varit engångsutgifter. Jag trodde i min enfald att man i det här ekonomiskt prekära läget såg till att både boken och övrigt firande åtminstone bar sina egna kostnader. Jag – och förhoppningsvis många andra HBK:are – hade till exempel varit beredd att betala det dubbla för boken.

Att vi nu har negativt eget kapital innebär alltså att vi nu måste få en godkänd handlingsplan för att få elitlicens även 2016. Även om alla klubbar utom ÖSK klarat sig från tvångsnedflyttning på grund av utebliven elitlicens så är det naturligtvis ett stort orosmoment. Några fler spelarförstärkningar blir det inte heller, av allt att döma.

Ska man ändå se något positivt i rapporten så låter det naturligtvis bra att budgeten för 2015 visar plus och att minskningen av intäkterna 2014 delvis förklaras av en förändrad fördelning mellan åren, vilket ska vara positivt för 2015 års resultat.

Och så har den tilltänkta nya styrelseordföranden presenteras: Tony Karlsson. Här kan man läsa en del om honom. Jag är försiktigt positiv.

Vi får en ny ordförande

HBK:s ordförande Göran Johansson avgår. Första gången jag nämnde honom i bloggen, förvisso långt innan han blev ordförande, var jag kritisk. Men hans eftermäle måste bli gott. När han tillträdde för fyra år sedan var ekonomin i botten och HBK hade tappat flera spelare. Den spanska satsningen, som ju hade initierats innan han blev ordförande, misslyckades visserligen, men efter 2011 har det bara gått uppåt, både resultatmässigt och, vad det verkar, ekonomiskt. Tack för jobbet Göran!

Så vem kan då bli vår nya ordförande? Kan det kanske vara dags för Carl Bennet nu?

Höga hästar och käpphästar

När Helsingborgs IF för snart ett decennium räddades av kapitaltillskott från kommunen var HBK:s ordförande Bengt Sjöholm kritisk och tyckte att det stred mot andemeningen elitlicensen. Samma åsikt framförde han flera gånger, bland annat i programbladen, vilket retade upp HIF:are. Därför är det minst sagt ironiskt att HBK nu räddas av sin kommun på exakt samma sätt - dessutom med Bengt Sjöholm tillbaka i HBK-styrelsen.

Nåja, om vi bortser från att Sjöholm satte sig på lite för höga hästar förr om åren så är det naturligtvis verkligen positivt att Halmstads kommun ställer upp, även om det är negativt att kommunen ens behöver blandas in för att klubben ska överleva.

Och när vi ändå talar om hästar så plockar jag fram min gamla käpphäst: svagt att kommunen inte vet vad HBK heter.

Skratta eller gråta?

Ska man skratta eller gråta? Den frågan har jag fått ställa mig av några olika anledningar senaste dagarna. Först och främst på grund av det här så klart. Och här blir svaret naturligtvis att det känns mest naturligt att gråta. Att förlora mot ett lag i fjärdedivisionen är uselt. Fruktansvärt uselt. Har det ens någonsin tidigare hänt i HBK:s historia att A-laget fått stryk av ett lag tre divisioner längre ner? Men det går naturligtvis att skratta lite nervöst också - för än så länge står ju inga poäng på spel och jag förlorar gärna hur många träningsmatcher som helst bara vi plockar trepoängare när serien drar igång.

En annan sak som är tragisk eller lustig beroende på hur man ser på det är kvällstidningarnas så kallade guider inför allsvenskan som dyker upp så här års. Jag inhandlade dem idag och tog en snabbtitt på vad de skriver om HBK.

Aftonbladet klarar sig faktiskt oväntat bra. Visst finns det massor av småfel, som att Richard Magyar värvades från Astrio i fjol, att Kalle Johnsson och Niclas Johnsson blivit enäggstvillingar utseendemässigt och att tidningen inte har insett att flera spelare numera har bytt position (Mikael Rosén, Marcus Olsson och Kujtim Bala bör nog den här säsongen räknas som backar och inte mittfältare). Trots det är det nog faktiskt den minst felaktiga allsvenska guiden jag sett någon av kvällstidningarna presentera någonsin.

Expressens variant däremot - den är tragiskt dålig. Här är några av de skrattretande tokigheter jag noterat:

* Nästan alla HBK:are påstås ha kontrakt till 2013, inklusive exempelvis Michael Görlitz.

* Den gissade startelvan har Robin Malmkvist i mål (!!!), Christian Järdler på högerbacken (!!) och bäste spanjoren Ivan Diaz utanför laget (!).

* Vår ordförande heter Ingemar Broström.

* Vi har gröna bortatröjor.

* Guri Baqaj, som inte gjort en minut i varken A-lag eller U21-lag under försäsongen "lär få chansen i år." Baqaj är ju för övrigt nu utlånad till LB07, men det är begripligt att ingen av tidningarna hunnit få med det eftersom guiderna antagligen trycktes för ett tag sedan.

* Anel Raskaj, som varit utanför startelvan de fem senaste matcherna, beskrivs bland annat med följande mening "Halmstad tror mycket på honom inför den kommande säsongen."

* Ryan Miller, som även han varit petad stora delar av försäsongen "blir nu en viktig kugge i försvaret."

* Markus Gustafson (med felstavat efternamn) som HBK funderar på att låna ut till Öster "Lär få mer chanser det här året".

* Javi H, som i princip bara spelat centralt "är en snabb ytter".

* Alexander Prent, som ju sedan länge är klar för SC Cambuur, har ingen ny klubb klar.

Det finns säkert fler stolligheter i båda guiderna om man letar lite noggrannare, men för den som inte köpt någon av dem och tänker göra det är rådet entydigt: välj Aftonbladet!

Har ni för övrigt noterat att mina fyra senaste blogginlägg har haft rubriker formulerade som frågor? Ett tecken på att det finns massor av frågetecken inför premiären kanske? Hur som helst ska det bli otroligt spännande att vara på Örjans vall om en vecka.

Oengagerat och omodernt

Det blev som väntat den föreslagna styrelsen som valdes igår. Och det betyder alltså att vi har gått från en ordförande som aldrig någonsin hade varit på en HBK-match på bortaplan till en som inte ens har orkat följa klubben i staden där han bor, eftersom "det var för tråkig fotboll helt enkelt". Jag tror aldrig att jag har hört på maken - en så oengagerad person är alltså idag ordförande för HBK. Hade det kunnat hända i någon annan allsvensk klubb?

Valberedningen visar också vilket modernt tänkande som präglar deras arbete. På frågan hur många kvinnor som tackat nej när man letat fram de sju männen i styrelsen svarar valberedningens ordförande att det inte handlar om kvinnor eller män, utan om kompetens - alltså menar han i praktiken att det inte finns en enda kompetent kvinna att uppbringa.

Och när vi nu ändå är inne på kritik - så här säger Göran Johansson: "Jag kommer inte att jobba som mina företrädare utan jag ser oss som ett lag där alla har sina uppgifter, och jag kan heller inte tänka mig att de andra vill sitta som nickedockor." Han menar alltså att avgående styrelsen bestått av nickedockor?

Med detta sagt: jag hoppas naturligtvis av hela mitt hjärta att den nya styrelsen kan lyckas med planerna på att restaurera klubbens storhet.

I HP vill Göran Johansson inte prata om bolagisering eller externa investerare, men i Aftonbladet uppges att styrelsen vill ha bolagisering av elitverksamheten och att det finns långt gångna planer på ett riskkapitalbolag ska vara berett att gå in med 15-20 miljoner kronor. Jag är som sagt tveksam till bolagisering, men erkänner att jag är okunnig om fördelarna. Riskkapitalbolag känner jag mig spontant något mer positiv till, men risken är väl att vi tappar möjligheten att balansera upp budgeten med det som trots allt räddat HBK:s ekonomi de senaste decennierna: spelarförsäljningar.

En enahanda styrelse

Ryktena stämde - hela styrelsen är tänkt att bytas ut. Efter att ha snabbstuderat namnen som valberedningen föreslår ser jag att vi kommer att få en styrelse bestående av människor med väldigt lika bakgrunder:
* alla sju tilltänkta styrelseledamöter är före detta eller nuvarande företagsledare.
* alla sju tilltänkta styrelseledamöter är män.
* alla sju tilltänkta styrelseledamöter har (vad jag vet) helsvensk bakgrund.

Det jag blir mest förvånad över är ändå namnet på den tilltänkta ordföranden: Göran Johansson. Det är alltså mannen som var vd för HP när tidningen som enda landsortstidning inte sponsrade sitt allsvenska lag. Jag gissar att han får ordförandeklubban eftersom han vad det verkar är arbetslös idag och därför kan ägna sig åt ordförandeskapet på heltid, till skillnad från de andra ledamöterna som har jobb.

Och Carl Bennet blev alltså inte ordförande, vilket BKS ordförande avslöjade i en kommentar för några dagar sedan. Ska vi gissa att Fjärås uttalande om att Bennet ska "få en framskjuten placering inom organisationen på annat håll" betyder att han går in i arenasatsningen?

Ut med de gamla - in med vem då?

Lagom till nyår har ju HBK passat på att utlysa extra årsmöte för att få fram en ny styrelse. Det känns klokt att lämna över till de nya styrande så snart som möjligt (den nya interimstyrelsen ska ju enligt HP vara i princip identisk med den som är tänkt att vara den permanenta), men frågan är: vem kommer att sitta i den nya styrelsen? Jag vet inte när valberedningen presenterar sina kandidater eller om det ens sker före det extra årsmötet, och fram till dess är fältet öppet för spekulationer. Bloggen Kickoff påstår att Carl Bennet är aktuell som kandidat till ordförandeposten. Inte mig emot - jag har ju tidigare hoppats på att miljardären ska engagera sig mer i HBK. Fast när jag läser den anonyma kommentaren på Kickoffs blogginlägg så får jag vissa tvivel kring hur väl insatt bloggaren på Kickoff egentligen är.

Jag kramar gärna Halmia

Idéerna om ett samarbete mellan HBK och Halmia känns mycket intressanta - jag har själv haft tankar på att föreslå något sådant här i bloggen. Halmias sportchef Abner Hintsa har helt rätt när han säger att HBK är Hallands elitlag och att det gäller att stödja HBK så att de blir bättre. Och både han och Halmias tränare Peter Lindau har ju HBK-bakgrund, vilket naturligtvis kan förenkla ett samarbete. Jag tror att till exempel den trio u-lagsspelare som lyftes upp inför 2010 hade mått väl av ett år kontinuerlig a-lagsfotboll i tvåan hos Halmia istället för att direkt få a-lagskontrakt hos HBK - ingen av dem har ju ens fått sitta på bänken i allsvenskan i år.

Andreas Johansson hade inte varit en dum värvning i sommar. Fast vi har väl knappast råd.

Och så väntar vi fortfarande med spänning på att tränarfrågan ska lösas. Besked om vem som föreslås som ny ordförande lär dock dröja.

Byten och bolag

Vi byter ut spelare, vi byter ut tränaren och nu byter vi ut ordföranden. Det saknas bara ett beslut om en ny arena också, sedan kan man definitivt tala om en nystart för föreningen.

För trogna bloggläsare kommer det knappast som en överraskning att jag välkomnar att Ingemar Broström försvinner. Han har utifrån sett inte gjort mycket rätt under sina två ordförandeår och han har haft en minst sagt liberal syn på sanning.

Det talas dessutom om bolagisering. Jag förstår visserligen inte vad som skulle vara så bra med det, men mitt tvivel kan mycket väl bero på att jag är för okunnig om fördelarna med konstruktionen. Och på något sätt känns det tryggt med Bengt Sjöholm inblandad, senast HBK hade sportsliga framgångar var det med honom som ordförande.