Bättre trupp i år än i fjol?

Ordförande Tony Karlsson anser att vår trupp nu är starkare än den vi hade inför premiären i fjol, säger han i en intressant färsk HBK-TV-intervju. Ett ganska kaxigt uttalande, med tanke på vilka spelare som försvunnit sedan dess: Sead Haksabanovic, Fredrik Liverstam, Aboubakar Keita, Ivo Pekalski, Isak Pettersson med flera. Jag hoppas att han har rätt, men är lite tveksam till om det stämmer.

För övrigt borde nog HBK byta omslagsbild på Facebook. Just nu syns framför allt tre spelare:  Aboubakar Keita, Sead Haksabanovic och Marcus Johansson. Ingen av dem är kvar i klubben.

Kaptensbyte över åsen

HIF:s kapten Peter Larsson gick till oss och vår kapten Fredrik Liverstam stack till HIF. Tyvärr tror jag att vi är förlorare i det kaptensbytet. Liverstam är yngre, mindre skadebenägen och – i mina ögon – en bättre spelare. Men Larsson får naturligtvis gärna motbevisa mig.

Även Viktor Ljung kan komma att återvända från andra sidan åsen. Visserligen behöver vi fylla på wingbackar och Ljung kan nog även spela yttermittback, men hans skadehistorik senaste åren är inte kul.

För övrigt är nu truppen uppdaterad på hemsidan och Marcus Johansson bortplockad. Då kan vi väl definitivt räkna bort honom.

Livet efter Liverstam

I fem år han stått där i vårt mittförsvar, nickat bort bollar och stoppat framforsande forwards. Men nu får vi rikta in oss på ett liv utan Fredrik Liverstam. Riktigt tråkigt. Jag berömde honom redan efter hans debut i allsvenskan för oss och han har varit en favorit sedan dess.

Att livet efter Liverstam möjligen kommer att inkludera Mohammed Abubakari gör det dock lite ljusare. Abubakari kan bli en bra ersättare till Aboubakar. Ja, till Keita då alltså.

Traditionell vinst i epilogen

Precis som förra gången vi åkte ur allsvenskan avslutade vi med seger mot Hammarby. Och det var en seger som lovade gott – även om vi inte ska glömma att avgörandet skedde efter att Hammarby blivit reducerat till tio man.

Även med förra årets avslutande match fanns en del likheter: vi vann på bortaplan mot ett lag som förkortas HIF efter att ha vänt underläge och efter att Marcus Mathisen satt 2-1-målet.

Det verkar som att vi ska värva 3-5 spelare till nästa säsong, men formuleringen på hemsidan är något diffus (”kan komma att rekryteras beroende på om någon ur nuvarande trupp lämnar”). Några ur nuvarande trupp kommer ju definitivt att lämna, eftersom Isak Pettersson och Adnan Kojic redan har meddelat att de söker sig vidare. Dessutom har jag svårt att se att Alexander Ruud Tveter och Ardian Berisha skulle erbjudas nya kontrakt. Däremot vill säkert Igor Krulj förlänga med både Marcus Johansson och Aboubakar Keita. Men kanske syftar formuleringen på om någon med kontrakt lämnar – gissningsvis kapten Liverstam?

Och tänka sig – nu har vi plötsligt två allsvenska bortasegrar i rad. Och är obesegrade tre matcher i rad.

Ett riktigt bra lag för superettan

Alexander Berntsson gjorde sitt första mål på seniornivå, Tryggvi Rafn Haraldsson gjorde sitt första mål i HBK-tröjan, Rasmus Wiedesheim-Paul gjorde sina första minuter i allsvenskan och Oscar Petersson gjorde sitt första inhopp i en seriematch för HBK. Och så gjorde Jens Gustafsson sitt första besök på Örjans vall som huvudtränare för bortalaget – men inkasserade sin långt ifrån första förlust på arenan. Mycket som var trevligt idag alltså.

Jag måste säga att det lag, både startelva och inhoppare, som vi hade idag skulle vara riktigt intressant att se i superettan nästa säsong – ett lag helt utan säsongens besvikelser Alexander Ruud Tveter, Nikolai Alho, Kosuke Kinoshita och Jesper Westerberg. Visst, Aboubakar Keita lär inte stanna i superettan, men då får väl Marcus Mathisen eller någon ungtupp ersätta. Och så underbart det vore om det meddelades att Isak Pettersson skrivit på nytt kontrakt.

Apropå kontrakt så fick vi i veckan veta att Adnan Kojic inte stannar (lite synd, men ändå förståeligt och inte så farligt), men att Alexander Ruud Tveter kan få förlängt (smått obegripligt, med tanke på hans svaga säsong). En spelare ska ha en klausul om att få lämna. Kan man hoppas på att det är Alho eller kanske Kinoshita? Risken är väl annars att det är Fredrik Liverstam, och hur viktig han är för stabiliteten fick vi ju se idag.

Vem ska göra målen när Oremo är skadad?

Sead Haksabanovic är såld, Fredrik Olsson bortskänt till en konkurrent – och nu är Johan Oremo långtidsskadad. Det betyder att vi i truppen inte har en enda spelare som gjort mer än ett allsvenskt mål på hela säsongen. Ja, vi har faktiskt bara två killar som gjort mer än ett allsvenskt mål för HBK överhuvudtaget – de två backarna Jesper Westerberg och Fredrik Liverstam har gjort två var, men det senaste var för tre år sedan.

En storseger och en taktisk triumf

Efter sju bedrövelser (oavgjorda) och nio sorger (förluster) fick vi igår äntligen uppleva segerns sötma igen. Och som vi fick göra det – mål på mål på mål på mål på mål på mål.

J-Södra må ha varit usla och vi må ha haft en del flyt, men storsegern kan också beskrivas som Igor Kruljs taktiska triumf. Han hade sina två värvningar i startelvan och fick se nyförvärven leverera tre mål, han satte Kosuke Kinoshita på högeryttern för första gången och belönades med tre assist från japanen, han tog in Andreas Bengtsson i laget igen och fick ett mål och ett assist från vänsterbacken, han petade lagkaptenen Fredrik Liverstam och tackades med stabilt försvarsspel från det unga mittbacksparet Alexander Berntsson och Marcus Johansson, han lät Ivo Pekalski få fortsatt förtroende trots att Marcus Mathisen var tillgänglig igen och fick se mannen från Lund göra en stormatch på innermittfältet, han lät Sead Haksabanovic fortsätta centralt där han trivs som bäst och fick se en supertalang på ordentligt spelhumör. Ja, Krulj är, som jag noterat ett par gånger tidigare, inte rädd för att gå sin egen väg och just nu känns det som att det kommer att bli väldigt spännande att följa med på hans resa.

Lite smolk i glädjebägaren idag dock, när våra närmaste konkurrenter dels fick gratispoäng på årets mest bisarra straff, dels avgjorde i slutsekunderna. Nåja, vi får väl se till att ta de 30 poäng som brukar krävas för att klara kontraktet. Spelar vi som igår är det långt ifrån omöjligt.

För övrigt sägs Ivo Pekalski vara på väg till Pep Clotet Ruiz klubb Oxford. Och den här gången ska vi faktiskt få bra betalt. Det förklarar värvningen av Pontus Silfwer – både behovet av en ny innermittfältare och det faktum att vi hade råd att köpa loss honom.

Stöttepelarna sviker

Visst, det blev till slut ett HBK-mål, men i övrigt var det inte mycket att glädjas åt idag. Och även om vi möjligen inte har fått så många poäng som vi förtjänar så måste vi också börja se sanningen i vitögat: det kommer att bli en tuff strid om vi ska klara kontraktet.

Och det är kanske framför allt de spelare som vi trodde skulle hålla god allsvensk klass som inte riktigt levt upp till förväntningarna. Inför säsongen såg jag fyra spelare som mer eller mindre givna: Sead Haksbanovic, Fredrik Liverstam, Marcus Mathisen och Ivo Pekalski. Om vi ska vara ärliga har åtminstone de tre förstnämnda presterat sämre än jag hade förväntat mig: Haksabanovic har synts mer i mediers hyllningsreportage än på planen, Liverstam är inte alls så dominant som tidigare år och Mathisen verkar helt ha tappat formen, kanske för att han ständigt flyttas runt på planen. När de här stöttepelarna inte levererar som förväntat så räcker det inte att de på förhand osäkra korten (som Isak Pettersson och Marcus Johansson) har gjort det helt okej.

För övrigt var Kosuke Kinoshitas reducering idag första gången sedan den 22 september förra året som någon HBK-spelare utanför kvartetten Alexander Ruud Tveter, Fredrik Olsson, Sead Haksabanovic och Marcus Mathisen nätade i en tävlingsmatch. Sedan dess har vi (före dagens match) spelat 18 tävlingsmatcher och gjort 20 mål, om jag räknat rätt.

Tio man i en timme – igen

Mot J-Södra lyckades ett tappert HBK ro hem en poäng trots tio utespelare, men mot svenska mästarna blev det inte oväntat för svårt. Jag påpekade redan efter förra matchen att våra nyförvärv från utlandet kanske inte riktigt anpassat sig till den svenska domarnivån, men nu skulle jag gärna se att vi lade oss av med ovanan att ge motståndarna en timme med fler spelare på plan.

Fram till Aboubakar Keitas utvisning påminde matchen dock mest inte om J-Södra-matchen utan om premiären mot Östersund. Motståndarna hade bollinnehavet, men skapade få chanser och HBK stack upp. Hur det hade slutat om vi haft 11 mot 11 på plan hela tiden är naturligtvis omöjligt att säga, men känslan var att det kunde blivit både en och tre HBK-poäng.

Och så vill jag lyfta fram två spelare som på förhand känts som svaga kort, men gjort det riktigt fint i säsongsinledningen: Isak Pettersson och Marcus Johansson. Jag har ju sagt att jag föredrar Alexander Berntsson framför Johansson, men i går visade den sistnämnde tydligt varför Janne har valt honom i säsongsinledningen. Men det vore onekligen skönt om Fredrik Liverstam kunde friskna till snart.

Sorry, Vänersborg!

Vi släppte in mål på djupledsbollar, vi släppte in mål på fasta situationer, vi släppte framför allt in en helvetes massa mål efter inspel från kanten. Det vore kanske inte så dumt att intensifiera jakten på en ny ytterback, gärna en som är stabil bakåt. Med det sagt – det var långt ifrån bara ytterbackarnas fel att det gick så illa idag.

Att kommentera enskilda spelarinsatser känns måhända smått meningslöst, men jag tycker ändå att offensiven såg ganska okej ut och att framför allt Alexander Ruud Tveter gjorde en bra match. Det ger visst hopp.

Och så kan vi trösta oss med att det kanske hade gått åtminstone lite bättre om kapten Fredrik Liverstam hade kunnat spela idag.

Till sist så ber vi naturligtvis Vänersborg om ursäkt.

Strandade förhandlingar om Strand?

Vi sägs vara på jakt efter Simon Strand, en ytterback som kan spela på båda kanterna. Det låter som en vettig värvning. Men har förhandlingarna strandat eller pågår de? Assyriska har i alla fall nyligen värvat en annan ytterback så då borde de ha lättare att sälja.

Att vi nog behöver en bredare trupp syns ganska tydligt nu. Fredrik Liverstam, Jonathan Svedberg och Gabriel Gudmundsson är sjuka och kan inte spela mot Norrköping imorgon, Simon Silverholt och Alexander Arvidsson är långtidsskadade och Kosuke Kinoshita ännu inte spelklar. Därmed har vi bara 16 tillgängliga a-lagsspelare imorgon, varav en (Ardian Berisha) ännu inte har spelat för oss i någon tävlingsmatch. Det ska bli intressant att se om vi fyller på med två juniorer i truppen och vilka två det i så fall blir.

Kul att #HBKkompisar verkar vara så framgångsrikt. Personligen ser jag inte riktigt charmen i att betala för att ännu en logga (som jag ännu inte sett och inte har någon relation till) ska sitta på tröjan – jag hade faktiskt hellre betalat för att färre loggor skulle synas på matchtröjan. Men om andra gillar det så protesterar inte jag och jag kommer säkert också att ansluta mig så småningom. Jag måste bara bestämma mig för om jag ska nöja mig med en hundralapp eller om jag ska satsa 1000 kronor och få det så kallade specialdesignade HBK-kitet, vad det nu kan vara.

Och så riktigt roligt att vi nu rankas som en av landets ledande ungdomsakademier.

Från fiasko till succé

Precis som förra veckan blev det fyra mål i cupmatchen – men den här gången gjorde HBK alla fyra. En oerhört stabil prestation och en välförtjänt storseger. Men så hade vi också en betydligt mer ordinarie startelva idag, med både Fredrik Liverstam och Ivo Pekalski med från start. Från förra veckans fiasko ser nu plötsligt cupen ut att bli en succé: vi toppar gruppen och det räcker med en poäng mot IFK Norrköping för att vi ska gå vidare.

Även Nikolai Alho fick plats i startelvan. Finnen gjorde en fin prestation och såg bättre ut än han gjort tidigare. Spännande. Och så slog han fina hörnor.

Apropå hörnor, som ju inte varit vårt signum precis, så kom 4-0-målet faktiskt på en sådan, låt vara att det var en kort variant.

I målet var det denna gång Isak Petterssons tur. Bortsett från en tappad höjdboll skötte han sig fint, inte minst i spelet med fötterna – där var skillnaden mot vår förre målis Stojan Lukic, som nu stod i bortamålet, gigantisk. Fördel Pettersson i keeperkampen nu?

Underskattning att lämna de bästa på bänken

HBK skulle inte underskatta Vänersborg, påstod Janne Jönsson. Men med sin laguttagning gjorde han just det, menar jag. Två av de fyra spelare som håller en klart högre klass än resten av truppen och borde vara helt givna i elvan satt nu istället på bänken: Ivo Pekalski och Fredrik Liverstam (övriga två i den kategorin är naturligtvis Marcus Mathisen och Sead Haksabanovic).

Men även utan Pekalski och Liverstam i startelvan ska vi naturligtvis ändå vinna mot ett fjärdedivisionslag. Nu var istället Vänersborg bästa laget och hade flera riktigt heta chanser förutom målen. Objektivt sett kan jag faktiskt tycka synd om dem. Vi fick två domslut som inte var fel (utvisningen och straffen), men som inte var helt givna. Vi fick antagligen fördel av den där domarinställningen som så ofta drabbat oss negativt: att det är lite enklare att flöjta fördel åt den större klubben.

Rasmus Wiedesheim-Paul har lånats ut till Landskrona och Kosuke Kinoshita har fortfarande inget arbetstillstånd. Det börjar bli tunt där framme. Men Vänersborgs tvåmålsskytt Valon Gashi hade nog inte gjort bort sig i HBK:s anfall...

Märkligt för övrigt hur snabbt HBK har svängt om Kosuke Kinoshita. För drygt två veckor sedan var Janne Jönsson så osäker på honom att man valde ett korttidskontrakt som skulle förlängas i sommar – och så kom i veckan beskedet att man redan nu försöker få till en förlängning. Med tanke på att Kinoshita provspelat i totalt närmare en månad innan korttidskontraktet skrevs på så känns det som att HBK borde ha kunnat ge ett långt kontrakt redan då.

Låt oss ändå avsluta med det positiva: Fredrik Olsson är inne i ett riktigt målstim och vi har fortfarande cupavancemang i egna händer – det räcker med två vinster.

Sead stannar – och förlänger!

Så underbart, så härligt, så fantastiskt – Sead Haksabanovic har skrivit på för HBK till och med 2019. Det känns nästan otroligt. Och ändå inte – för de båda generationerna Haksabanovic är smått unika i dagens fotbollsvärld. Ja, jag tvekar inte att upphöja dem till HBK-hjältar redan nu.

Detta härliga besked får enormt positiva konsekvenser, både på kort och lång sikt, bland annat:
* Vi får ett slagkraftigare lag 2017.
* Vi höjer intresset för HBK, både publikt och medialt.
* Vi får förhoppningsvis en ännu större summa den dagen Sead Haksabanovic verkligen lämnar.
* Vi visar talanger att HBK är rätt klubb för dem.
* Vi får större andel av utbildningsbidraget vid Sead Haksabanovics framtida klubbyten eftersom han varit hos oss fler år.

Och så kan man konstatera att denna silly season verkligen har lärt oss att vänta tills någon är officiellt bekräftat. Det har funnits ett par falska uppgifter, redan innan Sead-beskedet. Mer eller mindre trovärdiga källor har ju påstått att Fredrik Liverstam skrivit på för HIF och att Christian Järdler ska till HBK – vilket båda gångerna visade sig vara fel.

Vi fredagsmyser med nya kontrakt

En sån härlig start på helgen: Fredrik Liverstam och Alexander Berntsson har skrivit på nya kontrakt.

Liverstam har i mina ögon varit vår bäste spelare de senaste åren och dessutom axlat kaptensrollen utmärkt. Jag måste erkänna att jag faktiskt aldrig riktigt trodde på att han skulle skriva på igen – desto gladare är jag nu. Berntsson har varit lovande och nu äntligen verkar han ha fått sitt genombrott. De kommer att bli ett bra mittbackspar i allsvenskan – och då finns utrymme att flytta upp Marcus Mathisen på innermittfältet. Han gör ju inte bort sig där.

Och så hoppas vi att Janne Jönsson får rätt i sin spådom att även Andreas Bengtsson snart signerar nytt kontrakt.

Tack och adjö igen

Igår lämnade Stojan Lukic. Idag säger vi adjö till Antonio Rojas – den spelare som har varit längst tid i HBK i årets trupp. Alltid lojal, alltid hårt jobbande, alltid positiv. En riktig HBK-hjälte, men ändå rätt att släppa honom nu. Tack och lycka till framöver, Toni!

Och så sägs HBK testa Hampus Dahlqvist. HP kallar honom för vänstermittfältare, medan IFK Göteborg listar honom som försvarare. Det låter som en spelare som kanske kan bli aktuell om Andreas Bengtsson tackar nej till sitt nya kontrakt.

Nu har vi bara två spelare som är födda tidigare än på 1990-talet i truppen, Fredrik Olsson och Jesper Westerberg, och två med utgående kontrakt som möjligen fortsätter, Fredrik Liverstam och Kristoffer Fagercrantz. Kanske behöver vi få in lite rutin nu?

Vi bygger en allsvensk trupp

Alexander Berntsson och Andreas Bengtsson gjorde riktigt fina insatser i kvalet. Om de skriver på de långa kontrakt som de blivit erbjudna är två av de fyra spelare med utgående kontrakt som jag vill ska stanna kvar säkrade. Jag hoppas att vi även kan få Stojan Lukic, som i år gjorde sin i mina ögon bästa HBK-säsong, och lagkaptenen Fredrik Liverstam att stanna. Om så blir fallet tycker jag att vi är tillräckligt starka på alla positioner utom yttermittfält och anfall – och kan alltså rikta in oss på förstärkningar där. Redan har ett konkret namn dykt upp: Andrew Stadler, som var aktuell redan för två år sedan, ska tydlig provträna nu i veckan.

De två spelare som "blir över" om min önskelista slår in är Antonio Rojas och Kristoffer Fagercrantz. Det är på ett mänskligt plan trist att två så lojala spelare kan behöva lämna, men på deras position är konkurrensen hård och båda har passerat 30-årsstrecket. Tyvärr känns det inte rätt att lägga pengar på sådana komplementspelare när vi ska säkra en trupp som klarar oss kvar nästa år.

Vilka hjältar!

Jag har varit på plats när vi tagit SM-guld. Men frågan är om inte känslan när Marcus Mathisen skjuter in 2-1 slår den upplevelsen. Vilken hjälte han är, Mathisen! Ja, vilka hjältar de är, alla HBK-spelarna!

Men även om hela laget har gjort ett fantastiskt bra kval så går det bara inte att komma ifrån Marcus Mathisens prestation. En helt avgörande straff. Då kliver en 20-årig mittback fram, lägger upp bollen på straffpunkten och placerar helt orädd in den i nätmaskorna. Och skjuter sedan, minuterna senare, in 2-1. Det är nästan så att man drömmer när man tänker på det nu i efterhand. Ja, detta är en match som kommer att bli legendarisk.

Nu hoppas jag att vi snart få höra att Alexander Berntsson (så bra han varit nu på slutet), Andreas Bengtsson, Stojan Lukic och kanske till och med Fredrik Liverstam har skrivit på nya kontrakt. Och naturligtvis att Sead Haksabanovic stannar.

Jag undrar förresten vad alla de som tjatade om att vi inte hade ett allsvenskt spel i oss säger idag.

Till sist: Ha det så trevligt i superettan, Peter Larsson och Viktor Ljung!

Liverstam och jag på läktaren

När det blev klart att det är HIF som vi ska möta ställdes jag inför ett dilemma. Jag hade förutsatt, baserat på tidigare erfarenhet, att kvalmatcherna skulle spelas veckan efter att säsongen avslutats. Datumen 17 november och 20 november passade däremot inte alls – jag var schemalagd i tjänst under både torsdagskvällen och söndagseftermiddagen. Men nu har jag lyckats ändra båda passen och även lagt beslag på biljetter både hemma och borta. För det skulle ju vara tusan om jag missat så viktiga matcher på så nära håll.

En annan som också får befinna sig på läktaren båda matcherna är Fredrik Liverstam. Trist, men inte oväntat.

Och så spekuleras det hej vilt om vem som ska träna HBK nästa säsong. Kvällsposten påstår att Pelle Olsson är aktuell, för att i nästa artikel dementera samma rykte. Christian Järdler har nämnts tidigare och det är ju fullt möjligt att han får en roll vid sidan av Janne Jönsson, särskilt som både Michael Svensson och Håkan Svensson försvunnit från tränarstaben.

Idiotiskt, Liverstam!

Jag hyllade Fredrik Liverstam redan efter hans första seriematch för HBK. Jag har njutit av hans mittbacksspel många gånger om sedan dess. Men dagens fullständigt meningslösa och okontrollerade tackling var bland det dummaste jag har sett en HBK:are göra. Och antagligen det sista vi såg av Liverstam i en HBK-tröja. Tragiskt.

Nu säger jag inte att det röda kortet var fel, men det hade kunnat vara gult istället – och då är det lite pikant att dagens domare var från Helsingborg. Vilket ju för övrigt även Liverstam är – även det pikant.

Och vad ska man egentligen säga om Shkodran Maholli? Noll seriemål i HBK från debuten 2011 till och med säsongen 2015 – och nu skytteligavinnare i vår serie. Sannerligen en revansch.