En trist repris

Gaismatchen blev en repris på förra helgen: 0-0 mot ett grönklätt bottenlag, med få egna farliga chanser och ännu färre målchanser för motståndarna. Det är naturligtvis inte godkänt. Även om spelarna givetvis – som Dusan Djuric i HP och Ante G i Dplay – hävdar att de inte är trötta (det vore så klart absurt om en spelare sa att han egentligen är trött och att tränaren borde tagit ut någon annan) har det för oss åskådare i åtminstone en handfull matcher nu varit tydligt att det skulle behövas en del omkastningar för att få upp tempot. Till slut verkar Haglund också erkänna det och förhoppningsvis ser vi effekterna redan på tisdag.

Mikael Boman mållös igen. Igår var han inte sämste HBK-forward (RWP totalt osynlig), men det är ändå parodiskt att en anfallare fått chansen från start i elva matcher utan att göra mål. Har det någonsin hänt tidigare i HBK:s historia? Jag hoppas få svar av HP inom kort. Extra märkligt blir det ju eftersom det hela året har talats om att vi har en så bred anfallsbesättning. Någon kanske säger att Boman är viktig för vårt spelsätt. Ja, det är möjligt, men spelet har ju också hackat ett bra tag nu. Och även för Bomans egen del tror jag att det hade varit skönt att någon gång få starta på bänken och sedan komma in fräsch när motståndarbackarna är lite tröttare. Kanske kan det vara vad som krävs för att målnollan ska spricka?

Och samtidigt med all denna kritik – vi får inte glömma allt det positiva:
• Vi ligger på uppflyttningsplats.
• Vi håller nollan igen och har släppt in minst antal mål av alla lag.
• Vi har, enligt min mening, varit det bättre laget i samtliga 11 matcher hittills – och det trots att vi spelar sämre nu än i inledningen av serien.

En utlåning och en utpustning

Oliver Hintsa lånas ut till Tvååker för att få speltid. Ett klokt beslut – som jag påpekat flera gånger tidigare har truppen varit ett par man för stor och nu när U21-allsvenskan är inställd får flera unga talanger alldeles för lite speltid. Och utlåningar kan bli väldigt lyckade – RWP slog ju igenom efter att ha fått chansen i Värnamo.

Positivt också att Crespos skada inte verkar vara så farlig som man kunde befara.

Nollor och ofräscha ben

”Jag ska inte vidare härifrån”, säger Mikael Boman när HP pratar med honom om hans fruktansvärda måltorka. Och det stämmer säkert att Boman är nöjd med att han har ett (troligen välbetalt) kontrakt med HBK i ytterligare 1,5 år. Men vi andra HBK:are nöjer oss inte med det, vi ”ska vidare härifrån” – till allsvenskan. Den vägen vore onekligen lättare om Boman åtminstone kunde sätta ett par strutar på alla de mängder av lägen som han haft hittills. Istället står han på 0 mål på 10 starter, nästan parodiskt dåligt av en anfallare i ett topplag. Och kan han inte göra mål när han spelar i ett topplag i superettan känns det som helt bortkastade pengar att ha kvar honom i allsvenskan 2021.

Att det blev 0-0 mot jumbon Ljungskile igår kan dock så klart inte skyllas bara på Mikael Boman, även om han var ännu trubbigare än vanligt. Vi skapade knappt några målchanser, men släppte å andra sidan inte till några heller, så då var resultatet logiskt. Det var nog inte dumt för försvaret och Malkolm Nilsson att få hålla nollan och en poäng är ändå bättre än noll.

Det märktes i tempot att det var tredje matchen på en vecka, men ändå hade Haglund inte roterat i startelvan sedan matchen i onsdags, trots att vår lagkapten Andreas Johansson före matchen talade om vikten av ”fräscha ben”. Exempelvis Dusan Djuric verkar helt ha tappat formen, vilket jag uppmärksammade redan för en vecka sedan, men Haglund inte verkar ha noterat. Och när vår tränare väl gjorde sina två första byten var det de två spelare som spelat minst och var bland de piggaste i spelet – Sadat Karim och Thomas Boakye – som fick lämna.

Ante G har spelat 150 seriematcher i rad. Men frågan är om inte den sviten bryts snart – i och med gårdagens varning har han redan två gula kort i år, trots att bara en tredjedel av serien är spelad.

En drömdebut – och en signal om rotation

Fyra minuter efter att han kommit in avgör han – snacka om drömdebut för Crespo Kamara. Och vilken skillnad mot mannen han bytte av. Mikael Boman har startat nio matcher, stångats och kämpat men bränt den ena heta chansen efter den andra.

Och det var inte bara Crespo som gjorde debut idag. Thomas Boakye och Sadat Karim fick göra årsdebut i startelvan. Det blev succé. Boakye fixar första målet på egen hand, ordnar straffen som leder till andra målet efter en egen soloprestation och skjuter skottet som leder till segermålet. Även Karim gör en stark prestation och får faktiskt två assist, för övrigt lika många som anfallskonkurrenten Boman stått för på hela säsongen. En signal till Haglund om att det nog inte skadar att rotera en del, tycker jag.

Förlust mot staden på berget

En befäst stad på ett berg, enkel att försvara – ja, det är en akropol. Ungefär så agerade också vår motståndare Akropolis. Efter två matcher där spelet inte stämt till 100 procent men vi ändå plockat tre poäng kom så till slut en förlust. Och ändå – trots det under halva matchen usla spelet – var vi faktiskt värda tre poäng. Men målvakten ingår ju också i laget. Akropolis keeper stod för flera högklassiga räddningar medan Malkolm Nilsson inte tog många bollar och var helt felplacerad på avgörande skottet.

Vi har fått många straffar, både i år och i fjol. Igår blev det återigen en straff – men det borde nog ha blivit två-tre till, och då hade ju matchen varit avgjord långt innan 97:e minuten.

Högt aggressivt försvarsspel, sätta fart på bollen och att inte tillåta motståndarna att kontra. Det var några av nycklarna för att vinna, enligt Haglund inför matchen. Helt korrekt analys – men så synd att vi inte alls fick det att stämma under första 45 minuterna.

Kan man då få något positivt ut ur detta? Ja, en hel del faktiskt, tycker jag. Samuel Kroon har fått ordentlig snurr på produktionen, vi visar fin moral när vi lyckas komma ikapp och nu – efter en förlust – kanske Haglund till slut börjar rotera lite i startelvan. Spelet har som sagt inte suttit helt de senaste tre matcherna och vissa spelare, som Dusan Djuric och Rasmus Wiedesheim Paul, har sett bleka ut. Förhoppningsvis kan vi nu dra nytta av vår breda trupp och få in ett par-tre spelsugna bänknötare i startelvan mot Västerås.

Bäst på allt!

Högst upp i tabellen, flest antal gjorde mål, och minst antal insläppta – ja, vi är verkligen bäst på allt. Och även om dagens insats inte var briljant så vinner vi ändå rättvist, precis som ett äkta topplag ska göra.

Värt att notera: båda målen kommer efter att Joel Allansson snappat upp en AFC-passning och vänt på spelet. Allansson är riktigt viktig för oss.

En enda ytterligare sak till skulle jag vilja se: att Mikael Boman får spräcka målnollan. Idag hade han inte riktigt flytet, med en ribbträff och snubblande nära att få bollen som sedan gick in som självmål.

Sju matcher i rad med samma startelva – när hade vi det senast? Har det någonsin skett?

Och så kan vi notera att Crespo Kamara inte flyttar till Kina och rimligtvis borde vara nära en plats i matchtruppen snart, men att vi kanske aldrig får se Robin Östlind spela för HBK i en seriematch.

En seger värdig ett topplag

Vi får inte spelet att stämma helt under stora delar av matchen, vi missar flera riktigt heta chanser, vi får ett mål bortdömt – men likväl vinner vi hyfsat stabilt mot ett alls inte oävet Umeå. Starkt och ett kvitto på att vi verkligen är ett topplag i år.

Fem raka matcher utan insläppt mål nu. Ett par nollor till så är Malkolm Nilsson ikapp Håkan Svensson, förvisso på en nivå lägre. Idag stod han dessutom för en galant frispelning av RWP på en utspark. Härligt att se vilket lyft Nilsson gjort i år.

Intressant förresten att Himlen är Blå verkar tycka att det är en svaghet att vi har en anfallare som gör mycket mål. Ofta brukar annars supportrar och andra tyckare klaga på att ett lag saknar en stabil målskytt. Spekulationerna kring RWP:s framtid fortsätter och idag höjdes väl värdet ytterligare, även om han nog borde satt minst en boll till.

Är Shkodran Maholli på väg in som möjlig ersättare för RWP? Ja, twittraren som lånat sitt alias från legendariske Kaller har ofta bra koll. Det skulle kännas trevligt att få tillbaka den tidigare talangen och att han kan göra mål i Superettan vet vi ju.

Tre gånger tre noll

Till skillnad från senaste matchen, som vi startade enormt bra, gnisslade det en del i inledningen i kvällens drabbning mot Norrby. Men efter en straff – med obligatoriskt mål av RWP som följd – kunde vi ta ett ordentligt grepp, och även om Malkolm Nilsson återigen fick göra några fina aktioner så kändes det hela tiden tryggt. Sedan kom tvåan och trean och vi var även närmare fyran och femman än vad Norrby var en reducering. Oerhört stabilt.

RWP har alltså gjort sex mål på fem matcher i år. Får vi behålla honom hela säsongen lär Superettans målrekord för en skyttekung (23 mål på en säsong) vara i fara.

Ett enda insläppt mål på fem omgångar. 2006 släppte TFF bara in 13 mål på 30 Superettan-omgångar. Det blir nog svårt att upprepa, men kanske kan vi sikta ditåt?

Och så kan vi notera att Oscar Petersson lämnar HBK för Landskrona Bois. Det är tråkigt att se en talang försvinna, men långt ifrån överraskande eftersom han varit så långt ifrån att få spela. Att truppen är ett par man för stor har jag ju noterat tidigare.

Cash för Crespo

Jag såg Crespo Kamara som en möjlig ersättare till RWP, om (när) han försvinner. Men nu kan det alltså istället bli att vi säljer Crespo innan han spelat en enda a-lagsmatch för oss. Det är bara att tacka och ta emot pengarna. Visst kan Crespo bli fantastisk för oss, men fortfarande är han ett osäkert kort, kan kanske få ett skadebakslag när som helst och i anfallet finns gott om andra fullgoda alternativ. Med mer pengar på banken har vi dessutom kanske råd att behålla RWP lite längre.

Nollor att glädjas över

Visst, det var en match som vi nog borde ha avgjort redan i första halvlek, men där framför allt Mikael Boman brände klara chanser. Å andra sidan satt jag med hjärtat i halsgropen några gånger när Brage var riktigt vassa i andra halvlek – och tänk om Baffos brytning gått strax under ribban istället. Så en poäng på bortaplan mot en tippad toppkonkurrent och en ny nolla in på kontot för försvaret är inte fy skam.

Apropå nollor – det här är första gången sedan 2016 som vi håller nollan tre seriematcher i rad. Visserligen är backlinjen riktigt stabil, men Malkolm Nilsson ser också bättre ut än någonsin tidigare, med flera starka ingripanden de senaste matcherna.