För två år sedan åkte vi ur allsvenskan efter en stor portion oflyt, ett par matskedar domarmisstag och en gnutta oförmåga. Det året låg vi bra till fram till mitten på sommaren, sedan knöt det sig allt mer.
Nu känns en repris på 2023 allt mer aktuell. I dagens match mot IFK Norrköping lyckas domaren både döma bort ett korrekt HBK-mål och snuva oss på två till synes ganska givna straffar. Med en adekvat domarinsats hade vi säkerligen tagit minst en pinne idag.
Samtidigt gör vi en svag prestation, och förtjänar av den anledningen kanske inga poäng. För den som sett de senaste matcherna är det tydligt att många av spelarna är ur form: Erik Ahlstrand får ingenting att hända och är extremt lättläst när han vägrar använda högerfoten, Jonathan Svedberg ser osäker ut, Andreas Johanssons bristande snabbhet exponeras allt oftare, Marko Johansson är en målvakt som inte vinner matcher åt sitt lag, Jack Cooper-Love är blek och trubbig och Viktor Granath får alldeles för få bollar att jobba med (även om han gjorde ett snyggt, regelrätt mål idag).
Vårt nästan enda seriösa offensiva hot numera är inlägg från Phil Ofosu-Ayeh. Det är ett vasst vapen, men om det är det enda vi har så blir vi slut väldigt förutsägbara. Tänk om Erik Ahlstrand (om han som idag mest ska hålla till på högerkanten) kunde lära sig att i alla fall slå inlägg med högran – oj, vad farlig han kunde vara då, eftersom han då blivit oförutsägbar.
Jag undrar också varför långkastaren Gustav Friberg satt kvar på bänken hela matchen. Om vi nu knappt skapar något offensivt, varför inte testa att bryta mönstret? Vad trodde Haglund skulle hända när Thomas Boakye ersatte Benjamin Hjerstrand i den 78:e minuten? Skulle Boakye plötsligt ge oss en offensiv injektion som kunde leda till en slutforcering? Bah!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar