Bortaplan i premiären?

HBK möter AIK på Örjans vall i allsvenska premiären om några veckor. Men får vi egentligen någon hemmaplansfördel?

Idag har biljetterna släppts – men bara till hemmalagets sektioner. Över 5000 biljetter ska redan vara sålda. Jag befar dock är det nästan bara är AIK:are som köpt, eftersom de är vana vid att behöva skaffa biljetter i förväg för att för att försäkra sig om en plats – och det alltså märkligt nog inte går att köpa bortabiljetter ännu. Risken är stor att det blir en minoritet HBK-supportrar på plats den 2 april.

En väntad cupsorti

Nej, det blir inga fler cupmatcher i vår. Häcken vann med 2-1 och kunde gjort betydligt fler mål. Men jag tycker ändå att dagens insats lovar gott. Vi möter Sveriges bästa lag på bortaplan och är inte så långt efter.

Framför allt tycker jag att anfallsparets insats lovar gott. Viktor Granath bevisade att han kan göra mål mot allsvenskt motstånd och var även stark i spelet. Alexander Johansson visade att hans snabbhet funkar även mot allsvenska förvarare och var ytterst nära att få in den.

Äntligen mål

I årets sjunde match mer än fördubblade vi 2023:s totala målskörd. 3-1 mot Jönköping innebar dessutom att två av våra tänkta målgörare – Alexander Johansson och Naeem Mohammed – fick spräcka årets målnolla. Välbehövligt!

Cupgruppspelet kan redan nu ges godkänt betyg. Två segrar av två möjliga och nu en direkt avgörande gruppfinal mot svenska mästarna – mycket mer kan man inte begära av en allsvensk nykomling.

Till sist: Jag rynkade lite på näsan när jag såg att Malte Påhlsson skulle stå. I det här läget tycker jag att bästa laget ska spela. Men jag behövde inte vara orolig. Påhlsson gjorde en stabil insats, sannolikt den bästa jag sett honom göra i HBK-tröjan. Det känns bra.

Drömdebut för Hjertstrand

Två dagar efter att han blivit klar för HBK avgör Benjamin Hjertstrand för HBK med sitt första mål på flera år. Det kan man inte kalla annat än drömdebut. Och det gav oss årets första seger i årets första tävlingsmatch – bra tajming.

Matchen som sådan var ungefär som man kunde förvänta sig. HBK ligger två divisioner högre upp än Trollhättan och var ungefär två divisioner bättre. Men precis som varit fallet på sistone så hade vi svårt att göra mål. Det var inte långt ifrån att Trollhättan hade kvitterat, vilket hade varit snöpligt men ingen katastrof – det är ju ganska vanligt att lag från lägre divisioner lyckas norpa poäng av allsvenska lag i cupen då och då.

Däremot är det lite oroande med den fortsatta måltorkan, inte minst för anfallarna. Hajpade Alexander Johansson har nu inte gjort mål sedan 11 oktober. Viktor Granath kan säkert bli farlig, men visst hade man hoppats på att Superettans skyttekung skulle kunna hitta rätt mot ett lag från tredjedivisionen.

Apropå Granath så fick lillebror Villiam sitta kvar hela matchen på bänken. Det är också oroande. Ett nyförvärv som inte ens är bland de 15 som får spela är en varningssignal. Dessutom kan möjligen ett misslyckande för lillebror Granath spilla över på storebror. För hur skulle Viktor påverkas och känna om Villiam inte lyckas eller trivs i HBK?

Hjertstrand kompletterar försvaret

Så sägs då även Benjamin Hjertstrand vara klar för HBK. Vi har visserligen ingen brist på backar, och redan tre som kan spela till vänster, men jag tycker ändå att det är en bra värvning. Flera av våra försvarare har haft problem med skador och Hjertstrand kan täcka upp på två positioner. Han verkar dessutom ha imponerat under träningslägret i Portugal och är troligen inte heller särskilt dyr i drift.

Men nu är truppen faktiskt lite för stor. Av de 26 spelarna som är kontrakterade kommer 20 att ingå i en matchtrupp i allsvenskan och max 16 få speltid. Det betyder att en hel del spelare är långt ifrån att få spela överhuvudtaget. Det skulle nog vara smart att låna ut ett par, tre lämpliga kandidater till en lägre serie för speltid.

Vi lånar trippel-A

Amir Al-Ammari ska återigen spela i HBK, till att börja med på lån i sex månader. De flesta HBK-supportrar jublar. Jag är lite mer tveksam.

Det beror inte på att AAA inte är en bra spelare, för det är han. Men jag undrar lite hur planen för mittfältet ser ut. För mig känns Erik Ahlstrand, Jonathan Svedberg och Joel Allansson alla tre i princip givna i startelvan. Den fjärde mittfältsplatsen blir nu Al-Ammaris.

Det betyder att jättetalangen Kazper Karlsson sannolikt nöter bänk stora delar av säsongen. Hur lyckat är det – särskilt som risken finns att han lämnar oss som Bosman nästa sommar?

Det betyder också att nyförvärvet Villiam Granath hamnar en bra bit från startelvan. Varför värvade vi egentligen honom, om han nu inte är tänkt att höja klassen på laget? Lillebror Granath fyller 25 år under säsongen, så det är inte någon ung talang för framtiden.

Dessutom lär våra unga egenfostrade mittfältare – Pontus Carlsson, Albin Ahlstrand och Leo Hedenberg – nu få ytterst få chanser. Minst en av dem borde nog lånas ut.

Att det finns en köpoption för AAA är ju bra. Men det sägs att alla parter ska vara nöjda för att den ska kunna utnyttjas. Vad innebär det om Al-Ammari gör en riktigt bra vårsäsong och det finns intresse från utlandet? Min gissning är att det då är IFK Göteborg som cashar in – och vi har utvecklat en annan klubbs spelare samtidigt som våra egna talanger fått nöta bänk.

10 gånger fler insläppta

Nej, inga viktiga poäng delas ut i försäsongsmatcher. Men det skadar inte att bygga lite självförtroende genom att vinna någon enstaka då och då. Dessutom vore det säkerligen nyttigt att få göra mål, särskilt som vi hade ohyggligt svårt med just detta under förra allsvenska sejouren.

Men nej, så blir det inte. Nu – när tävlingssäsongen snart börjar – har vi spelat fem försäsongsmatcher, förlorat fyra, vunnit noll och har 1-10 i målskillnad. Lägg till den svaga avslutningen på Superettan och det är inte utan att man börjar bli lite orolig.

Men visst – jag har inte sett matcherna nere i Portugal. Utifrån rapporteringen verkar vi i alla fall skapat en hel del mot Brentfords unga B-lag. Provspelande Benjamin Hjerstrand har fått lovord och jag gissar att han snart har skrivit på, inte minst eftersom flera backar har skadebekymmer.

Baffo – och en till?

Det har legat i luften ett tag, men nu är det klart: Joseph Baffo stannar i HBK. Precis som de senaste två åren har han ryktats bort, men i slutändan valt att bli kvar i klubben. Det är ett mycket glädjande besked. Baffo har varit en av våra viktigaste spelare de senaste åren och våra resultat när han var skadad i höstas var inte bra.

Med på träningslägret i Portugal följer också Benjamin Hjertstrand, som kan spela vänsterback och mittback. Jag tyckte först att det kändes ganska onödigt att fundera på ännu en back, eftersom vi redan har tre spelare som konkurrerar om vänsterbacksplatsen och fem om mittbacksplatserna. Men flera av våra backar har ju varit ganska skadedrabbade de senaste åren, så kanske är det inte så dumt att ha lite extra bredd i truppen.

IFK Göteborg pratar haglundska

1-1 mot en allsvensk kollega är naturligtvis betydligt trevligare än 0-4 mot ett lag från en lägre division. Jag såg inte matchen, men lite lustigt är det med alla superlativ som nu öses över HBK. Vi var i princip helt ordinarie och ställde upp med en startelva som mycket väl kan få chansen i premiären också. Motståndarna var ett allsvenskt mittenlag som saknade nio spelare och som dessutom – på klassiskt Magnus Haglund-manér – säger sig vara nedtränade. Då är 1-1 ett helt okej resultat, men inte superbra.

Men visst, precis som det tjatades om förra veckan är det inte resultaten som är det viktigaste just nu. Framför allt är det glädjande att anfallsparet Alexander Johansson-Viktor Granath skapade en hel del och att Granathen hittade rätt. Det är ytterst viktigt att minst en av dem levererar i allsvenskan om vi ska klara oss kvar.

Pinsamt – men himlen är blå!

Man kan skylla på att det är årets första match. Man kan säga att det är en träningsmatch och att resultatet då inte har en betydelse. Man kan hävda att man tränar mycket hårdare än andra och därför är slitna. Man kan peka på att det inte var en ordinarie startelva och många inhopp. Man kan lyfta fram att flera spelare är nya och att ”samhandlingen” därför brister.

Det mesta av ovanstående gör vår manager och andra i HBK-led efter gårdagens storförlust mot Öster. Sanningen är att det är rejält pinsamt att bli fullständigt utklassade på hemmaplan av ett lag från en lägre serie, oavsett hur många ursäkter man hittar. Målvakten Malkolm Nilsson står dessutom indirekt och något oväntat för en rejäl sågning av sina lagkamrater när han säger att det inte ”är den här elvan och de här spelarna som kommer att spela tillsammans när det väl gäller sedan” – alltså att spelarna som spelade igår inte duger när det blir allvar. För så himla långt ifrån ordinarie var inte startelvan, det är väl bara Albin Ahlstrand, Malte Påhlsson (utbytt efter drygt en kvart) och möjligen Gabriel Wallentin som vi kan vara tämligen säkra på inte är med ”när det väl gäller sedan”.

En helt annan nyhet är däremot glädjande. Svenska Fans-sidan Himlen är Blå har väckts till liv igen och nya redaktören Fredrik Johanson tror jag har goda förutsättningar att göra ett bra jobb. Även han är exil-HBK:are och en passionerad sådan. Lägger man så mycket tid som han gjort på HBK genom åren kan han säkert sköta HÄB bra också.