Boman – julklappen vi redan räknat hem

Jag hade ju i princip redan räknat hem honom, men visst är det härligt att André Boman nu är HBK:are på riktigt. Han är en skicklig spelare och har även en karaktär som jag älskar – en spelare som kör ner huvudet och kör hårt, utan krusiduller.

Eftersom det är silly season så ryktas också spelare ut. Mängder med artiklar har skrivits om Yannick Agnero och ett eventuellt intresse från Sunderland. Alla artiklar verkar ha samma ursprung, denna ganska vaga och korta text från en ivoriansk sajt som avslutades med uppmaningar att tippa på en match. Visst kan det stämma att Sunderland är intresserade, men än så länge tar jag uppgifterna med ett kryddmålt salt.

En blixt från schyn

Det är en klassisk HBK-värning – ett namn ingen tänkt på förut och så plötsligt, som en blixt från skyn, är han presenterad: Filip Schyberg. Jag måste erkänna att mina kunskaper om nyförvärvety är högst begränsade, men jag får lita på Johan Lindholms bedömning. Både Lindholm och Schyberg själv pratar om att Schyberg ska ”växa in i den allsvenska kostymen”, och det är nog klokt resonerat, för våra nyförvärv från Skövde brukar ha svårt att göra något större intryck direkt.

Med Schyberg klar är vår kontrakterade mittbacksuppsättning tre man stor: Schyberg, Gabriel Wallentin och Bleon Kurtulus. Det är en orutinerad trio. Min gissning är att Marcus Olsson snart skriver på nytt kontrakt och kompletteras med ytterligare en mittback med gedigen allsvensk, eller motsvarade, erfarenhet.

Spekulationer och sanningar om truppen

Mer än tre veckor har gått sedan det allsvenska kontraktet säkrades. Än så länge har inte ett enda spelarnyförvärv tillkommit, men likväl har det hänt en hel del spännande saker. Och glädjande nog känns det som nuvarande ledning i allt väsentligt resonerar som jag själv gör.

Ett antal spelare har fått besked att de behöver lämna: Thomas Boakye samt de två utlånade Leo Hedenberg och Pontus Carlsson. Det är precis som förväntat.

Thomas Boakye har i många år varit en lojal och ytterst användbar truppspelare som kan kastas in lite varstans, men i år har han inte varit i närheten av att konkurrera, bara gjort några få inhopp och inte precis glänst i dem. De två utlånade har inte heller gjort ett sådant avtryck i de lägre divisionerna att de skulle ha någon reell chans att få hyfsat med speltid i HBK 2025.

Utgående kontrakt har också Joseph Baffo, Jonathan Svedberg, Alexander Nielsen och Marcus Olsson.

Baffo är en av de dyraste i truppen men har inte presterat på sin lönenivå. Det är nog till slut dags att säga adjö till honom. Jonathan Svedberg verkar också vilja röra på sig, vilket är synd – han är en nyttig spelare, en av numera ganska få egna produkter i startelvan och har potential att bli en riktigt HBK-legendar med sisådär 20 säsonger i klubben om stannar här hela karriären.

Marcus Olsson gjorde det riktigt bra under hösten, så det är svårt att se att han inte skulle ingå i truppen 2025. Och Alexander Nielsen kan säkert få förlängt som tredjemålis.

HP spekulerar också i att de tre misslyckade forwardsvärvningarna inför och under 2024 – RWP, Blair Turgott och Jesper Westermark – kan komma att lämna. Jag har ju ett par gånger påpekat att forwardskvoten är överfull 2025, så att minst två av dem sticker skulle inte förvåna. Trist dock att vi sannolikt investerat en hel del i sign on-bonusar och hyfsat höga löner på trion, och nu får vara glada om vi kan lämpa av dem gratis.

I övrigt tror jag inte att någon spelare lämnar – om vi inte får monsterbud på Vinicius eller Yannick Agnero.

Vad behöver vi då värva om dessa spekulationer blir verklighet?

Tja, en högerback behöver vi oavsett vem som lämnar. Och jag tror att André Boman är ytterst nära att skriva på. Han gillar att bo i Varberg, Elfsborg vill dumpa honom och HBK är överförtjusta. Att andra allsvenska klubbar nämns ska vi nog inte oroa oss för mycket av – han verkar klokt nog inse vikten av att vara i en klubb där han har en position som passar honom och där han får speltid.

Kanske kan vi också hämta in en ny back up-ytterback – varför inte Emil Salomonsson, som dumpats av IFK Göteborg och nu letar klubb i närheten av Varberg?

Mittbackar behövs också, om vi ska fortsätta att spela 3-4-3. Gustav Friberg kan säkert vara back up som vänster mittback, men minst en innerback av garanterat allsvensk klass måste också in för att komplettera Gabriel Wallentin, Bleon Kurtulus och Marcus Olsson. Personligen hade det inte känts fel om det blev Gustav Granath, som lämnat Västerås. Jag gillar Granath-brödernas inställning och det var trevligt när vi hade två av dem.

Jag hoppas också att det skulle vara möjligt att kontraktera Kevin Andersson Lönnergård, även om det nu sägs att han är på väg till Hammarby. Johan Lindholm borde kunna övertala honom om att chansen till allsvenskt spel är hyfsat stor hos oss, inte minst eftersom vi spelar med tre mittbackar.

Förutom försvaret då – var behövs nyförvärv? Tja, varken på målvaktsposten eller i anfallet. Men det kan behövas en mittfältsförstärkning, om nu Jonathan Svedberg lämnar.

Amir Al-Ammari, som får ytterst lite speltid i Polen, vore så klart trevligt, men jag tror att han dels har för hög lön där för att vara intresserad av HBK, dels säkert vill ge det lite mer än ett halvår.

Men kommer ni ihåg den där ghananske supertalangen som det var så mycket oklarheter kring? Iddrisu Moro kanske är den som blir spindeln i nätet på HBK:s innermittfält i vår. Och annars kanske vår gamle vän King Gyan har något annat ess i rockärmen – det sägs ju att det var han som låg bakom värvningen av hösten succélirare Yannick Agnero.

Och så avslutar vi med tränarbiten. Där verkar uppställningen nu i det närmaste vara komplett, med före detta Häcken-tränaren Hristian Cvetkovski. Jag måste erkänna att jag inte hade någon koll på honom, men visst låter det lovande att Johan Lindholm ser honom som en av Sveriges bästa spelarutvecklare. Häcken har ju onekligen varit bra på det, medan det känts som att den biten i princip legat för fäfot i HBK de senaste åren.

En säkrad tränare och en stillsam silly

 Så var det då klart – Johan Lindholm är vår tränare de kommande tre åren. Förlängningen var minst lika väntad som Ante G:s avsked häromdagen, men likväl skönt att det nu är satt på print.

Vad gäller truppen i övrigt så är silly season än så länge tämligen stillsam. Leo Hedenberg och Pontus Carlsson får, inte oväntat, inte förlängt. Inga nya rykten in hörs, mer än att André Boman naturligtvis är högintressant för HBK. Förutom Boman behöver vi få in minst ytterligare en back, för gissningsvis lämnar Joseph Baffo och Thomas Boakye och möjligen även Gustav Friberg. Marcus Olsson lär dock få förlängt. På mittfältet tror jag att vi sitter stilla i båten, om inte någon (Jonathan Svedberg?) lämnar, medan det är sannolikt att åtminstone ett par av våra anfallare med kontrakt kommer att försvinna permanent eller på lån.

Dubbla avsked

 ”Hacke” Andersson var lagkapten och spelade sin sista HBK-match när jag jublade över SM-guldet på Örjans vall 1997. Nu finns han inte mer, alldeles för tidigt och otroligt sorgligt. Detta var ett avsked som vi verkligen inte hade önskat oss.

Ett annat, betydligt mer väntat, avsked kom från Ante G. Precis som jag slog fast efter sista omgången så lägger han nu skorna på hyllan och blir istället assisterande tränare. Det är helt rätt beslut. Ante är fortfarande en skicklig fotbollsspelare på många sätt, men den senaste säsongen visade också tydligt att han inte alltid längre hänger med. Hade han fortsatt är risken att minnet av hans insatser hade solkats ner av svaga prestationer på slutet – och kanske hade han fått en ny skada så att han inte själv kunnat ta beslutet att sluta. Som assisterande tränare kan han säkert göra stor nytta, även om det sällan är de bästa spelarna som blir de bästa tränarna.

Allsvenskan 2025!

Kontraktet är säkrat! Att det blev storförlust idag betyder ingenting, särskilt inte som vi faktiskt – precis som Johan Lindholm tar upp i sitt tal efter matchen – var bättre än AIK så länge det var 11 mot 11. Och apropå det röda kortet: jag har nog aldrig blivit så förvånad över en utvisning.

HBK-spelarna är naturligtvis hjältar som tagit oss igenom säsongen med ett säkrat kontrakt. Men största hjälten är så klart Johan Lindholm, som tog över en vissen, stukad och hunsad grupp, som av sin tränare fått veta att man var sämst av alla, och gjorde den till ett av allsvenskans bästa lag. Jag ser verkligen fram emot 2025. Visst, det finns ett par luckor truppbygget, men det finns också mycket spännande talang som kan explodera.

Och ja – Ante G har naturligtvis spelat sin sista allsvenska match. Det syntes om inte annat i slutet av matchen, när han sprang upp i anfallet för att ta sista chansen att bli allsvenskans äldsta målskytt någonsin. Nästa år är han med all sannolikhet assistent till Johan Lindholm. Det kan nog bli bra, det också.

Trams om allsvenskans bästa vänsterback

Det är den tiden på året då diverse tabloider skriver artiklar om att rika klubbar ”vill ha” fattigare klubbars spelare. För det mesta är detta rent trams. Det är klart att alla allsvenska lag skulle vilja ha allsvenskans bästa vänsterback, men det betyder ju inte att de får honom.

För om HBK:s ledning säljer Vinicius Nogeira till en allsvensk konkurrent för ”ett par miljoner” som Expressen uppger börjar jag verkligen fundera över deras mentala hälsa.

Vinicius har i år, som back i ett lag som stora delar av säsongen varit allsvenskans sämsta, hittills gjort ÅTTA assist. Det är fantastiskt bra siffror. Om vi spelar i allsvenskan 2025 under Johan Lindholms ledning, särskilt om det blir med ett anfallspar som Naeem Mohammed och Yannick Agnero längst fram, är det inte omöjligt att han skulle kunna dubbla den siffran. Då skulle klubbar ute i Europa betala åtminstone det tiodubbla för honom, kanske till och med det tjugodubbla.

Och för den som tvekar kan vi jämföra med Elliot Stroud, som är vänsterback och lika gammal som Vinicius, men har ett kortare kontrakt. Honom sägs Mjällby begära över 20 miljoner kronor för. Visst, Stroud är svenskfostrad, vilket är en stor fördel för lag som numera har få svenskar, som exempelvis MFF – men det är också det enda som skulle göra honom mer attraktiv än Vinicius.

Vinicius kom dessutom till HBK billigt från Varberg, mot att Bois fick en bra vidareförsäljningsklausul. Eftersom vi inte får behålla alla pengarna när vi säljer honom finns det ännu mindre skäl att rea ut honom billigt.

Från sämst till ett av de bästa

Jag åkte med hela familjen till Örjans vall – och fick se ett av allsvenskans just nu bästa lag vinna igen. Det är en helt otrolig scenförändring från i våras, då vi var allsvenskans sämsta lag, trots att truppen kanske var bättre då än nu med spelare som Naeem Mohammed, Viktor Granath, Amir Al-Ammari och Phil Ofosu-Ayeh. Johan Lindholm ska hyllas och han ska hyllas rejält.

Trots tredje raka segern är det inte helt klart med nytt allsvenskt kontrakt. Men att alla tre kamratföreningarna (Göteborg, Norrköping och Värnamo) ska vinna samtidigt som vi förlorar, det borde inte kunna inträffa. Å andra sidan vågar jag inte vara 100 procent säker, för nästan alla bottenlag har ju plockat rejält med poäng nu på sistone.

Dagens match kan ha varit Andreas Johanssons sista som spelare på Örjans vall. Det känns gott att ha varit på plats och hyllat honom efter segern. Ante G lär dessutom få behålla rekordet ett tag, eftersom det enda nuvarand hotet, Kalmars Romario, nu knappast får spela allsvenskt 2025.

Allt är härligt!

Åh, så tungt det var när Kalmar helt oförtjänt vände mot BP i slutminuterna igår och vi plötsligt var nära direktnedflyttning. Åh, så härligt det är nu när vi helt välförtjänst norpar tre poäng mot vår favoritmotståndare Häcken och seglar upp på säker mark.

Vi har haft vår beskärda del av otur och svaga domslut. Därför känns det ännu härligare att vi idag har marginalerna på vår sida och får ett mål, som faktiskt är hårfint offside, godkänt.

Härligt också att Blair Turgott, som missat, slarvat och sumpat på löpande band och idag inledde med att kasta bort ännu en fin chans, fick avgöra. Han har inte haft det lätt, men trots allt jobbat på oförtrutet och inte heller klagat.

Och vilken härlig vänsterback vi har i Vinicius Nogueira. Nu ligger han till och med tvåa i allsvenskans assistliga, trots att han spelar back i ett bottenlag. Extremt imponerande.

Värt att notera i dagens match är också att Noah Söderberg för andra matchen i rad saknas i den 20 man stora matchtruppen. En tydlig signal på att det var ett helt onödigt lån.

Istället för Söderberg får vi kanske se Måns Andersson på HBK:s innermittfält nästa år. Visst, de senaste åren har vi ganska ofta skrivit kontrakt med ungdomar som sedan får begränsat med speltid, men kanske kan den tråkiga trenden brytas med Johan Lindholm vid rodret.

Så skönt med en seger!

Det finns en enda sak som är bra med att sällan vinna – det känns så skönt när man trots allt gör det! Dagens 3-1-seger mot Sirius innebar stor lättnad och glädje. Jag är långt ifrån säker på att vi grejar kontraktet, men det ser nu betydligt ljusare ut än det gjorde för bara några timmar sedan. Och det HBK som skapats under Johan Lindholm är något helt annat än det vi fått se under större delen av säsongen.

Matchen som sådan var intressant. I första halvlek visade vi upp en effektivitet som påminde om våren och fick in två bollar, medan vi i andra brände en hel del. Så damp bollen plötsligt ner framför Gisli Eyjolfssons fötter – och det var avgjort. Vilken lättnad det var för islänningen att till slut få spräcka målnollan syntes också tydligt, han har ju bränt några riktigt fina lägen tidigare.

Också kul att sådant som HBK brukar anses vara dåligt på gav effekt. Idag blev det både två hörnmål och ett mål av en inhoppare.

I och med Gisli Eyolfssons och Niilo Mäenpääs mål idag har hela 13 HBK:are gjort mål i allsvenskan i år. Jag kan inte minnas att det någonsin varit så många olika målskyttar under någon tidigare allsvensk säsong. Guldåren 1997 och 2000 får jag det till 12 olika målskyttar. Någon som har koll?