Svagt och stabilt när Haglund skrev historia

45 svaga minuter – och ändå till slut en ruskigt stabil seger. Det märks att HBK är ett topplag och Umeå ett bottenlag.

Ramus Wiedesheim-Paul gjorde säsongens andra äkta hattrick – har någon HBK:are någonsin gjort det tidigare under en och samma säsong? En del försöker förminska hans målskörd med att många är straffar, men vi ska inte glömma att det ofta är han själv som fixar straffarna, precis som idag.

4-0 är Magnus Haglunds största seger som HBK-manager. Dessutom släppte han för första gången någonsin fram en debutant från de egna leden, när Isac Larsson – som flyttades upp a-truppen för snart tre år sedan – fick debutera. Det var på tiden.

Kul också för Malkolm Nilsson, som fick fira det nypåskrivna kontraktet med ett par fina räddningar och säsongens tolfte nolla.

Till sist: jag hoppas på att det som UFC-spelaren anklagade Dusan Djuric för utreds ordentligt.

Tre skitmål ger tre poäng

Ledningsmål efter några minuter och sedan en behaglig resa mot en storseger. Det blev en fin comeback mot jumbon efter förra veckans förnedring mot serieledaren. Samtidigt – det var ärligt talat tre riktiga skitmål vi fick: två där RWP skjuter på en motståndare så att bollen går in och ett där en motståndarback ramlar.

Och även om det var ett skitmål, så var det riktigt härligt att Mikael Boman äntligen fick näta.

Kul också för Malkolm Nilsson att hålla nollan, med dubbelräddningen på slutet som grädde på moset.

Dessutom så skönt att höra att Edvin Kurtulus mår mycket bättre än man kunde befara.

Och så har Tommy Jönsson blivit utsedd till bäste HBK:are på 2000-talet. Det är ett val som jag kan acceptera och sympatisera med, även om min röst gick till Igor Sypniewski. Jag nämnde dock alla i topp tre – Jönsson, Djuric och Sypniewski – som lämpliga kandidater, beroende på hur man betraktar själva frågan.

Vi hoppas på ett snart tillfrisknande

Edvin Kurtulus har drabbats av hjärtsäcksinflammation och är borta minst några veckor, kanske ännu längre. Vi hoppas naturligtvis på ett snart tillfrisknande. Skönt ändå att det hände på hemmaplan och inte när han var ute på landslagsuppdraget.

Med Kurtulus borta på obestämd tid och dessutom Joseph Baffo avstängd blir det intressant att se hur försvaret formeras på lördag. Alexander Berntsson lär ta platsen i mitten, men vem blir högerback? Viktor Ljung är knappast redo för 90 minuter. Jacob Olsson har inte gjort någon match i a-laget. Thomas Boakye har spelat ytterback en hel del, men i princip ingenting under Haglund. Mitt tips blir att det blir ynglingen Olsson som får chansen.

Degerfors är bästa laget

Degerfors fick revansch – och ingen kan säga annat än att det är rättvist. Vi ska vara glada att vi ändå fick med oss tre poäng från det här dubbelmötet, det hade faktiskt kunnat bli noll. Degerfors är seriens bästa lag, utan tvekan.

Edvin Kurtulus skulle starta, uppgav Hallandsposten med 90 minuter kvar till matchstart. Men Kurtulus var inte ens med i truppen, visade det sig. Istället placerades Alexander Berntsson där. Jag gillar Berntsson, men någon ytterback är han inte. Vår offensiv blev obefintlig och det var också Berntssons olyckliga bakåtnick som bäddade för 0-3-målet som definitivt stängde matchen. Varför placerades inte istället Baffo på kanten och Berntsson i mitten, som sist Kurtulus saknades? Baffo är visserligen bäst i mitten, men klarar även kantpositionen galant. Även Thomas Boakye är ett bättre alternativ som ytterback än Berntsson, i mina ögon.

Jag är också lite undrande till varför Crespo Kamara inte får mer speltid. Det är ju inte precis så att våra andra anfallare, förutom RWP, rosat på marknaden. Enligt HP är Crespo sylvass på träningarna och uppger själv att han är redo att starta.

Något litet positivt kan jag ändå krama ut av dagens match: Alexander Johansson fick äntligen göra säsongsdebut.

Hur redo är vi för allsvenskan?

Joseph Baffo har tackat nej till nytt kontrakt med HBK och lämnar oss troligen. Ingen kan egentligen vara förvånad – det har varit tämligen tydligt redan från början att han tänkte använda HBK som en språngbräda för att komma vidare. Och det är svårt att klandra honom – han är för bra för svenska andradivisionen och även för bra för att spela i ett bottenlag i allsvenskan (som vi ju med all sannolikhet blir om vi tar steget upp).

Baffo-beskedet – och vår fina tabellplacering – aktualiserar diskussionen om hur redo vår trupp är för allsvenskan 2021. Jag tänkte göra en snabbgenomgång.

Målvaktspositionen innehar Malkolm Nilsson. Fortfarande är han ingen stormålvakt, men han blir allt bättre och kommer att räcka till i allsvenskan 2021. Han har dock ännu inte skrivit på för nästa år, men det blir nog inte svårt att komma överens. Backup Malte Påhlsson är också tillräckligt bra som andremålis. Värvingsbehov: NEJ.

På ytterbackspositionerna har Edvin Kurtulus och Andreas Bengtsson gjort det bra i år och duger i allsvenskan. Backup – och möjlig startelvaspelare på sikt – är Viktor Ljung. Dessutom finns ett gäng ungdomar. Värvningsbehov: NEJ.

Som innerbackar lär Andreas Johansson och Alexander Berntsson fungera bra i allsvenskan, även om man kan vara lite lätt orolig över både Johanssons ålder och Berntssons brist på matchspel i år. Bakom dem finns Viktor Ljung (eller möjligen Edvin Kurtulus om Ljung spelar ytterback), men annars bara oerfarna ungdomar. Värvningsbehov: JA, om Baffo försvinner.

På yttermittfältet har vi Samuel Kroon, som säkert klarar steget upp i allsvenskan. Frågan är dock om Emil Tot Wikström, Thomas Boakye eller Robin Östlind räcker för den andra kanten. De två förstnämnda har dessutom utgående kontrakt, medan den siste kanske aldrig kommer tillbaka till elitfotboll. Kan Oliver Hintsa återvända från Tvååker med nytt självförtroende och göra succé? Vi kan alltid hoppas, men inte mer än så. Värvningsbehov: JA, om vi kan hitta en spelare som går rakt in i startelvan, men inte för att bredda truppen.

På innermittfältet är Joel Allansson självskriven även nästa år. Om platsen bredvid honom tampas Erik Ahlstrand, Jonathan Svedberg och Dusan Djuric. De båda sistnämnda har utgående kontrakt. Svedberg lär säkert få nytt förtroende, medan jag inte är helt säker med Djuric. Visserligen vill han själv vara kvar, men åldern kanske tar ut sin rätt och håller hans tempo i allsvenskan? Värvningsbehov: NEJ, om inte Svedberg eller Djuric försvinner.

I anfallet är det kanske allra störst osäkerhet. RWP fungerar förhoppningsvis som målskytt i allsvenskan också, även om det finns otaliga exempel på måltjuvar i superettan som haft det svårt i högsta serien, till exempel HBK-bekantingar som Joel Johansson, Shkodran Maholli, Alexander Ruud Tveter och Gudjon Baldvinsson. Mikael Boman är däremot trög och trubbig redan i superettan och håller självklart inte i allsvenskan. Sadat Karim, med utgående kontrakt, lär inte få förlängt. Alhassan ”Crespo” Camara är potentiellt en klasspelare, men fortfarande ett osäkert kort – en ny skada kan kanske spoliera hans karriär för gott. Alexander Johansson har öst in mål i ungdomsserier, men får inte spela mycket i år. Oliver Hintsa kan vi ha förhoppningar på, men knappast förväntningar. Värvningsbehov: JA, eftersom vi förhoppningsvis låter både Boman och Karim gå. Kanske tappar vi även RWP, om det kommer ett tillräckligt bra bud.

Bäst när det gäller

Två segrar i rad i jämna matcher mot toppkonkurrenter – så brukar verkligen inte det HBK jag lärt känna de senaste åren agera. Men detta nya Haglundska HBK är verkligen en trevlig bekantskap. Degerfors visade idag varför de toppar serien (de är det klart bästa lag vi mött) och vi visar varför vi hakar på precis bakom (vi har en extremt stabil defensiv).

Många riktigt fina prestationer idag, men det är svårt att komma förbi Ante G. Så säker och så rutinerad – vilket syntes när han fixade både målet och avstängningen på en av Degerforsanfallarna.

Samuel Kroon måste också hyllas. Han har nu 10 poäng (4 mål och 6 assist) på 15 matcher. Det är ruskigt bra för en mittfältare och än mer imponerande med tanke på att han aldrig spelat på den här nivån tidigare.

Vi får inte heller glömma Malkolm Nilsson – allt bättre och nu också med avgörande räddningar. Såg ni förresten hur glad han blev över sitt gula kort? Det kunde mycket väl varit rött.

Och så till sist: Det känns nästan taskigt att ta upp det, men varför spelar Mikael Boman från start? Han har nu gått en halv säsong utan mål och det känns som att han bara blir sämre och sämre. Tidigare kom han i alla fall till lägen, men brände dem. Nu händer ingenting kring honom. Och när han någon enstaka gång lyckas få bollen under kontroll är han seg både i tanke och kropp.

Vi vinner när ingen vinner

Efter oavgjorda matcher delas bara två poäng ut, istället för tre. Det är alltså nästan alltid bra för de andra lagen i en serie när två lag spelar oavgjort. Och denna omgång blev alltså HBK en dubbel segrare, dels genom vår egen vinst mot toppkonkurrenten Sundsvall, dels genom att fem av de sju andra matcherna slutade oavgjort. Allra bäst var naturligtvis den delade poängen mellan toppkonkurrenterna Akropolis och Degerfors.

Och årets superetta innehåller faktiskt ovanligt många oavgjorda matcher. Av de 112 matcher som spelats hittills under 2020 har 39 slutat oavgjort – mer än var tredje alltså. Vi är sannolikt på väg mot ett rekord. Under Superettans 20 år har antalet oavgjorda matcher på en säsong varierat mellan som minst 48 (år 2003) och som flest 69 (2016). Nu har vi alltså nått 39 kryss på mindre än halva säsongen.

RWP vann skyttekungskampen

En orättvis seger mot en toppkonkurrent – åh, så oväntat, åh så härligt! Sådant är vi inte bortskämda med. Men vår skyttekung RWP visade klinisk kyla på sitt nästan enda riktiga läge under matchen, medan Giffarnas skyttekung Pontus Engblom, som ju faktiskt har ryktats till HBK för några år sedan, inte fick till det.

I början av säsongen fick vi straffar i nästan alla straffsituationer. Nu känns det som att domarna försöker kompensera och aldrig blåsa straff. Mot Sundsvall borde vi definitivt haft en – skönt att det inte blev avgörande.

Å andra sidan – vi ska vara glada för att domaren inte visade ut Joseph Baffo efter hans hårda knuff på en giffare. Då hade matchen mycket väl kunnat sluta med förlust istället, och vi hade varit utan Baffo mot Degerfors.

Noterade ni att hela HBK:s mittfält byttes ut under matchen? Det har nog aldrig hänt förut och kommer gissningsvis aldrig att hända igen.

Varför har Superettan egentligen en ”topplista” över assist? Den är ju uppenbart felaktig. Både Sadat Karim och Samuel Kroon har fyra målgivande passningar, men är inte med på topp-tio, vilket däremot flera spelare med bara tre assist är.

Och så ska Marcus Sahlman visst bli tredjemålvakt. Han var ung och lovande när den här bloggen startade – det märks att tiden har gått.

Grönt bottenlag tar poäng igen

Tredje matchen mot ett grönklätt bottenlag på fyra omgångar – och tredje oavgjorda resultatet. Mot Dalkurd hade vi inte bollen mest, men skapade ändå flest chanser, även om de inte var många. Totalt sett var det dock inget orättvist resultat och heller ingen katastrof, särskilt med tanke på att både Edvin Kurtulus och Dusan Djuric saknades helt i truppen. Nu ligger vi på uppflyttningsplats inför säsongens stora prövning – match mot trean Sundsvall och dubbelmöte med serieledarna Degerfors.

Samuel Kroon må ha tappat en del av det fina spelet han visade upp tidigare under säsongen, men det är värt att notera att han återigen – precis som mot Öster – gör en assist. Nu delar han den interna toppositionen med RWP när det gäller poäng (mål och assist). Grymt imponerande för en spelare som aldrig varit på den här nivån tidigare.

Kul att se att Viktor Ljung är på väg tillbaka. Kan vara ett alternativ nästa gång en av de ordinarie ytterbackarna saknas. För han petar väl knappast Edvin Kurtulus eller Andreas Bengtsson redan i år?

Och roligt att se utlånade Oliver Hintsa göra mål och få beröm i Tvååker. Kanske kan denna utlåning bli lika lyckad som RWP:s blev?

Kung Kurtulus!

Magnus Haglund hade äntligen kommit fram till att det var dags att peta målmissaren Mikael Boman – och ersättaren Sadat Karim tackade för förtroendet genom att sätta 1-0 och spela fram till 2-0.

Men Karim i all ära – dagens bästa HBK:are var Edvin Kurtulus. Säker defensivt, farlig offensivt – både med inlägg och skott. Redan innan han satte 2-0 var han nära att kruta in bollen. Och hur underbart kaxigt var det inte att fixa FEM hörnor på rad när vi ville få tiden att gå i slutet. Tänk att han alltså var mittback fram till för ett år sedan?

Samtidigt – den här matchen kunde slutat helt annorlunda. Hade Öster fått hyfsad utdelning kunde vi legat under med ett par bollar i halvtid och då hade det sannolikt blivit förlust.