Vi har blivit vana vid att förlora. Och det gjorde vi igen idag. Men även om man resultatmässigt inte kan se någon skillnad med HBK:s nya tränare Johan Lindholm jämfört med föregångaren Magnus Haglund ser det spelmässigt faktiskt väldigt mycket bättre ut än tidigare. Det finns – precis som jag var inne på efter förra matchen – en tro, en glöd, en vilja. Vi är faktiskt inte speciellt långt ifrån att få med oss en poäng mot Elfsborg som är ett av allsvenskans för närvarande starkaste lag.
En anledning till att jag gillar Johan Lindholm är naturligtvis att han verkar se på spelarna, och deras förmågor, på ett sätt som jag också gör. Idag petades säkerhetsrisken Ante G, något som ingen tränare vågat göra det senaste decenniet. Elfsborgsfloppen Noah Söderberg har fått noll minuters speltid i hans två inledande matcher. Blair Turgott är långt ner i turordningen bland anfallarna. Och den offensiva inställningen och uppställningen – oavsett om man väljer att kalla den 3-4-3 eller 3-6-1 – är något helt annat än Haglunds sorgligt passiva, tillbakadragna och fega 4-4-2 och 3-5-2.
Klarar vi det här då? Det är jag inte säker på. Men vi tar steg i rätt riktning. Jag blir inte förvånad om säsongen, precis som den gjort förr, slutar med kval mot HIF.
1 kommentar:
Den enda förlusten i år som jag inte kommer hem med nattsvart känsla.
Såg ju lite vilja och kämpaglöd och tendenser till något bra!
Spelarna är ju fortfarande sargade efter Haglunds regim, och det är inte lätt för en svårt sjuk patient att bli frisk på en gång.
Men jag ser många tecken på ett tillfrisknande!
Skicka en kommentar