Vi tar poäng mot ett av allsvenskans topplag och vi är rejält tillbakatryckta i slutet – ändå kändes dagens 1-1-match mot Elfsborg som en förlust när domaren blåste av. Vi är i desperat behov av en seger, och vi hade nog fått en sådan om inte idioter i Elfsborgs klack fått matchen avbruten. Före avbrottet hade Elfsborg knappt haft en chans på 75 minuters spel och vi var närmare 2-0 än Elfsborg en kvittering. Efter extrapausen var vi helt lamslagna. Fy fan vad trist det känns.
Kanske kan det dock, med lite perspektiv på matchen, ändå kännas lite bättre. Ännu en förlust hade varit förödande. Nu finns något att bygga på i alla fall.
Jag måste också säga att jag gillar att Stuart Baxter, som vill få spelarna att våga, själv visar mod – som när han behöll spelare i offensiva positioner när vi hade defensiva fasta mot oss. Där visar han att vi går för de tre poängen. Glädjande att se. Och visst var sådant mycket vanligare i fotboll på den tiden då Baxter senast tränade HBK, eller minns jag fel?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar