17 år som ger hopp

Han sköt och han sköt. Till slut nickade han istället – och fixade en underbart härlig och rättvis seger i allra sista minuten. 17-årige Bleon Kurtulus är guld värd, både idag och i framtiden, när han kommer att ge oss många sköna miljoner. Redan före målet hade han varit bäste HBK:are på plan.

En märklig känsla var det att se HBK så fullständigt överlägset mot ett annat allsvenskt lag. Öster var uppenbarligen ute efter 0-0, med hopp om att någon kontring kanske skulle resultera. Det är en helt acceptabel taktik från en nykomling, men det var ändå förvånande att se hur ytterst mediokra de var, särskilt med tanke på deras tidigare resultat. Samtidigt var det frustrerande att se hur trubbiga vi själva var – mängder med hyfsade chanser, men Östermålvakten hade knappt behövt anstränga sig innan Bleon skallade in den.

Härligt också att se 16-årige Ludvig Arvidsson få chansen när vi jagade mål, före till exempel Blair Turgott. Det var dessutom Arvidsson som fixade frisparken som sedan Joel Allansson rutinerat flyttade tio meter närmare mål innan vi avgjorde.

Förutom Arvidsson fick vi även en annan allsvensk debutant i Filip Schyberg. Även det roligt. Nu har alla utespelare i a-lagstruppen spelat, med undantag av tre nyförvärv (Aleksander Damnjanovic Nilsson, Iddrisu Moro och Marvin Illary) och vår nummer 10 Albin Ahlstrand. Just det känns inte riktigt lika bra.

Varningsflaggor för nya Örjan

En gång i tidernas begynnelse var denna blogg starkt engagerad i arenafrågan. Jag föreslog till och med att ett enfrågeprti borde startas. Sedan dess har mycket vatten flutit i Nissan. Mängder med förslag och idéer har lanserats för att sedan förkastas. Örjans vall har lappats och lagats.

Nu finns ett nytt förslag: en ny Örjans vall på nästan samma plats. Den här gången får jag känslan av att det kan vara allvar, trots den skyhöga prislappen på 845 miljoner kronor. Och visst, det låter inte dumt. Hybridgräs får man väl acceptera. Placeringen längs Nissan är klassik och härlig.

Men några varningsflaggor vill jag ändå resa.

I utredningen, som jag inte tror att så många har läst, sägs att maxkapciteten i allsvenska matcher ska vara cirka 9 000 åskådare (sid 16). Visserligen är vårt publiksnitt ett par tusen lägre än så, men vi har varje år matcher som drar över 10 000 åskådare. Tar vi ett lite längre perspektiv, vilket jag tycker att vi ska eftersom en ny arena ska stå i kanske ett sekel, så hade vi 2004 ett snitt på 9 112 – alltså till och med högre än vad maxkapaciteten nu uppges bli. Sedan dess har Halmstads kommun vuxit med cirka 20 000 invånare och lär nog fortsätta att växa, om än i måttligare takt.

I utredningen sägs också att Örjans vall kommer att behöva vara stängd en hel säsong för nybygget (sid 36). Kan HBK överleva med ”hemmamatcher” i Göteborg, Falkenberg eller Borås under ett helt år? Jag är ytterst tveksam. Ekonomin kommer att ta ruskig skada, den sportsliga kapaciteten likaså och publikintresset riskerar att minska rejält. Den känsla av hajp som jag ändå uppfattat uppstått bland Halmstads yngre invånare efter pandemin kan nog tyvärr dö ut lika snabbt som den utvecklades, om det inte finns möjlighet att hänga på Örjan.

Jag ställer mig också något frågande till att man i utredningen hävdar att ”större fotbollsmatcher /.../ förväntas locka 6 000–8 000 besökare per gång” (sid 35). Det känns som att man möjligen har utgått från helt fel förutsättningar om man tror att en stor fotbollsmatch lockar 6 000 och det gör mig lite orolig för hur bra koll de som gjort utredningen egentligen har.

Sammantaget är jag ändå försiktigt positiv, men de här aspekterna måste vägas in noggrant innan beslut tas. Jag tänker mig att publikkapaciteten till att börja med inte borde vara lägre än idag (10 873) och att man redan från början måste ta höjd för att utbyggnad kan behövas. Det måste också finnas en tydlig plan för var och hur HBK ska spela under tiden bygget pågår, om nu Örjan inte är tillgänglig en hel säsong.

Skitmål de luxe avgör skitmatch

Det var de två lagen längst ned i tabellen som möttes och det syntes. En skitmatch som avgörs på ett riktigt skitmål de luxe. Skit, också!

Johan Lindholm 3-4-3 var en formation perfekt anpassad för att få ut det mesta av våra två bästa spelare: ytterbackarna Vinicius Nogueira och André Boman. Men nu är ju Vinicius bortslarvad och Boman har inte gått att känna igen hittills i år. Dessutom fick han utgå skadad idag. Kanske dags att byta spelsystem när de som vi byggde spelet för inte är med längre?

Mycket av våra anfallshopp har knutits till Yannick Agnero. Visst är han en talang, Men jag varnade redan före säsongen att det är farligt att bli alltför beroende av hans form. Hittills i år har han inte imponerat på samma sätt som i höstas. Visst är han hårt uppvaktad, men tyvärr har han också tagit en del felbeslut. Kanske dags att byta spelsystem och ge honom bättre understöd?

I mål har vi två Tim som tävlar om posten. Rönning har fått chansen i de två första matcherna, men tyvärr inte imponerat. Idag får han ta på sig målet med sitt märkliga agerande och i spelet med fötterna, som till stor del bestod i att skicka bollen långt, glänste han inte heller. Förra helgen var det inte hans fel att vi förlorade, men inte heller då stod han för någon särskilt bra prestation. Kanske dags att byta målvakt när vi har en annan Tim redo?

Också intressant att konstatera att endast ett av årets sex (sju med Zackarias Nilsson) nyförvärv startade idag och ett annat hoppade in. Det känns inte som särskilt bra scouting.

Finns det då ingenting positivt att ta med sig? Jodå, jag brukar hitta sådant och så även idag.

Gustav Friberg fick chansen efter att ha legat i frysboxen i två år. Han var naturligtvis ingen Vinicius, men faktiskt en av våra bästa spelare. Riktigt kul att se att en man som haft det så tufft men aldrig klagat ta chansen när han får den.

Och så fick vi se en egen junior göra allsvensk debutant: Måns Andersson. Sådant gläder alltid ett HBK-hjärta.

Kollaps!

Katastrofen som avslutade försäsongen följdes av en kollaps när allsvenskan drog igång. 0-5 hemma mot nykomlingen Degerfors är hiskeliga siffror. Och vad värre är – det är inte orättvisa siffror, om än kanske något för stora. Visst var vi med i första halvlek, men vi hade matchen igenom oerhört svårt att skapa någon form av farligheter, framför allt i uppställt spel, samtidigt som försvaret var ihåligt som en schweizerost.

Tyvärr fick jag också en hel del farhågor bekräftade. Yannick Agnero har så klart talangen, men är ung och ojämn. Pawel Chrupalla är bra vid fasta situationer, men en blek kopia av Vinicius i spelet. Bleon Kurtulus gjorde en hel del fina aktioner, men missade också vid alla tre spelmålen bakåt. Nej, det här var verkligen inte någon kul eftermiddag på Örjan.

Och som lök på laxen: Många har hyllat den nya tröjan, men när jag idag såg den på plan i kombination med vita byxor så kändes vår dress bara som en trist TFF-kopia.

Analys av truppen inför premiären

I normala fall är detta den period då intresset för HBK är som störst. Allsvensk premiär i luften, en luft full av löften om en framgångsrik säsong. Man ser hoppingivande på nyförvärven och visst ser det väl ut som att tränaren nu till slut fått ihop en hygglig startelva och spelidé?
I år saknas dessa känslor nästan helt. Det klantiga hanterandet av vår bästa spelare 2024, Vinicius Nogueira, mannen som skulle göra succé i det nya spelsättet och ge oss en ekonomisk boost, lägger sordin på stämningen. Det är både sorg och ilska jag känner, kanske mest av allt sorg över att den klubb jag älskar inte sköts bättre än så här.
Nåja – det förflutna är förflutet, det går inte att ändra och det enda man kan göra är att arbeta utifrån de förutsättningar som nu finns. Och visst pirrar det ändå lite i magen inför premiären, det måste jag medge. Idag börjar allsvenskan och så här ser jag på truppen.

Målvakt
Dubbel-Tim gjorde det mycket bra förra året. Rönning och Erlandsson startade hälften av matcherna var och hade båda två flera toppar och några dalar. Här finns absolut ingenting att klaga på och dessutom är truppen säkrad med en tredjemålvakt, Zacharias Nilsson, som ska få regelbunden matchning i Astrio.
Vilken Tim blir det då som får chansen i premiären? Rönning är det troliga valet. Och på sikt är han väl också rätt att satsa på: Han är yngre, har längre kontrakt och kan kanske (även om målvakter sällan säljs) bli en framtida utlandsförsäljning. Men Erlandsson är också fullt kapabel och jag blir inte förvånad om han också gör tvåsiffrigt antal matcher i år.

Mittbackar
Veteranerna Ante G och Joseph Baffo är borta. In har istället dansken Pascal Gregor samt Skövdes Filip Schyberg kommit. Det är inte nödvändigtvis en nedgradering; Ante G:s bristande snabbhet syntes ganska rejält i fjol och Joseph Baffo hade inte heller sin bästa HBK-säsong.
Förutom nyförvärven är det framför allt tre man som konkurrerar här: veteranen Martin Olsson, tonåringen Bleon Kurtulus och mittemellan Gabriel Wallentin.
Av dess fem man känns endast Pascal Gregor helt given, medan Filip Schyberg – trots en del fina insatser under försäsongen – verkar vara utesluten som startman, åtminstone nu till en början. Jag skulle gissa att HBK vill spela Bleon Kurtulus, inte minst för att öka hans värde inför en eventuell försäljning i sommar eller efter säsongen. Vem som tar den sista startplatsen av Olsson och Wallentin känns mer osäkert, men jag skulle tro att Olsson trots allt går före.
Som mittbacksreserv kan vi också räkna in Gustav Friberg. Han går in på sitt tredje HBK-år och har bara en enda start i serien, men som trupputfyllnad duger han gott. Och kanske, kanske kan vi trots allt få se de där jätteinkasten resultera framåt.

Wingbackar
HBK:s klart starkaste position – tills strulet med och förlusten av Vinicius. Fortfarande finns hög kvalitet i André Boman på högerkanten. Vänsterkantens Pawel Chrupalla har ett grymt tillslag, men han skulle allra helst spela högre upp där han få vara mer offensiv och mindre defensiv.
Bakom dessa två är det dock lövtunt. Visst kan man flytta ut en mittback som Bleon Kurtulus eller Marcus Olsson, men då tappar man den offensiv som är hela meningen med vår 3-4-3/5-4-1-uppställning. Visst är Gustav Friberg ursprungligen en vänsterback, men under två år har HBK inte vågat spela honom. Visst gjorde Alex Hall några matcher som wingback, men han var nyss på väg att lånas ut till tredjedivisionen och kan knappast vara någon att räkna med.
Nej, det här är sannolikt vår båda bästa (topp) och sämsta (bredd) position bland utespelarna. En skada kan tvinga oss att byta spelsystem helt.

Innermittfältare
Två platser finns för dessa mer tillbakadragna roller i 3-4-3. Och det saknas sannerligen inte kandidater. HBK-veteranen Joel Allansson och finnen Niilo Mäenpää verkar vara förstavalen, även om Mäenpää också kan användas högre upp.
Men utmanarna är många. Albin Ahlstrand hajpades inför förra säsongen och fick tröja nummer 10, men har inte lyckats gå i storebror Eriks fotspår ännu. Gisli Eyjolfsson deltog i alla matcher förra säsongen som han var tillgänglig, men hoppade in och ut ur startelvan. Denna säsongen kan bli liknande för honom, särskilt som han också kan spela ett hack upp i banan. Iddrisu Moro har kallats supertalang, men verkar inte ha imponerat under sin första tid här. Förhoppningsvis kan ha snart acklimatisera sig. Nyförvärvet Aleksander Damnjanovic Nilsson har haft svårt att göra något större intryck under försäsongen, men bör så klart också vara ett alternativ som startspelare vad det lider. Ynglingen Måns Andersson har visat intressanta takter under försäsongen, men är sannolikt ändå en bit ner i hackordningen.
Ja, det är många som slåss om platserna här, kanske för många. Men tyvärr saknar jag den riktiga spetsen, till exempel hade jag hoppats mer på både Damnjanovic och Moro. Förhoppningsvis kan de visa mer framöver. Denna position är motsatsen till läget för wingbackarna: här har vi bäst bredd men sämst topp.

Anfall
Ska de offensiva ytterpositionerna räknas som anfallare eller mittfältare? Det fins det lite diskussion om, men här tar jag upp dem som anfallare enligt siffrorna 3-4-3.
Den enda position i den offensiva trion där vi har en given startspelare är dock i mitten. Här knyts oerhört stora förhoppningar till Yannick Agnero. Och visst – det han visade i höstas var grymt bra. Det kan bli succé. Men det är fortfarande en ung kille utan alltför mycket seniorerfarenhet och han kan få svackor. Jag är lite orolig över att vi kan vara alltför beroende av hans dagsform.
Bakom Agnero i mitten verkar Blair Turgott vara förste reserv. Turgott har inte varit bra sedan han värvades, men ska ha cred för att han inte klagar utan jobbar på. Andra alternativ här kan vara Naeem Mohammed och möjligen Alex Hall.
Då två ytterkantsplatserna känns betydligt svårare att sia om vem som startar. Naeem Mohammed hoppas vi alla kommer tillbaka i fin form, då kan det bli riktigt roligt. Mohammed kommer definitivt att få sina chanser, även om han kanske inte är startspelare redan i premiären.
Andra startalternativ här är framför allt mittfältare. Närmast att starta tror jag att Birnir Snær Ingason och Villiam Granath är.
Ingason sades vara på väg bort, men har plötsligt börjat göra mål igen. Jag hoppas fortfarande att han ska kunna visa varför han utsågs till isländska ligans bäste 2023. Granath är en helt annan spelartyp, mer hårdjobbande, men med mindre flärd. Jag uppskattar även detta – och att han tog ett hundår 2023 för att sedan vara redo för betydligt mer speltid 2024.
Men det finns fler alternativ: Gisli Eyjolfsson spelade en hel del här under 2024, liksom Niilo Mäenpää. Den senare lär dock starta på innermittfältet istället. Albin Ahlstrand kan säkert passa här, om han får till det. Ivorianen Marvin Illary sägs påminna om Mohammed, men verkar inte vara redo för allsvenskan ännu. 16-åringen Ludvig Arvidsson har inte gjort bort sig under försäsongen och kan säkert få ett par minuter här och där.

Tack för 2024, Vinicius!

Till slut ser Vinicius-soppan att få sin upplösning: en utlåning till Vålerenga under 2025 med köpoption. Det är nog det bästa möjliga i denna situation, både för HBK och Vinicius själv. Men så sorgligt att vi slarvat bort vår bästa spelare och sannolikt bara får en spottstyver för honom. Tack för att vi fick njuta under ett år och lycka till framöver, Vinicius!

Westermark stannar på västkusten

Det var en ytterst märklig värvning redan från början. Jesper Westermark hade aldrig gjort mål i en högstadivision och hade bara en enda säsong nått tvåsiffrigt i en andradivision. Ändå plockades han som 31-åring in för att skjuta oss kvar i Allsvenskan. Redan från början var jag skeptisk och tyvärr har han inte gjort någonting för att rubba den uppfattningen. Nu blir det en utlåning till Varberg hela året, vilket är bra, även om vi tyvärr fortsätter att betala en del av hans (gissningsvis höga) lön.

Det är bara att önska Westermark lycka till, för trots att han knappt fått spela så har han jobbat på och aldrig klagat. Sådant uppskattas.

Katastrofen kommunicerad – till slut

Jag krävde korten på bordet och till slut berättade äntligen HBK själva hur det är: Klubben har fullständigt klantat till det med Vinicius. Denna kommunikation borde ha skett långt tidigare. Istället har vi serverats halvsanningar och – vad det verkar – även rena lögner senaste månaden. Det gör ont att se klubben misskötas så här.

Nu talas om ett överklagande, men en domstolsprocess tar oftast väldigt lång tid. Jag, som visserligen har begränsad juridisk kunskap, har också svårt att se varför vi skulle vinna i en domstol, för vi har ju uppenbarligen brutit mot reglerna. 

Vad ska man göra nu då framåt? En del säger sig vara säkra på att Vinicius kontrakt nu är brutet, och det kan säkert stämma. HBK skriver att ”vi gör allt vi kan för att Vinicius ska kunna spela fotboll för Halmstads BK så snart som möjligt”, men med tanke på hur hög sanningshalten varit i det som hittills kommunicerats ut i den här soppan vet jag inte vad det är värt. Jag gissar att vi ska vara glada om vi kan få någon form av ersättning för honom. Att se honom i en HBK-tröja igen vore en enorm bonus.

Kanske är det på grund av att Jesper Westerberg haft svårt att hålla sig till sanningen som klubben nu hävdar att den inte ska kommentera saken förrän domstolsprocessen är avgjord. Det är helknäppt resonerat. Processen kan som sagt ta flera månader, ska HBK ducka varenda fråga om den stora snackisen under så lång tid? Det är naturligtvis omöjligt i längden.

Fy fan, vilken trist uppladdning inför säsongen det här blev.

Katastrof!

En katastrof. Något mildare ord kan man inte använda för att beskriva det klantiga misstag som HBK verkar ha stått för när det Vinicius Nogueiras arbetstillstånd. Nu riskerar vi att inte bara stå utan vår bäste spelare under stora delar av säsongen – möjligheten att sälja honom är också kraftigt försämrad och en eventuell köpare kan ju pruta rejält eftersom han är obrukbar för oss.

Och allt detta uppstår för att klubben inte har koll på den ens mest elementära formalian. Det är ju inte första gången vi hämtar in en utländsk spelare från en annan svensk klubb – vi borde alltså veta hur man gör. Exakt vems fel det är vet jag inte, men klubbchef Jesper Westerberg, som trots allt är högste ansvarige tjänsteman i klubben, borde nu lägga alla korten på bordet.

Mot bakgrund av dessa dystra nyheter känns entusiasmen inför årets allsvenska säsong något måttlig. Vi har ju inte imponerat överdrivet under försäsongen så snart motståndet varit lite vassare och med bäste HBK:are borta ur leken på obestämd tid kan det bli svårt att klara kontraktet.

Än så länge är truppen inte bantad (om vi nu bortser från att Vinicius är indisponibel), men både Alex Hall och Jesper Westermark sägs vara på gång att lånas ut till klubbar i lägre divisioner. Det vore nog bra. Hall behöver få tillbaka självförtroendet, så att han kanske kan förverkliga den potential som vi trots allt såg i honom för något år sedan. Westermark borde nog helst av allt lämna permanent, men jag gissar att få lag vill betala den lön som jag tror att HBK gett honom. Då är ett lån åtminstone bättre än inget.

Utskåpade på Strandvallen

I två cupmatcher har vi varit klassen bättre än våra motståndare och tagit komfortabla segrar. Idag var det vår tur att bli utklassade. Mjällby pressade oss hela matchen så att vi knappt kunde ta oss ur egen planhalva, medan vår egen press inte alls bet utan motståndarna fick hela tiden chansen att bygga sitt eget spel. Kanske kan vi hoppas på att utskåpningen beror på att stora delat av startelvan är nyförvärv och det tar ett tag att spela ihop sig, kanske är vi helt enkelt så här mycket sämre än lag som ligger på övre halvan av allsvenskan.

Så vad har då cupspelet gett? En del positiva signaler ser jag trots allt – på det individuella planet. Tre att lyfta upp är:

• Pawel Chrupalla har den kanske allra bästa vänsterfot på fasta situationer jag sett i ett allsvenskt lag. Varje gång han får chansen är det en potentiell målchans. Idag sätter han den på Villiam Granaths panna och vi är bara centimeter från att ta ledningen. Sannolikt hade det ändå inte räckt, men visst hade en 0-1-boll där kunnat förändra matchen. Även om Vinicius snart är tillbaka så måste vi ha Chrupalla i startelvan, han är en extremt viktig potentiell matchvinnare.

• Bleon Kurtulus har fått chansen – och tagit den. Visst är han fortfarande grön och gör inte allt rätt, men en 17-årig mittback som spelar så bra kommer att generera många sköna miljoner till HBK, kanske redan i sommar.

• André Boman fortsätter att vara en ångvält på sin kant. Springer, kämpar – och trixar sig fram. Riktigt bra attityd och nu har han börjat leverera assist också. Kommer att bli en riktig pubklikfavorit på Örjan och kan han fortsätta så här lär han få chansen i landslaget igen.