En trea i en sexa

Det har inte varit lätt att vara HBK:are senaste tiden. Svaga resultat, riktigt uselt spel, viktiga spelare som lämnar och en skada på en nyckelspelare. Ångesten kom krypande. Men ikväll är hoppet tillbaka och det är härligt att vara HBK:are igen. Tre poäng i sexpoängsmatchen mot Värnamo var så otroligt välbehövligt.

För kanske första gången i år så pressar vi i början av andra halvlek tillbaka ett lag en längre period och till slut så kommer också 1-0 genom ett riktigt klassavslut av Birnir Snær Ingason. Ingason har för övrigt verkligen börjat visa varför han värvades: klassmål mot MFF, skott som räddas in i stolpen mot både AIK och Norrköping och så nu matchhjälte. Kul att se! Lite tråkigt att han fick lämna direkt efter målet i ett byte som säkert var förutbestämt, för målet hade säkert gett honom extra energi, men det räckte ju trots allt.

Nya finnen Niilo Mähenpää gjorde debut och såg också bra ut. Han verkar vara allround, med såväl teknik som närkampsspel och passningsspel av relativt god kvalitet.

Jag vill också passa på att lyfta fram Villiam Granath. Han jobbar stenhårt matchen igenom och det är också hans eviga riv och slit som gör att Ingason får bollen innan målet.

Till sist lite transferrykten: Jesper Westermark sägs vara aktuell. Han hade ett riktigt bra år i superettan i fjol (17 mål och 10 gula kort), men har bara spelat ett par minuter i allsvenskan i hela sin karriär och haft svårt att hitta nätet i polska andradivisionen i år. Kan han vara något? Möjligen, men vi har sett mängder med superettan-anfallare misslyckas i allsvenskan, så någon garanti är det inte. Jag hade betydligt hellre haft kvar Viktor Granath, men nu är stor-Granthen såld och vi behöver definitivt fylla på vår lövtunna trupp (inte heller idag fick vi ihop full bänk trots att två målvakter satt där), så jag säger inte nej.

Ett uselt fönster

För mindre än tre veckor sedan sålde vi en anfallare som under sin debutsäsong i allsvenskan i fjol pangade in nio mål. Han ansågs då inte platsa i vårt lag, men redan då påpekade jag att det var ett högt spel HBK spelade när man lät bottenkonkurrenten Västerås förstärkas.

Idag är den forna jumbon VSK snart ikapp HBK i tabellen och vår anfallsbesättning plötsligt så svag att vi funderar på att värva en kille som i hela sitt liv gjort ett enda seniormål och det i en andradivision.

Magnus Haglund säger att det gått bra för anfallare från danska andradivisionen i allsvenskan. Det stämmer – men då har det ju handlat om anfallare som faktiskt varit stora målskyttar i danska andradivisionen. Yannick Agnero är ingen sådan spelare. Han har  istället varit petad i det lag som kom överlägset sist i andradivsionen. Visst kan man drömma om att han plötsligt skulle få ett genombrott, men av allt att döma handlar det ännu en gång om att fylla en lucka med en (betydligt) sämre spelare.

Ja, det här transferfönstret kan gå till historien som det sämsta sedan den hemska vinter då Jens Gustafsson fått kicken och nästan alla bra spelare försvann för att ersättas med mediokra lirare som Kwame Karikari, Snorre Krogsgård och Mohammed Ali Khan. Den gången ledde det usla transferfönstret till nedflyttning från allsvenskan. Jag är rädd att det kan göra det i år också.

Varför spela med tio man – och ha tomt på bänken?

Vi gjorde ingen spelmässigt bra vår, men stod ändå på 18 poäng efter 12 matcher, vilket var riktigt bra utdelning. Känslan var dock att vi behövde bli vassare och förstärka truppen något under sommarfönstret för att vara säkra på att klara kontraktet.

När transferfönstret öppnade gjorde istället klubben tvärtom. Rensade rejält i truppen, släppte flera av våra få klasslirare och fick se en annan bli skadad. De få ersättare som hämtades in var ett (André Boman) eller flera (Blair Turgott) snäpp ned jämfört med sina företrädare. Eller så misslyckades klubben med att få dem spelklara på en vecka (Niilo Mäenpää).

Idag ser vi resultatet. En usel första halvlek mot jumbon Norrköping resulterade i underläge. Först när vi valde att spela elva mot elva (att spela med Blair Turgott är i praktiken som att spela med en man mindre) blev det lite tryck och det syntes varför Peking låg sist. Då grinade istället de senaste veckornas oflyt oss i ansiktet. Både Birnir Snær Ingason och Rasmus Wiedesheim-Paul (hur kan Haglund prioritera Turgott före dem?) prickade stolpen, men Norrköping kunde hålla undan till en riktigt tung seger. Hade vi spelat elva mot elva hela matchen är jag tämligen säker på att vi i alla fall inte hade förlorat.

Vår på grund av det usla transferfönstret oerhört tunna seniortrupp syns också i matchtruppen. Idag hade vi två tomma stolar på bänken, ett ytterst märkligt agerande enligt mitt sätt att se det. Nästa match är Joseph Baffo avstängd och vi kommer knappast att få någon mer än Mäenpää spelklar, så även då lär det vara tunt på bänken. Varför låter inte Haglund ett par juniorer få känna på den allsvenska atmosfären? Obegripligt.

Turbulens i truppen och i domarkåren

Nej, jag vill inte ha VAR. Men när domarteamet för andra matchen i rad står för avgörande misstag så att vi missar poäng kan man inte annat än förtvivla. Hur linjedomaren missade AIK:arens offside är svårbegripligt – den var ju så övertydlig att till och med Aftonbladet uppmärksammar den.

Inte för att vi förtjänade poäng idag. Prestationen var möjligen årets sämsta, vilket inte säger så lite med tanke på att vi haft några djupa dalar tidigare.

André Boman var dock en trevlig bekantskap. Synd att han bara är på lån.

Vårt andra nyförvärv, Blair Turgott som anslutit till oss permanent, kan dock ha stått för en av de blekaste startdebuter jag sett en HBK-anfallare göra. Låt oss hoppas att det bara handlar om att han behöver komma i matchform. Uppenbarligen var det dock inget som krävdes för André Boman, som inte heller spelar särskilt mycket i år.

Utanför planen har vi nu också släppt vår bästa mittfältare, Amir Al-Ammari. Det betyder att vi nu tappat våra bästa spelare i alla tre lagdelarna på bara en dryg vecka: Phil Ososu-Ayeh i försvaret, Amir Al-Ammare på mitten och Naeem Mohammed på topp. Ytterst oroande. Precis som när Phil Ofosu-Ayeh lämnade har vi klokt nog en ersättare på plats omedelbart: Niilo Mäenpää. Finnen är dock svårbedömd, tycker jag. Han har mest agerat inhoppare i ett lag som åkt ur polska högstaligan, vilket inte låter så betryggande. Å andra sidan fick han chansen i landslagets startelvan så sent som förra månaden, vilket är lovande. Totalt sett är jag emellertid rädd att vi återigen bytt ner oss något.

Och så kan vi konstatera att vi inte heller idag fick ihop en full matchtrupp. Varför fyller vi inte på med juniorer i så fall? Eller finns det inte en enda i akademin som kan vara redo att i alla fall få värma bänk?

En silly season som verkligen är silly

När unge André Boman kom in på lån förstod vi alla att Phil Ofosu-Ayeh var på väg ut. Nu är det bekräftat.

Det är så klart både sorgligt att tappa en publikfavorit och oroande att ersätta allsvenskans bästa högerback med en spelare som inte platsar i ett allsvenskt mittenlag. Samtidigt är HBK:s agerande begripligt. Nu får vi förhoppningsvis in en del pengar på POA och ger en lojal spelare en möjlighet att själv tjäna en slant. Klokt också att vi redan i förväg hämtat in en ersättare som är habil, om än naturligtvis ett hack sämre och tyvärr bara på lån.

Men det är som sagt svårt att inte vara orolig över läget. Spelare har lämnat klubben på löpande band under detta transferfönster och i helgens match mot MFF fick vi inte ens ihop en full matchtrupp. Nu är Naeem Mohammed dessutom borta hela säsongen (efter en situation där vi inte ens fick frispark), så inte heller mot AIK på måndag kommer vi att ha tillräckligt med seniorspelare för att fylla truppen. Dessutom verkar klubben redo att släppa Amir Al-Ammari. Det känns som att det snart är dags att presentera någon spelare som faktiskt kan HÖJA klassen på startelvan, och inte bara vara ett substitut till spelare som lämnat.

Ytterligare en transfernyhet är att Pontus Carlsson bytt klubb som han är utlånad till i tredjedivisionen. Det lär dock inte beröra HBK så mycket, för min gissning är att Carlsson gjort sin sista match i HBK-dressen oavsett. Lite synd, för han kändes spännande för något år sedan.

Historiskt – och en domarskandal

Vi börjar med det som man i framtiden kommer att minnas från ikväll: Ante G är historisk som allsvenskans meste spelare. Det var mycket fint att få uppleva det på plats.

Vad de flesta inte kommer att minnas är att domarens usla insats sannolikt snuvade oss på poäng idag. När MFF:s våldsamheter, och den fördel som de gav hemmalaget, till och med är vinkeln i Aftonbladets huvudartikel från matchen – ja, då förstår man att domaren verkligen gjort en insats för MFF.

Hur armbågen som sänker Birnir Snær Ingason inte kan rendera åtminstone ett gult kort, när domaren står fem meter därifrån med fri sikt, är för mig helt obegripligt.

Med ett gult kort hade dessutom Ingason kanske inte behövt gå ut, utan kunnat bli omplåstrad på plan – och MFF hade inte fått sitt numerära överläge som gav 1-0.

Hur domaren dessutom missar den tydliga nedsparkningen av vår andra islänning, Gisli Eyjolfsson, i slutet av halvleken är än mer obegripligt. Med vår högermittfältare ur spel kan MFF enkelt spela sig fram på sin vänsterkant och sätta 2-1. Fullständigt barockt.

Smått barockt är också att vi nu, efter sommarens transferkarusell, inte ens kan få ihop en full matchtrupp ifall en enda spelare är indisponibel. Phil Ofosu-Ayeh var med i den trupp som HBK mejlade ut igår, men saknades idag och vi hade alltså bara åtta avbytare med oss. Det sägs att vår högerback, allsvenskans bäste, är på väg bort och det känns sorgligt. Thomas Boakye, ordentligt bortfintad vid både 3-1 och 4-1 idag, duger tyvärr inte. Och Gabriel Wallentin ska spela centralt. Att låna in en ung elfsborgian, och utveckla honom åt en konkurrent, är inte heller särskilt lockande. Nej, en försäljning av Phil Ofosu-Ayeh kan mycket väl komma att bli en försäljning av vårt allsvenska kontrakt, som jag känner det nu.

Och så kan man undra hur smart det var att sälja Viktor Granath, när nu Naeem Mohammed återigen är skadad. Visserligen visade ju Birnir Snær Ingason idag att han kan göra mål, men just nu har vi – som nyss hade sex anfallare – bara tre kvar. 

En transfergranath

Det sades att vi behövde fylla på anfallsbesättningen när Villiam Dahlström lämnade och det uppgavs vara förklaringen till värvningen av Blair Turgott. Det var så klart nonsens. För nu har vi istället tunnat ut våra forwardled. Först gick Alex Hall på lån till Skövde och nu säljs Viktor Granath till Västerås.

Försäljningen av Granath är högt spel av HBK. Visst, han har inte glänst i år. Och visst, han är vad det verkar just nu fjärdeval i anfallet. Men kom ihåg att han även förra året hade en svacka för att sedan komma tillbaka storartat under hösten. Att ge en potentiell räddningsplanka som VSK, som spelat mycket bra men saknat någon som kan göra mål, en riktigt vass målskytt känns väldigt riskabelt. Granath är dessutom en helt annan spelartyp än våra andra anfallare, en spelartyp som vi mycket väl kan komma att behöva snart. 

Å andra sidan är det naturligtvis inte dumt att få två miljoner kronor för fjärdevalet i anfallet.

I och med de senaste trupprörelserna har vi, om jag räknar rätt, just nu endast 18 utespelare. Det betyder att om en enda spelare är skadad, avstängd eller sjuk så får vi inte ens får ihop en full matchtrupp. Visst, vi kanske värvar någon eller några nya, men det tar inte sällan ett tag innan nyförvärv är spelklara, både rent formellt och fysiskt. Nej, det här känns inte riktigt bra, faktiskt.

Hall ger mig rätt

När vi värvade Blair Turgott sades det att han behövdes för att fylla ett hål i truppen när Villiam Dahlström lämnat. Jag dömde ut detta resonemang som nonsens, eftersom truppen absolut inte saknade anfallare även utan Dahlström, och spådde att någon forward var på väg ut.

Idag visar det sig att jag hade rätt, eftersom vi nu skeppar iväg en av våra sex anfallare. Alex Hall sticker till Skövde på lån och det är nog en bra lösning för alla. Skövde har haft extremt svårt att göra mål och får nu in en spelare som åtminstone tidigare varit en riktigt vass måltjuv, Hall får chansen att få känna på seniorfotboll och HBK kan förhoppningsvis få tillbaka en ung spelare som kan konkurrera om en startplats 2025.

Samtidigt är det tydligt att truppen nu, efter utlåningarna av först Gustav Friberg och sedan Alex Hall, är något för tunn (bara 19 utespelare och 17 ska vara med i varje matchtrupp) och det kommer säkert in en ny mittfältare snart.

Dubbla känslor för Haksabanovic

Nytt halvår – och snart dags för riktig fotboll igen. I helgen är det dags för bortamöte med MFF. Skönt nog ser vi dock ut att slippa Sead Haksabanovic.

Att Haksabanovic har skrivit på för Malmö har rört upp en del känslor bland vissa HBK:are. Inte hos mig. Vi hade aldrig kunnat konkurrera om honom nu. Att lägga de pengarna som MFF betalt skulle riskera hela klubbens existens. Självklart ska han då kunna skriva på för någon annan.

För Haksabanovic som person har jag själv dubbla känslor. Jag kommer aldrig att glömma att han skrev på nytt kontrakt och såg till att vi fick ordentligt betalt. Men hans tveksamma attityd gentemot Rysslands slakt av ukrainare skaver rejält fortfarande. Och att klappa MFF:s fula klubbmärke när han precis värvats dit känns fullständigt onödigt.

En något mindre uppmärksammad värvning är Gustav Fribergs utlåning till Gefle. Det är säkert helt rätt för honom och troligen också för HBK. Friberg kan tyvärr inte beskrivas som annat än en flopp, sett till de förväntningar som fanns när han värvades. Samtidigt är han sympatisk och lojal och har aldrig klagat på den uteblivna speltiden utan kämpat på. Det skulle vara kul om han verkligen kunde utvecklas, komma tillbaka nästa år och ta en plats i HBK, men det förutsätter väl att vi säljer Vinicius Nogeira.

För övrigt var det intressant att höra Jonathan Svedberg beskriva Igor Kruljs idéer om hur HBK ska spela i senaste Sigges cirkus. Eller snarare brist på idéer. För om jag förstod Svedberg rätt lät Krulj i princip spelarna själva bestämma. Med tanke på att den gode Igor inte heller var särskilt intresserad av att spelarna skulle träna hårt så känns det som att till och med jag kunde gjort ett bättre jobb än han gjorde.