Sirius har varit synonymt med bittra poängtapp i serien. Vi minns den orättvisa kvitteringen på hemmaplan senaste allsvenska sejouren, vi minns offsidemålet som avgjorde bortamöttet samma år, vi minns ännu en orättvis kvittering på hemmaplan samma år, vi minns när vi vann skottstatstiken klart men HBK-ratade Shkodran Maholli klämde dit två bollar på Örjans vall 2017, vi minns bortaförlusten på övertid samma år, vi minns när Sirius fick fira allsvensk plats på Örjans vall 2016 och vi minns den tunga premiärförlusten samma år.
Men idag byttes all sorg och förtvivlan ut mot glädje. Vi fick till slut vinna mot det andra blåsvarta laget. Var det rättvist? Inte det minsta. Och det är det som gör det så rättvist, efter alla dessa år.
Varför vinner vi då? Tja, vi har helt enkelt en bättre målvakt och vassare offensiva spelare – läs Erik Ahlstrand och Viktor Granath – än Sirius. Trots att uppsalaborna hade bollen nästan jämt så brände de nästan allt. Samtidigt var Granath sylvass när chansen dök upp och Sirius-målisen gjorde en rejäl tavla när Erik Ahlstrand dunkade på bollen från långt, långt håll.
Värt att notera är också att vi efter nio omgångar inte har ett enda kryss. Det var den skadliga kombinationen av ideliga kryss, en stor portion otur och en klick Marcus Antonsson-måltorka som sänkte oss 2021. 2023 ser vi ut att ha gjort oss av med alla de tre ingredienserna i denna trista soppa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar