Reflektioner efter första segern

Det fanns en tid då HIF hemma på Örjans vall var tre säkra poäng. Den tiden är sedan länge försvunnen, men igår blev det äntligen full utdelning på en fin hemmainsats.

Jens Gustafsson får mycket skit. Visserligen håller jag med om att de analyser som han gör när han har en mikrofon eller en bandspelare framför nosen inte är särskilt publikfriande, men jag tycker att alla kritiker borde se att vi i år faktiskt har spelat riktigt bra i majoriteten av matcherna, och det med en trupp spelare som på pappret inte är så mycket vassare än den vi hade när vi kom trea i superettan. Laget har onekligen utvecklats. Särskilt kul är det att se hur våra yttrar Kristinn Steindorsson och Johan Blomberg tar för sig - jag spådde ju för några veckor sedan att de båda kunde bli sensationer i år.

Man kan inte heller klaga på scoutningen av de få nyförvärv vi har i år. Både Joseph Baffo och King Gyan har tillhört de bästa i truppen så här långt.

Däremot är det en smula oroväckande att ingen anfallare har gjort mål efter fem omgångar.

Hittills har hemmaspelet varit strålande och bortaspelet uselt. Härnäst följer två bortamatcher i rad, mot Elfsborg och bottenkonkurrenten Mjällby. Lyckas vi bryta bortatrenden nu?

Kanske var det inte så underligt att det var just mot HIF som målskyttet kom igång. Pär Hansson ligger sist i målvaktsligan med usla räddningsprocenten 56. Stojan Lukic är trea från slutet med 61.

Bara 19 poäng kvar innan vi är ifatt Gais i maratontabellen.