Analys av truppen inför 2021

Det är bara några veckor sedan säsongen avslutades, vi har inte gjort ett enda nyförvärv – och ändå känns truppen för nästa år i princip redan färdigbyggd. Kanske tillkommer det något nyförvärv, kanske lämnar någon enstaka, men så här ser jag på den nuvarande truppen.

Målvakt

Malkolm Nilsson höll rekordmånga nollor under 2020. Visserligen hade han god hjälp av en ruskigt stark backlinje, men det är ingen tvekan om att vår sista utpost också utvecklats. I allsvenskan lär han få betydligt mer att göra, men jag känner mig ändå trygg.

Bakom Nilsson finns Malte Påhlsson, som inte fick spela alls i år. Inte ens i cupen fick han chansen, och det känns lite oroväckande. Visst är Haglund en förespråkare av kontinuitet och visst ville vår manager kanske ha en omedelbar revansch i cupen efter förlusten mot J-Södra, men agerandet väcker ändå frågor om Påhlssons kapacitet. Även beslutet att registrera Marcus Sahlman i år gör att man undrar om Haglund litar på Påhlsson. Jag skulle inte bli jätteförvånad om vi knyter till oss en veteran som back up även under 2021.

Ytterbackar

Här har vi en bred uppsättning spelare och många valmöjligheter, trots att Jacob Olsson lämnade häromdagen.

På vänsterbacken har Andreas Bengtsson nu i två år varit ordinarie. Han kommer sannolikt att kunna hålla den platsen 2021 också.

På högerkanten är konkurrensen hårdare: Edvin Kurtulus gjorde det riktigt bra under första delen av säsongen och Thomas Boakye var överraskande stabil under andra halvan. Min gissning är att Haglund väljer Kurtulus i första hand och att Boakye får fortsätta att vara hjälpgubbe lite överallt på plan.

2021 kan dessutom kanske Viktor Ljung komma tillbaka från skadan och blanda sig i leken om en plats. Ljung kan spela på båda kanter. Längre bak i hackordningen finns Isac Larsson, som debuterade med ett kort inhopp 2020.

Mittbackar

Här har vi både spets och bredd. Andreas Johansson och Joseph Baffo var ett överkvalificerat mittbackspar i Superettan. Även med allsvenska mått mätt håller duon hög klass.

Alexander Berntsson är inte lika skicklig, men definitivt bra nog att vara första ersättare. Om det behövs kan dessutom både Viktor Ljung och Edvin Kurtulus spela mittback.  Tonåringarna Gabriel Wallentin och Isac Larsson är andra alternativ. Riktigt trångt alltså, och kanske blir någon av de yngre utlånad?

Yttermittfält

Samuel Kroon och Emil Tot Wikström gjorde succé på var sin kant under 2021. Kroon vann assistligan under sin debutsäsong i Superettan och kryddade det med sju mål. Tot Wikström gjorde nio mål och sex assist, trots att han bara startade 22 matcher. Det är fantastiska siffror för yttrar. Båda är fortfarande unga och säkert kommer det svackor för dem, men vi kan också se fram emot att de utvecklas ytterligare.

Bakom finns erkänt hög kapacitet i Simon Lundevall, som med en riktig försäsong i benen säkert vill ha en ordinarie tröja. Sedan har vi såklart ett alternativ i Thomas Boakye, som kan spela lite överallt. Kanske kan Erik Ahlstrand också få en del speltid på kanten under 2021. Även Oliver Hintsa är aktuell här.

Innermittfält

Det är en ynnest att Joel Allansson spelar i HBK. Mycket viktig på mitten och håller så klart allsvensk klass. Men vem får platsen bredvid?

I år inledde vi med Dusan Djuric, men han såg – efter en fin start – allt tröttare ut och kom aldrig tillbaka i startelvan efter det rasistiska utfallet. Djuric är knappast piggare 2021. Visserligen kan han säkert få hoppa in en del under året, men jag har svårt att se honom starta speciellt många matcher. Jonathan Svedberg hade istället den ordinarie tröjan under den imponerande sista tredjedelen av säsongen och kanske blir det också han som tar platsen under 2021. Erik Ahlstrand är tredje alternativet – även om han mest spelat på kanten i a-laget hittills så är han ju potentiellt en framtida storspelare på innermittfältet.

Eller så ligger det något i spekulationerna om Eric Smith – och "tårtkillen" blir Allanssons huvudpartner 2021.

Anfall

Det dröjde länge innan det lossnade för både Mikael Boman och Sadat Karim – men, oj, vad det lossnade! Boman öste in mål under hösten. Karim satte något färre, men hade fler assist. Duger de i allsvenskan? Jag vet inte – det är ju ganska vanligt att starka målskyttar i Superettan får det tufft i allsvenskan. Men jag är beredd att ge dem chansen. Kan vårt försvar leva upp till förväntningarna och våra yttrar fortsätta att producera framåt så räcker det kanske med att våra anfallare petar in en boll då och då.

Crespo Kamara finns som en joker. Att han har enorm kapacitet vet vi, men kan han få ut den? Han blev ingen succé 2020, men det var ju heller aldrig meningen – Haglund har hela tiden talat om 2021 för honom.

Och så har vi de två ungdomarna Alexander Johansson och Oliver Hintsa. De valde helt olika väg 2020: Johansson stannade kvar, slogs om en plats, men fick i princip inte någon speltid, medan Hintsa stack på lån till Tvååker där han gjorde många mål. Det gör att jag tror mer på Hintsa än Johansson 2021 – även om jag är rädd att båda två får magert med speltid.

En yngling drar vidare

Jacob Olsson väljer att inte fortsätta i HBK. Eftersom vi ville förlänga så är det så klart synd. Samtidigt är Olssons beslut lätt att förstå. Trots att de två huvudkonkurrenterna på hans position, Viktor Ljung och Edvin Kurtulus, var indisponibla stora delar av säsongen så fick han inte en enda minuts speltid – inte ens ett kort inhopp i någon match när segern redan var säkrad. Istället flyttades spelare som egentligen var tänkta på andra platser till högerbacken. Med tanke på Magnus Haglunds starka strävan efter kontinuitet (alternativt ovilja att låta nya spelare få chansen) är risken stor att Jacob Olsson fått tillbringa även hela 2021 på bänken eller utanför truppen.

Och är det någon sak som man trots allt kanske kan kritisera Magnus Haglund för så är det denna ovilja att låta nya unga, egna talanger känna på seriespel. Visst har unga spelare som redan när Haglund tillträdde hade debuterat i superettan (som RWP, Edvin Kurtulus och Emil Tot Wikström) fått speltid, men under sina snart två år som manager har Haglund bara släppt fram en enda debutant från de egna leden (Isac Larsson).

Två kontrakt – ett oväntat och ett väntat

Att Joseph Baffo skriver på och dessutom för två år – det trodde jag inte på. Men det var naturligtvis oerhört välkommet. Vårt starka försvar är ju huvudanledningen till att vi flyttas upp och förhoppningsvis kan vi försvara oss tillräckligt med poäng för att säkra kontraktet.

Även Simon Lundevall skriver på, och det var betydligt mer väntat. Lundevall är ju ett lite osäkert kort, men med en ordentlig försäsong i benen och Simon Bakkiouis magi kan han förhoppningsvis vara ett ess i rockärmen för Haglund.

Med Baffo och Lundevall är vi nu en riktigt rutinerad nykomling, med en trupp som har bit över 1000 allsvenska matcher totalt. Frågan är om det blir några värvningar alls till nästa säsong. Jo, jag tror nog att det blir någon ny, troligen en offensiv pjäs.

En stillsam silly season att vänta

Isac Harrysson lämnar HBK. Ett väntat besked – Harrysson såg visserligen spännande ut när han gjorde några inhopp 2018, men har sedan dess varit långt ifrån att få spela. Det krävdes att stora delar av truppen slogs ut i corona för att han i år skulle få några minuter. Samtidigt är det lite förvånande att en spelare som debuterade strax efter att han fyllt 17 år ska lämna klubben innan han ens blivit 20.

Efter att Isac Harrysson försvunnit, Robin Östlinds fått lägga av och Thomas Boakye skolats om till att i huvudsak ses som back är det lite tunt på mittfältet. Kanske räcker det med att Simon Lundevall skriver på ett nytt kontrakt – då har vi sju mittfältare plus Boakye – men kanske blir det också något nyförvärv.

Värvingar i övrigt då? Tja – om Joseph Baffo lämnar så kan nog en ny mittback komma in. Och så blir jag inte förvånad om Magnus Haglund vill säkra upp med en mer rutinerad målvaktsbackup, för han lät ju inte Malte Påhlsson spela ens i cupen. Det har ju också ryktats om ett par anfallare och kanske ansluter någon av dem. Sedan är det nog stopp på värvningsfronten, samtidigt som kanske någon eller ett par unga spelare lämnar eller blir utlånade.

Hård strid i maratontabellen

2014 tog vi ett kliv upp i den tabell som visar vilka lag som varit bäst i svensk fotboll genom tiderna: maratontabellen. Då passerade vi Gais och gick upp på nionde plats. Sedan dess har vi ju tyvärr inte plockat så många allsvenska poäng och bakifrån har Örebro och Hammarby närmat sig. Just nu är ÖSK bara 15 poäng efter oss och hade vi inte gått upp så hade närkingarna med största sannolikhet skjutit ner oss på plats tio under 2021. Hammarby är än så länge fortfarande en bit bakom, men de 79 poäng som vi ligger före hade kunnat vara borta efter säsongen 2022, om vi inte också nått allsvenskan innan dess.

Men nu är vi ju allsvenska igen – och då kan vi istället blicka uppåt i maratontabellen. 35 poäng före oss ligger Örgryte. Det känns väl som ett realistiskt mål att vi trycker oss förbi dem 2021?

För bra för Superettan!

Vi gjorde vad vi skulle – slog Trelleborg och blev bästa bortalag någonsin i allsvenskan. Men det grämer mig att vi missade möjligheten att få Superettans bästa målkvot någonsin – det hade vi fått om vi inte släppt in TFF:s andra mål.

Annat man kan gräma sig över: att vi inte klarar 20 nollor och tangerar rekordet, att vi inte går hela året utan att släppa in mål på fasta situationer, att vi inte är hundraprocentiga på straffar i år, att Emil Tot Wikström inte fick möjligheten till hattrick och tvåsiffrigt antal mål på säsongen, att ingen av ungdomarna fick speltid i alla fall ett par minuter i slutet idag. Men enda anledningen till att man kan kosta på sig att gräma sig över sådana detaljer är att vi är så fullständigt överlägsna alla andra lag i serien den här hösten. Vi är helt enkelt för bra för Superettan! Och sett till de matcher som jag sett med allsvenska lag på senaste tiden är vi för bra för allsvensk bottenstrid också. Låt oss hoppas att vi kan hålla i det här – då kan 2021 bli riktigt roligt!

På dubbel rekordjakt!

Imorgon avslutas Superettan och vi möter TFF på bortaplan. Vi är redan klara seriesegrare – men vi kan faktiskt sätta några rekord. Hemsidan har noterat att vi har möjlighet att få flest bortapoäng någonsin, men vi kan faktiskt nå ett annat, ännu mer meriterande, rekord också: bäst målkvot någonsin.

Målkvoten är helt enkelt antalet gjorde mål dividerat med antalet insläppta mål och visar hur mycket vanligare det är att ett lag gör mål jämfört med släpper in mål. Bäst målkvot genom tiderna i Superettan har Kalmar FF år 2001 – 68 gjorda mål och 19 insläppta ger målkvoten 3,58. HBK har just nu 57 gjorda mål och 16 insläppta, vilket ger målkvoten 3,56. Gör vi minst ett mål mot TFF samtidigt som vi håller nollan så kommer vår målkvot att bli bättre än Kalmars rekordsiffra. Om vi släpper in ett mål måste vi göra minst fyra för att gå om Kalmar, alltså en seger med minst 4-1.

För övrigt är det riktigt kul och rättvist att bara HBK:are är nominerade till månadens spelare i Superettan i november.

En förstärkning på bänken

Pelle Olsson lyckades, mot alla tips, etablera Gefle IF i allsvenskan på 00-talet. Nu blir Olsson en del i HBK:s ledarteam inför allsvenska comebacken. Mycket bra!

Olsson, som faktiskt spelade i HBK i mitten på 1980-talet, ska vara ansvarig för scoutning och analys. I den förra rollen har han nog fuskat lite redan – jag har för mig att det var han som rekommenderade Samuel Kroon. I den senare rollen ersätter han Reine Almqvist, som av allt att döma varit en viktig del i vårt avancemang och som ska ha stort tack för sitt arbete.

Serieseger!

Vi vinner Superettan – första seriesegern på 20 år! Visserligen var det inte en så glänsande insats som de senaste matcherna, men ändå ack så stabilt. Öisarna hade knappt en målchans på 90 minuter.

Alexander Berntsson fick chansen istället för Joseph Baffo. Det gav tyvärr dubbelt negativa besked – dels att Joseph Baffo antagligen är på väg att lämna (oavsett vad Magnus Haglund hävdar), dels att Berntsson tyvärr inte är redo att ersätta honom permanent (jag har alltid gillat Berntsson, men tekniken och det offensiva beslutsfattandet brister).

En som inte lämnar oss är är Thomas Boakye. Han är ingen stjärna, men har utvecklats och är så allsidig att han blivit en viktig pusselbit i truppbygget.

Märkligt att ge Djuric förlängt

Allsvenska kontraktet är säkrat och bygget av en allsvensk trupp är nu i fokus. Senaste byggstenen är  Dusan Djuric. Jag måste säga att jag är förvånad. Djuric gjorde det bra i början av säsongen, men tappade sedan och efter hans rasistiska utfall och påföljande avstängning har han knappt spelat alls. Det känns som att hans tempo inte riktigt har räckt till i Superettan i år, hur ska det då göra det i allsvenskan när han är ett år äldre? Nej, det här var oerhört underligt. Det enda tydliga skälet som jag kan se är Magnus Haglunds kärlek till kontinuitet – nu har vi ju exakt samma fyra innermittfältare även nästa år.

På nyförvärvsfronten har Twitterkontot Transferkarusellen nämnt anfallarna Isac Lidberg och Viktor Lundberg, både ursprungligen från Stockholm men nu i Gefle respektive Häcken. Även om jag tveksam till att det är anfallare vi behöver så är det ganska intressanta namn. Isac Lidberg debuterade i allsvenskan som 16-åring och även om han inte gjort så stort avtryck i elitfotbollen ännu så är han bara 22 år och satte 19 mål i Norrettan i år. Viktor Lundberg har aldrig varit någon större målskytt, men har gott om allsvensk rutin och kan säkert få en del speltid även i HBK. Som värvning betraktat känns han dock mindre spännande än Lidberg.

Allsvenskan 2021!

Vi var bara ett pyttelitet steg från allsvenskan, men vi valde att ta ett jättekliv upp i högstadivisionen genom en 6-0-kross mot Sundsvall. Precis som vanligt när vi fixar allsvenskt kontrakt mot Giffarna är Mikael Boman huvudfigur: först gör han två mål och sedan passar han fram till det tredje. Redan då, i halvtid, var allt i praktiken klart. Jag har ju, i mitten på säsongen, dömt ut Boman och sagt att han borde ersättas. Det är bara att lyfta på hatten och erkänna hur fel jag hade.

Men det är så klart långt ifrån bara Bomans förtjänst att det nu äntligen blir allsvensk fotboll på Örjans vall igen. Precis som Magnus Haglund sa i intervjun efter matchen är det ett riktigt starkt kollektiv som nu tar steget upp. Och många har utvecklats rejält: spelare som Emil Tot Wikström (även han två mål och en assist idag), Thomas Boakye, Sadat Karim, Malkolm Nilsson och Jonathan Svedberg är betydligt bättre idag än för ett år sedan.

Om vi ändå ska lyfta fram något namn så är valet givet. Även om Mikael Boman öst in mål på slutet, Sadat Karim visat imponerande styrka i duellerna, Rasmus Wiedesheim-Paul var sylvass innan han lämnade, Samuel Kroon gjort en fantastisk debutsäsong i Superettan, Emil Tot Wikström fått ett grymt genombrott, Joel Allansson varit en viktig spindel i nätet på mitten, Joseph Baffo visat klassen som gjorde honom till europamästare med U21 och Malkolm Nilsson hållit otroligt många nollor så tror jag att vi inte kan överskatta Andreas ”Ante G” Johanssons roll detta år. Samtidigt som han hållit ihop försvaret står han ofta för passningarna framåt som leder till målchanser och mål. Han gör ytterst sällan misstag och är fenomenal på att få bort bollen från farligt område. Dessutom tror jag att hans coachande stil har varit en högst bidragande orsak till att så många spelare utvecklats i år. Tack, Ante!

Nu blir det spännande att se hur truppbygget går vidare. Sadat Karim fick ju välförtjänt förlängt nyligen och Thomas Boakye är visserligen ingen stjärna, men oerhört nyttig, så jag hoppas att han också snart är klar. Om Joseph Baffo förlänger vore det fantastiskt, men jag tror att chansen är liten. Sedan behövs kanske ett par-tre namn in, men fler behöver vi inte för att vara ett dugligt allsvenskt lag 2021, bedömer jag.

Ett pyttelitet steg från allsvenskan

Det blev ännu en imponerande seger, 4-0 mot Dalkurd. HBK är nu så bra och så stabila att jag knappt längre gläds över segrarna, jag bara förväntar mig dem. Inte bara resultaten är bra, vi spelar också bättre än på många år. Och Sadat Karim-Mikael Boman är – hur märkligt det än kan verka för den som bara sett första halvan av säsongen – ett bättre anfallspar än vad RWP-Boman var.

Men egentligen är jag inte förvånad. Redan när RWP såldes så skrev jag att jag trodde att ”det finns tillräckligt hög kapacitet” i våra återstående forwards. Och inte ens förlusten mot J-Södra strax därefter fick mig att tvivla – trots att vi blev nollade så uttryckte jag att jag hade ”gott hopp inför framtiden”.

Sadat Karim utses för tredje matchen i rad till matchens bästa spelare av fansen. Även om vår manager Magnus Haglund kanske inte håller med (jag skulle tro att Ante G är etta i hans ögon), så är det ingen tvekan om att ghananen gjort en storartad höst. Han har dessutom visat sig vara både lojal (inga klagomål när han satt på bänken) och en lagspelare (vilket inte minst hans nio målgivande passningar visar). Som bonus uttrycker han – till skillnad från vissa andra – att han verkligen vill stanna kvar i klubben. Jag hoppas därför att han får sin önskan uppfylld.

Nu är nästa match mot Sundsvall – tre poäng där och vi har säkrat allsvenskt spel mot Giffarna. Precis som det brukar vara. Och skulle vi mot förmodan bomma i Norrland finns två andra chanser kvar. Vilket underbart utgångsläge!

När säkrar vi allsvenskt kontrakt?

Vi avfärdade Öster också, trots bortaplan och en usel plan. 3-0 borta mot en toppkonkurrent är fruktansvärt imponerande. Det är nästan så att man börjar bli van vid och förvänta sig seger i varje match – en känsla som jag inte haft på över ett decennium.

Som bonus tappade J-Södra poäng. Nu är det allsvenska kontraktet riktigt nära. Vinner vi mot Dalkurd på lördag så kan vi luta oss tillbaka och se J-Södra mot Norrby senare på kvällen. Skulle Norby vinna är det 100 procent klart, tar Norrby poäng är det klart i praktiken (9 poäng och överlägsen målskillnad för vår del). Annars får vi kanske vänta två veckor till och säkra uppflyttningen mot Sundsvall borta. Det skulle ju vara precis enligt traditionen – vi brukar ju ordna allsvenskt kontrakt mot Giffarna i november.

Sadat Karim och Mikael Boman gjorde båda mål igen. Vilken förvandling anfallsduon genomgått under hösten. Och Karim är ju inte sällan ruskigt stark i spelet också. Duger de som vårt forwardspar i allsvenskan nästa år ändå, trots allt? Ja, kanske det – men Crespo och ett par ungdomar som jagar på bakom.

En födelsedag värd att fira

Sadat Karim fyllde år – och fick äntligen fira att han gjort mål. Ghananen har ju varit inblandad i en hel del framåt i år och är en extremt stark bollmottagare, men bara hittat nätet en gång tidigare.

Både Karim och anfallspartnern Mikael Boman har lyft sedan RWP såldes. Och i intervjun i Dplay sa Karim en intressant sak angående anfallssamarbetet: att han studerat Bomans sätt att spela under tiden som han satt på bänken, och att han därför alltid vet var Boman är. Karim nämnde också att han knappt spelat 4-4-2 tidigare, och det kan ju också vara en förklaring till att han först nu lyckas bra. I mina ögon får han gärna få förlängt kontrakt, men jag gissar att han är en av de spelare som har bäst betalt i truppen och med tanke på covid-19 finns kanske inte de ekonomiska förutsättningarna.

Matchen i övrigt? Ja, det var ingen höjdarprestation, men det är ju också imponerande att vinna även när spelet inte stämmer. Och som en extra bonus fick ju Öster storstryk. Det blir en riktigt intressant drabbning i Växjö på lördag.

Hafs och kaos – och tre poäng

Efter två riktigt stabila insatser kom en betydligt svagare spelmässig prestation mot Norrby idag. Och ändå, trots det hafsiga spelet, så står vi där som segrare med 2-0 när domaren blåser av matchen. Att kunna vinna när spelet inte stämmer är en imponerande prestation i sig.

Utanför planen var onsdagen också lite mer kaosartat än vanligt. Aftonbladet kom med upppgifter om att HBK kan bestraffas med sex poängs avdrag, eftersom man hittat att det möjligen finns någon formell bit som inte riktigt stämmer med Simon Lundevalls kontrakt. Visst kan jag förstå att Aftonbladet lockas av att skapa ta fram egna nyheter och få klick, men man kan också notera att tidningen tydligt driver sin egen agenda. Att skriva att man ”avslöjar kaoset som kan rita om Superettan” när det är man själv som skapar kaoset känns något märkligt – för notera att ingen gjort någon anmälan innan Aftonbladet publicerat uppgifter om kaoset och att det först efter publiceringen har dragits igång en utredning. Tidningen har heller inte i skrivande stund publicerat de uppgifter som Hallandsposten har fått om att poängavdrag är osannolikt, något som givetvis en seriös publikation hade gjort. Nåja – jag både hoppas och tror att den här stormen blåser över inom kort.

Ett stort kliv mot allsvenskan

HBK-matcher har börjat få ett angenämt mönster – en hyfsat tidig ledning och sedan total kontroll på matchen. Så var det förra helgen mot Gais och så var det igår mot Brage.

Båda våra närmaste konkurrenter förlorade dessutom (tack Johan Blomberg!) så vi tog faktiskt ett riktigt stort kliv mot allsvenskan igår. Och visserligen ska man inte gapa efter för mycket, men jag undrar hur Degerforsarna nu känner sig? För tio dagar sedan kändes de i princip klara för allsvenskan, nu hackar den tidigare så imponerande offensiven. Kan vi till och med ta hem Superettan i år?

Emil Tot Wikström har tagit konkurrensen från Simon Lundevall på helt rätt sätt. Förra helgen hade han inte siktet riktigt korrekt inställt, men igår visade han ju klass även där. Kul!

Och så fick Mikael Boman måla igen. Han hävdar ju själv att hans självförtroende inte påverkats av den extremt långa måltorkan tidigare i år, men jag tror inte att det finns någon anfallare som inte får en självförtroendeboost av målrassel.

Det var förresten en ruggigt stark bänk vi hade igår, den bästa på väldigt länge: Edvin Kurtulus, Alexander Berntsson, Erik Ahlstrand, Dusan Djuric och Simon Lundevall hade alla utan problem kunnat ta plats i startelvan.

I veckan kom också några nyheter gällande truppen. Isac Larsson får förlängt, vilket inte är förvånande med tanke på att han är den enda debutanten som Magnus Haglund släppt fram under sina 1,5 år i klubben. Och Robin Östlind måste tyvärr sluta med fotboll, vilket inte heller det är en överraskning.

Total kontroll

Vi möter ett av seriens formstarkaste lag – och kontrollerar matchen totalt. 3-1 mot Gais kunde mycket väl ha varit 5-0 istället, särskilt om Emil Tot Wikström hade varit lika bra på att sätta lägena som att komma till dem.

Mikael Boman har med rätta fått mycket kritik i år. Men många har sagt att han ska komma igång till hösten – och det visade han ju idag. Mycket viktigt att målskyttet lossnar för en av våra anfallare, nu när RWP är såld.

Nästa match är Dusan Djuric tillbaka från sin avstängning. Ska han in i startelvan igen? Knappast,va? Jonathan Svedberg var riktigt bra idag och hans hörnor är ju vassare än någon annans.

Visst vann värsta konkurrenten J-Södra, men övriga fyra lag på övre halvan som spelade idag tappade alla poäng. Bra!

Och så säger vi grattis till damlaget, som är tagit sin första titel!

En femetta gav nytt gruppspel

Visst, Hässleholms IF är ett mittenlag i fjärdedivisionen. Men jobbet ska ändå göras – och det gjorde HBK:arna som fixade en femetta. Nu går vi till cupens gruppspel, precis som vanligt.

Simon Lundevall fick göra debut – och bli dubbel målskytt. En bättre debut hade man knappt kunnat önska. Nu när de flesta verkar vara på väg tillbaka är plötsligt konkurrensen ganska hård i truppen, framför allt om mittfältsplatserna.

Sadat Karim, som ju ofta målar i cupen, var en av dem som hittade rätt idag. Men anfallspartnern Crespo Kamara blev nollad. Det känns inte som att utvecklingen går åt rätt håll för honom. Jag undrar också varför Alexander Johansson blev helt utan speltid – kunde han inte fått byta av Karim, efter att han ghananen satt sitt mål?

Och så vill jag rikta ett tack till Hässleholm för att de fixade en webbsändning. Visst var det ganska mycket tekniska problem, men ändå härligt att kunna se HBK.

Nollade men med gott hopp inför framtiden

Nej, inte var det roligt att vår lång förlustfria svit på bortaplan försvann och att J-Södra nu bara är två poäng bakom. Men jag är – kanske något överraskande – inte särskilt orolig eller missnöjd. Vi mötte alltså ett topplag på bortaplan och saknade hälften av de utespelare som varit ordinarie i år, inklusive några av de allra mest tongivande. Ändå släppte vi knappt till något bakåt och skapade minst lika många chanser som hemmalaget. Det bådar gott inför framtiden.

På tisdag är det cupmatch och så seriematch igen på lördag. Det blir intressant att se hur vi ställer upp mot Hässleholm IF. Jag hoppas att Haglund för en gångs skull släpper fram de spelare som befinner sig lite längre ner i hierarkin – det bör räcka mot ett mittenlag i division 2.

En ut och en in – och gärna en poäng

Precis som väntat säljs RWP till Norge. Jag skrev redan igår att det antagligen är rätt beslut, och när Haglund berättar om den ansträngda likviditeten känns det ännu mer rätt. Nu har våra andra anfallare möjligheten att stiga fram och jag hoppas att Crespo Kamara och Alexander Johansson, som fått oerhört lite speltid hittills, får chans att spela lite mer.

Och, även det precis som väntat, så ansluter Simon Lundevall. Haglund pratade ju om att det inte alls var någon värvning på gång, men jag har lärt mig att det är precis så han låter när det är en värvning på gång. Lundevall har onekligen hög kapacitet och – inte minst med tanke på vår tuffa sjukdomssituation – kan säkert bidra en hel del under hösten. Går vi sedan upp är det väl inte heller omöjligt att han skriver på för 2021 också.

Och så missar Ante G till slut en seriematch, efter att även han drabbats av corona. Jag är riktigt nöjd om vi kan sno med oss en pinne mot J-Södra imorgon med tanke på läget i truppen. Inte minst vår starkaste lagdel, försvaret, är ju illa sargat och det ser ut som att vi bara ställer upp med en ordinarie försvarare imorgon och två mittfältare på ytterbacksplatserna.

Vi får nog vinka adjö till RWP

Rasmus Wiedesheim-Paul är sannolikt förlorad. Norska storklubben Rosenborg och HBK sägs vara överens om en övergångssumma. Det är naturligtvis ett vågspel att sälja bästa målskytten när vi går in i slutspurten av serien, men jag landar nog ändå i att det kan vara rätt, om pengarna är tillräckligt många. Visserligen har inte våra andra anfallare rosat på marknaden i år, men jag hoppas och tror att det finns tillräckligt hög kapacitet i Sadat Karim, Mikael Boman, Crespo Kamara och Alexander Johansson. 

Covid härjar vidare i truppen

Både Magnus Haglund och Joel Allansson är tillbaka efter covid-smittan. Glädjande och viktiga besked inför matchen mot J-Södra i helgen. Dock verkar Ante G nu åka på skiten, och det är så klart ett avbräck, även om Alexander Berntsson är en duglig ersättare. Även Dusan Djuric är smittad, men det kanske bara är bra att han får det nu när han ändå är avstängd ett par veckor.

Dessutom är Simon Lundevall i träning med oss. Han är en klasspelare, men har knappt spelat alls på nästan ett år. Haglund är i HP avvaktande gällande en värvning, men så lät han ju kring både Joseph Baffo och Crespo Kamara innan de skrev på, så jag blir inte förvånad om Lundevall snart presenteras som HBK:are. Gissningsvis kan man få dispens att använda honom redan i år också, eftersom han inte verkar ha spelat sedan i februari.

Hälften borta – stabil seger

Hälften av de ordinarie utespelarna var borta av olika anledningar, vi hade ingen ordinarie tränare kvar – och ändå går vi ut och gör en extremt stabil insats när vi piskar Ljungskile med 2-0. Visst, det var jumbon vi mötte, men det är – givet förutsättningarna – ruskigt imponerande att inte släppa till en enda målchans bakåt och ha total kontroll på matchen från minut 1 till 90+.

Vi får också tacka Västerås, som knep en pinne mot J-Södra på tilläggstid. Men matchen mot smålänningarna nästa helg blir en pärs – jag tror inte att någon coronadrabbad spelare är tillbaka, samtidigt som risken finns att ytterligare några insjuknat. Att truppen är riktigt urlakad kunde man ju se igår, när inte en enda av bänkspelarna har startat en enda seriematch för klubben.

Och apropå att starta matcher, så undrar Crespo Kamara varför han inte får chansen från start. Jag ställer mig samma fråga, men just igår var både Mikael Boman och Sadat Karim duktiga.

Sjukdomar och avstängningar

Magnus Haglund är sjuk i covid-19. Vi önskar honom naturligtvis ett snabbt tillfrisknande. Nu blir det lite läskigt att se hur många av spelarna som också är smittade. Jag skulle gissa att vi nog får se ett par nya namn i startelvan och truppen mot Ljungskile på lördag – och vi får kanske svar på om bredden i truppen är så bra som det talats om.

Fyra matcher blir Dusan Djuric avstängd för sitt rasistiska uttalande. Det är något kortare än vad jag hade räknat med. Samtidigt tycker jag nog att det hade varit att ta det ett steg för långt att inte låta honom spela mer den här säsongen. Men det är ingen lätt fråga. Många jämför med domare Martin Strömbergsson, som ju stängdes av en hel säsong, men där tycker jag att straffet var något för hårt. En domare har också en annan roll än spelarna och behöver uppvisa ett i princip helt fläckfritt beteende för att kunna behålla sin auktoritet.

Och så kompletterar vi med ett glädjande besked: Jonathan Svedberg har, precis som jag gissat, skrivit på nytt kontrakt. Även om han inte gjort en enda match från start i år ännu, så finns stor potential i honom.

Baffo erkänner sitt dåliga beteende

I en avslöjande intervju berättar Joseph Baffo att han blockerade HBK-tränarens nummer, struntade i att svara på hans sms, vägrade att åka tillbaka till Halmstad trots att han stod under kontrakt, besökte andra klubbar i smyg och fejkade skada för att inte behöva spela för klubben. Ändå menar han att HBK var ”småsinta”. Smått makalöst.

Men å andra sidan är det kanske inte förvånande, för Baffos karaktär kommer fram rätt tydligt i intervjun. Han har tydligen blivit illa behandlad av alla möjliga inser man, bland annat HIF, Hamburg och Duisburg. Men aldrig någonsin är det Baffos fel, nej då.

Tyvärr gör inte journalisten sitt jobb ordentligt utan låter honom dessutom fortsätta att sprida myten att han knappt fick spela alls i HBK 2015, trots att faktum är att han startade nästan varannan match den våren och fick hoppa in i ytterligare ett par. 

Ett förväntat kryss

HBK är obesegrade på bortaplan, Akropolis på hemmaplan – alltså var det relativt väntat att det blev oavgjort idag, särskilt eftersom kryss är ett så vanligt resultat i år. Och även om vi hade fler chanser än hemmalaget, så är jag nöjd med en pinne. Nu släpper vi inte Akropolis närmare oss och vi håller tre poäng ner till J-Södra på tredjeplatsen. En förlust hade däremot inneburit att vi fått ordentlig press på oss.

Efter 19 matcher har vi nu tagit poäng mot alla lag i serien utom ett. Det är ganska bra.

Det har pratats om hur bred trupp vi har, men efter Emil Tot Wikströms skada idag kändes plötsligt bredden på mittfältet riktigt svag. Med Robin Östlind långtidsskadad, Dusan Djuric i limboläge, Thomas Boakye nedflyttad i försvaret, Oscar Petersson ivägskeppad och så då Emil Tot Wikström skadad hade vi bara en enda mittfältare kvar, förutom de fyra på plan: oerfarne 19-åringen Isac Harrysson. Nu verkar Tot Wikströms skada inte vara så allvarlig, men lite tunt känns det ändå.

Rätt att lämna Djuric utanför truppen

Dusan Djuric kommer inte att delta i morgondagens match mot Akropolis. Det är helt rätt gjort av HBK. Oavsett vad man tycker om en eventuellt kommande avstängning så är han naturligtvis påverkad av turbulensen de senaste dagarna.

Och så kan vi gratulera oss själva och Emil Tot Wikström till ett förlängt kontrakt. Ska vi gissa att Jonathan Svedberg eller Thomas Boakye står på tur att skriva på?

Rasism och lögner

Så är det då bekräftat: Dusan Djuric sa precis det han anklagats för. Tyvärr har ju Djuric visat dåligt omdöme förr, men ändå – jag hade verkligen hoppats att en 36-årig småbarnsfar som representerar HBK inte skulle slänga sig med rasistiska termer. Och om du nu ändå gör något fel – erkänn och be om ursäkt omedelbart, inte först när ljudinspelningar visar att du ljuger.

HBK verkar dock ha hanterat det helt rätt än så länge, med ett tydligt avståndstagande. Jag tror också att det vore klokt av klubben att agera proaktivt och stänga av Djuric nu direkt. Om – och i så fall när – han spelar i HBK-tröjan igen får vi se, men detta är ju definitivt något som man kan väga in när man funderar på om han ska få förlängt kontrakt. Redan innan det här var det ju tveksamt om han ska få fortsätta, med tanke på att han blir allt äldre och tappat tempo.

Svagt och stabilt när Haglund skrev historia

45 svaga minuter – och ändå till slut en ruskigt stabil seger. Det märks att HBK är ett topplag och Umeå ett bottenlag.

Ramus Wiedesheim-Paul gjorde säsongens andra äkta hattrick – har någon HBK:are någonsin gjort det tidigare under en och samma säsong? En del försöker förminska hans målskörd med att många är straffar, men vi ska inte glömma att det ofta är han själv som fixar straffarna, precis som idag.

4-0 är Magnus Haglunds största seger som HBK-manager. Dessutom släppte han för första gången någonsin fram en debutant från de egna leden, när Isac Larsson – som flyttades upp a-truppen för snart tre år sedan – fick debutera. Det var på tiden.

Kul också för Malkolm Nilsson, som fick fira det nypåskrivna kontraktet med ett par fina räddningar och säsongens tolfte nolla.

Till sist: jag hoppas på att det som UFC-spelaren anklagade Dusan Djuric för utreds ordentligt.

Tre skitmål ger tre poäng

Ledningsmål efter några minuter och sedan en behaglig resa mot en storseger. Det blev en fin comeback mot jumbon efter förra veckans förnedring mot serieledaren. Samtidigt – det var ärligt talat tre riktiga skitmål vi fick: två där RWP skjuter på en motståndare så att bollen går in och ett där en motståndarback ramlar.

Och även om det var ett skitmål, så var det riktigt härligt att Mikael Boman äntligen fick näta.

Kul också för Malkolm Nilsson att hålla nollan, med dubbelräddningen på slutet som grädde på moset.

Dessutom så skönt att höra att Edvin Kurtulus mår mycket bättre än man kunde befara.

Och så har Tommy Jönsson blivit utsedd till bäste HBK:are på 2000-talet. Det är ett val som jag kan acceptera och sympatisera med, även om min röst gick till Igor Sypniewski. Jag nämnde dock alla i topp tre – Jönsson, Djuric och Sypniewski – som lämpliga kandidater, beroende på hur man betraktar själva frågan.

Vi hoppas på ett snart tillfrisknande

Edvin Kurtulus har drabbats av hjärtsäcksinflammation och är borta minst några veckor, kanske ännu längre. Vi hoppas naturligtvis på ett snart tillfrisknande. Skönt ändå att det hände på hemmaplan och inte när han var ute på landslagsuppdraget.

Med Kurtulus borta på obestämd tid och dessutom Joseph Baffo avstängd blir det intressant att se hur försvaret formeras på lördag. Alexander Berntsson lär ta platsen i mitten, men vem blir högerback? Viktor Ljung är knappast redo för 90 minuter. Jacob Olsson har inte gjort någon match i a-laget. Thomas Boakye har spelat ytterback en hel del, men i princip ingenting under Haglund. Mitt tips blir att det blir ynglingen Olsson som får chansen.

Degerfors är bästa laget

Degerfors fick revansch – och ingen kan säga annat än att det är rättvist. Vi ska vara glada att vi ändå fick med oss tre poäng från det här dubbelmötet, det hade faktiskt kunnat bli noll. Degerfors är seriens bästa lag, utan tvekan.

Edvin Kurtulus skulle starta, uppgav Hallandsposten med 90 minuter kvar till matchstart. Men Kurtulus var inte ens med i truppen, visade det sig. Istället placerades Alexander Berntsson där. Jag gillar Berntsson, men någon ytterback är han inte. Vår offensiv blev obefintlig och det var också Berntssons olyckliga bakåtnick som bäddade för 0-3-målet som definitivt stängde matchen. Varför placerades inte istället Baffo på kanten och Berntsson i mitten, som sist Kurtulus saknades? Baffo är visserligen bäst i mitten, men klarar även kantpositionen galant. Även Thomas Boakye är ett bättre alternativ som ytterback än Berntsson, i mina ögon.

Jag är också lite undrande till varför Crespo Kamara inte får mer speltid. Det är ju inte precis så att våra andra anfallare, förutom RWP, rosat på marknaden. Enligt HP är Crespo sylvass på träningarna och uppger själv att han är redo att starta.

Något litet positivt kan jag ändå krama ut av dagens match: Alexander Johansson fick äntligen göra säsongsdebut.

Hur redo är vi för allsvenskan?

Joseph Baffo har tackat nej till nytt kontrakt med HBK och lämnar oss troligen. Ingen kan egentligen vara förvånad – det har varit tämligen tydligt redan från början att han tänkte använda HBK som en språngbräda för att komma vidare. Och det är svårt att klandra honom – han är för bra för svenska andradivisionen och även för bra för att spela i ett bottenlag i allsvenskan (som vi ju med all sannolikhet blir om vi tar steget upp).

Baffo-beskedet – och vår fina tabellplacering – aktualiserar diskussionen om hur redo vår trupp är för allsvenskan 2021. Jag tänkte göra en snabbgenomgång.

Målvaktspositionen innehar Malkolm Nilsson. Fortfarande är han ingen stormålvakt, men han blir allt bättre och kommer att räcka till i allsvenskan 2021. Han har dock ännu inte skrivit på för nästa år, men det blir nog inte svårt att komma överens. Backup Malte Påhlsson är också tillräckligt bra som andremålis. Värvingsbehov: NEJ.

På ytterbackspositionerna har Edvin Kurtulus och Andreas Bengtsson gjort det bra i år och duger i allsvenskan. Backup – och möjlig startelvaspelare på sikt – är Viktor Ljung. Dessutom finns ett gäng ungdomar. Värvningsbehov: NEJ.

Som innerbackar lär Andreas Johansson och Alexander Berntsson fungera bra i allsvenskan, även om man kan vara lite lätt orolig över både Johanssons ålder och Berntssons brist på matchspel i år. Bakom dem finns Viktor Ljung (eller möjligen Edvin Kurtulus om Ljung spelar ytterback), men annars bara oerfarna ungdomar. Värvningsbehov: JA, om Baffo försvinner.

På yttermittfältet har vi Samuel Kroon, som säkert klarar steget upp i allsvenskan. Frågan är dock om Emil Tot Wikström, Thomas Boakye eller Robin Östlind räcker för den andra kanten. De två förstnämnda har dessutom utgående kontrakt, medan den siste kanske aldrig kommer tillbaka till elitfotboll. Kan Oliver Hintsa återvända från Tvååker med nytt självförtroende och göra succé? Vi kan alltid hoppas, men inte mer än så. Värvningsbehov: JA, om vi kan hitta en spelare som går rakt in i startelvan, men inte för att bredda truppen.

På innermittfältet är Joel Allansson självskriven även nästa år. Om platsen bredvid honom tampas Erik Ahlstrand, Jonathan Svedberg och Dusan Djuric. De båda sistnämnda har utgående kontrakt. Svedberg lär säkert få nytt förtroende, medan jag inte är helt säker med Djuric. Visserligen vill han själv vara kvar, men åldern kanske tar ut sin rätt och håller hans tempo i allsvenskan? Värvningsbehov: NEJ, om inte Svedberg eller Djuric försvinner.

I anfallet är det kanske allra störst osäkerhet. RWP fungerar förhoppningsvis som målskytt i allsvenskan också, även om det finns otaliga exempel på måltjuvar i superettan som haft det svårt i högsta serien, till exempel HBK-bekantingar som Joel Johansson, Shkodran Maholli, Alexander Ruud Tveter och Gudjon Baldvinsson. Mikael Boman är däremot trög och trubbig redan i superettan och håller självklart inte i allsvenskan. Sadat Karim, med utgående kontrakt, lär inte få förlängt. Alhassan ”Crespo” Camara är potentiellt en klasspelare, men fortfarande ett osäkert kort – en ny skada kan kanske spoliera hans karriär för gott. Alexander Johansson har öst in mål i ungdomsserier, men får inte spela mycket i år. Oliver Hintsa kan vi ha förhoppningar på, men knappast förväntningar. Värvningsbehov: JA, eftersom vi förhoppningsvis låter både Boman och Karim gå. Kanske tappar vi även RWP, om det kommer ett tillräckligt bra bud.

Bäst när det gäller

Två segrar i rad i jämna matcher mot toppkonkurrenter – så brukar verkligen inte det HBK jag lärt känna de senaste åren agera. Men detta nya Haglundska HBK är verkligen en trevlig bekantskap. Degerfors visade idag varför de toppar serien (de är det klart bästa lag vi mött) och vi visar varför vi hakar på precis bakom (vi har en extremt stabil defensiv).

Många riktigt fina prestationer idag, men det är svårt att komma förbi Ante G. Så säker och så rutinerad – vilket syntes när han fixade både målet och avstängningen på en av Degerforsanfallarna.

Samuel Kroon måste också hyllas. Han har nu 10 poäng (4 mål och 6 assist) på 15 matcher. Det är ruskigt bra för en mittfältare och än mer imponerande med tanke på att han aldrig spelat på den här nivån tidigare.

Vi får inte heller glömma Malkolm Nilsson – allt bättre och nu också med avgörande räddningar. Såg ni förresten hur glad han blev över sitt gula kort? Det kunde mycket väl varit rött.

Och så till sist: Det känns nästan taskigt att ta upp det, men varför spelar Mikael Boman från start? Han har nu gått en halv säsong utan mål och det känns som att han bara blir sämre och sämre. Tidigare kom han i alla fall till lägen, men brände dem. Nu händer ingenting kring honom. Och när han någon enstaka gång lyckas få bollen under kontroll är han seg både i tanke och kropp.

Vi vinner när ingen vinner

Efter oavgjorda matcher delas bara två poäng ut, istället för tre. Det är alltså nästan alltid bra för de andra lagen i en serie när två lag spelar oavgjort. Och denna omgång blev alltså HBK en dubbel segrare, dels genom vår egen vinst mot toppkonkurrenten Sundsvall, dels genom att fem av de sju andra matcherna slutade oavgjort. Allra bäst var naturligtvis den delade poängen mellan toppkonkurrenterna Akropolis och Degerfors.

Och årets superetta innehåller faktiskt ovanligt många oavgjorda matcher. Av de 112 matcher som spelats hittills under 2020 har 39 slutat oavgjort – mer än var tredje alltså. Vi är sannolikt på väg mot ett rekord. Under Superettans 20 år har antalet oavgjorda matcher på en säsong varierat mellan som minst 48 (år 2003) och som flest 69 (2016). Nu har vi alltså nått 39 kryss på mindre än halva säsongen.

RWP vann skyttekungskampen

En orättvis seger mot en toppkonkurrent – åh, så oväntat, åh så härligt! Sådant är vi inte bortskämda med. Men vår skyttekung RWP visade klinisk kyla på sitt nästan enda riktiga läge under matchen, medan Giffarnas skyttekung Pontus Engblom, som ju faktiskt har ryktats till HBK för några år sedan, inte fick till det.

I början av säsongen fick vi straffar i nästan alla straffsituationer. Nu känns det som att domarna försöker kompensera och aldrig blåsa straff. Mot Sundsvall borde vi definitivt haft en – skönt att det inte blev avgörande.

Å andra sidan – vi ska vara glada för att domaren inte visade ut Joseph Baffo efter hans hårda knuff på en giffare. Då hade matchen mycket väl kunnat sluta med förlust istället, och vi hade varit utan Baffo mot Degerfors.

Noterade ni att hela HBK:s mittfält byttes ut under matchen? Det har nog aldrig hänt förut och kommer gissningsvis aldrig att hända igen.

Varför har Superettan egentligen en ”topplista” över assist? Den är ju uppenbart felaktig. Både Sadat Karim och Samuel Kroon har fyra målgivande passningar, men är inte med på topp-tio, vilket däremot flera spelare med bara tre assist är.

Och så ska Marcus Sahlman visst bli tredjemålvakt. Han var ung och lovande när den här bloggen startade – det märks att tiden har gått.

Grönt bottenlag tar poäng igen

Tredje matchen mot ett grönklätt bottenlag på fyra omgångar – och tredje oavgjorda resultatet. Mot Dalkurd hade vi inte bollen mest, men skapade ändå flest chanser, även om de inte var många. Totalt sett var det dock inget orättvist resultat och heller ingen katastrof, särskilt med tanke på att både Edvin Kurtulus och Dusan Djuric saknades helt i truppen. Nu ligger vi på uppflyttningsplats inför säsongens stora prövning – match mot trean Sundsvall och dubbelmöte med serieledarna Degerfors.

Samuel Kroon må ha tappat en del av det fina spelet han visade upp tidigare under säsongen, men det är värt att notera att han återigen – precis som mot Öster – gör en assist. Nu delar han den interna toppositionen med RWP när det gäller poäng (mål och assist). Grymt imponerande för en spelare som aldrig varit på den här nivån tidigare.

Kul att se att Viktor Ljung är på väg tillbaka. Kan vara ett alternativ nästa gång en av de ordinarie ytterbackarna saknas. För han petar väl knappast Edvin Kurtulus eller Andreas Bengtsson redan i år?

Och roligt att se utlånade Oliver Hintsa göra mål och få beröm i Tvååker. Kanske kan denna utlåning bli lika lyckad som RWP:s blev?

Kung Kurtulus!

Magnus Haglund hade äntligen kommit fram till att det var dags att peta målmissaren Mikael Boman – och ersättaren Sadat Karim tackade för förtroendet genom att sätta 1-0 och spela fram till 2-0.

Men Karim i all ära – dagens bästa HBK:are var Edvin Kurtulus. Säker defensivt, farlig offensivt – både med inlägg och skott. Redan innan han satte 2-0 var han nära att kruta in bollen. Och hur underbart kaxigt var det inte att fixa FEM hörnor på rad när vi ville få tiden att gå i slutet. Tänk att han alltså var mittback fram till för ett år sedan?

Samtidigt – den här matchen kunde slutat helt annorlunda. Hade Öster fått hyfsad utdelning kunde vi legat under med ett par bollar i halvtid och då hade det sannolikt blivit förlust.

En trist repris

Gaismatchen blev en repris på förra helgen: 0-0 mot ett grönklätt bottenlag, med få egna farliga chanser och ännu färre målchanser för motståndarna. Det är naturligtvis inte godkänt. Även om spelarna givetvis – som Dusan Djuric i HP och Ante G i Dplay – hävdar att de inte är trötta (det vore så klart absurt om en spelare sa att han egentligen är trött och att tränaren borde tagit ut någon annan) har det för oss åskådare i åtminstone en handfull matcher nu varit tydligt att det skulle behövas en del omkastningar för att få upp tempot. Till slut verkar Haglund också erkänna det och förhoppningsvis ser vi effekterna redan på tisdag.

Mikael Boman mållös igen. Igår var han inte sämste HBK-forward (RWP totalt osynlig), men det är ändå parodiskt att en anfallare fått chansen från start i elva matcher utan att göra mål. Har det någonsin hänt tidigare i HBK:s historia? Jag hoppas få svar av HP inom kort. Extra märkligt blir det ju eftersom det hela året har talats om att vi har en så bred anfallsbesättning. Någon kanske säger att Boman är viktig för vårt spelsätt. Ja, det är möjligt, men spelet har ju också hackat ett bra tag nu. Och även för Bomans egen del tror jag att det hade varit skönt att någon gång få starta på bänken och sedan komma in fräsch när motståndarbackarna är lite tröttare. Kanske kan det vara vad som krävs för att målnollan ska spricka?

Och samtidigt med all denna kritik – vi får inte glömma allt det positiva:
• Vi ligger på uppflyttningsplats.
• Vi håller nollan igen och har släppt in minst antal mål av alla lag.
• Vi har, enligt min mening, varit det bättre laget i samtliga 11 matcher hittills – och det trots att vi spelar sämre nu än i inledningen av serien.

En utlåning och en utpustning

Oliver Hintsa lånas ut till Tvååker för att få speltid. Ett klokt beslut – som jag påpekat flera gånger tidigare har truppen varit ett par man för stor och nu när U21-allsvenskan är inställd får flera unga talanger alldeles för lite speltid. Och utlåningar kan bli väldigt lyckade – RWP slog ju igenom efter att ha fått chansen i Värnamo.

Positivt också att Crespos skada inte verkar vara så farlig som man kunde befara.

Nollor och ofräscha ben

”Jag ska inte vidare härifrån”, säger Mikael Boman när HP pratar med honom om hans fruktansvärda måltorka. Och det stämmer säkert att Boman är nöjd med att han har ett (troligen välbetalt) kontrakt med HBK i ytterligare 1,5 år. Men vi andra HBK:are nöjer oss inte med det, vi ”ska vidare härifrån” – till allsvenskan. Den vägen vore onekligen lättare om Boman åtminstone kunde sätta ett par strutar på alla de mängder av lägen som han haft hittills. Istället står han på 0 mål på 10 starter, nästan parodiskt dåligt av en anfallare i ett topplag. Och kan han inte göra mål när han spelar i ett topplag i superettan känns det som helt bortkastade pengar att ha kvar honom i allsvenskan 2021.

Att det blev 0-0 mot jumbon Ljungskile igår kan dock så klart inte skyllas bara på Mikael Boman, även om han var ännu trubbigare än vanligt. Vi skapade knappt några målchanser, men släppte å andra sidan inte till några heller, så då var resultatet logiskt. Det var nog inte dumt för försvaret och Malkolm Nilsson att få hålla nollan och en poäng är ändå bättre än noll.

Det märktes i tempot att det var tredje matchen på en vecka, men ändå hade Haglund inte roterat i startelvan sedan matchen i onsdags, trots att vår lagkapten Andreas Johansson före matchen talade om vikten av ”fräscha ben”. Exempelvis Dusan Djuric verkar helt ha tappat formen, vilket jag uppmärksammade redan för en vecka sedan, men Haglund inte verkar ha noterat. Och när vår tränare väl gjorde sina två första byten var det de två spelare som spelat minst och var bland de piggaste i spelet – Sadat Karim och Thomas Boakye – som fick lämna.

Ante G har spelat 150 seriematcher i rad. Men frågan är om inte den sviten bryts snart – i och med gårdagens varning har han redan två gula kort i år, trots att bara en tredjedel av serien är spelad.

En drömdebut – och en signal om rotation

Fyra minuter efter att han kommit in avgör han – snacka om drömdebut för Crespo Kamara. Och vilken skillnad mot mannen han bytte av. Mikael Boman har startat nio matcher, stångats och kämpat men bränt den ena heta chansen efter den andra.

Och det var inte bara Crespo som gjorde debut idag. Thomas Boakye och Sadat Karim fick göra årsdebut i startelvan. Det blev succé. Boakye fixar första målet på egen hand, ordnar straffen som leder till andra målet efter en egen soloprestation och skjuter skottet som leder till segermålet. Även Karim gör en stark prestation och får faktiskt två assist, för övrigt lika många som anfallskonkurrenten Boman stått för på hela säsongen. En signal till Haglund om att det nog inte skadar att rotera en del, tycker jag.

Förlust mot staden på berget

En befäst stad på ett berg, enkel att försvara – ja, det är en akropol. Ungefär så agerade också vår motståndare Akropolis. Efter två matcher där spelet inte stämt till 100 procent men vi ändå plockat tre poäng kom så till slut en förlust. Och ändå – trots det under halva matchen usla spelet – var vi faktiskt värda tre poäng. Men målvakten ingår ju också i laget. Akropolis keeper stod för flera högklassiga räddningar medan Malkolm Nilsson inte tog många bollar och var helt felplacerad på avgörande skottet.

Vi har fått många straffar, både i år och i fjol. Igår blev det återigen en straff – men det borde nog ha blivit två-tre till, och då hade ju matchen varit avgjord långt innan 97:e minuten.

Högt aggressivt försvarsspel, sätta fart på bollen och att inte tillåta motståndarna att kontra. Det var några av nycklarna för att vinna, enligt Haglund inför matchen. Helt korrekt analys – men så synd att vi inte alls fick det att stämma under första 45 minuterna.

Kan man då få något positivt ut ur detta? Ja, en hel del faktiskt, tycker jag. Samuel Kroon har fått ordentlig snurr på produktionen, vi visar fin moral när vi lyckas komma ikapp och nu – efter en förlust – kanske Haglund till slut börjar rotera lite i startelvan. Spelet har som sagt inte suttit helt de senaste tre matcherna och vissa spelare, som Dusan Djuric och Rasmus Wiedesheim Paul, har sett bleka ut. Förhoppningsvis kan vi nu dra nytta av vår breda trupp och få in ett par-tre spelsugna bänknötare i startelvan mot Västerås.

Bäst på allt!

Högst upp i tabellen, flest antal gjorde mål, och minst antal insläppta – ja, vi är verkligen bäst på allt. Och även om dagens insats inte var briljant så vinner vi ändå rättvist, precis som ett äkta topplag ska göra.

Värt att notera: båda målen kommer efter att Joel Allansson snappat upp en AFC-passning och vänt på spelet. Allansson är riktigt viktig för oss.

En enda ytterligare sak till skulle jag vilja se: att Mikael Boman får spräcka målnollan. Idag hade han inte riktigt flytet, med en ribbträff och snubblande nära att få bollen som sedan gick in som självmål.

Sju matcher i rad med samma startelva – när hade vi det senast? Har det någonsin skett?

Och så kan vi notera att Crespo Kamara inte flyttar till Kina och rimligtvis borde vara nära en plats i matchtruppen snart, men att vi kanske aldrig får se Robin Östlind spela för HBK i en seriematch.

En seger värdig ett topplag

Vi får inte spelet att stämma helt under stora delar av matchen, vi missar flera riktigt heta chanser, vi får ett mål bortdömt – men likväl vinner vi hyfsat stabilt mot ett alls inte oävet Umeå. Starkt och ett kvitto på att vi verkligen är ett topplag i år.

Fem raka matcher utan insläppt mål nu. Ett par nollor till så är Malkolm Nilsson ikapp Håkan Svensson, förvisso på en nivå lägre. Idag stod han dessutom för en galant frispelning av RWP på en utspark. Härligt att se vilket lyft Nilsson gjort i år.

Intressant förresten att Himlen är Blå verkar tycka att det är en svaghet att vi har en anfallare som gör mycket mål. Ofta brukar annars supportrar och andra tyckare klaga på att ett lag saknar en stabil målskytt. Spekulationerna kring RWP:s framtid fortsätter och idag höjdes väl värdet ytterligare, även om han nog borde satt minst en boll till.

Är Shkodran Maholli på väg in som möjlig ersättare för RWP? Ja, twittraren som lånat sitt alias från legendariske Kaller har ofta bra koll. Det skulle kännas trevligt att få tillbaka den tidigare talangen och att han kan göra mål i Superettan vet vi ju.

Tre gånger tre noll

Till skillnad från senaste matchen, som vi startade enormt bra, gnisslade det en del i inledningen i kvällens drabbning mot Norrby. Men efter en straff – med obligatoriskt mål av RWP som följd – kunde vi ta ett ordentligt grepp, och även om Malkolm Nilsson återigen fick göra några fina aktioner så kändes det hela tiden tryggt. Sedan kom tvåan och trean och vi var även närmare fyran och femman än vad Norrby var en reducering. Oerhört stabilt.

RWP har alltså gjort sex mål på fem matcher i år. Får vi behålla honom hela säsongen lär Superettans målrekord för en skyttekung (23 mål på en säsong) vara i fara.

Ett enda insläppt mål på fem omgångar. 2006 släppte TFF bara in 13 mål på 30 Superettan-omgångar. Det blir nog svårt att upprepa, men kanske kan vi sikta ditåt?

Och så kan vi notera att Oscar Petersson lämnar HBK för Landskrona Bois. Det är tråkigt att se en talang försvinna, men långt ifrån överraskande eftersom han varit så långt ifrån att få spela. Att truppen är ett par man för stor har jag ju noterat tidigare.

Cash för Crespo

Jag såg Crespo Kamara som en möjlig ersättare till RWP, om (när) han försvinner. Men nu kan det alltså istället bli att vi säljer Crespo innan han spelat en enda a-lagsmatch för oss. Det är bara att tacka och ta emot pengarna. Visst kan Crespo bli fantastisk för oss, men fortfarande är han ett osäkert kort, kan kanske få ett skadebakslag när som helst och i anfallet finns gott om andra fullgoda alternativ. Med mer pengar på banken har vi dessutom kanske råd att behålla RWP lite längre.

Nollor att glädjas över

Visst, det var en match som vi nog borde ha avgjort redan i första halvlek, men där framför allt Mikael Boman brände klara chanser. Å andra sidan satt jag med hjärtat i halsgropen några gånger när Brage var riktigt vassa i andra halvlek – och tänk om Baffos brytning gått strax under ribban istället. Så en poäng på bortaplan mot en tippad toppkonkurrent och en ny nolla in på kontot för försvaret är inte fy skam.

Apropå nollor – det här är första gången sedan 2016 som vi håller nollan tre seriematcher i rad. Visserligen är backlinjen riktigt stabil, men Malkolm Nilsson ser också bättre ut än någonsin tidigare, med flera starka ingripanden de senaste matcherna.

Äkta hattrick av en HBK-produkt

Ett hattrick av Rasmus Wiedesheim-Paul – och så var andra 3-0-segern på mindre än en vecka i hamn. Jag undrar om RWP blir kvar hos oss hela säsongen.

Vi har haft många bra målskyttar genom åren. Men till skillnad från mittfältare, backar och målvakter, så har de faktiskt sällan varit egna produkter. När var senaste gången en HBK-fostrad spelare gjorde äkta hattrick i serien? Någon gång på 90-talet? Eller ännu längre tillbaka?

Trots den härliga segern igår så kan jag hitta några små skönhetsfläckar. J-södra fick komma till flera chanser i andra halvlek, trots att de var en man mindre, och vi hade faktiskt flyt som fick behålla nollan. Det kändes helt onödigt att ge dem chansen att väcka matchen till liv igen. Och det väcker frågan varför Haglund väntar så länge med byten? De som kom in – Ahlstrand, Karim, Svedberg – är ju fullt kapabla att göra ett bra jobb och borde fått mer speltid när de andra såg trötta ut. Hade ett par av bytena gjorts direkt efter 2-0 så hade gissningsvis inte J-Södra fått så många lägen.

Storseger mot mardrömsmotståndaren

Vi hade fyra raka förluster mot Örgryte – men idag var vi mer imponerande än jag kan minnas att vi någonsin varit de senaste åren. Öis hade faktiskt inte en chans, nästan rent bokstavligt. Kan vi hålla den här formen framöver kan vi redan boka in Allsvenskan 2021.

Rasmus Wiedesheim-Paul livsfarlig där framme, tidigare bänknötaren Emil Tot Wikström i ledning i interna poängligan, Joseph Baffo extremt stabil där bak, samtliga mittfältare gör poäng. Och utöver det en riktigt fin laginsats.

Dplay ska också ha en eloge – vilken otroligt mycket bättre sändning än vad man vant sig vid från Cmore. Många intervjuer och intressanta experter som hade något att tillföra.

Hörde ni förresten hur Igor Krulj sågade HBK:s supportrar?

Förlust mot tippat topplag – eller bottenlag?

Ett långt över ett halvårs väntan på seriespel blev det ett magplask – 0-1 hemma mot Trelleborg i seriepremiären. Ändå trösten var att jag själv slapp se eländet.

Rapporterna talar ändå om en hyfsat stabil insats, men med en uddlös offensiv. Märkligt när vi har en handfull anfallare som borde tillhöra Superettans toppskikt.

Värvningen av Joseph Baffo har jag ju varit tveksam till, men han ska tydligen ha varit riktigt bra. Kul.

Intressant för övrigt att Hallandstidningen HP kallar TFF för ett av ”de på förhand tippade topplagen” medan Skånetidningen Sydsvenskan menar att TFF är ”tippade på den nedre halvan”.

Analys av truppen inför premiären

Två och en halv månad försenat är det till slut dags för seriepremiär 2020. Vi har en bredare trupp än jag någonsin kan minnas inför en seriepremiär; hela 27 spelare. Även om det just i år, med tanke på att säsongen blir komprimerad tidsmässigt, är nyttigt att ha många spelare att gå runt på känns det ändå som minst ett par för många. Samtidigt är det – eftersom vi inte spelat på tre månader – svårare än någonsin att veta hur laget, och särskilt de individuella spelarna, står just nu. Nåja, jag gör ändå  ett försök till analys av truppen.

Målvakt
Malkolm Nilsson går in på sin tredje säsong som given etta i målet. Han är ingen stormålvakt, men habil och utvecklas förhoppningsvis allt mer – det är ju inte ovanligt att målvakter är som bäst efter 30. Bakom Nilsson finns fortfarande Malte Påhlsson: ung, oerfaren, men med fina meriter och en högklassig andremålvakt med Superettanmått mätt.

Ytterbackar
På vänsterkanten tog Andreas Bengtsson tillbaka sin position förra året. Han är hyfsat stabil defensivt, ett hot i offensiven och på väg in i sin bästa ålder fotbollsmässigt. Given även i år.
På högerkanten har vi en helt annan situation. Viktor Ljung värvades in som ersättare för Jesper Westerberg, gjorde några fina matcher, men skadades och är ännu inte i spelbart skick. Gissningsvis kan han konkurrera om en plats om ett par månader.
Efter Ljungs skada tog vi in en annan skadedrabbad förde detta HBK:are: Joseph Baffo. Baffo har knappt spelat alls på snart tre år, men jag tror att han blir valet i premiären och det ska bli mycket intressant att se hur bra han är numera. Edvin Kurtulus är förste utmanare – en mittback som slog sig in som ytterback i fjol, skulle återgå mittbackspositionen i år, men nog ändå har störst chans att få spela som högerback. Bakom dessa finns Jacob Olsson, som kommit upp från juniorerna och som nog mest får se och lära i år.
Ytterligare ett alternativ på båda kanterna är Thomas Boakye, även om han i nuläget mest slåss om en plats som ytter. Även Isac Larsson kan spela ytterback.

Mittbackar
Andreas ”Ante G” Johansson är naturligtvis given. Bredvid honom torde Alexander Berntsson vara nästan lika given. Berntsson går faktiskt in på sin sjunde a-lagssäsong, trots att han bara är 24 år. Han gör misstag ibland, men är oftast en riktigt stabil pjäs där bak.
Men det finns ordentligt med konkurrens. Unge Gabriel Wallentin gjorde fint ifrån sig under försäsongen och lär få göra seriedebut i år. Edvin Kurtulus är ju egentligen mittback och alltså också ett alternativ. De erfarna Joseph Baffo och Viktor Ljung – som i första hand konkurrerar om ytterbackspositioner – kan spela i mittförsvaret. Isac Larsson har varit med i a-truppen flera år trots att han fortfarande är tonåring, men har ännu inte debuterat och får knappast göra det i år heller.

Yttermittfält
På yttermittfältet var konkurrens tidvis svag i fjol och HBK agerade resolut genom att värva två spelare: Samuel Kroon och Robin Östlind. Den första har imponerat stort och ser riktigt spännande ut, medan den sistnämnda verkar ha acklimatiserat sig dåligt i HBK och sägs vara indisponibel inför premiären.
I Östlinds frånvaro slåss i huvudsak två spelare om den andra ytterpositionen: Emil Tot Wikström, som kanske kan slå igenom på riktigt om han får självförtroende, och snabbe Thomas Boakye. Jag lutar åt att den sistnämnda får spela mot TFF. Längre bak lurar Isac Harrysson, fortfarande tonåring trots att han debuterade för över två år sedan. Oliver Hintsa är en annan yngling som kan spela ytter. Dessutom kan flera spelare som egentligen är innermittfältare få spela här: Erik Ahlstrand, Jonathan Svedberg och Oscar Petersson.

Innermittfält
Joel Allansson är en spelare som hade platsat i de flesta allsvenska lags startelvor. Bredvid honom är det mer oklart. Dusan Djuric är i sina bästa stunder fortfarande briljant. Men han har varit småskadad ett tag under våren och blir allt äldre. Kanske fasas han ut ur startelvan i år? Ett par ynglingar ger honom i alla fall tuff konkurrens. Erik Ahlstrand är hälften så gammal som Djuric, och gjorde en oerhört imponerande debutsäsong i fjol. Ahlstrand har dock även han ofta skadekänningar. Jonathan Svedberg trycker också på. Han känns som en tränarfavorit och det är lätt att glömma att han bara är 21 år, med tanke på att han gör sin femte säsong i a-laget. Längre bak i kön finns Oscar Petersson, som knappt spelade alls i fjol, men fortfarande är ung och mycket väl kan komma tillbaka i diskussionen om startelvan.

Anfallet
Här är konkurrensen stenhård – ja, snudd på för hård. Rasmus Wiedesheim-Paul slog igenom med dunder och brak förra året och var ytterst nära att vinna skytteligan. Nyförvärvet Alhassan ”Crespo” Kamara är sannolikt seriens bästa anfallare, om han är skadefri. Mikael Boman är inte lika vass målskytt, men en riktigt tung pjäs där framme. Sadat Karim har målnäsa och skulle vara given i de flesta lag i serien men får i HBK sannolikt nöja sig med inhopp. Och så två ungdomar, Alexander Johansson och Oliver Hintsa, där framför allt den förstnämnda känns riktigt spännande.

Nu vet vi vad vi heter

Avsnitt två av Studio 1914 är på gång och jag noterar i trailern att skaparna har tagit intryck av kritiken och numera vet vad klubben heter. Mycket trevligt.

Jag får vänta på premiären

Efter över ett halvårs väntan på att få se en seriematch kom det trevliga beskedet att elitfotbollen ska få starta 14 juni. Men då väljer de som bestämmer att skjuta upp superettans start ytterligare ett par dagar och lägga HBK-premiären under just en av de få kvällar då jag arbetar. Och sedan ska det – märkligt nog – dröja en hel vecka till omgång 2. Jag får alltså vänta i tre veckor till innan superettan 2020 får premiär för mig. Tusan!

En studio som förtjänar fler tittare

HBK har, som tidigare nämnt, kört igång tv-tjänsten HBK Play. Där hittar man bland annat första avsnittet av Studio 1914, med nostalgitema: cupfinalen 1995. Det är riktigt kul att titta på, proffsigt både vad gäller teknik och innehåll. Tyvärr verkar dock antalet tittare oerhört få, om siffrorna som visas på HBK Play stämmer. Märkligt – många HBK:are borde vara intresserade både av exklusivt innehåll med klubben och av att stödja ekonomiskt (priset är ganska beskedliga 79 kronor i månaden). Förhoppningsvis beror de svaga siffrorna på att tjänsten, vad jag kunnat se, knappt har marknadsförts alls.

Litet smolk i glädjebägaren dock att man – vilket syns i vinjetten till Studio 1914 – inte verkar veta vad klubben heter.

Om vi släpper nostalgin så är det ju – om Folkhälsomyndigheten ger sitt godkännande imorgon – snart dags för säsongspremiär. Och som vanligt under denna superettansejour så tippas vi som seriesegrare. Jag har visserligen trott på tipsen även tidigare år, men i år känns det bättre än någonsin. Offensivt kan både RWP och Crespo Kamara ses som möjliga skytteligavinnare, på mittfältet kan Samuel Kroon bli en sensation och Joel Allansson skänker stor trygghet, i försvaret har vi fin bredd, i målet blir Malkolm Nilsson förhoppningsvis allt bättre och på bänken har vi erfarenhet och klokhet i Magnus Haglund.

En HBK-attack mot Folkhälsomyndigheten

HBK var sena på bollen och taffliga i hanteringen i början av coronakrisen. Till slut kom ändå permitteringarna. Nu ryter Magnus Haglund ifrån och kräver att svensk fotboll ska få dra igång om mindre än en månad. Hans argument är hyfsat klara och tydliga.

Samtidigt – covid-19 har redan förändrat, och kommer att förändra, världen. Fotbollen är i detta sammanhang faktiskt en oerhört liten sak – och det kan jag säga trots att fotboll i allmänhet och HBK i synnerhet varit mitt stora glädjeämne i livet i decennier. Naturligtvis kommer inte alla svenska elitföreningar utom Malmö FF att försvinna, som Haglund verkar mena. Om det skulle bli så illa att alla utom MFF gick i konkurs hade fotbollen med all sannolikhet sett till att övriga föreningar kunnat återuppstå i ny skepnad. Visst, det skulle bli stökigt, men livet efter corona blir inte detsamma som före – det är bara att inse.

Och till sist: Stora delar av HBK:s agerande under coronakrisen förtjänar också beröm. Matz Ljungkvists fick välförtjänt uppmärksamhet för intervjuerna med gamla HBK-profiler. Och HBK Play känns som ett riktigt intressant grepp.

Titta, vi snackar!

I denna märkliga tid, och med så stora osäkerheter om hur säsongen kan komma att bli, har mitt HBK-intresse gått något i idé. Men ändå är det härligt att ständigt påminnas, genom den stora kommunikativa uppryckning som skett sedan vi bytte ut en avlönad kommunikatör mot ideella krafter. Samtalen med gamla HBK:are från de senaste decennierna – i princip samma tid som jag följt klubben – är riktigt kul läsning. Och på såväl Instagram som Facebook är klubben numera ordentligt aktiv. Underbart!

Och så var det naturligtvis riktigt roligt att se Janne Anderssons drömelva, med tio HBK:are. Tusan vad bra Daniel Sjölund måste vara som lyckades få en plats i det laget.

Äntligen agerar HBK

HBK har på mer än ett sätt agerat märkligt i coronakrisen. För snart en månad sedan, när hela världen talade om corona och alla räknade med restriktioner, publicerades ett hurtigt meddelande om att man snart kunde köpa biljetter till premiären, en premiär som nog i princip alla förstod inte skulle bli av. Därefter har mängder med arbetsplatser kortidspermitterat spelare, men i HBK var diskussionerna inte ens igång häromveckan. Nu kommer till slut beskedet – även HBK permitterar. Äntligen!

En inställd premiär är också en premiär

I en annan tidsepok, före corona, skulle vi just nu ha spelat klart vår premiärmatch. Makrillarna skulle vandra sorgsna hemåt i Göteborgskvällen, medan kvastarna snart skulle stiga på tåget söderut, glada och uppsluppna över tre poäng. Men så blev det inte och frågan är om vi ens får se en premiär i superettan 2020. Jag hoppas och tror det fortfarande.

Och apropå corona – jag är fortfarande förundrad över att HBK fortfarande inte verkar ha agerat för att permittera spelarna, som andra lag gör. Swishinitiativ i all ära, men större grepp måste sannolikt till om HBK ska överleva ekonomiskt.

Swish och slöseri

Ett swishinitiativ har dragits igång för att hjälpa HBK med likviditeten under coronakrisen. Lovvärt. Men när HP berättar om supporterinitiativet nämns också att HBK, till skillnad från flera andra klubbar, inte har valt att permittera spelarna – ja, man har faktiskt inte ens diskuterat frågan. Det betyder alltså att klubben varje dag slösar bort mer pengar än vad man någonsin kan hoppas att dra in på supporterinitiativet, vad det verkar enbart genom att vara saktfärdig. Skandal!

Ännu en Bakkioui-värvning

För andra gången på bara ett par veckor skriver en före detta långtidsskadad spelare på för oss – det märks hur viktig Simon Bakkioui är för HBK:s attraktivitet.

Till skillnad från den i mina ögon tveksamma värvningen av Joseph Baffo, som i huvudsak verkar handla om att han ska använda oss som språngbräda för att sedan gå vidare, så finns en större långsiktighet i signerandet av Alhassan ”Crespo” Kamara. Magnus Haglund är tydlig med att det framför allt är 2021 som vi kan få riktig nytta av honom. Att Crespo sedan potentiellt håller högre klass än Baffo, och framför allt spelar på en position där det är än viktigare att ha spetskompetens, är naturligtvis en bonus. Men visst – det finns så klart en risk att han åker på skadebakslag.

Och apropå anfallare – Alexander Johansson verkar inte vara nöjd med att vara femma i hackordningen bland forwards. Han tog Crespo-värvningen på helt rätt sätt.

En värld som skakar

Vi lever i en värld av förändring. Exakt vilka effekter coronaviruset kommer att leda till kan vi bara spekulera om, men en sak är säker: det kommer att bli effekter, stora sådana. HBK visar dock prov på häpnadsväckande svag omvärldsbevakning. Bara timmar innan det väntade beslutet om att stoppa större evenemang går klubben ut med ett hurtigt twitter-meddelande om att man snart kan köpa biljetter till premiären. Dagen efter får man så med svansen mellan benen meddela att biljettsläppet är uppskjutet.

Hur kommer då corona att påverka svensk fotboll och vårt kära HBK? Svårt att säga, men frågan är när, hur och till och med om superettan kommer att spelas i år. Många klubbar, både i Sverige och i andra länder, kommer sannolikt att få det oerhört tufft att överleva ekonomiskt. Kanske kommer elitfotbollen att stöpas om rejält efter denna tid.

Och även om fotboll i Sveriges andradivision kan kännas futtigt när världen skakar så ska naturligtvis HBK fortsätta att gnugga på med det som faktiskt kan göras. Och då är det väldigt bra att släppa Andreas Hadenius. Han är visserligen en habil superettan-spelare som säkert kunnat göra en handfull matcher för oss i år, men samtidigt är han inte helt billig i drift, utan framtid i klubben (jag hade haft mycket svårt att se att han skulle stanna efter att kontraktet går ut) och skulle riskera att stoppa egna talanger från speltid. Dessutom är vår trupp riktigt bred. Nu tillkommer dessutom det faktum att vi inte har en aning om hur säsongen ser ut och då är det naturligtvis än mer rätt att kapa de kostnader som man kan kapa. Med tanke på det grämer jag mig än mer över den onödiga värvningen av Joseph Baffo förra veckan.

I alla fall trea i Halland

Bäst i Halland, utropade jag för några veckor sedan. Men så plötsligt höll vi på att hamna allra sist i den helhalländska cupgruppen. I andra halvlek kom dock HBK ut som ett nytt lag och körde fullständigt över Tvååker i 10-15 minuter. 2 mål där var i underkant, men det kändes otroligt stabilt fram Gabriel Wallentins fadäs i slutet. Nåja – nu har vår unge mittback sannolikt lärt sig läxan och upprepar inte misstaget.

Emil Tot Wikström har varit lovande ett par år, men inte riktigt fått till det. För min del tror jag att det handlat om bristande självförtroende. Kanske kan det bli ett genombrott för honom i år? Mot Tvååker var han bäste HBK:are och fixade på nästan egen hand båda målen, även om RWP var den som satte bollen i det tomma nätet vid 1-0.

För övrigt tycker jag det är underligt att jag inte någonstans har hittat någon (mer än jag själv) som ifrågasätter hur klokt det är att värva en spelare som i princip inte spelat alls sedan 2017? Hur stor är risken att Joseph Baffo skadar sig igen? Hur länge dröjer det innan han är i matchtempo? Ska han verkligen få ta en plats för en våra talanger, bara för att sedan dra igen när vi låtit honom komma upp i matchform? Och varför ställer inte HP dessa frågor?

Och så allra sist: Joel Allansson är en värdig mottagare till Årets kvast.

Tveksam Baffo-värvning

Joseph Baffo återvänder för att fylla skadade Viktor Ljungs skor. Många hyllar värvningen, och visst har Baffo fina meriter, men jag är ändå tveksam, av flera skäl:
* Han har knappt spelat alls sedan 2017, då han skadade knät. Sedan tog han sig tillbaka och skrev på för Duisburg 2019 – och skadade knät omedelbart.
* Han gick till hård attack mot HBK efter att han lämnat. Dessutom lyckades han få svenska medier att köpa bilden att han varit helt utanför laget i HBK våren 2015, vilket inte stämmer – han deltog i sju av de elva matcher som han var tillgänglig under vårsäsongen.
* Värvningen är en tydlig misstroendeförklaring mot de spelare som vi har i truppen. Truppen är, även efter Viktor Ljungs skada, full med försvarsspelare, men signalen blir nu att de inte duger. Jag undrar vad exempelvis Edvin Kurtulus känner.
* Viktor Ljung sägs vara tillbaka om fem månader, alltså i början av augusti. Om det stämmer är behovet av Baffo ännu mindre.

Men så klart hoppas jag att jag har fel – och att Baffo blir en viktig pusselbit på vägen mot allsvenskan 2021!

En barndomshjälte är död

Det var i slutet av 1980-talet som jag började följa HBK. Första matchen på plats på Örjans vall var HBK-IFK Göteborg 1989. Stefan Lindqvist var i högform och landslagsmålvakten Thomas Ravelli tvingades fälla honom två gånger i inledningen och Tommy Frejdh bankade in straffarna. Sedan satte Linkan ett mål själv.

Nu finns han inte mer.

Cupen blåste bort

Förra veckan mötte vi ett allsvenskt lag på bortaplan och fick stryk med 0-1. Idag mötte vi ett allsvenskt lag på bortaplan och fick stryk med 0-1. Men likheterna slutar där. För medan vi förra veckan gjorde en stormatch som nog borde gett poäng var dagens prestation särdeles usel: temposvagt, fantasilöst och chansfattigt, trots en man mer i närmare en timme.

Oroande också att vi – inte ens med en man mer – kan klara av att hålla nollan. Bara en enda nolla på åtta spelade matcher i år.

Förra veckan hyllade jag Krokus, det nya radarparet till höger. Men idag kändes det nästan som att vi undvek att spela på högerkanten. Synd, för Samuel Kroon ser fortsatt riktigt intressant ut, även om inte heller han riktigt fick till prestationen idag.

Krokus blommade ut på plastmattan

IFK Norrköping tog 57 poäng i allsvenskan förra året. HBK tog 46 poäng i superettan. Ändå var det en ytterst jämn match vi fick beskåda. Visst fick vi stryk – men efter en fin prestation som mycket väl kunde, och kanske till och med borde, ha gett poäng.

Särskilt vår högerkant blomstrade. Ljung:en må ha vissnat, men radarpartet Krokus blommade ut istället. Samuel Kroon var bäst i HBK idag. Teknik, fart, spelsinne och duellskicklighet. Vid ett tillfälle vände han bort nästan hälften av Norrköpings utespelare i en enda aktion. Kroon kommer att bli en sensation i år, det törs jag nästan lova. Och bakom honom var Edvin Kurtulus också strålande och gav inte kompisen Sead Haksabanovic något utrymme att briljera.

Ideella slår professionella

HBK:s kommunikation har, som jag tidigare noterat, fått sig ett lyft sedan den professionella kommunikatören fick lämna och ideella krafter tog över. Något förvånande kanske, men glädjande.

Samma övertag för de ideella krafterna kan noteras inom mediemarknaden. Medan gratispodden Stigs himmel numera håller riktigt hög klass och i princip är ett måste för HBK-intresserade har betaltidningen HP inte fått ut en enda artikel om spridningsområdets största lag på SEX dagar, trots att tävlingssäsongen sätter igång om bara någon dag (nej, en notis om att damlagets träningsmatch är inställd räknas inte). Inte bara förvånande, utan faktiskt deprimerande svagt. Och det drar ett löjes skimmer över tidningen att man idag på morgonen skickade ut ett mejl med rubriken ”Vi älskar den lokala sporten”.