En trist repris

Gaismatchen blev en repris på förra helgen: 0-0 mot ett grönklätt bottenlag, med få egna farliga chanser och ännu färre målchanser för motståndarna. Det är naturligtvis inte godkänt. Även om spelarna givetvis – som Dusan Djuric i HP och Ante G i Dplay – hävdar att de inte är trötta (det vore så klart absurt om en spelare sa att han egentligen är trött och att tränaren borde tagit ut någon annan) har det för oss åskådare i åtminstone en handfull matcher nu varit tydligt att det skulle behövas en del omkastningar för att få upp tempot. Till slut verkar Haglund också erkänna det och förhoppningsvis ser vi effekterna redan på tisdag.

Mikael Boman mållös igen. Igår var han inte sämste HBK-forward (RWP totalt osynlig), men det är ändå parodiskt att en anfallare fått chansen från start i elva matcher utan att göra mål. Har det någonsin hänt tidigare i HBK:s historia? Jag hoppas få svar av HP inom kort. Extra märkligt blir det ju eftersom det hela året har talats om att vi har en så bred anfallsbesättning. Någon kanske säger att Boman är viktig för vårt spelsätt. Ja, det är möjligt, men spelet har ju också hackat ett bra tag nu. Och även för Bomans egen del tror jag att det hade varit skönt att någon gång få starta på bänken och sedan komma in fräsch när motståndarbackarna är lite tröttare. Kanske kan det vara vad som krävs för att målnollan ska spricka?

Och samtidigt med all denna kritik – vi får inte glömma allt det positiva:
• Vi ligger på uppflyttningsplats.
• Vi håller nollan igen och har släppt in minst antal mål av alla lag.
• Vi har, enligt min mening, varit det bättre laget i samtliga 11 matcher hittills – och det trots att vi spelar sämre nu än i inledningen av serien.