Varken hockey eller handboll

Det är inte hockey vi spelar, sa den bittre MFF:aren. Nej, och inte handboll heller, kan jag upplysa om. Pinsamt att klaga på domaren för att man inte får fuska.

Men visst kändes det ovant att i den situationen faktiskt ha flyt – det är vi inte bortskämda med i år. Totalt sett går det dock inte säga att det var vi som hade flyt, för den här matchen hade vi faktiskt kunnat vinna om vi hade marginalerna med oss.

Trist dock att det bortdömda målet ledde till att Fredrik Liverstam blev varnad. Nu är både han och Matthew Rusike – våra två bästa spelare – avstängda mot IFK Göteborg.

Och sist men inte minst: vilken debut från start av Andreas Bengtsson! Honom vill jag se mer av.

Farväl Falkenberg – nu sticker vi till superettan

Hej då, allsvenskan. Det var den känslan jag hade när jag efter matchen igår stod kvar på läktaren och tittade ut över planen. Några av HBK:arna var framme och snackade med supportrarna, det blev heta känslor, och det kändes som ett farväl där också.

Visst, det var ett misstag som gjorde att vi förlorade igår. Och visst, vi hade faktiskt riktigt många heta lägen att göra mål. Men det går inte längre att tänka att det är tillfälligheter som gör att vi nästan aldrig lyckas få ihop både offensiv och defensiv i en och samma match. Det är uppenbart att vi inte räcker till.

Intressant nog inleddes bröts vår starka svit och kräftgången inleddes i den match där King Gyan blev skadad. Undrar hur stor hans betydelse för HBK egentligen varit?

Konstiga idéer om konstigt gräs

Kommunen har lösa planer på konstgräs på vår hemmaarena och pratar av någon anledning att man vill utnyttja planen tio gånger mer. Varför då? Ska alla stans småklubbar flytta sina matcher dit?

Och om det stämmer, som nämndsordföranden påstår, att Örjans vall inte räcker till för både HBK och Halmia så är det ju ganska givet vad som bör göras – flytta småklubben som är på väg ner i fjärdedivisionen till en annan plan.

Förresten visar Halmias ordförande upp en imponerande okunskap när hon påstår att "alla nya arenor i dag byggs med konstgräs". Har hon hört talas om fotbollsarenan Swedbank stadion? Känner hon möjligen till Gamla Ullevi?  Är Friends Arena måhända bekant? Pinsamt är bara förnamnet.

Festlig eller ångestfylld fredag?

Derbyfest marknadsför HBK matchen mot Falkenberg som. Derbyångest skulle jag säga. Efter att vi idag som vanligt fått stryk mot Häcken så ser det riktigt mörkt ut. En ny förlust mot FFF och superettan är ruskigt nära. Å andra sidan – om vi vinner med mot våra halländska kollegor så är vi uppe på kvalplats. En ångestfylld fredag, som sagt.

Finns det då inte något positivt att plocka med sig från dagens match? Jodå, jag kan hitta sådant också:
* Vi fick inga nya avstängningar eller skador.
* Fram till dess att vi gjorde första målet så såg HBK:arna riktigt alerta ut. Jag gissar att vi blev oroliga när vi fick ledningen och sedan gick det ju av bara farten att släppa in några bollar.
* Och Matthew Rusike visade återigen, trots svagt understöd, att han är minst en klass bättre än övriga HBK:are. Ska vi rädda kontraktet så får det nog bli han som gör det.

Äntligen en klasspelare

Vilka klassmål av Matthew Rusike. Där har vi en spelare på en helt annan nivå än övriga HBK. Oh, shit, liksom!

Men så bedrövligt att försvaret går bort sig så många gånger. Jag skrev ju förra veckan att det märktes att Fredrik Liverstam saknades, men idag när han var tillbaka gjorde varken han eller Mohammed Ali Khan någon särskilt bra match. Mycket tråkigt att försvaret nu darrar när vi väl ha fått igång målskyttet.

Äntligen mål!

Mot allsvenskans sämsta försvar sprack äntligen målnollan, och sedan gick det av bara farten att göra ett mål till. Väldigt, väldigt viktiga mål och en väldigt, väldigt viktig poäng. Om något lag förtjänade tre pinnar var det ÖSK, men nu håller vi dem bakom oss och gick faktiskt också förbi FFF på målskillnad.

Jag vill inte hänga ut startdebuterande Alexander Berntsson, men visst syntes det att vår bäste spelare saknades. Utan Fredrik Liverstam har vi inte längre ett försvar av hög allsvensk klass. Tolkar jag det här rätt är han i alla fall tillbaka nästa omgång.

Matthew Rusike är tydligen ingen utpräglad anfallare, men mål kan han göra. Nu två på de två senaste matcherna.

En strålande match av Antonio Rojas. Vann mycket boll, fixade frisparken som gav första målet och sköt snyggt in det andra.

Snorre Krogsgård må ha varit en besvikelse jämfört med de förhoppningar vi hade före säsongen, men jag gillar inte att han börjar utvecklas till en hackkyckling. Ni som hånar honom bör minnas att han idag hade flera fina inlägg varav ett ledde till 2-2-målet och dessutom ett rykande skott som målvakten fick tippa till hörna. Heja Snorre!

Mannen i gult matchhjälte för HIF

En svag första halvlek, men en stark uppryckning i början av andra – och så bestämmer domaren sig för att avgöra matchen. Och inte nog med det, han ser också till att vår bäste spelare kommer att missa ett antal matcher framöver. Fy fan.

Idag fick vi inte ens ihop full trupp: Viktor Ljung, James Keene, Simon Silverholt och King Gyan skadade, Sead Haksabanovic märkligt nog ivägsläppt för att träna med en annan klubb mitt under brinnande säsong och Andreas Bengtsson avstängd efter ett rött kort i U21. Återstod alltså 17 a-lagsspelare. Framöver kommer även Fredrik Liverstam att saknas.

Har ni noterat att Alexander Henningsson fortfarande spelar i nummer 14, trots att det inför hans första match sades att han senare skulle byta till 20? HBK förberedde allt för frälsarens återkomst, men Dusan Djuric nobbade oss den sista dagen. Bittert.

Och nu är vi ännu närmare Halmias bottenrekord.

Snart lika dåliga som Halmia

Fotboll går ut på att göra mål. Och även om jag allt som oftast är väldigt förtjust i stabilt försvarsspel så måste vi börja hitta målet snart. Faktum är att vårt målsnitt just nu (0,63 mål per match) är det sämsta i allsvenskan sedan Halmia åkte ut med dunder och brak 1979 (15 mål på 26 matcher gav 0,58 mål per match). För att klå Halmias bottenrekord när säsongen är slut måste vi nå 18 mål i år – vete tusan om vi klarar det.

Så var vi då nära att få in en boll i dagens möte med jumbon Åtvidaberg på hemmaplan? Nja, visst gjorde målvakten några fina räddningar på två lägen för James Keene, men annars var det ganska tamt. Nyförvärvet Matthew Rusike gjorde inget större avtryck.

Men försvarsspelet var återigen bra och Stojan Lukic var stabil. Alltid något. Och jo – vi kröp ju faktiskt närmare FFF också och utökade dessutom avståndet till ÖSK.

Bestäm dig snart, Dusan!

Provspelaren Ibrahim Koroma verkar vara av habil allsvensk klass, och därför kan han säkert bli en hyfsad ersättare till långtidsskadade King Gyan. Men han kommer knappast att lyfta oss på samma sätt som Dusan Djuric skulle göra. Jag gissar att Djuric väntar på ett riktigt lukrativt kontrakt i Kina, Mellanöstern eller liknande, så att han kan bli ekonomiskt oberoende och att det är därför han tvekar om att skriva på för HBK. Låt oss hoppas att han inte väntar för länge, för snart måste vi nog ta ett beslut vilken innermittfältare som vi ska plocka in.

Returer gav Elfsborg revansch

Stojan Lukic fick min röst som Månadens spelare i juli. Så blir det nog inte i augusti. Lukic släppte mängder av returer ut till Elfsborgsspelare och på två av dem gjorde Boråsarna mål. Eftersom vi knappt vet hur man får in bollen i nätmaskorna så blev alltså resultatet 0-2.

Men låt oss inte lura oss själva – det var inte Lukics fel att vi förlorade idag. Elfsborg var klassen bättre och om inte returerna hade gått in så hade Elfsborg gjort mål på något annat sätt.

Det finns ändå en del positivt att ta med sig: Alexander Henningsson stod för ett bra inhopp och var riktigt nära att näta ett par gånger, Sead Haksabanovic gjorde inte bort sig i sin debut från start och så fick även Andreas Bengtsson känna på allsvenskan.

Och det hade ju kunnat vara värre...