Hatten av för Sigge!

Jag försöker ha hyfsad koll på olika medier som tar upp HBK, men podden Sigges cirkus har jag inte följt särskilt noga det senaste året eller så. Kanske beror det på att jag kände att snacket inte riktigt passade mig, med för många och – som jag upplevde det – något för oinitierade poddmakare. För två år sedan var jag också rejält kritisk till att Janne Andersson tilläts komma med en massa falska påståenden utan att poddmakarna reagerade eller rättade.

Men jag kan konstatera att jag har haft fel om podden. Rejält fel. I alla fall så som den numera låter, för formatet har säkert utvecklats sedan jag senast lyssnade mer regelbundet. Under semestern har jag gått igenom några av de senaste Sigges cirkus-avsnitten och de är riktigt, riktigt bra. Framför allt är poddmakarna skickliga på att få gästerna (för det är gästerna som är intressanta) att berätta och förklara på ett sätt som jag faktiskt inte hört någon annanstans.  Kanske är det helt enkelt så att de får de inbjudna deltagarna att känna sig bekväma, så att de vågar öppna sig. Ett fint exempel är Magnus Haglund-intervjun. Istället för Haglunds vanliga ganska kantiga, ibland nästan småaggressiva stil, så var vår manager avslappnad och öppen, vilket ledde till betydligt bättre insikt i hans sätt att resonera än otaliga HP-intervjuer någonsin gjort.

Så hatten av för Sigges cirkus! Och ni HBK:are som, precis som jag, missat hur bra podden numera är har något att se fram emot! Min enda invändning är att podden fortfarande verkar vara Spotify-exklusiv, vilket är ganska irriterande när man, som jag, lyssnar på alla andra poddar i en annan spelare.