lördag 1 april 2023

Analys av truppen inför premiären

Nykomlingar i allsvenskan brukar vara nederlagstippade. Men majoriteten av de så kallade experterna verkar tro att HBK klarar sig kvar i år, till och med utan kval. Jag brukar själv se mig som ganska optimistisk när det gäller HBK:s chanser, men jag är långt ifrån övertygad om att vi har tre lag bakom oss efter 30 omgångar.
Inför premiären imorgon är dessutom HBK ovanligt skadedrabbat – och skadorna är koncentrerade till en enda lagdel: försvaret, där vi (om jag räknat rätt) bara har en enda reserv kvar. Det kan bli riktigt tufft. Nåja, nu kör vi den traditionella truppanalysen.

Målvakt
Malkolm Nilsson kan mycket väl bli vår viktigaste spelare i år. Han gjorde en fin första allsvensk säsong 2021 (jag bortser från de avslutande matcherna 2017), släppte in mindre än ett mål per match, men vi åkte ändå ner. I år tror jag att försvaret framför honom inte är riktigt lika svårgenomträngligt, och då behöver Nilsson vara ännu bättre. För att vi ska klara oss behöver han nog stjäla poäng i ett antal matcher där vi egentligen inte är värda dem. Det har han absolut kapacitet att göra.
Malte Påhlsson värmer som vanligt bänken. Han är en helt okej backup, men skulle Nilsson vara borta en längre tid tror jag att vi kan glömma att vi klarar allsvenskt kontrakt.

Ytterbackar
Vi har sajnat den ena ytterbacken efter den andra – och ändå är vi just nu lite tunna, på grund av skador.
Till höger är Phil Ofosu-Ayeh självskriven, om han är frisk, vilket han faktiskt är just nu. Tysk-ghananen skulle sannolikt ta plats även i de tippade topplagen, men har smugit under radarn när han spelat i Superettan. Ett riktigt starkt kort – men tyvärr är risken stor att hans skadekänsliga kropp säger ifrån.
Thomas Boakye är förste reserv som högerback. Men i premiären får Boakye, på grund av alla skador, istället ta vänsterbacksplatsen. Det klarar han galant; mångsidige Boakye är mycket viktig i vårt truppussel.
Till vänster tävlar egentligen tre andra spelare om platsen. Unge Gustav Friberg, på väg tillbaka från skada, är nog den som har störst framtida potential och ett extra vapen i sina långa inkast. Marcus Olsson är så klart av hög kvalitet, men nästan alltid skadad, så även nu. Benjamin Hjertstrand är en nyttig, rutinerad truppspelare, som också kan täcka upp i mitten, men än så länge bara har ett korttidskontrakt – och är skadad. Gissningsvis får alla tre göra minst en handfull matcher från start i år.
Förutom dessa spelare finns också Melvin Sjöland, som än så länge inte gjort en minuts seriespel, men möjligen skulle kunna få debutera med inhopp imorgon, när så många andra är borta.

Mittbackar
Även här ser det tunt ut, efter många skador.
Andreas Johansson är självskriven och får som vanligt mycket uppmärksamhet för sin ålder. Det är ingen tvekan om att han fortfarande är skicklig, men jag får ändå en liten klump i magen när jag tänker på hur beroende HBK är av honom. En enda skada kan innebära slutet på Antes G:s karriär – och någon dag kommer även han få alltför svårt att hänga med unga allsvenska anfallare. 
Joseph Baffo är även han skicklig – men var skadad under flera månader i höstas och är det nu igen.
Det öppnar för Gabriel Wallentin. Visst är Wallentin talangfull, men han har bara gjort totalt 16 matcher från start i Superettan – och kastas nu dagen före 22-årsdagen in som mittback i allsvenska premiären. Låt oss hoppas att det går bättre än när mittbackskollegan Taulant Parallangaj startdebuterade i fjol – och blev utvisad.
Taulant Parallangaj är alltså ett annat alternativ, men precis som så många andra backar har han mest varit skadad och som jag uppfattat det är han det fortfarande. Dessutom tror jag att Haglunds förtroende för honom fick sig en törn efter premiärutvisningen. Det blir nog inte mycket speltid i år för Parallangaj.
Med i leken i mittförsvaret framöver finns även Benjamin Hjertstrand och Marcus Olsson, när de två är skadefria. Jag skulle gissa att båda två i sådana fall går före Parallangaj och kanske även Wallentin.

Mittfält
Vi spelar i huvudsak utan riktiga yttrar och därför klumpar jag ihop alla mittfältare i detta stycke.
De är en given kvartett som tar startplatserna, åtminstone nu i början av året.
Erik Ahlstrand ska vara spets. Det är en nyckelroll. Lyckas han med att både skapa chanser åt andra och kanske banka in en handfull mål på egen hand så är mycket vunnet. Men visst gnager en liten osäkerhet, för än så länge har Ahlstrand aldrig färgat i allsvenskan.
Det har däremot de två yttre innermittfältarna i diamanten: Amir Al-Ammari och Joel Allansson, två riktigt starka namn för en nykomling.
Jonathan Svedberg ligger längst bak i diamanten och det är en roll som han gör mycket bra.
Förste reserv är jättetalangen Kazper Karlsson, som lär få mycket speltid och kanske till och med – om hans utveckling fortsätter – kan slå ut någon av de andra senare i säsongen.
Villiam Granath är däremot en liten besvikelse så här långt. Vårt första nyförvärv inför allsvenska comebacken verkar ligga långt ner i hackordningen. Kanske har det helt enkelt varit ett lite för stort steg från lilla Skövde till allsvenskan? I så fall kan vi kanske ha sparkapital i lillebror Granath, när han väl acklimatiserat sig.
Mittfältstruppen fylls ut med lovande tonårstrion Albin Ahlstrand, Pontus Carlsson och Leo Hedenberg. De kommer nog alla att kunna få några minuter i någon match här och där, men sannolikt inte mer än så.

Anfallare
Totalt har de fem anfallare som listas på HBK:s hemsida gjort två allsvenska mål. Ska vi klara kontraktet bör de nog ha tiodubblat den siffran efter 2023. 
Störst hopp sätts så klart till Superettans skytteligavinnare Viktor Granath och tvåan Alexander Johansson, även om jag, och många med mig, påpekat att spelare som öst in mål i andradivisionen ofta får det svårt i Allsvenskan. Men visst känns det ändå lite kittlande, med den storvuxne Granath och snabbe Johansson. Jag tror nog ändå att båda kan lyckas helt okej.
Bakom dem kan Naeem Mohammed bli en joker. Han har uppenbart näsa för målet. Däremot har jag inga förhoppningar på förra årets flopp Villiam Dahlström – men blir så klart gärna motbevisad.
Tonåringen Lorent Mehmeti är nog mest med för att se och lära i år.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar