Analys av truppen inför 2017

Truppbyggandet inför vår allsvenska comeback ser annorlunda ut än de flesta tidigare år. Istället för att fylla luckor efter spelare som lämnat så har vi hittills skrivit nya kontrakt med alla spelare som vi velat ha kvar, med undantag för Stojan Lukic. Därför har vi inte heller behövt värva så mycket och hittills har ett enda nyförvärv har presenterats: Nikolai Alho. Det blir säkert en eller två nya spelare till och så möjligen någon junior som lärling, men inte alls som de senaste åren då vi fått hämta in många nya namn. Och att vi i princip har truppen klar redan när försäsongen drar igång plus att majoriteten av spelarna redan är välbekanta med varandra är naturligtvis positivt och lär hjälpa oss att få en samspelt elva. Hur långt kommer då truppen som nådde tredjeplats i andradivisionen räcka till i allsvenskan? Svårt att sia om, men jag är positiv, inte minst eftersom jag tror att kontinuiteten gynnar oss. Så här ser jag på läget i min traditionella nyårsanalys.

Målvakt
Stojan Lukic lämnade när han inte fick det kontrakt han hade hoppats på. Om jag tolkat signalerna rätt ville HBK ha Lukic i första hand som målvaktstränare och i andra hand som back up om våra två i målvaktssammanhang fortfarande unga burväktare Malkolm Nilsson och Isak Pettersson inte skulle hålla i allsvenskan. HBK hade alltså redan innan Lukics besked bestämt sig på att försöka genomföra ett generationsbyte. Och ja – det är nog dags att se om Nilsson och Pettersson, som båda imponerat i farmarklubben Öster i tredjedivisionen, kan bli ordinarie. Visst, det är en liten chansning, men någon av dem borde kunna leva upp till förväntningarna.

Ytterback
Nu när vi är tillbaka med 4-4-2 finns tre man som konkurrerar om två platser: Jesper Westerberg, Adnan Kojic och Andreas Bengtsson. Alla tre är ytterbackar som gärna går på offensiven. Jesper Westerberg har överlägset mest rutin och den av ytterbackarna som är stabilast defensivt, men jag tycker mig märka att han fortfarande inte är tillbaka där han var före skadan i slutet på 2015. Andreas Bengtsson har gjort många fina matcher och jag förvånades lite över att han inte fick spela mer 2016 (även om han ju faktiskt startade över hälften av matcherna). Det finns dock fortfarande brister i defensiven hos Bengtsson. Adnan Kojic var den som oftast höll Bengtsson utanför startelvan och han gjorde en väl godkänd debutsäsong. Kojics offensiva raider, där han gärna som vänsterback vandrar in i banan, kan vara lyckosamma och bryter mönstret, men ibland känns det som att det blir lätt att kontra på oss. Jag tror att Kojic hade tjänat på att få hålla till på högerkanten. Men med tanke på hur ungt vårt lag är i övrigt vill säkert Janne Jönsson ha den rutinerade Westerberg på banan och då får Kojic fortsätta att slåss med Bengtsson om vänsterbacksplatsen. Och frågan är om det inte behövs ytterligare en spelare som kan konkurrera här – det är ju lite tomt bakom den nämnda trion eftersom både David Struski Persson och Adrian Hallsö lämnat.

Innerbackar
Att både Fredrik Liverstam och Alexander Berntsson skrev nya kontrakt var en riktigt härlig nyhet i början av december. Jag hoppas att vi satsar på dem som mittlås under 2017, dels för att ge Berntsson chansen att fortsätta att utvecklas, dels för att vi då kan flytta upp kvalhjälten Marcus Matthisen på innermittfältet. Liverstam-Matthisen är också ett riktigt starkt mittbackspar, om Janne Jönsson föredrar dansken i backlinjen. Som fjärde namn finns Marcus Johansson, som är en duglig spelare och en helt okej back up.

Yttermittfältare
Här finns många namn – men också många som kan spela på andra positioner. Två spelare är utpräglade yttrar: Alexander Henningsson och årets eviga inhoppare Gabriel Gudmundsson. Henningsson är en habil spelare, men inte mycket mer. Gudmundsson är lovande – men är han redo att bli ordinarie? Troligen tar nyförvärvet Nikolai Alho, som också kan spela i anfallet, hand om högerkanten och allas vår Sead Haksabanovic, som också kan spela på innermittfältet och på topp, vänsterkanten. Andra alternativ är Simon Silverholt (även möjlig i anfallet, men mest troligt skadad större delen av säsongen) och Andreas Bengtsson (som dock troligen mest kommer att konkurrera i försvaret). Som sagt – många namn och det behövs inga fler om Alho och Haksabanovic är tänkta att ha yttermittfältare som huvudposition.

Innermittfält
Ivo Pekalski får en ordentlig försäsong och kan förhoppningsvis lyfta under 2017. Vem ska han ha bredvid sig? Jag hoppas på Marcus Matthisen – dansken är en ovanlig kombination av fin teknik, tufft närkampsspel och hårt jobb. Sead Haksabanovic kan ju också spela här, men behoven av hans konster är nog större på ytterpositionerna och i anfallet, så därför räknar jag bort honom som innermittfältare 2017. Rebin Asaad är då den som är närmast att konkurrera om en plats i startelvan. Det känns ibland som att Asaad flyter fram med bollen vid fötterna, men tyvärr skapar han sällan riktigt vassa lägen. Han är dock fortfarande ung och vi hoppas naturligtvis på utveckling. Unga är också Jonathan Svedberg och Alexander Arvidsson. Både gjorde lovande gästspel under 2016 och med rätt utveckling 2017 kan det säkert bli en handfull matcher från start för dem båda. Dessutom har ännu en yngling anslutit som kanske kan få speltid: juniorlandslagsmannen Oscar Petersson. Att Petersson väljer oss kan ses som ett tecken på att fotbollssverige uppfattat signalerna om att HBK låter ungdomar få chansen.

Anfall
Alexander Ruud Tveter och Fredrik Olsson leverade båda tvåsiffrigt antal mål i superettan. Men att inte alla anfallare klarar att ta steget från superettan till allsvenskan finns det många exempel på. Man kan till exempel titta på vårt senaste anfallspar i superettan: Mikael Boman lyfte sitt spel till allsvensk nivå, men Gudjon Baldvinsson hade svårt att hitta målet när motståndarna blev skickligare. Så hur blir det med Ruud Tveter och Olsson? Båda två har tidigare i karriären – visserligen för ganska många år sedan – testat på spel i högstaligan utan att göra speciellt många mål (Tveter 4 mål på 44 matcher i Norge, Olsson 0 mål på 6 allsvenska matcher). 2017 tror jag mest på norrmannen, men känner mig inte riktigt säker på att någon av dem kommer att kunna leverera de mål vi behöver. Vad finns det då för alternativ? Ja, jag hade gärna sett Sead Haksabanovic här, men då blir det kanske lite tunt på yttermittfältet. Simon Silverholt gjorde också någon match i anfallet under 2016, men om han är skadefri så är det en ren bonus. Nikolai Alho kan spela här, men hittills i karriären har han inte varit någon utpräglad målskytt. Ungdomarna Rasmus Wiedesheim Paul och Ardian Berisha kan vi inte ha några förväntningar på och kanske är det läge att låna ut någon av dem eller båda två. Summa summarum – en anfallare med allsvensk erfarenhet skulle sitta fint. Blir det Dardan Rexhepi? Han har visserligen inte heller öst in mål i allsvenskan (10 stycken på 113 matcher), men har både potential och erfarenhet trots att han bara är 24 år och hans målsnitt i superettan 2016 var faktiskt aningen bättre än både Tveters och Olssons, trots att han spelade i ett mittenlag.

Bengtsson har också kritat på

Så har då Andreas Bengtsson äntligen skrivit på nytt kontrakt. En skicklig och lovande spelare och dessutom en egen produkt. Härligt att han fortsätter hos oss i tre år till.

De senaste åren har vi vant oss vid att nästan alla spelare vi vill förlänga med istället lämnar som Bosman. Nu har vi förlängt totalt fyra kontrakt efter den här säsongen. När hände det senast?

En norsk, en dansk och en finne

En norrman och en dansk var två av de viktigaste pusselbitarna när vi tog steget upp. Nu utökas de nordiska inslagen till en trio: finländaren Nikolai Alho ska spetsa vår offensiv under de kommande två åren.

Att bedöma en spelare på highlights-videor är ju alltid vanskligt, men visst känns han som en rapp och vass offensiv spelare som bäst passar på kanten och har skarpa frisparkar när man studerar honom här och här.

Och så skrattade jag lite när jag såg att Hallandspostens skrev att "storklubben HJK Helsingfors plockade Alho 2011" från Klubi 04, som HP uppenbarligen tror är en annan klubb. Men Klubi 04 är benämningen på HJK:s reservlag...

Vi älskar dig också, Sead!

Klubbkänsla är något som jag nästan inte längre förknippar med spelare, endast med oss supportrar. Så underbart då att se Sead Haksabanovics egna ord:

Det har varit tufft för mig, men skönt att jag fattade rätt beslut! Jag älskar den här staden, den här klubben..det är här jag hör hemma💙 pic.twitter.com/t8d0j7JRcs

— Sead Haksabanovic (@seadhaksabnovic) December 18, 2016

Sead stannar – och förlänger!

Så underbart, så härligt, så fantastiskt – Sead Haksabanovic har skrivit på för HBK till och med 2019. Det känns nästan otroligt. Och ändå inte – för de båda generationerna Haksabanovic är smått unika i dagens fotbollsvärld. Ja, jag tvekar inte att upphöja dem till HBK-hjältar redan nu.

Detta härliga besked får enormt positiva konsekvenser, både på kort och lång sikt, bland annat:
* Vi får ett slagkraftigare lag 2017.
* Vi höjer intresset för HBK, både publikt och medialt.
* Vi får förhoppningsvis en ännu större summa den dagen Sead Haksabanovic verkligen lämnar.
* Vi visar talanger att HBK är rätt klubb för dem.
* Vi får större andel av utbildningsbidraget vid Sead Haksabanovics framtida klubbyten eftersom han varit hos oss fler år.

Och så kan man konstatera att denna silly season verkligen har lärt oss att vänta tills någon är officiellt bekräftat. Det har funnits ett par falska uppgifter, redan innan Sead-beskedet. Mer eller mindre trovärdiga källor har ju påstått att Fredrik Liverstam skrivit på för HIF och att Christian Järdler ska till HBK – vilket båda gångerna visade sig vara fel.

Sead-silly

Nu lever silly season verkligen upp till sitt namn: Sead Haksabanovics fysik ska ha fått Club Brügge att tvivla på om hans kropp håller, hävdar Het Nieuwsblad. Inte alls, svarar Club Brügge. Och nu ska Napoli vara med i leken, uppger Tuttomercatoweb.

Pontus Engblom är senaste anfallsnamnet som sägs vara aktuell. Riktigt imponerande målsnitt i norska andradivisionen, mycket bättre än Alexander Ruud Tveter hade. I allsvenskan har det gått betydligt trögare för honom, men kanske är han nu redo. Ja, Engblom vore ett riktigt fint nyförvärv.

Två unga backar har fått lämna: Adrian Hallsö och David Struski Persson. Båda två har imponerat på mig det lilla jag sett dem, men det stämmer säkert som Janne Jönsson säger – de behöver a-lagsspeltid. Och det blir inte lätt att få det i HBK i allsvenskan.

Och så var det riktigt roligt att se Himlen är Blå ta avstånd från det eviga gnällandet och argumentera för att man även ska se det positiva. Tack, Håkan Ericsson!

Hej då, Haksabanovic!

Sead Haksabanovic verkar vara förlorad för HBK. Tråkigt på ett sätt, naturligtvis, men vi blir ju rikligt kompenserade. Och nu slipper vi i alla fall osäkerheten om och när han ska lämna. Lycka till i Belgien, Sead!

Nu behöver vi verkligen förstärka offensiven. Men hur spännande känns Petar Petrovic, som sägs vara aktuell som Haksabanovics ersättare? Petrovic var och provspelade förra året utan att få kontrakt.

Dardan får en ny chans att välja rätt

Dardan Rexhepi, som ryktades vara på gång till klubben för två år sedan, ska återigen vara aktuell. Han är bara 24 år men har redan spelat en bra bit över 100 allsvenska matcher – trots att han bara varit ordinarie i allsvenskan under en enda säsong. D-Rex sågs som en stor talang, men har inte riktigt fått sitt genombrott på seniornivå ännu. Låter det inte som att det kan vara en typisk HBK-värvning?

Trevligt också att se Andreas Bengtssons sms-hälsning till HP.

Och kring Sead Haksabanovic snurrar naturligtvis rykten. Inter leder jakten, basunerar HP ut. Club Brügge leder jakten, hävdar KvP. Oavsett vem som har rätt eller om båda har fel så kan vi i alla fall vara glada att både Haksabanovic senior verkar oerhört vettig när han resonerar om nästa klubb.

Vi fredagsmyser med nya kontrakt

En sån härlig start på helgen: Fredrik Liverstam och Alexander Berntsson har skrivit på nya kontrakt.

Liverstam har i mina ögon varit vår bäste spelare de senaste åren och dessutom axlat kaptensrollen utmärkt. Jag måste erkänna att jag faktiskt aldrig riktigt trodde på att han skulle skriva på igen – desto gladare är jag nu. Berntsson har varit lovande och nu äntligen verkar han ha fått sitt genombrott. De kommer att bli ett bra mittbackspar i allsvenskan – och då finns utrymme att flytta upp Marcus Mathisen på innermittfältet. Han gör ju inte bort sig där.

Och så hoppas vi att Janne Jönsson får rätt i sin spådom att även Andreas Bengtsson snart signerar nytt kontrakt.

Farväl, Fager!

Vi tackar av även Kristoffer Fagercrantz idag. Väntat – han startade en enda match i superettan i år och har bara varit i startelvan totalt nio matcher de tre senaste åren. Men han har aldrig klagat, alltid gjort sitt jobb vid inhoppen och ska ha heder för sina år i klubben. Blir det en comeback i FFF nu kanske?

Och, precis som vanligt den här tiden på året, dräller det av provspelare. Senaste namnen är Mirza Halvadzic, som var ordinarie i det U17-landslag som tog brons 2013 men (precis som en viss Valmir Berisha) haft svårt att slå sig in i seniorlag och Egzon Sekiraca från FC Höllviken, ett lag som kom sist i division 1, men nu lagt ner verksamheten, vilket ju gör att spelarna söker nytt. Båda två offensiva krafter, som nog både kan spela på topp och på kanten, men meritmässigt är Halvadzic naturligtvis mest spännande.

Tack och adjö igen

Igår lämnade Stojan Lukic. Idag säger vi adjö till Antonio Rojas – den spelare som har varit längst tid i HBK i årets trupp. Alltid lojal, alltid hårt jobbande, alltid positiv. En riktig HBK-hjälte, men ändå rätt att släppa honom nu. Tack och lycka till framöver, Toni!

Och så sägs HBK testa Hampus Dahlqvist. HP kallar honom för vänstermittfältare, medan IFK Göteborg listar honom som försvarare. Det låter som en spelare som kanske kan bli aktuell om Andreas Bengtsson tackar nej till sitt nya kontrakt.

Nu har vi bara två spelare som är födda tidigare än på 1990-talet i truppen, Fredrik Olsson och Jesper Westerberg, och två med utgående kontrakt som möjligen fortsätter, Fredrik Liverstam och Kristoffer Fagercrantz. Kanske behöver vi få in lite rutin nu?

Tack och lycka till, Stojan

Stojan Lukic lämnar HBK för ÖIS. Överraskande. Lukic ska ha stort tack för sina insatser i HBK-tröjan. Visst har det ibland varit lite upp och ner, men han har utvecklats och jag tycker att 2016 var hans bästa år.

Vem ska nu ta målvaktströjan? Läser man på HBK:s hemsida låter det som att klubben är trygg med Isak Pettersson och Malkolm Nilsson. Men även om den unga duon har glänst i Öster i division 1 kan det kanske kännas riskabelt med två så orutinerade målvakter när vi gör comeback allsvenskan. Och läser man vad Janne Jönsson säger i HP så låter det som att det blir en ny keepervärvning och en ny utlåning av en av de unga målvakterna. Fast å andra sidan – om vi nu tror på både Malkolm och Isak så måste de ju någon gång få chansen att skaffa sig rutin. Jag skulle tycka att det vore spännande om vi vågade lita på att de håller måttet.

Dino och fler

Dino Islamovic har tränat med oss i veckan.Hans agent säger att han ska ta tid på sig och träffa flera klubbar, han har haft ordentliga skadebekymmer senaste åren och han har sammanlagt gjort en seriematch från start i seniorsammanhang. Det känns inte riktigt som rätt kille att satsa på.

Men nästa vecka är det troligt att fler provspelare dyker upp.

Vi bygger en allsvensk trupp

Alexander Berntsson och Andreas Bengtsson gjorde riktigt fina insatser i kvalet. Om de skriver på de långa kontrakt som de blivit erbjudna är två av de fyra spelare med utgående kontrakt som jag vill ska stanna kvar säkrade. Jag hoppas att vi även kan få Stojan Lukic, som i år gjorde sin i mina ögon bästa HBK-säsong, och lagkaptenen Fredrik Liverstam att stanna. Om så blir fallet tycker jag att vi är tillräckligt starka på alla positioner utom yttermittfält och anfall – och kan alltså rikta in oss på förstärkningar där. Redan har ett konkret namn dykt upp: Andrew Stadler, som var aktuell redan för två år sedan, ska tydlig provträna nu i veckan.

De två spelare som "blir över" om min önskelista slår in är Antonio Rojas och Kristoffer Fagercrantz. Det är på ett mänskligt plan trist att två så lojala spelare kan behöva lämna, men på deras position är konkurrensen hård och båda har passerat 30-årsstrecket. Tyvärr känns det inte rätt att lägga pengar på sådana komplementspelare när vi ska säkra en trupp som klarar oss kvar nästa år.

Vilka hjältar!

Jag har varit på plats när vi tagit SM-guld. Men frågan är om inte känslan när Marcus Mathisen skjuter in 2-1 slår den upplevelsen. Vilken hjälte han är, Mathisen! Ja, vilka hjältar de är, alla HBK-spelarna!

Men även om hela laget har gjort ett fantastiskt bra kval så går det bara inte att komma ifrån Marcus Mathisens prestation. En helt avgörande straff. Då kliver en 20-årig mittback fram, lägger upp bollen på straffpunkten och placerar helt orädd in den i nätmaskorna. Och skjuter sedan, minuterna senare, in 2-1. Det är nästan så att man drömmer när man tänker på det nu i efterhand. Ja, detta är en match som kommer att bli legendarisk.

Nu hoppas jag att vi snart få höra att Alexander Berntsson (så bra han varit nu på slutet), Andreas Bengtsson, Stojan Lukic och kanske till och med Fredrik Liverstam har skrivit på nya kontrakt. Och naturligtvis att Sead Haksabanovic stannar.

Jag undrar förresten vad alla de som tjatade om att vi inte hade ett allsvenskt spel i oss säger idag.

Till sist: Ha det så trevligt i superettan, Peter Larsson och Viktor Ljung!

Hur svag var årets allsvenska egentligen?

Bra lag har tur, sägs det – ja, då måste HIF vara ett riktigt bra lag. Man kan också undra hur svag allsvenskan var i år eftersom hela två lag uppenbarligen var sämre än HIF. Och ändå sitter jag nu här och känner mig ganska nöjd med oavgjort.

För även om den första halvtimmen var briljant och vi kunde/borde gjort både ett, två och tre mål åtminstone, så jämnade spelet ut sig och under första halvan av andra halvlek så var faktiskt HIF bättre. Men efter deras mål och utvisningen (vilket borde varit matchens andra – till och med HIF:s eget husorgan Helsingborgs Dagblad antyder att Monday Samuel borde varit utvisad) var uppförsbacken enorm. Då rycker vi upp oss, gör en lysande avslutning och lyckas med tio man få in en underbar kvittering. Ja, i detta läge måste man, sett till förutsättningarna, faktiskt vara nöjd. Vi har nu ett acceptabelt utgångsläge inför söndagen. Jag hoppas att vi får trängas ordentligt på Olympias bortaläktare då.

Liverstam och jag på läktaren

När det blev klart att det är HIF som vi ska möta ställdes jag inför ett dilemma. Jag hade förutsatt, baserat på tidigare erfarenhet, att kvalmatcherna skulle spelas veckan efter att säsongen avslutats. Datumen 17 november och 20 november passade däremot inte alls – jag var schemalagd i tjänst under både torsdagskvällen och söndagseftermiddagen. Men nu har jag lyckats ändra båda passen och även lagt beslag på biljetter både hemma och borta. För det skulle ju vara tusan om jag missat så viktiga matcher på så nära håll.

En annan som också får befinna sig på läktaren båda matcherna är Fredrik Liverstam. Trist, men inte oväntat.

Och så spekuleras det hej vilt om vem som ska träna HBK nästa säsong. Kvällsposten påstår att Pelle Olsson är aktuell, för att i nästa artikel dementera samma rykte. Christian Järdler har nämnts tidigare och det är ju fullt möjligt att han får en roll vid sidan av Janne Jönsson, särskilt som både Michael Svensson och Håkan Svensson försvunnit från tränarstaben.

Idiotiskt, Liverstam!

Jag hyllade Fredrik Liverstam redan efter hans första seriematch för HBK. Jag har njutit av hans mittbacksspel många gånger om sedan dess. Men dagens fullständigt meningslösa och okontrollerade tackling var bland det dummaste jag har sett en HBK:are göra. Och antagligen det sista vi såg av Liverstam i en HBK-tröja. Tragiskt.

Nu säger jag inte att det röda kortet var fel, men det hade kunnat vara gult istället – och då är det lite pikant att dagens domare var från Helsingborg. Vilket ju för övrigt även Liverstam är – även det pikant.

Och vad ska man egentligen säga om Shkodran Maholli? Noll seriemål i HBK från debuten 2011 till och med säsongen 2015 – och nu skytteligavinnare i vår serie. Sannerligen en revansch.

GIF eller HIF?

Så blev det då klart – vi kvalar även i år, precis som vi framgångsrikt gjorde både 2012 och 2013. Då mötte vid ett norrländskt GIF, nu kan vi få möta ett annat norrländskt GIF, även om jag fortfarande tror på HIF. Visst vore det underbart att på Olympia skicka ner Viktor Ljung, Peter Larsson, Matthew Rusike och Andreas Landgren i andradivisionen.

Jag uttryckte ju viss besvikelse över Henrik Johanssons ungdomliga gnäll i mitt förra blogginlägg. Men gnäll verkar nästan vara en folksjukdom i Halmstadstrakten – varenda ett av mina fyra senaste blogginlägg har fått gnälliga kommentarer (samtliga dessutom riktade mot Janne Jönsson). Och i somras blev jag kallad rättshaverist när jag försökte nyansera den ensidigt negativa bilden som då spreds på det största supporterforumet Himlen är blå (jag är för övrigt glad att HÄB nu ser både positiva och negativa aspekter av HBK). Kan vi klara att gå upp i allsvenskan blir det en liten extra bonus att gnällspikarna kan tystas. Och ja, jag förstår ju vad för slags gnällkommentarer som kommer att komma nu...

Christian Järdler tillbaka till HBK som tränare? Ja, det kanske kan vara något, men jag tror inte att det är i rollen som huvudansvarig – i alla fall inte redan nästa år. Där har ordförande Tony Karlsson sammanfattat Janne Jönssons prestation i år bra: han har lyckats mycket väl med spetsvärvningar kombinerat med talangutveckling.

Blåsvart firande och ungdomligt gnäll

Det blev som jag fruktade: ett blåsvart lag fick fira en allsvensk plats på Örjans vall. Det kommer, med största sannolikhet, inte blåsvarta HBK att få göra, utan nu tyder allt på att platsen vi förhoppningsvis får fira på är Olympia.

Sirius vann rättvist i måndags. Visst kan man gräma sig lite över att om vi hade bytt domare med AFC så hade vi antagligen fått två straffar och de blivande eskilstunaborna noll. Men domaren är ju en del av fotbollen – ibland har man flyt, ibland inte, och man minns lättare de domslut som går emot.

Jag hyllade ju Sead Haksabanovic förra veckan – och att han är smått unik i dagens fotboll inser man när man läser Henrik Johanssons gnäll. 18-åringen kräver alltså att hans moderklubb ska garantera honom speltid för att han ens ska överväga att skriva på ett kontrakt. Inte ens för en 18-åring borde det vara svårt att förstå vad som gäller: är du bra nog får du chansen. Det är ju inte så att Janne Jönsson inte har gett unga spelare chansen.

Vi älskar dig också, Sead

Behöver vi extra tändvätska inför matchen mot Sirius på måndag? Knappast, va? Men annars kan man lyssna på Sead Haksabanovic på HBTV – då inser man att ett allsvenskt avancemang skulle vara otroligt betydelsefullt.
"För att stanna till nästa säsong – ja, det är mest om vi går upp. Det är tre matcher kvar. Så det är det jag vill just nu, gå upp. För jag mår ju bra här i HBK. Alla tar hand om mig och så. Det känns bra här", säger vår 17-åring.

"Kan du tänka dig att förlänga med HBK för att de ska få betalt för dig och sedan gå till nästa klubb?" frågar reportern

"Ja, HBK har ju tagit hand om mig sedan jag var ett barn. Så jag kommer att göra allt för att HBK ska få det så bra som möjligt", svarar Sead Haksabanovic.

Blåsvart allsvensk avancemang på Örjans vall?

På måndag kan ett blåsvart lag säkra allsvenskt avancemang på Örjans vall. Tyvärr är det inte HBK, utan Sirius, som efter dagens storseger mot Öis bara behöver en poäng mot oss för att i praktiken vara klara för allsvenskan. Och om Sirius – gud förbjude – skulle vinna på måndag finns inte ens en teoretisk chans att de missar allsvenskan.

Vi får vara glada att både Dalkurd och AFC United tappade poäng den här omgången. Det innebär att vi faktiskt kan ordna blåsvart allsvenskt avancemang även för HBK på helt egen hand. På Örjans vall. I sista omgången. Mot AFC. Håll med om att det kan bli en fantastisk upplevelse.

För första gången tvivlar jag

Hela säsongen, från förlusten i premiären mot Sirius i april och fram till idag, har jag trott att vi ska klara att gå upp i allsvenskan igen. Men nu, efter dagens förlust mot Gais, känns det för första gången som att oddsen är lägre för att vi stannar kvar i superettan än att vi går upp.

Det är inte matchen som sådan som fått mig att för första gången misströsta. Nej, det är tabelläget och att vårt tidigare flyt helt försvunnit som gör att jag tvivlar. Vi spelade ju bättre än göteborgarna, som hade väldigt få chanser utöver målen. Dock var gaisarnas chanser ständigt sylvassa, medan våra mer blev halvchanser, framför allt för Andreas Bengtsson som missade en hel del fina lägen. I våras hade detta dock med stor sannolikhet blivit en 1-0-seger.

Varje hörna och frispark för Gais kändes som en målchans, medan vi nästan varje gång vi fick hörna försökte oss på en kort variant. Uppenbarligen är vi alldeles för svaga i luften. Då kanske det är läge att ha med Alexander Berntsson från start i mittförsvaret och flytta upp Marcus Mathisen till det centrala innermittfältet?

Så vad blir det nu då – direktuppflyttning, kval eller till och med en fjärdeplats? Jag skulle säga att det är 80 procents chans på mittenalternativet och tio procent var på de båda andra. Och eftersom allt tyder på att HIF också får kvala kan vi i alla fall se fram emot två riktigt intressanta och heta kvalmatcher, där dock HIF får gälla som klar favorit.

På spaning i Småland

Än så länge har det varit relativt tyst om möjliga värvningar till nästa säsong – vi har bara fått veta att ännu en gammal HBK-profil väljer att inte vända hem till HBK. Trist, naturligtvis.

Vilka spelare vi vill värva nästa säsong beror nog till stor del på vilken division vi spelar i då. Bbaka Alexis David, som HBK spanar på, spelar just nu i fjärdedivisionen och det känns som att det kanske hade varit ett för stort steg om vi går upp i högstadivisionen. Å andra sidan finns exempel på spelare från låga divisioner som kunnat gå in och dominera direkt i allsvenskan, till exempel Mohammed Bangura, som ju också kom från ett småländsk lag.

Och så säger den gamla HIF-profilen Mattias Lindström att de helst vill möta oss i ett kval. "Det kan inte vara många lag som klarat att kvala sig upp", hävdar han – men glömmer nog att HBK tog sig upp via kval senast vi låg i Superettan.

Avgör de oavgjorda vårt öde?

Alla dessa oavgjorda matcher riskerar att bli vårt fall. På de första 20 omgångarna utnyttjade vi verkligen trepoängssystemets fördelar och spelade bara två oavgjorda matcher, men nu har vi hela fyra enpoängare på de sex senaste omgångarna. Så kan vi inte fortsätta om vi ska ha chans att ta steget upp utan kval.

Det var absolut inte orättvist att Syrianska kvitterade idag, men men visst tusan skulle Syrianska-spelaren som slog inlägget till 1-1-målet varit utvisad efter slaget mot Alexander Henningsson.

Något positivt trots allt – om det nu blir kval så blir HIF med största sannolikhet motståndaren. Det ser jag fram emot och jag räknar med att vara på plats både hemma och borta.

Reflektioner efter Assyriska

Assyriska må ligga i botten av tabellen, men visade sig vara ett riktigt bra lag. Sett till deras spel och till att vi låg under med bara minuter kvar så är jag nöjd med en poäng i dagens match – trots att det alltså var ett bottenlag vi mötte på hemmaplan.

Alexander Ruud Tveter och Sead Haksabanovic passade fram varandra till var sitt mål och nu ligger båda två i topp fem i poängligan, med Tveter allra högst upp. Haksabanovic har dock fått ett passningspoäng som borde gått till Tveter i en tidigare match, så egentligen skulle Tveter vara två poäng före tvåan i den tabellen.

Ivo Pekalski gjorde för första gången 90 minuter och är väldigt nyttig. Men mittfältspartnern Rebin Asaad var svag idag, särskilt i första halvlek.

Och så får vi inte glömma Stojan Lukic. Riktigt stabil på sistone och idag poängräddare med en straffräddning.

Till sist så uppmanar jag alla att kolla in TV-intervjun med vår nya klubbchef Susanne Nilsson som HP gjorde för några veckor sedan. Det känns som att hon definitivt är rätt kvinna för rollen.

Mot toppen som ett topplag

Det var en match värdig ett topplag. Vi tog tag i taktpinnen direkt och även om Degerfors stack upp då och då var det, sett över 90 minuter, en total HBK-dominans. Båda två i vårt nya innermittfält, Jonathan Svedberg och Antonio Rojas, gjorde fina insatser och längst bak var det hur tryggt som helst med Fredrik Liverstam är tillbaka.

Gabriel Gudmundsson har nu 12 inhopp, men inte en enda match från start. Jag förstår hur Janne Jönsson (moderklubb Landskrona Bois enligt Cmore) tänker – Gudmundsson har en fasansfull speed som är riktigt effektiv mot trötta motståndare. Men frågan är om han inte borde få chansen från start nästa omgång. Och då kan Sead Haksabanovic flyttas in som anfallare eller till högerkanten – det känns som slöseri att ha honom på vänsterkanten, även om han även där visar sin enorma skicklighet.

Och nu är vi bara en poäng efter ledande Sirius, samtidigt som vi väl efter den här omgången kan räkna bort Dalkurd, som nu ligger tio poäng bakom oss med sex omgångar kvar.

Forntid och framtid

HBK:s forntid och framtid nätade för oss idag. Och efter två fina insatser som bara gett totalt två poäng var vi tillbaka i mer välbekanta hjulspår: halvknackigt spel, men tre poäng. Jag klagar inte.

Planen såg ut att verkligen suga musten ur spelarna och nu är det bara tre dagar till Degerfors borta. Det kan bli tufft.

För övrigt ger hemsidan återigen Antonio Rojas passningscredd för en målgivande passning som en annan spelare slagit.

Och så var det riktigt intressant att höra Ivo Pekalski snacka i HP:s matchkoll.

Vi testar en tysk japan

Kosuke Kinoshita är på provspel. Visst låter det spännande med en japan med tysk erfarenhet, men han verkar endast ha spelat i Freiburgs andralag i tyska fjärdedivisionen, och där gjort 14 mål på 50 matcher. Det är inte jätteimponerande meriter. Han var också på provspel i tyska andradivisionsklubben Karlsruher, men fick inget kontrakt. Jag är tveksam till att han skulle tillföra så mycket.

För övrigt blir det intressant att se hur laget och truppen formeras kommande vecka, då det är tre matcher på sju dagar. Gabriel Gudmundsson skadade sig i senaste U21-matchen och sedan tidigare är Kristoffer Fagercrantz, Simon Silverholt och Alexander Arvidsson långtidsskadade. Nu på måndag är dessutom Fredrik Liverstam avstängd och både Alexander Henningsson och Marcus Johansson står på två gula kort.

Två förlorade poäng – och en vunnen

Det här var en match vi borde ha avgjort långt innan Åtvidaberg gjorde 1-2. Men med tanke på det sena baklängesmålet och med tanke på att vi fick ett numerärt överläge i princip till skänks så måste oavgjort trots allt ses som en vunnen poäng.

Förhandsartiklarna hade fokuserat på hur bra vi är hemma och hur dåliga Åtvid är borta. Jag fick faktiskt onda aningar efter att ha läst HÄB:s övermodiga text om att vi nu skulle hämta tre säkra pinnar. Det kändes i matchinledningen som att HBK-spelarna själva gått på det snacket och därmed gav Åtvid chansen att sätta det första målet.

Alexander Berntsson har hoppat in som anfallare ungefär en miljon gånger, men detta var väl första gången någonsin som det draget fungerade? Det var ju Berntsson som fick fram bollen som Fredrik Olsson stötte i mål till 2-2.

Och apropå Fredrik Olsson – nu har han ett målsnitt på ett mål varannan match som han spelat. Det är faktiskt till och med bättre än den hyllade Alexander Ruud Tveter. Underbart att ha en sådan måltjuv i laget.

Fredrik Liverstam stod på noll varningar efter 19 omgångar. Nu har han blivit varnad tre matcher i rad. Märkligt. Och tråkigt, eftersom han därmed är avstängd mot Öis i nästa omgång.

Klubben har en ny chef

Jag tyckte att Susanne Nilsson var ett klockrent val redan när hon nominerades till styrelsen. Nu blir hon klubbchef och det känns som att det kan bli riktigt bra. Janne Jönsson får därmed ett ännu tydligare helhetsansvar för det sportsliga, och det är förhoppningsvis inte så dumt.

Och för oss luttrade HBK:are så är det skönt att läsa att ekonomin verkar så stabil att det till och med kan bli en liten satsning om vi når allsvenskan.

Reflektioner efter Värnamo

Flera gånger i år har spelet varit knackigt, men trepoängarna ändå trillat in. Idag var det tvärtom – fint spel, tillräckligt med målchanser för att avgöra (straffen ska ju sitta och inte tusan var Fredrik Olsson offside), men bara en poäng. Nåja, det är ändå inte så illa, Värnamo är starka hemma.

Inte konstigt att just Fredrik Olsson och Pär Cederqvist nätade idag – båda gjort över 100 mål i superettan. De var för övrigt lagkamrater i Landskrona Bois 2009 och har båda två spelat i Jönköping efter det.

Men varför gör vi bara ett enda byte under ordinarie speltid? Det märktes ju att HBK:arna var slitna i slutet då Värnamo stack upp en hel del och mycket väl kunde ha fått in ett segermål.

När hade vi förresten ett så bollskickligt innermittfältspar som Ivo Pekalski och Rebin Asaad?

Officiella statistiken har fel igen – Sead Haksabanovic anges som framspelare till Fredrik Olssons mål när det ju i verkligheten var Alexander Ruud Tveter och det påstås att Antonio Rojas fixade straffen när vi alla såg att det var Alexander Henningsson. Undrar om det här kommer att rättas? Själv börjar jag fundera på varför vi har officiell statisk när den så ofta är fullständigt fel, både vad gäller till exempel skott mot mål och vem som assisterat till ett mål.

Lite roligt dock att Hallandsposten tror att unge anfallaren Ardian Berisha spelade vänsterback. Då hade det inte varit konstigt om defensiven varit lite svag.

En eloge dock till HBK:s hemsida, som ju tidigare hävdade att Alexander Henningssons perfekta avslut mot Varberg egentligen var ett inlägg. Nu kallas skottet istället "ett av årets vackraste mål på Örjans vall" – även om originalartikeln inte är rättad.

Katten bland miljardärerna

Med en tredjedel kvar av serien har superettan utvecklats till en uppgörelse mellan fyra lag. Och våra tre konkurrenter har mer gemensamt än man kan tro – rika män ligger bakom framgången för alla tre. Dalkurd är uppköpt av de kurdiska miljardärersbröderna Junad, Sirius har fått pengar hällda över sig av miljardärskollegan Bengt Ågerup och AFC United är i princip skapat av Alex Ryssholms miljoner. I det här sammanhanget blir HBK katten bland hermelinerna – men förhoppningsvis kan vi visa att det inte alltid går att köpa framgång.

För övrigt är jag förundrad över att officiella hemsidan förminskar Alexander Henningssons snygga avslut i krysset genom att påstå att det var ett inlägg. Fast jag kanske inte borde bli förvånad: hemsidan har ju tidigare låtit Janne Jönsson såga Fredrik Liverstam efter en segermatch och vägrat att rätta ett uppenbart faktafel.

Överlägsna i Hallandsderbyt

Vi var totalt överlägsna i Hallandsderbyt. 3-0 blev slutresultatet, men det fanns tillräckligt med heta målchanser för en tvåsiffrig seger. Var det vi som var bra eller Varberg som var usla? Både och, naturligtvis. Men underbart skönt att så fullständigt få dominera en match från första minuten till den sista.

Lite taskigt kanske, men jag måste säga att det kändes som att det skulle bli en enkel seger idag när jag före matchen läste att Bois Peter Nyström "är lagets kanske viktigaste kugge".

Fredrik Olsson satte två bollar, men med lite mer skärpa hade han åtminstone fördubblat årets totala målskörd idag.

Och det var en riktigt fin omgång för övrigt också. Inget av de andra tre topplagen tog tre poäng. Faktiskt vann bara två lag bland de nio översta i tabellen: HBK och Gais.

Noll poäng mot miljardärerna

HBK var på jakt efter 0-0, analyserade Himlen är Blå efter förlusten mot Dalkurd. Jag tror nog snarare att förhoppningen var att Alexander Ruud Tveter ännu en gång skulle ge oss en 1-0-seger, men visst hade vi varit gladare än miljardärklubben om det blivit mållöst. Nu fick vi istället glädja oss åt att även närmaste konkurrenten AFC förlorade. Och i nästa omgång möts AFC och Dalkurd, så då tappar i alla fall minst en av våra konkurrenter poäng.

Målet kändes billigt: Kujtim Bala tittfintar vid inkastet, sedan går Antonio Rojas bort sig och Rebin Asaad backar istället för att pressa. Men visst – det är svårt att säga att det var orättvist med tanke på vilka lägen som Dalkurd hade bränt tidigare.

Nu är det en vecka till hemmaderbyt mot Varberg. Läget är gynnsamt: Bois har usel form och dessutom två ordinarie spelare avstängda. Kan vi hoppas på att det äntligen ska lossna offensivt, eller är det att gapa efter för mycket?

Ung anfallstalang på provspel

Vårt nyförvärv Marcus Mathisen gjorde en riktigt lovande debut. Nu jagar vi vidare under silly season, och testade anfallstalangen Måns Herrmann mot Utsiktens BK i U21. Han gjorde inga mål och det är svårt att avgöra hur bra han är. Förra året räknade han med att spela i Feyenoords a-lag ungefär vid den här tiden, men utvecklingen verkar ju inte riktigt ha blivit så som han tänkt sig.

One nil to the Halmstad

1-0, 1-0 och så återigen 1-0 idag. HBK har onekligen anammat den gamla Arsenalhymnen. Och jag verkligen njuter av hur bra vi är på att stänga matcherna.

Marcus Mathisen debuterade med den äran. Bra på huvudet, stark i närkamperna och fin teknik. Dessutom härligt att se hur han kramade om sina lagkamrater efter segern – ja, han var nog lyckligast av alla. Detta är ett nyförvärv som vi kommer att ha stor nytta av.

En annan skandinav som vi har stor nytta av är Alexander Ruud Tveter. Tionde målet – och precis som de andra nio gångerna är det HBK:s första mål i matchen han gör.

Dansk gör Norden komplett

Han är meriterad, han är ung, han kan spela på flera positioner, han kommer som en permanent övergång – det är mycket som känns rätt med HBK:s värvning av Marcus Mathisen. Det viktigaste av allt är dock naturligtvis om han är en bra spelare, och när man ser Fiddes uttalande om att göra honom till landslagsman så får man onekligen förhoppningar.

Vi har haft finnar, vi har haft norrmän och vi har haft islänningar, men Mathisen är, vad jag minns, HBK:s första dansk. Något märkligt eftersom Danmark ju är närmaste landet från Halmstad.

Svar på tal

Ah, dessa underbara 1-0-segrar. Särskilt skönt är det att vi, precis som brukligt, knappt släpper till en målchans när väl segermålet är inprickat.

Bänka Fredrik Olsson, föreslog jag. Tur att Janne Jönsson tar ut laget och inte jag.

För övrigt måste jag säga att jag är väldigt förvånad över att HBK inte vill rätta den felaktiga matchrapporten från ÄFF-matchen. Vad är det för mening att skriva matchrapporter om man struntar i att beskriva matchens avgörande situationen korrekt?

En lord och en dansk på besök

Förra året hade vi en kung från Ghana, nu kan vi få en lord från samma land. Men Lord Ofosuhene fick inte förlängt hos FFF och sades häromdagen vara klar för Halmia. Det känns väl inte jättespännande, särskilt inte eftersom han varit skadad senaste månaderna. Vi har ju också offensiva ungdomar i väldigt fin form, både på kanten och i anfallet, som jag gärna hade gett chansen på de positioner där Ofosuhene är tänkt att konkurrera.

Då är det andra namnet Marcus Mathisen mer intressant. Han har meriter från danska ungdomslandslag, har deltagit några matcher hos storlaget FCK och kan spela både mittback och innermittfältare. Det verkar i första hand handla om ett lån, men jag tycker inte att det vore fel med en permanent övergång om han håller klassen.

Det är vår igen

Mitt i sommaren kom våren tillbaka: en stabil 1-0-seger till HBK igen. Visst är det roligt med många mål, men jag måste säga att jag gärna byter de senaste matchernas berg-och-dalbana mot trygga uddamålssegrar.

Stojan Lukics onödiga hands höll på att ställa till det, men som tur var upptäckte den assisterande domaren att även Ryan Finley tog med handen. Att det var ett felaktigt mål syns tydligt på ÄFF:arens reaktion – han tittar både på domaren och den assisterade innan han ens börjar jubla. Men är inte Janne Jönssons offentliga sågning av Fredrik Liverstams uppträdande som kapten lite märkligt?

Alexander Ruud Tveter har inte bara gjort nio mål i nio olika matcher – det är dessutom vid samtliga nio tillfällena HBK:s första målet i matchen. Smått otroligt. Läge att byta ut honom efter att han gjort sitt mål, kanske?

Apropå byte av anfallare – om jag ska vara mer seriös så undrar jag om inte Fredrik Olsson borde få börja på bänken nästa match. Jag skulle gärna se Sead Haksabanovic på topp igen för att få honom mer delaktig i spelet, och Olsson har inte riktigt fått till det efter sin skada. Kanske är det bättre att slänga in honom när motståndarbacken blivit lite trötta. Då kan en pigg Olsson antagligen såra ordentligt i djupledslöpningarna.

Sjukdomen antagligen bara en dimridå

Mohammed Ali Khan har rapporterats vara sjuk i några månader, trots att han gjorde en (usel) match från start mitt i sjukdomen. Men precis som vi anat var det antagligen ingen sjukdom – MAK har brutit kontraktet. Jag hoppas att han fått köpa sig ut och inte fått gå gratis.

Lördag, söndag, måndag och framtiden

På söndag är det äntligen dags igen för HBK-match. Det var visserligen ett tag sedan, men hur HP kan få 22 dagar att bli en månad övergår mitt förstånd. Motståndare är Ängelholm, en klubb som vi plockat en hel del spelare från på senare år och möjligen kommer ännu en före detta ÄFF:are snart att spela för oss. Vårt lördagsbarn var inte särskilt lyckat – kanske är måndag en bättre veckodag för HBK?

Fredrik Liverstam är tillbaka, men Mohammed Ali Khan är tydligen fortfarande sjuk. Nu skulle jag bra gärna vilja att någon frågade vad för slags sjukdom det egentligen rör sig om.

Nyss flyttade vi upp sju juniorer i a-truppen, och nu har vi flest pojklandslagsspelare av alla svenska lag. Vi går en spännande framtid till mötes.

Juniorer kommer in – vilka på väg bort?

När jag började följa HBK i slutet på 1980-talet kom det fram nya, lovande juniorer titt som tätt. Men aldrig har jag varit med om att sju ungdomar lyfts in i a-truppen (även om en del av dem lär ha fått kontrakt redan för några månader sedan). Det är väldigt glädjande att vi så tydligt satsar på ungt och eget. Kanske kan vi hoppas på att vi är på väg att hitta tillbaka till vår talangproducerande tid?

Namnen i sig är inga större överraskningar – Gabriel Gudmundsson, Alexander Arvidsson, Rasmus Wiedesheim-Paul och Jonathan Svedberg har alla fått speltid i superettan, medan David Struski Persson och Adrian Hallsö har suttit på bänken och Ardian Berisha spelat i a-laget i träningsmatcher. HP uppger att två spelare till har fått kontraktserbjudande och eftersom det finns tre andra spelare som fått chansen i a-lagssammanhang (Emil Elveroth, Emil Håkansson och Henrik Johansson) är min gissning att det är två av dem.

Med den nya septetten är vår tidigare så tunna a-lagstrupp plötsligt väldigt bred och består av 25 spelare plus den utlånade Malkolm Nilsson, vilket alltså kan bli 27 om de två juniorerna skriver på eller kanske till och med 28 eftersom vi, märkligt nog, jagar innermittfältare. Det är naturligtvis alldeles för många och indikerar att ett flertal spelare är på väg bort, antingen nu i sommar eller vid säsongens slut.

Stockholmssyndromet

Nej, den nya uppställningen som var så framgångsrik mot Värnamo var ingen mirakelmedicin. Vi åkte för andra bortamatchen i rad på en storförlust.

Men egentligen är det inte så konstigt att vi förlorar. För det första är AFC ett av seriens bästa lag, och har allra bäst hemmastatistik i Superettan. För det andra var vår tunna trupp ordentligt sargad. En tredjedel av spelarna som startat i år, sex av arton, saknades. Det var borta på grund av skador (Simon Silverholt och Alexander Arvidsson), sjukdomar (Fredrik Liverstam och Mohammed Ali Khan), en avstängning (Kristoffer Fagercrantz) och en försäljning (Junes Barny). När vi bara har tolv utespelare med a-lagskontrakt tillgängliga är konkurrensen i princip obefintlig och det gör att spelare som kanske inte borde startat ändå måste göra det.

Något positivt ändå: två nya debutanter i Jonathan Svedberg och Rasmus Wiedesheim-Paul och dessutom för första gången David Struski Persson på bänken.

Och efter dagens resultat kan vi konstatera att vi efter halva serien ligger trea, på allsvensk kvalplats, samma placering som vi slutade på 2012. Det kommer att bli en kamp ända in i slutet, är min gissning. Men ska vi ha någon chans krävs det nog att truppen dels inte tunnas ut ytterligare, dels håller sig någorlunda frisk framöver.

För övrigt verkar vi inte trivas strax norr om Stockholm. Tre bortamatcher mot lag från det området har slutat med tre förluster: Sirius, Frej och AFC.

Två borta – men ändå hård konkurrens

Drygt 30 minuter i sin debut i startelvan fick Alexander Arvidsson. Sedan rök korsbandet igen. Otroligt tråkigt, men skönt att höra att det inte är den gamla skadan som gått upp. Och att det går att komma tillbaka trots flera knäskador är ju Marcus Johansson ett bevis på.

Att Junes Barny försvinner till marockanska Difaa El Jadida är däremot bra. Barny har visserligen varit ordinarie sedan han kom till HBK, men har aldrig riktigt fått ut den kapacitet som vi anade under försäsongen 2014. Därför är det bättre att vi får en liten slant för honom nu och ger andra spelare chansen.

Så behöver vi nu, när två centrala mittfältare försvunnit, förstärka i den lagdelen? Nej, jag tycker inte det. Vi har ju lika många innermittfältare tillgängliga som vid säsongsstarten, med den skillnaden att Junes Barny har ersatts av Ivo Pekalski (som ju, precis som Arvidsson, fortfarande höll på med rehab när säsongen drog igång). Och ska vi nu fortsätta med 4-4-2 blir konkurrensen ändå tuff om de två platserna i startelvan, med Antonio Rojas, Kristoffer Fagercrantz, Sead Haksabanovic, Rebin Asaad och möjligtvis Jonathan Svedberg som möjliga andra alternativ.

Och så kan vi glädja oss åt lite välbehövliga slantar när båda Marcus Antonsson och Kalle Johnsson bytt klubb. Bra!

Omvända siffror

2-5 senast blev 5-2 idag. En skön revansch. Och det märktes sannerligen att HBK:arna var taggade från start efter bottennappet senast. Två riktigt snygga mål i inledningen och synnerligen vackert spel av den offensiva trion Sead Haksabanovic, Alexander Ruud Tveter och Fredrik Olsson genom nästan hela matchen.

4-4-2 för första gången i år och årets troligen bästa insats. Är sambandet så enkelt? Eller var det tack vare en halv ny startelva som det gick så bra?

Jag fick för första gången se Alexander Arvidsson och han imponerande ordentligt. Hoppas verkligen inte att skadan är allvarlig.

Även Ivo Pekalski såg jag för första gången i HBK. Han stack inte ut, men kommer säkerligen att bli bättre och bättre. Han var också en av få som klarade av att sno bollen från Värnamos imponerande Jebali.

Värnamo hade alltså före dagens match bara släppt in tio mål – lika få som vi och Sirius.

Vår egen defensiv har inte heller längre så imponerande siffror. Dagens två baklängesmål, båda efter fasta situationer, kändes lite onödiga. Nog kunde Stojan Lukic åtminstone ha slängt sig efter frisparken och hörnvarianten borde vi varit beredda på, samtidigt som Lukic inte heller vid detta mål gjorde en hundraprocentig insats.

Frågor från Frej

Frej-matchen var den första seriematchen i år som jag missade att följa och det var naturligtvis riktigt deprimerande att se resultatet i efterhand.  Eftersom jag inte såg matchen kan jag inte göra någon fullständig analys. Men jag tycker att det är relevant att ställa vissa frågor:
1. Efter att tidigare under säsongen ha bytt noll, en, två eller max tre spelare från en match till en annan så bytte vi nu hela fyra man i startelvan. Vad hade det för betydelse?
2. I den hittills under säsongen mest kritiserade lagdelen, det centrala mittfältet, saknades alla de tre spelare som startat där flest gånger: Antonio Rojas, Junes Barny och Sead Haksabanovic. Vad hade det för betydelse?
3. Och, som en naturlig följd av fråga ett och två: Är det så att vår trupp, trots att vissa hävdar annorlunda, är för tunn? Spetsen finns där, men med endast 17 utespelare är kanske alternativen för få när skadorna, sjukdomarna och avstängningarna kommer? Det gäller ju inte bara att få ihop 11 man, det ska helst vara 11 man i form och därtill några avbytare med kapacitet att förändra matchbilden.

Och så glömmer vi inte detta: Vi toppar fortfarande serien.

Himlen alltid grå för Himlen är blå

Vi leder Superettan. Det kan man knappast tro när man läser Svenska Fans Himlen är Blå. På tre dagar har sajten pumpat ut inte en, inte två, inte tre utan hela fyra artiklar som är kritiska mot HBK. "Hur i helvete kan vi vara så här dåliga", är bara en av formuleringarna.

Jag fattar faktiskt ingenting. Visst hade vi kunnat ha bättre spel – för det kan man alltid. Men vi TOPPAR SERIEN! Vi har släppt in fem mål på 12 matcher, varav två straffar. Det är otroligt bra. Det är värt mängder med hyllningar. Att det dessutom har skett i samband med att vi bytt spelsystem skulle kunna vara ett skäl att lovprisa vår tränare. Men för Himlen är blå är himlen alltid grå och man väljer istället att kritisera tränaren. För att låna en HÄB-formulering: Vad i helvete kräver ni?

Vi kan till exempel jämföra med förra gången som vi låg i Superettan. Då vann vi inte serien (vilket vi kanske inte gör i år heller, men det är där vi ligger idag), utan slutade trea. Och detta trots att vår tränare då fick möjlighet att bygga ett helt nytt lag och kunde hämta in både ett helt nytt mittfält och ett helt nytt anfall utifrån (Kiddi, Blomberg, Nyström, Rojas, Boman och Baldvinsson). I år har vi värvat mer blygsamt och istället gett våra ungdomar chansen – Andreas Bengtsson, Alexander Berntsson, Marcus Johansson, Sead Haksabanovic har alla tagit sig in i startelvan i år efter att tidigare bara ha gjort enstaka gästspel. Himlen är Blå påstår att vår tränare i Norge inte hade fokus på att talangutveckling, alltså raka motsatsen till vad andra säger – och raka motsatsen till vad han har visat i handling: Janne Jönsson lät sju spelare från egna verksamheten göra debut i startelvan under sitt första år, medan hans företrädare Jens Gustafsson bara släppte fram fem egna juniorer på sina 3,5 år.

Ja, himlen är just nu verkligen blå tack vare HBK. Jag hoppas att molnen spricker upp hos Svenska Fans snart så att även Himlen är Blå-redaktionen får se solen. För visst är det okej att vara kritisk, men denna ensidiga negativa rapportering kommer naturligtvis att färga av sig på intresset för och inställningen till HBK hos supportrarna.

Reflektioner efter Åtvid

1-1 mot på bortaplan mot Åtvidaberg, som bara en gång tidigare i år tappat på poäng på Kopparvallen, och vi är kvar i serieledning. En helt okej lördag, alltså.

Underbart mål av Sead Haksabanovic. Jag hoppas och tror att han stannar åtminstone säsongen ut, trots att bud lär komma i sommar.

Shkodran Maholli var skönt nog lika effektivt som vanligt när HBK spelar. Dock tråkigt att se honom falla så lätt. Men det är självklart Alexander Henningsson som får ta på sig straffen – han ska inte ge Maholli chansen att lägga sig där.

Jesper Westerberg tillbaka på plan, men Marcus Johansson fick bäras ut på bår och Antonio Rojas är avstängd nästa omgång efter en märklig varning. Ska bli intressant att se hur elvan formeras mot Frej nästa vecka. Är Simon Silverholt, Mohammed Ali Khan eller kanske till och med Ivo Pekalski eller Fredrik Olsson redo för spel då?

Ramstarkt försvar och ramträffar

Idag såg det, till skillnad från förra gången vi mötte jumbon, ut som det skulle när vi möter ett lag som ligger sist i tabellen: stundtals riktigt fint spel, gott om skapade målchanser och stabilt försvar. Om när Syrianska väl tog sig igenom stod Stojan Lukic – i år bättre än någonsin – där.

Ramträffar idag igen – för fjärde matchen i rad! Sammanlagt har vi träffat ribban eller stolpen hela sju gånger hittills i år. Där finns en del av förklaringen till att vi "bara" har gjort 15 mål.

Alexander Ruud Tveter har gjort flest mål av alla i serien, om vi räknar bort straffmål. Och värt att notera: han gör alltid första målet i matchen när han nätar. Sex öppningsmål i sex olika matcher. Smått otroligt!

I topp efter första tredjedelen

Ny seger efter en spelmässigt till synes svag match och då kommer snacket på Himlen är blås forum om vilket flyt HBK har. Jag tog upp det för några veckor sedan och lutade redan då åt att det handlar mer om kvalitet än tur. Efter en tredjedel av serien kan vi konstatera att vi verkligen har en spetskvalitet och det är vårt försvar – och särskilt då när Fredrik Liverstam spelar centralt. Om ni minns så placerades han på kanten i premiären och då vi släppte in två bollar. På de nio följande matcherna, då han har varit försvarets centralgestalt, har vi släppt in ett enda spelmål.

För övrigt ruskigt skönt att den i mitt tycke tveksamma straffen (vad skulle Liverstam egentligen ha gjort för att kunna undvika den) inte ledde till poängtapp.

Fyra juniorer på bänken idag. Roligt på ett sätt, men i sådana här jämna matcher är det svårt att slänga in en ung debutant för att stänga matchen. Nu behöver några av våra skadade spelare snart komma tillbaka, för hela sex man står på två gula kort och vi kan nog räkna med att avstängningarna snart står som spön i backen.

Räddade från det outhärdliga

Hemmaplan mot ett mittenlag borde kanske vara seger. Men jag måste säga att jag framför allt är tacksam över att vi inte förlorade idag. För jag tycker verkligen illa om Dalkurd, ett lag uppköpt av utländska miljardärer som norpade vår en gång så älskade klubbikon. En förlust, särskilt med den där 31-åringen på plan, hade varit outhärdligt.

Matchen som sådan då? Jo, hur tråkigt det än är att erkänna så måste jag säga att Dalkurd spelade riktigt bra i första halvlek.  En stor eloge till framför allt backlinjen och Stojan Lukic för att det stod 0-0 i paus.
Många kommer att påstå att det var utvisningen som förändrade matchbilden, men om ni ser matchen i repris så kommer ni att upptäcka att vi redan från ungefär minut 50 blev betydligt bättre på att få kontroll över bollen. Förklaringen tror jag helt enkelt är att Dalkurd började tröttna. Effekten förstärktes sedan av dubbelbytet, som ju också blev det som slutligen fick vågskålen att tippa i vår favör eftersom det var Antonio Rojas skickliga bollvinst som låg bakom utvisningen. Visst är det lite surt att vi inte får in en boll efter det, men totalt sett är resultatet inte orättvist. Och som sagt – för min del var det absolut viktigaste att inte förlora idag.

Och så ska vi inte glömma: vi toppar fortfarande tabellen!

En förvirrad 31-åring kommer till Örjan

I vintras kom chockbeskedet att vår 31-årige klubbikon valde att skriva på för Dalkurd. Nu på måndag är det möjligen dags för honom att beträda Örjans valls matta igen, även om han hittills har spelat oerhört lite. I en artikel i Kvällsposten, som skribenten påstår avslöjar varför 31-åringen nobbade HBK, ges tyvärr inget svar på varför han gjorde just detta. "Det var allt möjligt egentligen", hävdar 31-åringen och det närmaste man kommer något konkret är att han "inte kände sig önskvärd". Varför kände han sig då inte önskvärd? Tja, det verkar som att han inte var förtjust i kontraktet som han erbjöds, som var betydligt sämre än vad som var på tapeten i somras. Låt mig då förklara för 31-åringen att detta är fullt naturligt. För väldigt mycket har förändrades mellan augusti 2015 och februari 2016:

* I februari 2016 spelade vi inte längre i allsvenskan och hade alltså en betydligt mindre budget.

* I februari 2016 hade vi inte samma akuta behov. I somras var vi desperata efter King Gyans skada och placeringen i botten av tabellen.

* I februari 2016 hade 31-åringen färre andra alternativ, eftersom de flesta transferfönster var stängda – till skillnad från i somras då det svenska fönstret stängde före de utländska.

* I februari 2016 hade 31-åringen gått klubblös över ett halvår och inte spelat en match på cirka tio månader – alltså betydligt mindre attraktiv, både för oss och för andra.

* I februari 2016 hade vi redan nästan byggt färdigt vår trupp och 31-åringen skulle bara bli en bonus, ingen given nyckelspelare.

* I februari 2016 visste vi att 31-åringens lojalitet var bristfällig: han inte tvekade inför att strunta i sin desperata moderklubb i somras, då vi till och med reserverade hans tröjnummer, men han ändå valde att nobba oss.

Allt detta sammantaget gör det givet att HBK självklart inte skulle erbjuda 31-åringen något som liknande det kontraktsförslag som han fick i somras. Om han, på grund av att han erbjudits ett kontrakt som sett till de nya förutsättningarna givetvis var sämre än i somras, då "inte kände sig önskvärd" så kan man bara beklaga att 31-åringen inte begriper bättre. Och för att vara tydlig: han får givetvis skriva på för vem han vill, men han måste också vara beredd på att hans val kan göra andra besvikna. Och att ljuga och påstå att "Dalkurds idé fick mig att komma hit", när det nu av allt att döma handlar om pengar, är givetvis inte okej.

På måndag får vi också se hur Janne Jönsson tänker när vi bara har två friska senioranfallare i truppen. HP tror att Rasmus Wiedesheim-Paul ligger närmast till bland juniorerna, men Gabriel Gudmundsson kan väl också spela forward?

Serieledare – och vi förtjänar det

Vi är serieledare igen – och långa stunder idag märktes det också varför. Visst, vi skapar inte jättemånga heta chanser, men dominerar matchen fullständigt första halvtimmen och har även ett tydligt övertag efter det. Jag tycker att detta var en av årets bästa prestationer, om inte den bästa. Framför allt mittfältet var betydligt bättre än i de senaste matcherna. Kan det vara så enkelt som att Rebin Asaads intåg i startelvan gjorde det enklare för både Junes Barny och Sead Haksabanovic att få ut sin potential? Framför allt den senare glänste idag. Och när vi ändå är inne på mittfältare – Alexander Henningsson är ju i grym form.

Alexander Ruud Tveter framstår mer och mer som ett fynd. Jag var lite besviken att han var petad, men när Fredrik Olsson skadade sig så blev det det forwardspar som jag hade önskat.

Och apropå skador: Tänk om det inte varit Olsson som skadat sig utan istället Fredrik Liverstam eller någon annan i backlinjen. Hur hade vi gjort då? Obegripligt nog hade vi ännu en gång bara sex man på bänken – varav noll spelare som kan spela mittback. Visst, U19 har varit i Holland och spelat turnering, men när Mohammed Ali Khan skadade sig i torsdags borde vi naturligtvis ha beredskap att kunna skicka hem exempelvis Adrian Hallsö.

I den officiella matchstatistiken står det för övrigt att det var Asaad som slog den målgivande passningen. Det var det ju inte – det är Marcus Johansson som ska få den passningspoängen.

Slump eller spets?

Jag hoppades att vi hade lärt oss läxan efter hemmaförlusten mot Degerfors sist. Men det såg inte ut så mot Varberg. Visserligen borde både en och två Boisare blivit utvisade, men eftersom domaren dömer så var det elva mot elva hela matchen – och Varberg skapade helt klart flest chanser.

Trots det vinner vi, och man kan spekulera i varför. Man kan se det som slump, ren tur. Man kan också se det som att vi faktiskt har lite, lite mer spetskvalitet än de flesta andra lag i serien, och därför får marginalerna med oss även när spelet hackar – alltså ungefär på samma sätt som vi i fjol ofta förlorade jämna matcher i allsvenskan eftersom vi helt enkelt var lite, lite sämre än motståndarna. Andraplaceringen i serien tyder på att detta senare kan vara det som ligger närmast sanningen.

Men det finns en aspekt som är lätt att glömma bort. Hittills har vi på våra sju matcher mött sex lag som nu parkerar på undre halvan. Enda matchen mot ett lag som ligger på övre halvan förlorade vi (Sirius). Nu väntar tre matcher i rad mot lag på övre halvan...

Hemmaförlust mot jumbon

"Serieledaren mot jumbon – det kan väl vara sluta på ett sätt." Det är uppenbart att HBK:arna tänkte den tanken idag. Svag aggressivitet, ingen löpvilja, ett mittfält som förlorade nästan alla dueller, ett försvar som slarvade gång på gång och ett anfall som knappt skapade någon målchans på 75 minuter. Degerfors seger var på intet sätt orättvis, men om vi hade visat upp samma tempo hela matchen som vi gjorde efter 0-1 så hade det antagligen slutat annorlunda. Vi har haft flyt ett tag, men förhoppningsvis har vi lärt oss läxan nu: Vi är inte så mycket bättre än de andra lagen att vi bara kan ställa ut skorna.

Vana vid vinster

Vi börjar bli vana vid vinster. Det inser jag när jag efter matchen mot Assyriska kommer på mig själv med att gräma mig över att inte något av alla de farliga lägen vi hade i slutet av matchen resulterade. Det viktiga var ju att vi återigen kammade hem tre poäng. Hade Assyriska fått den straff som man nog borde ha haft i första halvlek hade slutresultatet kunnat bli helt annorlunda.

Snyggt frisparksmål av Alexander Ruud Tveter igen. När hade vi senast en så skicklig frisparksskytt? Alla tre mål som ART har stått för har för övrigt varit matchvinnande.

Stojan Lukic håller nollan för fjärde matchen i rad. Glädjande nog så är det ytterst välförtjänst – Lukic är bättre än någon gång tidigare i HBK-tröjan. Idag stod han bland annat för en strålande enhandsräddning på Kenny Paveys närskott. Lukic tycker själv att han har förbättrat luftspelet och det håller jag med honom om. Dessutom är han bättre på att sätta igång spelet än vad jag har sett tidigare.

Sead Haksabanovic har inte varit så dominerande, skrev jag häromdagen. Supertalangen svarade genom att fixa frisparken till det första målet och själv sätta det andra. Han hade några fina dribblingsräder, men det känns som att han borde avsluta eller passa tidigare ibland. Å andra sidan – om man aldrig utmanar någon så misslyckas man heller aldrig med en dribbling.

Synd att Sead stoppas

Sead Haksabaanovic får inte vara med i U17-EM. Det är synd. Hade han fått åka hade han fått nya erfarenheter och kanske även höjt sitt marknadsvärde ytterligare. Vi hade inte heller riskerat att han blir besviken på HBK, vilket kan få stora konsekvenser på både kort och lång sikt.

Jag tror inte heller att det hade varit katastrofalt för oss sportsligt sett om Haksabanovic var borta 3-4 matcher. Visst, han är en skicklig spelare och har varit ordinarie. Men – utan att på något sätt försöka nedvärdera hans talang – så kan vi också konstatera att han hittills inte har varit dominerande. Två mål visserligen, men ett av dem på straff och inget av dem har vunnit oss några poäng. Det finns också högst kapabla ersättare, som Rebin Asaad med ett fint inhopp mot ÄFF och Kristoffer Fagercrantz som ju var framgångsrik sist vi spelade i superettan. Nej, som sagt: synd att Sead stoppas.

Och så har farmarklubbsavatlet med Isak Pettersson blivit klart. Bra!

För övrigt skulle det inte skada om HBK korrekturläste texter som ska ut på hemsidan innan de publiceras. Jag hittade en handfull fel i denna text redan under första genomläsningen. Känns oproffsigt.

Upp i topp!

Ny nolla, ny seger, nya mål från anfallarna – och nu också serieledning. Underbart.

Jag var lite missnöjd med Alexander Ruud Tveter efter förra matchen, men idag visade han klass både i spelet och inte minst med ett riktigt snyggt frisparksmål.

Jag tycker också att Antonio Rojas inledning på säsongen är värd att lyfta fram. Han är inte särskilt glamorös, men gör ett stort jobb både offensivt och defensivt. Idag står han dessutom för passningen till Fredrik Olssons 2-0-mål.

Olsson är för övrigt något så märkligt som en skyttekung som missar ganska många fina lägen, så också idag. Å andra sidan är han ruskigt bra på att komma till lägena, så då rasar det in en hel del mål ändå.

Allt som höjer intresset för HBK är bra och därför gläder jag mig så klart åt HP:s nya webb-tv-satsning Matchkoll. Så värst mycket tv var det dock inte – bara prat som lika gärna, och kanske ännu hellre, hade kunnat vara en podd. I framtiden hoppas jag att HP inser att tv är ett visuellt medium. Jag bjuder på ett gratistips: när Janne Jönsson pratar om spelarnas rörelser, passa då på att visa det då också, antingen genom klipp från matcherna eller en enkel taktiktavla.

Det mest intressanta i Matchkoll var att både Jesper Westerberg och Ivo Pekalski kan vara 2-3 veckor från matchspel i U21. Det borde betyda att de kanske kan spela i a-laget inom en månad.

Och Östers klanterier som stoppar Malkolm Nilsson från spel kanske inte var så dumt ändå. Nu kan det bli Isak Pettersson som lånas ut istället genom farmarklubbsavtalet och sådana utlåningar har, om jag förstår det rätt, fördelen att Pettersson är tillgänglig för oss omedelbart om vi skulle behöva honom.

Silver guld värt

Tre minuter på plan – sedan hade Simon Silverholt tredubblat vår poängskörd idag. Härligt! De två extrapoängen kan bli guld värda när vi summerar serien.

Förutom målet var Silverholt också nära att fixa straff strax innan han spräckte nollan. Därmed var han inblandad i ganska exakt två målchanser mer än vad Alexander Rudd Tveter åstadkom på sina dryga 87 minuter. Och Tveter gjorde heller ingen glad i spelet ute på plan – förlorade nickduell efter nickduell och hade väldigt svårt med mottagningarna. Bättre kan du, Alexander!

Visserligen är Ängelholm inte tippat som något topplag, men jag måste ändå säga att HBK-defensiven ser riktigt stabil ut – ja, förutom Stojan Lukics spel med fötterna då.

Och i veckan har Sead Haksabanovic blivit uttagen till U17-EM. Trots att HBK skrivit om uttagningen på hemsidan så verkar det inte vara helt klart att Haksabanovic ska få åka. Jag tycker att vi ska släppa iväg honom. Det är bra signal till andra talanger att vi inte stoppar dem, det ger honom ny erfarenhet, det kan höja hans värde ytterligare och vi har spelare som kan ersätta honom, som till exempel dagens debutant Rebin Asaad. Även om Haksabanovic är vår bästa målskytt i år så tycker jag inte att han har fått det att lossna i spelet hittills.

För övrigt verkar det som att Adrian Hallsö fått kontrakt med HBK, i och med att han satt på bänken idag.

Goda vanor

HBK har etablerat en god vana så här i inledningen av säsongen – mål efter mindre än två minuter. Idag höll vi dessutom ledningen hela matchen.

Andra goda exempel från dagens stabila seger mot TFF som gärna får bli vanor är:
* Mål av våra tre mest offensiva pjäser
* Härlig offensiv av Andreas Bengtsson
* En stekhet Fredrik Olsson (inblandad i alla tre målen)
* Intensivt och ettrigt spel av Antonio Rojas

Och på ett mer personligt plan etablerades möjligen en annan god vana: för första gången gick jag och min son på Örjans vall tillsammans. "Vi kanske kan göra det igen", var ett underbart betyg efteråt.

Are you Sirius?

Under fem månader har vi väntat och längtat. Så äntligen är det dags. En minut – och så slår framtiden till! Pang! Så härligt! Så underbart! Så fantastiskt! Och sedan ... mörker, bara mörker.

Efter ledningsmålet tar de blåsvarta motståndarna över spelet. Vi sticker upp i några vassa kontringar, borde kanske fått in ett mål till. Men uppsalaborna både kvitterar och tar ledningen. Vårt spel är extremt enahanda: ut med bollen till en av av yttermittbackarna som tjongar mot ett väl samlat motståndarförsvar. Vi tänker: "Are you Sirius, Janne? Var detta verkligen dagens taktiska idé?"

I andra halvlek har vi en enda riktigt fet kvitteringschans när vår tilltänkta skyttekung kommer fri men missar. Vi tänker: "Are you Sirius, Fredrik? Det är ju sådana lägen som du är värvad för att sätta!" Vi ser vår målvakt springa ut från planen och vara borta i flera minuter. Vi tänker: "Are you Sirius, Stojan? Vad tusan gör du i omklädningsrummet när vi borde trycka på som mest?" Och så till slut, för att verkligen få känna vindarna från 2015 igen, får vi ännu en gång se vår stackars mittback stå där vid sidlinjen, redo att hoppa in när vi desperat jagar mål. Vi tänker: "Are you Sirius, Janne?" För vi vet redan hur det ska sluta.

Varför inte full trupp, HBK?

HBK väljer att inte ens ta ut full matchtrupp till premiären, påstår Hallandsposten. Kan det verkligen stämma? Vi har haft mängder med juniorer som spelat under försäsongen, men låter alltså inte en enda följa med till Uppsala. Vad händer om Mohammed Ali Khan blir sjuk på måndagsmorgonen, eller om Fredrik Liverstam får en sträckning på uppvärmningen – ska vi då stå utan avbytare som kan spela i mittförsvaret? Obegripligt när till exempel Adrian Hallsö finns att tillgå.

Analys av truppen inför premiären

April är här, värmen är här och Sveriges mest intressanta fotbollsserie är här. Vi inleder mot tuffast möjliga motstånd: fjolårets trea Sirius på bortaplan. Jag hoppas naturligtvis på seger, men oavgjort är helt okej på måndag. Traditionsenligt tar jag mig en titt på truppen så här inför premiären – och i år gör jag det enligt vår nya uppställning 3-5-2. Det är en riktigt tunn trupp, bara 19 man varav två skadade, och gissningsvis kommer flera juniorer att få chansen i a-laget under året.

Målvakt
Stojan Lukic är fortfarande etta. Lukic är i sina bästa stunder en målvakt av hög allsvensk klass, men är också väldigt ojämn. På Superettannivå måste han dock räknas som en av de allra bästa målvakterna.
Ny försteutmanare, efter att Malkolm Nilsson återigen lånats ut till Öster, är Isak Pettersson. Pettersson har, till skillnad från Nilsson, figurerat i ungdomslandslagen och är rimligen en större talang. Men just storleken är också ett frågetecken: Pettersson är bara 180 centimeter lång. Har han tillräcklig räckvidd för att bli en elitmålvakt?

Mittbackar
Lagkaptenen Fredrik Liverstam var, i mitt tycke, en av allsvenskans absolut bästa mittbackar 2105. Att han spelar kvar hos oss 2016 är ordentligt överraskande, men inte desto mindre glädjande. Det innebär också att vi, för första gången sedan Tommy Jönssons tid, har samma lagkapten två säsonger i rad.
Mohammed Ali Khan är även han en spelare av god allsvensk klass, som också något överraskande stannade kvar trots degraderingen.
Bredvid denna rutinerade duo får en av två egna talanger chansen: antingen Alexander Berntsson eller Marcus Johansson. Av det jag har sett är Berntsson klart vassare och han är också den som fick mest speltid i fjol, men under försäsongen har de matchats ganska lika.
U-lagsspelaren Adrian Hallsö har också spelat en hel del i a-laget under försäsongen och kan säkert få en del speltid i mittförsvaret i superettan. David Struski Persson är ett annat möjligt alternativ från de egna leden.

Wingbackar
Denna, för HBK nya, position tycker jag är mest passande för spelare med erfarenhet av ytterbacksspel. Om en mittfältare placeras här blir defensiven i mina ögon alltför svag. Det gör att konkurrensen är ganska begränsad, i alla fall fram till dess att Jesper Westerberg är tillbaka i spel.
Nyförvärvet Adnan Kojic har imponerat hittills: företagsam, teknisk och inte oäven försvarsmässigt. Given högerwingback i premiären.
På andra kanten är Andreas Bengtsson lika given. Han har tidigare varit både yttermittfältare och ytterback, så wingbackpositionen borde passa honom utmärkt. Bengtsson har en offensiv skicklighet, men jag tycker att tyvärr att han har verkat för lätt att passera defensivt.
Jesper Westerberg tränar lätt med laget och även om han i första hand är högerback så är min gissning att Andreas Bengtsson är den som ligger närmast till att få lämna startelvan om Westerberg kommer in.
Alexander Henningsson har också spelat wingback en del under försäsongen, men som jag skrev ovan så tappar vi nog för mycket defensivt om han spelar.
Och, precis som i mittförsvaret, kan kanske de två egna talangerna David Struski Persson och Adrian Hallsö bli aktuella för inhopp på den här positionen.

Innermittfältet
Enda positionen där det är riktigt hård kamp om platserna.
Supertalangen Sead Haksabanovic kan dock betraktas som helt given. Vi hoppas naturligtvis på att han kan dominera i år. Kommer dock att missa ett antal matcher i maj, när U17-EM avgörs i Azerbajdzjan.
Junes Barny verkar ha hittat rätt i en tillbakadragen roll på mittfältet och är också självskriven i premiären.
Men konkurrensen för honom är tuff: Här finns Rebin Asaad, som nämns i en uppräkning av seriens större talanger, här finns veteranerna Antonio Rojas och Kristoffer Fagercrantz, som var riktigt framgångsrika förra gången vi låg i den här serien och här finns inte minst Ivo Pekalski, som blir oerhört intressant att se när han är tillbaka från sin skada. Alexander Henningsson har också prövats i positionen.
Från egna leden kan Alexander Arvidsson och Jonathan Svedberg kanske bli aktuella för viss speltid redan i år.

Anfall
Fredrik Olsson vet hur man gör mål i Superettan och är ett pangnyförvärv. Även vår andra forwardsvärvning Alexander Ruud Tveter har nätat en hel del under försäsongen.
Så länge den duon håller sig frisk så kommer vi att göra mål. Men vad finns bakom?
Simon Silverholt är skadebenägen och har fortfarande, snart 23 år gammal, aldrig varit i närheten av att etablera sig i startelvan. Han har dock fina offensiva sidor, både snabb och spänstig. Kanske kan det lossna för storebror Silverholt i år?
Ett alternativ är att flytta upp Sead Haksabanovic eller Junes Barny i anfallet, men just de två har varit de spelare som har gjort störst intryck på mittfältet hittills i år. Jag behåller dem helst där.
Däremot dräller det av juniorer som säkert är hungriga om de får chansen på topp: Gabriel Gudmundsson, Ardian Berisha, Emil Elveroth, Henrik Johansson och måltjuven Rasmus Wiedesheim Paul.