Analys av truppen inför 2017

Truppbyggandet inför vår allsvenska comeback ser annorlunda ut än de flesta tidigare år. Istället för att fylla luckor efter spelare som lämnat så har vi hittills skrivit nya kontrakt med alla spelare som vi velat ha kvar, med undantag för Stojan Lukic. Därför har vi inte heller behövt värva så mycket och hittills har ett enda nyförvärv har presenterats: Nikolai Alho. Det blir säkert en eller två nya spelare till och så möjligen någon junior som lärling, men inte alls som de senaste åren då vi fått hämta in många nya namn. Och att vi i princip har truppen klar redan när försäsongen drar igång plus att majoriteten av spelarna redan är välbekanta med varandra är naturligtvis positivt och lär hjälpa oss att få en samspelt elva. Hur långt kommer då truppen som nådde tredjeplats i andradivisionen räcka till i allsvenskan? Svårt att sia om, men jag är positiv, inte minst eftersom jag tror att kontinuiteten gynnar oss. Så här ser jag på läget i min traditionella nyårsanalys.

Målvakt
Stojan Lukic lämnade när han inte fick det kontrakt han hade hoppats på. Om jag tolkat signalerna rätt ville HBK ha Lukic i första hand som målvaktstränare och i andra hand som back up om våra två i målvaktssammanhang fortfarande unga burväktare Malkolm Nilsson och Isak Pettersson inte skulle hålla i allsvenskan. HBK hade alltså redan innan Lukics besked bestämt sig på att försöka genomföra ett generationsbyte. Och ja – det är nog dags att se om Nilsson och Pettersson, som båda imponerat i farmarklubben Öster i tredjedivisionen, kan bli ordinarie. Visst, det är en liten chansning, men någon av dem borde kunna leva upp till förväntningarna.

Ytterback
Nu när vi är tillbaka med 4-4-2 finns tre man som konkurrerar om två platser: Jesper Westerberg, Adnan Kojic och Andreas Bengtsson. Alla tre är ytterbackar som gärna går på offensiven. Jesper Westerberg har överlägset mest rutin och den av ytterbackarna som är stabilast defensivt, men jag tycker mig märka att han fortfarande inte är tillbaka där han var före skadan i slutet på 2015. Andreas Bengtsson har gjort många fina matcher och jag förvånades lite över att han inte fick spela mer 2016 (även om han ju faktiskt startade över hälften av matcherna). Det finns dock fortfarande brister i defensiven hos Bengtsson. Adnan Kojic var den som oftast höll Bengtsson utanför startelvan och han gjorde en väl godkänd debutsäsong. Kojics offensiva raider, där han gärna som vänsterback vandrar in i banan, kan vara lyckosamma och bryter mönstret, men ibland känns det som att det blir lätt att kontra på oss. Jag tror att Kojic hade tjänat på att få hålla till på högerkanten. Men med tanke på hur ungt vårt lag är i övrigt vill säkert Janne Jönsson ha den rutinerade Westerberg på banan och då får Kojic fortsätta att slåss med Bengtsson om vänsterbacksplatsen. Och frågan är om det inte behövs ytterligare en spelare som kan konkurrera här – det är ju lite tomt bakom den nämnda trion eftersom både David Struski Persson och Adrian Hallsö lämnat.

Innerbackar
Att både Fredrik Liverstam och Alexander Berntsson skrev nya kontrakt var en riktigt härlig nyhet i början av december. Jag hoppas att vi satsar på dem som mittlås under 2017, dels för att ge Berntsson chansen att fortsätta att utvecklas, dels för att vi då kan flytta upp kvalhjälten Marcus Matthisen på innermittfältet. Liverstam-Matthisen är också ett riktigt starkt mittbackspar, om Janne Jönsson föredrar dansken i backlinjen. Som fjärde namn finns Marcus Johansson, som är en duglig spelare och en helt okej back up.

Yttermittfältare
Här finns många namn – men också många som kan spela på andra positioner. Två spelare är utpräglade yttrar: Alexander Henningsson och årets eviga inhoppare Gabriel Gudmundsson. Henningsson är en habil spelare, men inte mycket mer. Gudmundsson är lovande – men är han redo att bli ordinarie? Troligen tar nyförvärvet Nikolai Alho, som också kan spela i anfallet, hand om högerkanten och allas vår Sead Haksabanovic, som också kan spela på innermittfältet och på topp, vänsterkanten. Andra alternativ är Simon Silverholt (även möjlig i anfallet, men mest troligt skadad större delen av säsongen) och Andreas Bengtsson (som dock troligen mest kommer att konkurrera i försvaret). Som sagt – många namn och det behövs inga fler om Alho och Haksabanovic är tänkta att ha yttermittfältare som huvudposition.

Innermittfält
Ivo Pekalski får en ordentlig försäsong och kan förhoppningsvis lyfta under 2017. Vem ska han ha bredvid sig? Jag hoppas på Marcus Matthisen – dansken är en ovanlig kombination av fin teknik, tufft närkampsspel och hårt jobb. Sead Haksabanovic kan ju också spela här, men behoven av hans konster är nog större på ytterpositionerna och i anfallet, så därför räknar jag bort honom som innermittfältare 2017. Rebin Asaad är då den som är närmast att konkurrera om en plats i startelvan. Det känns ibland som att Asaad flyter fram med bollen vid fötterna, men tyvärr skapar han sällan riktigt vassa lägen. Han är dock fortfarande ung och vi hoppas naturligtvis på utveckling. Unga är också Jonathan Svedberg och Alexander Arvidsson. Både gjorde lovande gästspel under 2016 och med rätt utveckling 2017 kan det säkert bli en handfull matcher från start för dem båda. Dessutom har ännu en yngling anslutit som kanske kan få speltid: juniorlandslagsmannen Oscar Petersson. Att Petersson väljer oss kan ses som ett tecken på att fotbollssverige uppfattat signalerna om att HBK låter ungdomar få chansen.

Anfall
Alexander Ruud Tveter och Fredrik Olsson leverade båda tvåsiffrigt antal mål i superettan. Men att inte alla anfallare klarar att ta steget från superettan till allsvenskan finns det många exempel på. Man kan till exempel titta på vårt senaste anfallspar i superettan: Mikael Boman lyfte sitt spel till allsvensk nivå, men Gudjon Baldvinsson hade svårt att hitta målet när motståndarna blev skickligare. Så hur blir det med Ruud Tveter och Olsson? Båda två har tidigare i karriären – visserligen för ganska många år sedan – testat på spel i högstaligan utan att göra speciellt många mål (Tveter 4 mål på 44 matcher i Norge, Olsson 0 mål på 6 allsvenska matcher). 2017 tror jag mest på norrmannen, men känner mig inte riktigt säker på att någon av dem kommer att kunna leverera de mål vi behöver. Vad finns det då för alternativ? Ja, jag hade gärna sett Sead Haksabanovic här, men då blir det kanske lite tunt på yttermittfältet. Simon Silverholt gjorde också någon match i anfallet under 2016, men om han är skadefri så är det en ren bonus. Nikolai Alho kan spela här, men hittills i karriären har han inte varit någon utpräglad målskytt. Ungdomarna Rasmus Wiedesheim Paul och Ardian Berisha kan vi inte ha några förväntningar på och kanske är det läge att låna ut någon av dem eller båda två. Summa summarum – en anfallare med allsvensk erfarenhet skulle sitta fint. Blir det Dardan Rexhepi? Han har visserligen inte heller öst in mål i allsvenskan (10 stycken på 113 matcher), men har både potential och erfarenhet trots att han bara är 24 år och hans målsnitt i superettan 2016 var faktiskt aningen bättre än både Tveters och Olssons, trots att han spelade i ett mittenlag.