Det finns en fördel med att ligga sist i allsvenskan och redan vara inställd på spel i Superettan: Jag kan titta på HBK:s matcher utan ångest. Det är faktiskt njutningsfullt. Extra mycket när det ser ut som igår; en finfin insats som kröns med en fullt rättvis vinst efter ett segermål i slutminuterna av en egen produkt.
Inför matchen hade var våra två största (enda?) stjärnor, Rocco Ascone och Tom Trybull, otillgängliga. Då går Joel Allansson in och gör sin bästa prestation på lång tid. Så ska man ta en petning. Och det visar hur viktigt det är med en trupp där många kämpar om startplatserna. Och ja – även den andra ersättaren Niilo Mäenpää gjorde det bra.
Enda problemet nu? Att jag kanske lite grann börjar hoppas på nytt allsvenskt kontrakt och snart säkert blir besviken igen.
Har ni förresten noterat att vi väldigt mycket i skymundan har värvat japanen Maru Miyagi?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar