Petad bäst på plan

Det finns en fördel med att ligga sist i allsvenskan och redan vara inställd på spel i Superettan: Jag kan titta på HBK:s matcher utan ångest. Det är faktiskt njutningsfullt. Extra mycket när det ser ut som igår; en finfin insats som kröns med en fullt rättvis vinst efter ett segermål i slutminuterna av en egen produkt.

Inför matchen hade var våra två största (enda?) stjärnor, Rocco Ascone och Tom Trybull, otillgängliga. Då går Joel Allansson in och gör sin bästa prestation på lång tid. Så ska man ta en petning. Och det visar hur viktigt det är med en trupp där många kämpar om startplatserna. Och ja – även den andra ersättaren Niilo Mäenpää gjorde det bra.

Enda problemet nu? Att jag kanske lite grann börjar hoppas på nytt allsvenskt kontrakt och snart säkert blir besviken igen.

Har ni förresten noterat att vi väldigt mycket i skymundan har värvat japanen Maru Miyagi? 

Trist och traj

Ännu en match i allsvenskan 2026 och ännu en förlust. Det har blivit så självklart att jag inte ens sörjer längre.

I normala fall hade jag nog blivit ordentligt upprörd över IFK Göteborgs felaktiga frispark som dels gav 0-1, dels såg till så att Tom Trybull var hämmad resten av matchen med ett gult kort – och nu även felaktigt är avstängd i nästa match. Jag hade också gnällt över att vi faktiskt (enligt trubbiga måttet xG) skapade betydligt mer än hemmalaget och således förlorade orättvist. Men nej – jag har redan resignerat.

Mest upprörd är jag kanske istället över samtliga tv-kommentatorers tramsiga sätt att uttala vår nya tysks namn: Trajbull! Varför ett engelskt uttal på en tysk i svensk tv?

Hej igen, Superettan!

En vecka levde jag på det nyfunna hoppet – sedan släcktes det igen igår med en förlust mot Degerfors. Visserligen återstår tio omgångar, men nu är vi åtta poäng och en hemskt massa mål ifrån kvalplatsen. Det kommer inte att gå. Inte för att jag kommer att ge upp förrän det är teoretiskt klart, men nu är det läge att börja planera för Superettan 2027.

När jag tittar på min analys inför säsongen, då jag kände mig osäker och tippade att vi kunde komma på allt från övre halvan till sist i tabellen, så kan jag konstatera att på i princip alla punkter där jag hade farhågor har det gått illa. Redan då påpekade jag att vi hade behövt en central anfallare med näsa för mål, men saknade en sådan. Jag pekade på ett mittförsvar utan riktig klass och varnade för risken för att våra hajpade unga yttrar skulle bli uppkäkade i allsvenskan. 

Jag missade dock i min analys att vårt innermittfält inte skulle klara av att leverera. Man kan ju se vilken skillnad det blivit när vi fått in en klasspelare som Tom Trybull, tyvärr alldeles för sent.

Delvis fel hade jag också gällande Tim Rönning. Visserligen började han inte särskilt förtroendeingivande, men sedan uppehållet han han hållit hög klass. Det verkar intressant nog som att Rönning faktiskt lyckas bättre när han inte är konkurrensutsatt, utan säker på sin position som nummer 1. Något att ha med sig inför nästa säsong? 

Vad mer ska man då tänka på inför Superettan 2027? Tja, det är svårt att säga nu, och beror helt på vilka som stannar. Om någon eller ett par av truppen högklassiga spelare (ja, det finns några sådana) stannar vore det så klart mycket bra. Då finns också något att bygga kring. Annars är det kanske i Superettan 2027 som Oliver Kapsimalis, Marvin Illary, Malte Persson, Vincent Johansson och Måns Andersson och några till kan få chansen att på riktigt visa om de hör hemma i elitfotbollen.

Och så till sist: Att Hallandspostens krönikör återigen blundar för verkligheten på för att driva sin tes är så oerhört tröttsamt. Vi har absolut INTE haft minst antal avslut på mål, det är bara att titta i den officiella statistiken som finns här. Kan inte någon pensionera JOW snart?