Lekande lätt mot solnaiterna

Det var länge sedan vi var så övertygande mot ett allsvenskt topplag. Efter två ruskigt snygga mål i första halvlek, 1-0 genom Pawel Chrupalla och 2-0 genom Naeem Mohammed, så täppte HBK till helt i andra. AIK hade inte enda seriös reduceringschans, medan HBK hade kunnat göra – och nog borde ha gjort – både ett och två mål till. Ja, det var en härlig match och en härlig stämning på Örjan.

Kul att se Pawel Chrupalla leverera det vi vet att han kan. Han fick ju chansen i premiären och gjorde, som de flesta HBK:are i den matchen, ingen bra insats. Sedan dess har minuterna på plan varit få och det har varit tydligt att han saknat självförtroendet, fram till förra matchen mot Hammarby då han också gjorde det bra. I målfirandet idag syntes det tydligt hur mycket han längtat efter det här. Förhoppningsvis kan han nu bli den joker som vi hoppades på inför säsongen.

Kul också att se 17-åringen Ludvig Arvidsson, som idag fick sin första assist i allsvenskan och borde fått en till om inte Villiam Granath varit helt felkalibrerad när han bara skulle placera in 3-0.

Till sist: Att klaga på domaren är sällan konstruktivt. Men idag, när vi ändå vinner, så kan jag kosta på mig det. Till stor del gjorde domarteamet det bra, men att AIK fick avsluta med 11 man på planen är faktiskt närmast skandalöst.

I början av andra halvlek är Naeem Mohammed på väg att löpa sig fri när en AIK:are långt från bollen vänder sig om, greppar tag i Mohammed, själv faller – och får frispark. Sett till den nivå som gällde sist jag var på Örjan, och Gabriel Wallentin visades ut när han av misstag kom åt en Värnamospelares ben, så är detta ett illrött kort. Men frisparken gick alltså till solnaiterna. Helt obegripligt.

Några minuter senare tacklar Pawel Chrupallah snyggt och korrekt ner en AIK:are – som svarar med en ful eftersläng. Denna gång ser domaren att det är AIK:aren som felar, men ger ändå inget kort. Hur solnaiten i detta fall kan klara sig helt utan kort, i mina ögon rött men möjligen kan man nöja sig med gult, är om möjligt ännu mer obegripligt.

Men det är inte så konstigt att domarna kör med dubbla standarder. De vet att ett enda litet msstag som missgynnar ett storlag kommer att drabba dem hårt, medan ingen kan höra en HBK:are skrika. Ikväll efter matchen kollade jag på tv-sändningen för att höra hur kommentatorerna diskuterar dessa domarmisstag. Döm om min förvåning (eller kanske inte) när ingen av de två kommentatorerna över huvudtaget tar upp något av tillfällena. Hade samma domarmisstag skett åt andra hållet hade detta så klart varit det viktigaste diskussionsämnet i alla kommentarer under och efter matchen.