Vi är många HBK:are som fått upp hoppet och glädjen i veckan. Och när laguppställningen, med nytt spelsystem, presenterades så kändes det spännande.
Sedan tog det en halvminut – och bollen låg i vårt nät. Till slut blev det 1-3, ett resultat som inte är mycket att skriva hem om. Men idag tycker jag inte att resultatet är det viktigaste. Vi såg 11 HBK:are, plus fem avbytare, som fortsatte att jobba, som visade vilja, som trots att det var kört fortsatte att kämpa och försöka få in ett reduceringsmål långt in på övertiden. Vi såg helt enkelt en spelglädje som vi inte sett på länge. Det gör att jag fortsatt känner hopp.
Noll minuter för Blair Turgott. Noll minuter för Noah Söderberg. Äntligen en tränare som ser vad alla andra sett. Det ger också hopp.
Och så till sist: Det gör ont att säga det, men att Andreas Johansson fortfarande är självskriven i vår backlinje är ett svaghetstecken. Det är så många situationer där han helt enkelt inte hinner med och idag blir ett av dem ett baklängesmål. Visst gör han mycket bra också, men långsamheten är en säkerhetsrisk.
Bra! Och bra att du ifrågasatte Albinsson häromdagen!
SvaraRadera