Äntligen rättvisa!

 Efter alla dessa satans orättvisor, så fick vi igår till slut marginalerna på vår sida – på alla sätt. Så rättvist!

Vi hade en domare som dömde som man ska, alltså straff när motståndaren tar med hand i eget straffområde och avblåsning när motståndaren står offside. Detta är väl egentligen precis som det ska vara, men den här säsongen har man som HBK:are fått lära sig att alla lag inte spelar efter samma regler.

Vi hade också en Malkolm Nilsson som gjorde fenomenala räddningar, en Marcus Antonsson som spräckte den evighetslånga måltorkan, en Emil Tot Wikström som till slut fixade sitt första allsvenska mål och räddade oss från ett nesligt rekord, en Thomas Boakye som låg bakom två mål och visade vem ska spela högerback i HBK. Och så hade vi det lilla flytet, när – till skillnad från resten av säsongen – våra bollar gick in i mål och motståndarens chanser bara var nära, nära.

Och idag fick Håkan Svensson behålla sitt legendariska rekord.  Så rättvist! Visserligen innebar det att IFK Göteborg tyvärr vann, men jag tycker ändå att det var värt det.