Efter ett par veckors EM-distraktion var den intressanta fotbollen tillbaka idag – och jag upplevde faktiskt inte kvalitetsskillnaden så enorm som den brukar kännas efter ett internationellt mästerskap.
I matchen som sådan stod HBK upp bra och skapade fler chanser än det upphaussade hemmalaget innan första målet föll. Sedan satsade vi offensivt, utan att skapa något riktigt hett och jag var på väg att notera ännu en bitter uddamålsförlust när Amir Al-Ammari slog ett väl avvägt inspel, Sadat Karim kontrollerat nickade bollen vidare och Marcus Antonsson satte dit den rättvisa kvitteringen med ett klassavslut. Det är möjligt att jag glömt något, men visst känns det som att det var oerhört länge sedan vi fick in en kvittering på övertid?
Marcus Antonsson har alltså gjort fem av våra åtta mål. Fortsätter han med samma målsnitt så når han över 15 mål när säsongen summeras. Det vore ju visserligen trevligt, men kan å andra sidan leda till att det nog blir svårt att behålla honom 2022.
Och på det personliga planet var det kul att se min 12-årige son bli helt galen över kommentatorernas ensidighet. Hade de svårt att vara objektiva på grund av att det för en gångs skull var publik, kanske?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar