Analys av truppen inför 2018

Vår trupp för nästa år sägs redan vara spikad, vilket är tidigare än jag någonsin kan minnas. Intressant nog är det en i mina ögon väldigt framtung trupp – gott om goda, offensiva alternativ, men tunnare på de defensiva positionerna. Kanske är det rätt tänkt för superettan, där väl förhoppningen är att vi ska dominera match efter match. Och om det är något vi ofta har saknat på senare år är det just offensiv kvalitet. Å andra sidan ska vi väl under 2018 – om det går så väl att vi går upp – även börja sätta spelet, inklusive defensiven, som förhoppningsvis håller oss kvar i allsvenskan 2019.

Nåväl, nu tar vi och går igenom lagdel för lagdel, enligt den numera aktuella formeln 3-5-2.

Målvakt
Malkolm Nilsson fick chansen de sista matcherna under 2017, efter att Isak Pettersson till slut behagat meddela HBK att han inte hade minsta tanke på att stanna. Nilsson får väl godkänt; han hade faktiskt näst bäst räddningsstatistik av alla målvakter i allsvenskan. Dessutom är han en genuin HBK-supporter – vilket idag känns väldigt ovanligt. Kommer han att bli en allsvensk stormålvakt? Högst oklart, men jag ger honom gärna chansen att försöka.
Bakom Nilsson finns snart 17-årige Simon Andersson, med gott om ungdomslandskamper på kontot. På Himlen är Blå ifrågasätts det kloka i att ge honom chansen som andramålvakt, men jag har svårt att förstå det. Under 2017 lät vi en 19-åring vara förstemålvakt i allsvenskan och det gick ju bra – varför skulle vi då inte våga ge en 17-åring chansen som andremålvakt i andradivisionen? Jag är dessutom gammal nog att minnas hur Andreas Isaksson slog igenom som 17-åring i allsvenskan.

Mittbackar
Här finns tre självskrivna namn av hög superettanklass, men bakom dem är det tunnare. Peter Larsson må vara en gammal favorit, men det vimlar av texter om hans skador de senaste åren, till exempel här, här, här, och här. Alexander Berntsson och Marcus Mathisen är betydligt yngre, men kan naturligtvis också bli skadade. Den enda utpräglade mittbacksreserven är Peter Larssons namne Isac, nyss 17 år fyllda vid premiären. Jesper Westerberg är visserligen ett alternativ som höger innerback, men kan behövas som wingback och har dessutom aldrig blivit sig lik efter skadan i sista matchen 2015. Andreas Hadenius kan också vikariera här, men är i första hand tänkt för innermittfältet. Nja, totalt sett känns det som att vi hade behövt ytterligare ett etablerat namn här och Marcus Johansson är ju fortfarande kvar i truppen på hemsidan – kanske han ändå får förlängt?

Wingbackar
Andreas Bengtsson blev helt ordinarie 2017 och har haft en fin utveckling. Han känns given som vänster wingback. Till höger lär nyförvärvet Thomas Boakye och veteranen Jesper Westerberg tampas om platsen, och jag tror att Boakye ligger steget före. Ett annat alternativ till höger är den mångsidige Höskuldur Gunnlaugsson. Totalt sett är det ganska tunt även här, särskilt som både Westerberg och (speciellt) Gunnlaugsson nog kan bli aktuella på andra positioner. Krulj öppnar dock för att även använda 3-4-3 och så kanske uppställningen blir om det saknas wingbackar och vi då istället får se innermittfältare ta steget ut.

Innermittfält
Vi spelar numera med en trio i mitten, men trots att det finns tre platser att slåss om så är det svårt att se någon spelare som helt given. Pontus Silfwer beskrevs av Igor Krulj som en önskevärvning och var under hösten helt ordinarie. Jag gissar att han startar majoriteten av matcherna även 2018. Bredvid honom tog unga Jonathan Svedberg också en ordinarie plats under slutet på 2017, men nu får han tuff konkurrens av nyförvärven Andreas Hadenius och Dida Rashidi. Oscar Petersson, som debuterade i a-laget 2017, vill säkert också ha ett ord med i laget. Höskuldur Gunnlaugsson kan placeras på den offensiva innermittfältsplatsen. De nyuppflyttade Emil Tot Wikström och Isac Harrysson finns också, och kanske kan Alexander Arvidsson kämpa sig tillbaka från ännu en skada. Många alternativ således och svårt att sia om vilka som startar i premiären mot HIF.

Anfall
I många år har vi jagat offensiv spets under silly season. Det här året har det verkligen inte behövts. I mina ögon har vi i Johan Oremo, Gabriel Gudmundsson och Tryggvi Haraldsson tre kandidater till skytteligasegern. Det ska bli intressant att se vem av dem som får nöta bänk – oavsett så lär han vara en vass avbytare. Bakom trion finns Kosuke Kinoshita, som floppade i allsvenskan och bara gjorde ett mål, men i alla fall i superettan borde vara en kapabel målskytt. Och kanske kan måltjuven Rasmus Wiedesheim Paul, som fortfarande är tonåring även nästa år, vara redo för seniorspel 2018. Dessutom kan allroundalternativet Höskuldur Gunnlaugsson spela här. Ja, här finns sannerligen många möjliga måljägare.