Det var en match vi skulle avgjort redan i första halvlek. Under matchen hade enbart Fredrik Olsson fler heta målchanser än vad hela Sirius lag hade. Och ändå förlorar vi – dessutom på övertid. Så tungt.
Men egentligen har det sett ut så här i åtminstone en månad nu. Det krävs otroligt många chanser för att vi ska göra mål, medan motståndarna är betydligt skarpare framför målet. Resultat: fyra uddamålsförluster på de fem senaste matcherna.
Så vad göra? Sparka Janne, ropar flera. Jag har svårt att se att det skulle göra så stor skillnad. Det är ju inte så att vi är utspelade. Huvudanledningen till att vi ligger där vi ligger är att vi inte har skärpan framför mål. Kanske är det helt enkelt så att våra offensiva krafter inte håller tillräcklig klass. Alexander Ruud Tveter är stark, men trubbig, Sead Haksabanovic är gudabenådad, men ofta osynlig och på sistone ack så frustrerad, Fredrik Olsson nosar upp mängder med målchanser, men sumpar de flesta, Kosuke Kinoshita har inte gjorts någon glad hittills, Nikolai Alho är ojämn och osäker. Kan vi i sommar få in en injektion av samma typ som Matthew Rusike var 2015 – ja, då kan vi fortfarande vända det här. För som tur är så har ju både Kalmar och AFC också plockat riktigt få poäng i vår.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar