Hej då, allsvenskan. Det var den känslan jag hade när jag efter matchen igår stod kvar på läktaren och tittade ut över planen. Några av HBK:arna var framme och snackade med supportrarna, det blev heta känslor, och det kändes som ett farväl där också.
Visst, det var ett misstag som gjorde att vi förlorade igår. Och visst, vi hade faktiskt riktigt många heta lägen att göra mål. Men det går inte längre att tänka att det är tillfälligheter som gör att vi nästan aldrig lyckas få ihop både offensiv och defensiv i en och samma match. Det är uppenbart att vi inte räcker till.
Intressant nog inleddes bröts vår starka svit och kräftgången inleddes i den match där King Gyan blev skadad. Undrar hur stor hans betydelse för HBK egentligen varit?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar