Hur mycket sitter i huvudet?

I slutet av sommaren, när det gick som tyngst, kändes det som att HBK:arna varken var beredda att kämpa för laget eller för varandra. Jag var till exempel på plats i Trelleborg och efter sydskåningarnas tidiga ledningsmål rasade HBK ihop fullständigt. Det var ynkligt spel och ingen kämpaglöd. Efter att ha läst Texas krönika i senaste Offside som ramlade ner i brevlådan idag förstår jag att det inte bara såg miserabelt ut - truppen var verkligen under isen. Så här skriver vår vänsterback om hur inställningen förändrades efter psykologen Urban Jonssons intåg i början av hösten: "Budskapet var tydligt. Doktorn (Urban Jonsson, min anm.) ville bevisa att inget lag vinner matcher om man inte tänker på varandra, kommunicerar med varandra, bryr sig om varandra. Och det gjorde inte vi. Fram till dess. Efter övningen i skogen och de individuella samtalen vann vi två raka matcher - säsongens bästa svit." Här skulle man kunna raljera om att det är riktigt uselt av elitidrottsmän att inte ens kämpa för laget. Jag inser dock att även de är människor och naturligtvis ibland kan ha det tungt på jobbet - och inte blir det lättare när även alla runt omkring en hänger med huvudena. Bra gjort av HBK att plocka in psykologen, och inte som den blivande allsvenska jumbon sparka tränaren - den empiriska studien utföll till HBK:s belåtenhet.