En värvning jag beklagar

Han har nobbat oss ett antal gånger, han har haft ytterst svårt att ta en startplats i ett lag på nedre halvan av Superettan, han tar upp löneutrymme när vi har ett ekonomiskt ansträngt läge och han riskerar att hindra våra unga mittfältstalanger från speltid. Nej, jag är verkligen inte glad över att HBK nu öppnar stora famnen för Dusan Djuric. Men – som jag skrivit tidigare – när han nu är HBK:are igen så kommer jag självklart att ge honom mitt stöd när han bär de blåsvarta kläderna.

Långt ifrån planen händer också intressanta saker. Per-Olof Nilsson är föreslagen som ny ordförande. HP:s intervju med honom skrapar lite på ytan och ger inte någon speciellt tydlig bild av honom, men jag hoppas naturligtvis att han kan bli bra i rollen.

Lokaltidning utan lokalkännedom?

Den första HBK-match jag såg var mot IFK Göteborg 1989. Stefan Lindqvist fixade två straffar som Tommy Frejdh sköt in bakom Thomas Ravelli och satte sedan trean på egen hand. Att Göteborg reducerade i slutet betydde inget, segern var hur stabil som helst. Lindqvist var en riktig HBK-hjälte detta succéår, då vi faktiskt var nära att nå slutspelet som nykomlingar. Han gjorde till och med debut i landslaget som HBK:are samma år.

Döm om min förvåning när nu Hallandsposten i en ingress skriver att Lindqvist var "en viktig kugge på IFK Göteborgs centrala mittfältet (sic)", istället för att berätta om Lindqvists oerhört centrala funktion i HBK. HP väljer också märkligt nog att publicera en bild av honom i randig pyjamas, istället för exempelvis den egna arkivbild från den härliga sommardagen 1989 där jag själv syns i bakgrunden i publiken. Visserligen nämns i förbifarten att Lindqvist är Halmstadfostrad, men det är ju smått löjligt att lokaltidningen inte berättar mer om hans HBK-koppling.

I topp i gruppen!

Sist hade vi en tredjedel av truppen magsjuk. Då blev det bara en poäng mot allsvenskt motstånd. Nu, när det återigen vankades allsvenskt motstånd, var nästan alla friska – då blev det seger!

Vilka nyförvärv vi har gjort. Sadat Karim sylvass där framme, Joel Allansson högklassig på mitten och Ante G bättre än jag någonsin kunnat ana.

Måhända är jag lite för euforisk nu, men visst känns det som att i princip alla i startelvan hade kunnat ta plats i en allsvensk startelva? Och vi har ju också skickliga spelare på bänken i år.

Vi har alltså inte släppt in ett enda spelmål på två bortamatcher mot allsvenskt motstånd. Ohyggligt stabilt.

Härnäst på menyn: Karlstad BK, nykomlingar i tredjedivisionen. Inte kan vi väl missa gruppsegern mot dem, väl? Även om värmlänningarna gjort det riktigt bra hittills.

”Star quality” i superettans bottenskikt?

Mannen som nobbat oss så många gånger fortsätter att röra upp känslor. I en ytterst märklig text på Himlen är Blå argumenterar Håkan Ericsson för att HBK ska värva Dusan Djuric. Inte för Djurics spelmässiga kvaliteter, nej då, utan för hans – hör och häpna! – ”star quality”. Ericsson verkar mena att Djuric, som inte fick förlängt av ett lag på superettans nedre halva, i denna aspekt överglänser Ante G, en av allsvenskans bästa försvarare och stor profil i det lag som tog silvret 2018. Det är närapå oförskämt, faktiskt.

Och om vi ändå skulle värva Dusan Djuric, ja då hade effekten bland annat blivit att Erik Ahlstrand, en hälften så gammal spelare som redan visat att han duger på den här nivån, hamnat längre ifrån startelvan. Mycket dumt, tycker jag.

Sjukt bra!

En tredjedel av truppen var sjuk, varav ett par av våra mest givna startspelare. Men elvan som fick chansen i cuppremiären spelade sjukt bra. Sjukt härligt att ta hem en poäng till sjukstugan.

Och Erik Ahlstrand – vilken sjukt bra debut från start! Även några sjukt snygga räddningar av Malkolm Nilsson är värda att nämna. Och ett sjukt stabilt försvarsspel över hela linjen.

Mina dubbla besked om Dusan Djuric

En klubblös Dusan Djuric tränar med HBK. Det har vi varit med om förr, mer än en gång. En klubblös Dusan Djuric säger att det är här han vill vara. Det har vi hört förr, mer än en gång. Jag hoppas verkligen att HBK den här gången säger ett tydligt ”nej tack”.

Men om klubben – mot all vett och sans – ändå skriver kontrakt med Dusan Djuric, ja då kommer jag självklart att stå bakom honom när han bär de blåsvarta kläderna. Det finns, som jag ser det, inget annat möjligt agerande om man är en supporter.

För övrigt är det smått fascinerande att det tog lokaltidningen tre dygn att snappa upp den kontroversiella nyheten. LJ Larsson publicerade sin Dusan-bild på Twitter den 8 februari, HP publicerade sin text den 11 februari.

Överkörda – men redo för bortförklaringar

Efter årets första match kände jag mig förväntansfull. Efter match nummer två känns det lite mer som det ofta gjort de senaste åren – smått uppgivet.

0-4 på hemmaplan mot ett danskt andradivisionslag (som exempelvis krossades fullständigt av MFF häromveckan) är ruskigt uselt, även om hemsidan gör sitt bästa för att bortförklara förlusten och Igor är inne på samma spår hos HP. Visst fick vi storstryk av Premier League-laget Crystal Palace i somras, men förutom det kan jag inte hitta att vi förlorat så stort på hemmaplan sedan 2011.